Bloggintresserade

fredag 31 december 2010

SMÅTT OCH GOTT

... på Nyårsmenyn:
(som fått betyg mellan 1-10 av oss 4, som ni ser var vi eniga)



Skagentoast
serverat med ett glas vitt
Betyg 8
Parmafylld fläskfilé med whiskeysås och potatisgratäng
serverat med ett glas rött
Betyg 10
Gourmetglass, vispgrädde, banan och polkamaräng toppat med hemlagad kolasås
Kaffe samt valfri dessertdryck
Betyg 10

Vanilla Skye heter vår nyårsdrink
Betyg 7
PARMAFYLLD FLÄSKFILÈ
1-2 fläskfiléer
smör
flingsalt
nymald peppar
cirka 80 gr parmaskinka
färska rosmarinkvistar
WHISKEYSÅS
POLKAMARÄNGERNA
KOLASÅS
1 dl socker
½ dl sirap
1 tsk vaniljsocker
1 msk kakao
½ dl vispgrädde
50 gr margarin
VANILLA SKYE
3 cl Absolut vaniljvodka
3 cl souer pineapple
3 cl limejuice
fruktsoda

Lyssna och njut när dessa fantastiska killar navigerar genom en kavalkad av godingar endast via fyra ackord:

HAPPY NEW YEAR

... önskar jag er alla mina vänner av hela mitt hjärta! Kan inte komma på ett bättre sätt att försöka visa min uppskattning än att ta hjälp av ABBA:

torsdag 30 december 2010

DEAR JOHN

.. ännu ett filmtips. Något annorlunda än övriga filmer vi har sett denna jul.
Klart sevärd men ändock av en annan kaliber.


onsdag 29 december 2010

MELLANDAGAR



Gokväll mina vänner!

Sitter här och njuter i min fårskinnsfåtölj. Grannen på vänster hand är ännu grön och grann (och vi har skiftat sida för fåtöljen ;-). Jag syftar på årets gran i Paradiset… men, som det ändå inte skulle förvåna mig inte uthärdar värmen inomhus längre än möjligen över nyår.


Även ikväll (som idag får bli igår kväll) knastrar några torra vedklabbar i braskaminen och sprider go värme till dem som bor här.


Jag väljer sista strofen ur ”Gubben och granen”-boken:

” Sagan slutar ganska trist, den blev kaffeved till sist”

… och åtskilliga koppar har det allt blivit denna jul…


Charlie leker på gränsen till upphetsat med sin mjukis julren, återstår att se hur länge han kan undvika drabbas av den där våldsamma kärleken där t.o.m. det mest eftertraktade ger efter för det yttre trycket.

På tv håller Tina på att förbereda nyårsmenyn för fullt. Ja, både Tina och Ernst Kirchsteiger är personer som jag uppskattar och allra helst så här i juletid. Få se om vi får några tips...

För en stund sedan bjöd dottern på en underbart god laxgryta, serverat med kokt potatis och en smarrig grönsallad. Receptet är egenkomponerat och följande ingredienser får man därför portionera efter behag:

Laxfilé, räkor alternativt kräftstjärtar, fryst dill, buljong, vitt vin, matlagningsgrädde, purjo, sockerärtor, kikkomansoya och krydda efter behag.


Visst har vi varit inne ett par vändor på mellandagsrea men inte gjort några fynd. Själv har jag inga behov just nu (väntar i så fall tills rea på rea ;-) och Mats har inte lyckats finna någon tillräckligt frestande kavaj... på rean vill sägas...

SVINALÄNGORNA

Så nu har Mats och jag kommit hem efter att ha sett just "Svinlängorna" på bio Kosmorama. Filmen i regi av Pernilla August är baserad på Susanna Alakoskis tänkvärda bok. Det är mycket riktigt precis som man var beredd på en både mörk och dyster film.

Handlingen? Ett nätverk av personer utövar påverkan på varandra. Ja, man skulle kunna säga att alla är med och designar livet. I filmen liksom i verkliga livet utspelar sig olika levnadsöden, genom sin förmåga eller ofta snarare oförmåga att ta sig ur förutsägbara mönster. Det sägs ju att vi alla har ett val (är vår egen regissör), och så är det ju mycket riktigt, men samtidigt skiljer det ju i individers ork och förmåga att ta sig ur... alltifrån att reagera apatiskt till att visa sig vara ett "maskrosbarn".

Hör författaren själv berätta:



... och så en trailer av filmen:



Det bästa av allt är att jag såg att Eva också var där idag så nu kan jag föreställa mig att vi har nytt material till en djup stund över en bakad pära framöver...

lördag 25 december 2010

JUL



Utanför fönstren ligger snön tämligen otrampad och kritvit. Det är kallt och vintern och kylan har hållit i sig så pass länge nu att det helt klart är ovanligt ... åtminstone här i Sveriges sydspets. Kan undras hur länge detta ska hålla i sig!? Grannarna har köpt långskidor och är ute och åker varje dag. Och visst verkar det de senaste två vintrarna vara goda investeringar med vintersportattiraljer. Man behöver helt enkelt inte åka så långt för att möta snön, den ligger nu i ett lager på ca en 50 cm. Och kylan som inte ger med sig, märkligt ändå läste jag senast i dagens tidning att detta året har varit det varmaste året på länge.

**********


”När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå…” jag tänker på Jesusbarnet och på de tre vise männen som det berättas red iväg på sina kameler ”…lämnade sitt hemland …den underbara stjärnan framför dem. Över berg och floder… Det var inget kungligt palats, utan ett ringa och obetydligt hus i Betlehem…Knäböjde…i hängiven tillbedjan…tog fram sina dyrbarheter… guld, rökelse och myrra, värdefulla ting, som fyllde det lilla rummet med färg och doft. Maria förundrade sig över att se alla dessa dyrbara gåvor, som hennes barn fick mottaga…”


Det skulle kunna vara en beskrivning av julafton i många hem.



**********



Så här när det mesta av juldagen har passerat: På det hela taget en rätt slapp dag, där vi har sett den där filmen i inlägget härunder och som jag ännu en gång understryker att jag varmt rekommenderar till er. Per-Olof jobbar i Helsingborg idag, så där fick bli julmat i smörgåslåda med till pausen. Kalle ska köra taxi ikväll det är säkert en del som ska åka till och ifrån julkalas. Anna-Karin är i Adseke och firar idag. Skulle nog tro att det blir en del friluftsliv, kanske pulkaåk för henne, och att donas bland hästarna i stallet.

*********


Tänk nu är julafton 2010 all, och det blev allt det där positiva som vi hade målat upp att det skulle bli. Maten smakade. Alla verkade nöjda och glada för sina klappar! Mitt nya röda nattlinne har jag redan invigt, innetofflorna är jag formligen fastväxt i, en läcker röd fleese också från New York,




...varma och goa vinterkängor väntar på att förkylningen ska vi ge med sig så ska vi ge oss ut på vandring... för skornas del blir det jungfrufärd (så klart). Då tänker jag också ha den underbara halsduken som Anna-Karin har stickat. Vilket jobb och omsorg hon har lagt ner ovan stickerska som hon är, så blev resultatet så bra och så fick jag den!


MY NAME IS KHAN

Rizwan Khan, är muslim fråm Mumbai, han har Aspergers syndrome (AS). Det gör inte livet lättare för Rizvan. Livet kan som bekant i sig självt vara komplicerat. Detta är en fantastiskt bra film och som jag vill rekommendera med det varmaste! Den innehåller så mycket av budskap, utöver NPF, relationer, rasism, religion...
Mer om denna tänkvärda film avslöjar jag inte!



fredag 24 december 2010

ÖNSKAN OM EN FRÖJDEFULL JUL

Tänk så har då juletiden inletts med Lillejul. Hela familjen har varit samlad en stund i kväll och det känns både stort och härligt att låta blicken glida från den ene till den andre. Notera likheter och skillnader känna av känslan då vi alla befinner oss på samma våglängd dessutom så konkret nära att det bara är att sträcka ut en hand för att vidröra. Glädjen, viljan att gemensamt göra gott för varandra och andra. Oundvikligt då vi strålar samman med lek och spel!

Vi lekte Julklappsleken, var och en bidrar med paket för en viss summa. Man avsätter en viss tid och kollar med äggklocka. Så slår man med tärningar och visar tärningarna samma siffra så får man välja ett paket. Då paketen är slut fortsätter man tills klockan ringer med den skillnaden, att då får man ta paket från varandra på samma vis.

Så fortsätter lekmomentet en stund till.

Lite grand kan man skoja med varandra... Men det kom osökt upp en diskussion om där vi var några stycken som menade att det fanns en oskriven regel att inte ta från någon som bara har ett paket kvar (alla hade två paket med sig från början).

Det roliga var att se hur flera valt att ge ett presentkort för någon konkret handling som mat, medicin, skolmaterial till behövande genom SOS barnbyar samt Unicef. Nu kändes leken härlig ur olika synvinklar! Inte minst att vara med och glädja någon annan!

För rätt många år sedan närmare bestämt Julen 1963 fick jag en underbar bok av min storasyster Christin med härliga illustrationer av Kenneth Inns, den heter ”Jesusbarnet” och är skriven av Lucy Diamond. Den innehåller verkligen underbart detaljerade bilder som försöker föra oss in i tiden och stämningen.









Det kändes plötsligt väldigt nära syrran, men ändock var det 47 år sedan ;-)

Nu är det jag som önskar er en fröjdefull jul mina vänner!



Jag vill också komma med en barnboks-rekommendation, denna härliga bok är skriven av Calle Hernmarck och bilderna tecknade av Bengt Malmström.





På baksidan kan man läsa;





Gubben bor ensam i skogen. En dag sågar han sig en julgran och vinner en vän. Kvar i skogen står stubben och dör. Rotlös kan ingen leva länge, inte ens en aldrig så glittrande julgran. En sorgesam historia som berättas med sällsam humor.

onsdag 22 december 2010

JULLOV och första LOVDAGEN

Så mina vänner nu är det jullov för elever och lärare i kommunen och jag kan lova att det kändes gott att vara på väg hem igår. Det blev en grandfinal på teatern på morgonen med ett program av C4 estetiska gymnasium. De bjöd sång, instrument, bild och ljus samt spex.






Visst ser bänken mjuk och skön ut att slå sig ner på. Men trots att den är omringad av en vintergrön liguster säkert mer än lite kallt.






Det ser kallt men vacker ut där flickan exponerar sig i bara mässingen.














Därefter en vända om Röda korset mest för att konstatera att utbud och pris inte föll mig i smaken den här gången. Hade sedan tid att fixa någon klapp men i mitt huvud råder stiltje just nu. Som en Zoombie naviderade jag in och ut mellan stans butiker för att hålla värmen. Stötte ihop med min kusin som är lärare på Söderportsgymnasiet som också tillhör samma enhet som vi. Kanske var det för att vi båda var ute och örlade för det är inte så ofta vi träffas annars.

Bättre blev det då Eva och jag slog oss ner på TePot detta mysiga ställe. Menyn blev en krispig sallad och vi fick även idag en givande stund där vi ventilerade frågor ur livet. Ja, jag har ju sagt det förut, det är bara med vissa människor man känner att man kan prata om allt och få respons. Och det är ömsesidigt för det är just det som det handlar om. Att vara beredd att ge och ta. Inte bara ord utan mening bakom, sådant som sätter cellerna i rörelse, öppnar ögonen så att man blir medveten om saker! Det roliga är att Eva också uttalade dessa ord idag, med den skillnaden att då var det omvänt.

Jag tror att jag kommer att återkomma till detta, vi får se...

Följt av kaffe med kondistårta och där två lärare stod för underhållningen med piano och trumpet. Julig jazz! Hem åkte jag med årets julklapp som även i år bestod av den eftertraktade julpåsen med ost och kex samt blomskått från någon lilja som givaren inte kände till namnet på däremot har jag sett en blomknopp det ser ut som ett veteax och det ska arta sig till orange blommor.

**********
Så blev det onsdag och granen som kom in i foten igår har nu fått kläder på morgonen. Jodå, ni ska få ett kort framöver men det blev ingen en (vi köpte ju grisen i säcken. Det blev en gran och den är grön och silvrig och barrade rätt kraftigt igår då vi satte in den ändå har den stått i uterummet och dessutom fått aningen värme från gasolspisen igår. Ja det får bli som det blir. Det blir iallafall en grön jul... INOMHUS!


Charlie är redo för besök hos veterinären idag. Hoppas verkligen att allt är lugnt. Han själv verkar aningen orolig (men det berr säkert på mina vibbar). Jag satte in hans mjuksäng vid granen och där lade han sig till ro rätt snart. Olivia bara älskar att granen har kommit in. Hon sitter inunder den och förmodligen drömmer hon om att vara utomhus klättra och klänga.


Från Eva-Katrine:



måndag 20 december 2010

SNORGUBBE och SNORGUMMA…

… i Paradiset. Lagom då det är 5 dagar kvar till julafton. Inte speciellt muntert (om det nu ens är det någon gång). Men, kanske vi hinner krya på oss, det är ju ändå några dagar kvar att ge på. I eftemiddag får det bli en kur med riven färsk ingefära.

**********


Solen lyser på gnistrande vit snö, det är rätt kallt termometern visar på 10 minusgrader ute, men nu sitter jag bekvämt bakåtlutad i en av regiontrafikens nya bussar. Näsan är vänd emot hemmet och det får jag säga känns inte alls fel… allra helst inte idag efter uteblivna blundar under natten som gick. Däremot blundar jag nu så är det lätt att inbilla mig att det istället är sommar och att jag befinner mig på badstranden.

Tänk att slippa alla dessa bulsiga klädlager, det är nog det som jag ogillar mest med den här årstiden. Ändå borde man ju skämmas för att beklaga sig… med tanke på alla hemlösa och nödlidande, som kanske t.o.m dukar under i denna smällkalla vinter. Alla vilda djur som inte finner någon föda… Fåglarna sitter på trottoarerna tryckta intill väggar för att stjäla sig till någon nypa värme och söker smulor i och kring stans papperskorgar. De är så loja, på gränsen tll apatiska att de verkar mer tama än vilda.

söndag 19 december 2010

ÖVERRASKNINGEN

Efter en intensiv dag då vi hjälptes åt alla tre Mats, jag och Charlie att handla specerier till julhelgen. Kånkade på fullproppade kassar från Konsum och ICA, var en vända på Rökeriet utanför byn och handlade så vi skulle få åtminstone vars en bit "rögad ål" på julbordet samt lika vad gäller gravlax och varmrökt fjordlax med såser som tillbehör. Till den varmrökta deras special på romsås. Det här gick rätt smärtfritt för vi kom upp och igång i rättan tid...

Men så var det dags att uppleva... eller kanske ska jag snarare säga; utstå stora stadens jul komers. Men vi bet ihop båda två delade på oss en stund och fick får jag hoppas det sista uträttat. Det är så svårt det här med julklappar. Visst vill man ge det är ju därför man gör det. Men ibland står det helt stilla... det ska ju kännas roligt att ge, passa mottagaren så att den avsedda effekten nås samtidigt den egna plånboken.

Jag tänker att det är en felföreställning att det endast är barnen som skulle uppskatta att få. Faktiskt tror jag ibland att det är tvärt om, för många barn har så mycket och får så mycket och dyrt så då blir inte gåvor som kan vara minst lika välmenta betydelsefulla. Att se hur sådant som man lagt omsorg, tid och resurser på kastas åt sidan får åtminstone mig att må dåligt. På samma gång vet man att det finns så många som skulle bli så glada över en gnutta av detta, som skulle uppskatta gemenskapen och bryta ensamheten... Men jag vet, visst är det så att det inte är rätt att se allt detta och att inte göra något mer konkret åt det!

Det blev tid till en kort stunds vila innan dagens överraskning väntade. Mats hade bokat bord för 4 och vi kopplade av tillsammans med vännerna Dan och Ann på Gästis i Åhus. På menyn stod julmat för mig var det nykommet för året. Det var en avkopplande och trevlig stund med gott tilltugg, samspråk och många goda skratt.





















Härunder kan ni om ni "spänner syna" skönja ett väldigt bonsaiträd i förgrunden och strax bakom ett väldigt olivträd smockfullt med mer eller mindre mognade frukter. Fantastiskt, och det här var långt ifrån det enda olivträdet i det stora orangeriet med väldigt högt i tak. Är ett orangeri samma sak som atriumgård eller skillnaden består kanske i med eller utan tak?

Alltnog i lokalen fanns utöver dessa pampiga växter mer än meterhöga kaktusar stora tvåfärgade algarve m.m. En kvadratisk damm kanske 1.5 X 1,5 meter




Nyinsatta bilder från julmarknaden. Kommer nog även ett frampå dagen på vävnaden som vi köpte.

http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/11/uppdatering.html


fredag 17 december 2010

KÄRLEK


Så nu har två långa dagar passerat då det i stort sett bara varit hej och hej då i dörren. Vilken tur att vi inte har det så jämt tänker jag då i mitt stilla sinne. Idag innan Mats gav sig av fick jag en spontan kram under det som han trodde var en mistel, men i själva verket var lavendel

;-) Förväxling eller förevändning ja, strunt samma... upp poppar "Främling..." och Mats skrattar till och fortsätter sen "vad döljer du i dina mörka ögon..." på den vägen är det...!

Oftast och i stort stämmer det mesta, t.o.m humorn som åtminstone vi båda är överens om är en viktig ingrediens i vardagen. Att kunna skratta åt samma saker, att dela glädje och sorg; Var det inte det som prästen sa en gång? DET ÄR DET SOM ÄR LIVET. Ord av visdom... inte floskler! Sådant som mänskligheten före oss har upptäckt och som vi alla är utelämnade att förstå innebörden av själva.

Så lätt att man blir självklara för varandra. Det som vi absolut inte ville eller ens kunde föreställa oss kunde ske, utan att vi alltid skulle behålla den där brasan vid liv. Då behövs ett färskt vedträ emellanåt för att glöden inte ska svalna. Ibland är det nyttigt att uppleva den där tomheten som så fort blir till saknad...

Har man som vi träffats tidigt och sedan delat vardagen och sparat minnen tillsammans. Ja, då blir avbrottet ett uppvaknande där man ser den andre och dess roll så mycket tydligare. Det här är något som jag ser som mycket viktigt och som jag skulle kunna fördjupa mina tankar kring, men jag väljer ändå att i detta forum hålla det på ett allmänmänskligt plan för att inte bli för personlig. Det här är sådant som åtminstone jag bara delar med mina själsfränder och dessa kan jag på sin höjd räkna på handens fingrar.

Istället lämnar jag ordet och tankarna fria. Använd det som och om ni vill! Ibland behöver vi bli påminda, det är därför vi har varandra mina vänner.

torsdag 16 december 2010

HEM LIV DESIGN

...Ja detta halvtrista bloggnamn men samtidigt rätt illustrativa titel fick vid närmare eftertanke ge dagens rubrik, och det med anledning av;

Ojoj vad kommentarer under mitt gårdagens inlägg. Men med tanke på 83 sidvisningar är det ju inte så konstigt ;-) Här sitter jag och gläds och gottar mig i mitt mysiga lilla krypin. En gång äldsta dotterns rum ...numera den plats där jag älskar att hålla till ;-) Blott -3 grader utomhus, och inne knastrar en värmande brasa för fullt. Det finns bara ett ord som beskriver status Quo... välbefinnande!


Läser några bloggar... sätter mitt bomärke för att det ska synas att jag har varit där. Inte riktigt klar med detta men ...
Börjar knåpa på dagens respons. Inser sedan att det får bli ett eget inlägg ;-)

Kul att höra att andra också uppskattar det som man har kring sig, även om det är huvudsaken att man själv trivs. Det är lätt att bli hemmablind. Gardinerna Lena med tomtar ja dem älskar jag med! Köpte tyget för flera år sedan på Domus då de hade sitt förträffliga sortiment kvar i hela ovanvåningen på Domus huset. Numera har de ju sålt ut det mesta och på kuppen har det blivit svårare att få tag i det man söker.


Ljuskronan som är av tenn har min far köpt på auktion och den har vi året runt och det roliga är att man kan pynta den som och om man vill. Visst är det så; att om man tillbringar mycket tid i hemmet så vill man ha det så mysigt som möjligt. Självklart med de resurser man har. Så har det varit i alla tider!

Sen är det nog ofrånkomligt att hamna i de där svackorna. Jag har sagt det förut det händer mig rätt sällan... dock emellanåt och ganska fort överstökat, men då är det egentligen bara en som kan ta mig ur det nämligen jag själv… men med support av främst mina närmsta. Och nu tror jag inte på något vis att jag är unik i det här fallet.

Att kunna skratta det är den främsta medicinen det har nog faktiskt hjälpt många även i riktigt svåra stunder det har vi säkert alla sett prov på. Sedan skiftar det ju från person till person vad vi tycker är roligt. Vem har inte suttit på bio, hört hur andra reagerat på det som utspelar sig på skärmen på ett sätt som avviker för hur man själv gör? Att se framför sig en följd… en förlängning kan vara oerhört muntert Gudrun… likaså att fantisera vidare som du gör Bettan och ser ett dråpligt scenario framför oss. Bara tänk att frysa till is... och sedan tina upp och ha missat helt det som alla förbereder sig inför. Lika bra att inte ta livet för allvarligt… inte förvänta sig det omöjliga. Allt vore ogjort och till vad nytta? Ingen blev gladare av det, för det viktigaste till syvende och sist är att vi har hälsan och VARANDRA!

Dagens fullpoängare den fick du då till Bestemor! Jag ser hur du springer med tunga, men samtidigt lätta steg från den vackra men hutlöst dyra hängorchidéen. Där fick du till det, sa min man då han läste din kommentar nu på morgonen.

Har torkat mig ordentligt idag Kerstin, och hoppas på att kunna ut en vända med bilen. Ska försöka fixa någon klapp till, skicka julkorten som jag haft i väskan i två dagar nu samt ev. en påse polkagrisar till en slags maränger som vi skulle kunna servera någon dag i jul till oss julgrisar. Det tillsammans med glass och möjligen en klick grädde "à la swiss" ;-)


Till höger ser ni hur pass det snöade då vi kom hem från byn.



Ser fram emot att få ta del av era orchidéer och inser samtidigt, att det här har blivit mitt nya specialintresse Kerstin. Vem vet, rätt som det är tillhör jag kanske dem som reser på strapatsrika expeditioner för att samla ovanliga sorter… Ser nu framför mig hur jag vandrar i en lång karavan ute i regnskogen ;-) Kanske har jag någon av er med mig?

Man är ju inte sämre än att man kan ”rucka på principerna”
… nu har man ju vid det här laget det mesta som man behöver… men visst finns det utrymme för ett och ett annat… Trollkånos "Nissemora" är helt bedårande där hon sitter och fiffilurar. Så att jag måste prova lyckan, det är naturligtvis givet! Ni ser henne till höger under tävlingarna. Sen att jag inte gjort riktigt som reglerna sa... det kan vi kanske ha överseende med. Jag är ju ändock bara en ofullkomlig lärare som talar sig varm för att läsa instruktionerna först ;-)





Funderar sedan; har jag något foto på lager som passar idag? Det är ju så här på dagen en vecka till lilla julafton!

Beslutar mig för att skippa orchídéfrossa ídag och istället välja ett på tomtemor som börjar bli högaktuell i jultider (ja hon är mycket riktigt framme året om). Visserligen får ni några anfäder på köpet, men väl bekomme!









Favorit i repris








Så nu är glöggen klar ...och POLKAMARÄNGERNA står i ugnen. Receptet är från tidningen Tove hem & trädgård nr 10. Nu återstår att se hur de blir receptet var inte fullständigt, men min räddning var att använda en annan kokbok som komplement.



Juliga och vackert rödrandiga maränger med mintsmak.

4 äggvitor + 3 dl florsocker vispas länge! Finkrossa 1 dl polkagrisar vänd försiktigt ner krosset tillsammans med några droppar röd karamellfärg.

Bakas mitt i 100 gradig ugn i 45 minuter tills marängerna släpper pappret. ¨




Nämen vad goda jag slök en "med hull och hår". (Det blev 16 stora på en sats).

Ja så stod jag då här med 4 äggulor. Fick en snilleblixt Mats är på julbord ikväll... jag tänker minsann ta en äggtoddy spetsad med några droppar Whiskey så här en torsdagskväll men det får bli efter Charlieturen då vi kommer in i värmen igen ;-)

onsdag 15 december 2010

OPP AMARYLLIS

... vakna min lilla, vädret är stilla luften sval..."



Jodå det här är vårt köksfönster så sent som på kvällen igår. Den vita Amaryllisen är på väg att spricka upp i ett leende för att glädja sitt värdfolk.



Visst ja, det tomma kruset har tillfälligt "tappat" sin gröna växt. Den har nyss fått en välbehövlig dusch i badkaret.


Den sju-armade orchidéen som blev förra onsdagens fynd och som jag omöjligt kunde motstå, har tillfälligt fått vila i köket. Kanske inte min favoritfärg men med en enastående blomsterprakt.

... vila ja, fridagen blev den här veckan omvandlad och låter vänta på sig ännu en dag.

Svårt att lämna badet och det sköna vattnet just denna morgon. Men då hörde jag plötsligt en inre röst som sa; "Ta ditt badkar och gå"... och på den vägen är det. Snabbt igång och vidare till Christians stad.

På vägen hem blev jag vittne till ett par som talade med varandra genom teckenspråk (på tal om tecken). Satt bakom dem i bussen och såg deras livfulla men samtidigt ljudlösa samtal. Det såg ut att vara ett möte som ofta saknas i annan kommunikation.

**********

Men tillbaka till blomsterna; Har en lite plan, det är ju rätt gott om orchidéer i de där fönsterna jag visade för er igår, hade ju varit häftigt med hängande exemplar mellan fönsterna. De växer ju faktiskt på detta viset i regnskogarna fast i trädstammar...


Idag visar jag en del från vårt kök och fler bilder finns under inlägget som heter:
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/12/lucia.html
de blev sent inlagda så ni kanske har missat dem.




tisdag 14 december 2010

FILMTAJM och GRAN

Gokväll, hur har ni det? Här är det lugnt har precis kollat på Prins Caspian DVD:n´. Eva-Katrine och jag planerar ju se tredje delen av Narnia på bio på juldagen och nu är jag intakt. Narnia är en historia helt i min smak och det känns skönt att ge sig ut och surfa i fantasins värld för en stund.

Det har blivit mycket film den här dagen för dessutom såg vi färdigt en film från 2000 Den heter Proof of life med Meg Ryan och Russel Crowe i huvudrollerna ett riktigt spännande kidnappningsdrama som utspelar sig i Anderna.





En silvergran har vi också forslat hem och vi får väl hoppas på att den är fin, stelfrusen och förpackad i nät så liknade den mest en hög EN. Ska bli spännande ;-) vi som alltid brukar ha stort bry med att välja gran, med grenar hit och dit... Men den här gången handlade vi den ungefär som om vi valt ett franskbröd ;-)

Medan Mats körde hem och lastade ur hundbur och dito så passade Charlie och jag på att ta kvällsrundan på tu man hand. Behöver jag säga att det var kallt? Så kallt att det knarrade under skorna och på tal om det så har jag en undran varför inte hundar så lätt verkar frysa om sina "fossingar"? Kanske är det så att de inte har så mycket blodkärl i tassarna men i klorna där finns ju gott om blod iallafall visserligen ligger det kanske rätt skyddat. Kanske någon som vet mer?



Och så blev det kväll i Paradiset. Charlie har bänkat sig i soffan.

måndag 13 december 2010

LUCIA



Här var det minsan julestämning!!!





Din djupt röda amaryllis Eva-Katrine är väldigt vacker i färgen, och harmonierar med tomteluvan. Visst är det den tomten som du gjorde då du var på besök i min klass på Kulltorpsskolan?








Dagen har kommit igång, fast tittar man ut skulle man knappast tro det



;-) Visserligen ligger nysnö på grenarna och lyckas ljusa upp mörkret något, men det är skönt att kunna tända lite mysbelysning inne i stugan. Morgonbad, hårtvätt, frukosten på plats... nu är jag redo för jobb och att möta Lucia.


Vår sed är att vandra till konserthuset här i Kristianstad och njuta Lucia. Tåget är från C4-gymnasiet som är en samlingsplats för stadens musik-teater- och danselever och förövrigt det gymnasium som vi tillhör. Återkommer kanske med ögonblicksbilder härifrån. Skulle tro att du E-K skulle vilja vara med mig som en liten mus i min ficka... ponera att det gick.
Det var ju inte alltför längesedan du stod där framme själv och uppträdde.



Idag måste jag köpa nya kanalljus till ljuskronan hemma i köket så ska ni få se då vi tänder den ikväll. Tydligen glömde vi att köpa nya candles då vi var på Ikea för ett tag sedan och det lär väl knappast bli något nytt besök före jul inte så fort som tiden springer.








Tyvärr blev det tunnsått med foton eftersom den här kameran inte vill sig i mörker. Men jag kan avslöja att det rådde en andlös tystnad från publikens håll där vi satt bänkade utmed varenda rad i en mörklagd lokal... allt medan en ljusprydd lucia med sitt följe skred fram genom gången till toner av en medeltida luciasång.



DET VAR DÅ... kontrasten var fullständig... en gäll ringsignal... Allt stannade upp och alla tvingades ögonabums lämna lokalen direkt utan ytterkläder rakt ut i smällkalla vintern! Vad var nu detta? Vad som hade utlöst larmet, inte vet jag, men jag vet så mycket som att det dröjde en god stund innan larmet avblåstes och vi befann oss på plats igen och firandet kunde fortsätta.



Ännu mer snö föll under Charlies och min eftermiddagstur, faktiskt föll rätt stora flingor och jag skulle tro att täcket på den här stunden blev 4-5 cm tjockare.



**********



Ja, den sista ingrediensen i dagens rubrik får jag anledning att återkomma till. Skulle tro att vi alla är rätt införstådda med vad enerverande betyder, men hur översätter man det rätt av? Kanske nervpåfrestande? Ja, för det står definitivt för det känslosvall som drabbade mig och mängder av medresenärer denna dag.

På rese rådde fullkomligt kaos. Ingen verkade insatt i de förändringar som tydligen ägt rum igår utan örlade runt utan att kunna få reda på något. Nya tidtabeller hade börjat gälla och vi kunde inte få någon information. Det fanns inga tryckta tidtabeller vare sig i hallen, det överfulla busskontoret med endast två kvinnor i kassan... köerna ringlade långt utanför kontoret med villrådiga resenärer.

Jag fick vänta på en buss i nästan 1 timme och så lär det nog bli i fortsättningen. Det till hur det nu lär passa på morgonen. Jag skulle tro att det får många som har möjlighet att välja annat färdsätt än kollektivt lär göra det. Istället borde det vara tvärtom. Långt ifrån alla har ett 7-16 jobb eller 8-17. Fick ge kvinnan rätt som menade att ibland måste själen få sitt och så satte vi i oss choklad på en måndag... Men inget ont som inte har (någon ost med sig ;-) eller något gott med sig, jag hann bort en vända till Olssons Ost på hörnan och investerade i en fyrkantig bit lagrad kantfri Herrgård och en rund med ;-)


Nu ser jag fram emot en somlig dag!




söndag 12 december 2010

SOLIG ADVENT MEN ISANDE KALL

Även denna helg har snart sprungit iväg. Tiden går så fort så det känns som om man knappt hinner blinka. Sista avsnittet av årets idol har gått av stapeln och det kändes absolut rätt att resultatet blev som det blev.

Nu trampar våra pojkar svensk jord igen från lördag morgon och har massor av nya erfarenheter med sig hem. De hade gått enorma sträckor i denna världsstad (New York) som har lika stor befolkning som hela Sverige. En lika hisnande tanke som den av att blicka upp för dessa otaliga skyskrapor. En bråkdel av reseskildringar har vi hunnit få men vi ser fram emot att ni visar och berättar för oss andra Per-Olof i jul; foton tagna med din nya kamera.

Nu är skrivaren inkopplad och nytt program till min mobil installerat så nu ska det väl fungera att ladda in bilder igen... Tekniken är bra som Mats sa men bara om den fungerar.


Idag har solen varit framme en stund, men trots det kändes det rejält kallt vid havet. Det var väldigt vackert på stranden och några foton blev det Då vågorna slog in emot stranden så stod det som en sky av vatten. Vackert tyckte vi och lyckades delvis fånga det på bild.


Några änder simmade runt i det iskalla vattnet och isflaken flöt runt i vattnet. Tittar man riktigt noga på bilden ser man hur vattnet har frusit till is efter att det har slagit emot land. Från en del små isberg hängde långa istappar.

Facinerande att se vilka krafter som är i omlopp då havet trycker på utifrån och bryter upp isen;





... men jag måste göra dig besviken Eva-Katrine för Charlie fastnade inte på ett enda foto. Men det gjorde däremot Charlies matte:

Ja, det ser ju ut som om jag inte har några ben och jag kan säga att idag läckte mina stövlar så det kändes som om fötter och ben frusit fast i snö och is. Då är det gott att komma in i värmen igen.

fredag 10 december 2010

ÄNTLIGEN HEMMA


Åhus och Ingela is calling ;-)

Allt väl här. Idag skiner solen. Önskar mina läsare allt gott och närmast en trevlig helg!
Ja så här såg det ut utanför fönstret till mitt arbetsrum i veckan. Det har hunnit båda smälta bort snö och ersatts av ny. Tidigt på fredagsmorgonen då jag satt och förberedde mig inför dagens lektioner hände något märkligt utanför fönstret. Då jag blickade ut var hela luften fylld av svarta fåglar som startade från taket och gav sig ut på dagens flygning. Jag kan försäkra att det var både öron- och ögonbedövande och att jag var tacksam att ha fönsterrutor emellan!!!
**********

I mitten av denna veckan hade jag tänkt blogga. Nu när Mats köpt mer utrymme till bilder infann sig lusten igen... trodde jag ;-) Och jag var laddad på min lediga dag... Trots detta frångick våra vanor redan från start. Det blev inget av med veckans tur till skjutfältet... Men det är inte allt som blir som man har tänkt, Eva-Katrine. Nu var det kameran och inladdningen som strulade.


**********

... Visserligen blev det en hel del annat gjort av det jag hade föresatt mig bla. att det i stickeväg blev klart... och det är ju positivt. Själv blev jag nöjd med resultatet så nu återstår det att se om det faller i god jord ;-) Visa det kan jag inte göra för det måste förbli en hemlis ett tag till. Det blev en del "göra om göra rätt" för det här med att räkna och hålla reda på saker är numera min Akilleshäl (efter stroken). Då gäller det att ha sina knep och att klart använda dem konsekvent.

**********

... en av planerna som förverkligades var att jag och Charlie tog en vända till EKO i Fjälkinge (andra gången på nio år vid vinterväglag). Turen blev "smärtfri", visserligen i makligt lunk på moddiga vintervägar. Men vi hade inte heller brått, vi var ju ute på veckans nöjestripp!

... och visst kan man skönja solen bland alla moln.

Kunde inte låta bli att bokstavligen botanisera bland Orchidéerna till de facila priset av 59 kronor. Kunde inte heller motstå ett exemplar med 7 stänglar (!!!), visserligen mycket i blom men vad gör man inte bara för stänglarna. Växlade några ord med ett par; där kvinnan liksom jag intresserade sig för växterna och maken mest av den aktuella modelljärnvägen i Hässleholm efter att han på dialekten hade listat ut att det var där jag hade mitt ursprung.


Tiden passerade och på kvällen var Mats på julbord med sitt jobb utan att mellanlanda på hemmaplan, så min röst hade i det närmaste rostat fast innan han kom hem igen på kvällen...

... Så Gudrun, nu får jag anledning att anknyta till ditt tänkvärda inlägg som du publicerade igår. http://bjorkudden.blogspot.com/2010/12/ensamhet.html

Konstigt att jag bar på liknande outtalade formuleringar halvfärdiga i huvudet. Nu hamnar de på "papper"...

Självvald ensamhet är lika positivt som motsatsen kan vara negativt. Det är ju inte alla som har tillfälle, handlingskraft eller förmåga att ta kontakt med andra... och även när orken finns handlar det mycket om hur man blir mottagen. Hur känslan blir!

Långt ifrån alla kan tänka sig att tilltala folk som de möter ute vid bussen i kön etc. De som känner mig vet att det är sådant som jag mycket väl kan tänka mig att göra... ibland. Sådana stunder kan bli dagens höjdpunkt kanske för båda parter...


På torsdagen och på lunchen gick jag i egna tankar på Lilla torg i Kristianstad, då hörde jag hur någon hojtade Ingela... Det hela resulterade i att Eva och jag stötte och blötte ett och ett annat över en bakad potatis! Jag behöver säkert inte säga att dessa stunder är guld värda! Tänk att en del människor får en att känna sig absolut önskad. Kemin bara stämmer till 100%. Och det är ju just denna känsla som nästan ofrånkomligt blir naggat i kanten då det inte var självvalt att man hamnade vid sidan av.


Vad vi pratade om? Tema i undervisningen på gymnasiet utifrån media sådant som är aktuellt. Ex. det där reportaget på uppdrag granskning där gamla låses in pga. som man säger personalbrist... Men vad är det man i praktiken gör, varför handlar man så och vilka blir följderna för olika parter?

Det är frågor som ungdomarna behöver komma samman få öppna ögonen inför under engagerad ledning; att aktualisera, diskutera, reagera och agera. Ofta blir det annars bara sådant man hör i förbifarten utan att ta till sig. Många har säkert aldrig diskuterat sådant här med någon kanske inte ens med sina föräldrar...

Mina tidigare inlägg på liknande tema:


Har ni missat inslaget som innehåller en film från svt om författaren Joyce Carol Oates skrivande. Här kommer det i repris:

**********
Igår blev en dag för "storinvestering" för oss. Mats och jag handlade genmensam julklapp X 2. En skivspelare som nu är kopplad och vi kan åter njuta våra gamla LP, EP och singlar. Så kvällen igår gick till att koppla in och provspela.

... Men så var det nummer 2; en skrivare till datorn, den gamle har säkert varit kaputt minst ett år.

**********

Haha har ni sett jag undrade vem som hade lagt sig som följare i min blogg... blogger har gjort fel jag lade mig som följare i en annan så hamnade jag här...

torsdag 9 december 2010

TEXTILKONSTNÄR

... Birgitta Eriksson har givit form åt den här underbara skålljusstaken.

Just nu har vi dekorerat den med sjöstenar men till jul ska här hamna nötter. Annars är det bara fantasin som sätter gränser hur man höjer den ytterligare. Höstens nypon ska vi ju inte snacka om. Det är vackert ska ni tro.

Ljuset är hemstöpt och av en riktigt grov kaliber, dessa kan man också köpa i hennes Slöjdbutik och de brinner länge ska ni tro. Vi har precis bytt till ett helt färskt ljus men det är efter jag tog bilden.






Birgitta Eriksson är född och uppvuxen i Stockholm och öppnade sin hemslöjdsbutik 1986. Inte är jag ofta i Strängnäs kanske ett par gånger om året, men då är jag stamgäst just här.


Vid förra besöket köpte jag en jättevacker kruka som också är hennes alster. Den ska jag ta kort på och försöka få in här. Nu till jul tänker jag att en vit azalea verkligen hade gjort sig i den. Återkom gärna; för den är verkligen vacker och det skulle inte förvåna mig om det blir rusning till hennes butik.


Vid sidan av skålljusstaken ovan ser ni en pytteliten lyckvätte. Han stod på spiselkransen efter att vår snickare gjort sin senaste jobb här i Paradiset.

Jag är en liten lyckvätte från

Billingeberget som bringar lycka

till den som tar väl hand om mig.

tisdag 7 december 2010

NU VÄNTAR JAG....

... på en somlig dag:

Ibland känns allt så tungt, ”… hur man än vänder och vrider sig så har man banne mig ändan bak”. Även om jag är så väl medveten om betydelsen av att se möjligheterna så kan det inte hjälpas att hinderna överskuggar emellanåt.

Det blir ett problem när man plussar ihop dem, problemen alltså, då kan de kännas som ett helt berg. Det här med min blogg och att jag inte kan få in några bilder gör att det inte känns roligt att skriva … och inte heller att fotografera.


Jag förstår att det går att köpa utrymme, men klarar helt enkelt inte av att reda ut hur. Självklart blir det inte heller roligt att besöka min blogg och det märks då sannerligen.

Jag jobbar ju på halvtid av en anledning och även om jag är så väl medveten om; att man måste acceptera saker som de är idag, så ligger andra tankar latent ”… om, om vore”… Att hamna lite vid sidan av en hel del är nog ofrånkomligt. Lätt att relationer åtminstone vad gäller kvantitet får ett avbräck. Förstå mig nu rätt, det blir så tungt bara. Jag ser ju att det inte är så lätt för andra heller... Ville bara försöka förklara varför det är lite tyst från denna fronten.

Sådana tankar kan färga av sig på annat… istället för att man letar efter guldkornen som också finns där. Som mannen som kom ut från sitt hus iklädd bara kalsongerna av modell 70-tal och ner i källaren mitt i smällkalla vintern ;-) … eller...


... att det idag låg ett brev från dig Ann-Christine i brevlådan adresserat från Kula. Så glad jag blev!

… och så en överlycklig kompis som väntar därhemma och som blir glad över att se en då man kommer innanför dörren ALLTID… oavsett!

... eller råbocken som graciöst svingade sig över nätstaketet från ödetomten, korsade vägen bara ett par meter framför oss. Vi blev lika häpna både jag och Charlie, det var så vackert!

Somliga dagar

går allt så lätt.
Solen skiner och allt blir rätt.
Spelar man kula
vinner man bums.
Rasten är rolig
och maten är mums.

Andra dagar
går allt på sne.
Försöka med något
är ingen idé.
Man glömmer och tappar,
blir sist och sämst.
Man ramlar på gården
och slår sig hemskt.
Nu hoppas jag
på en somlig dag!
Britt G. Hallström

Dagens dos av balsam för själen!!! ;



Jodå, lite pyssel idag dels knåp med en klapp...

dessutom:

Pepparkaksknäcke

25 g jäst löses i 2dl ljummet vatten
blanda i 2 tsk pepparkakskrydda
Tillsätt 1½ tsk salt, 1 msk honung samt halva mängden mjöl
Totalt 5 dl grovt dinkelmjöl och 2dl vetemjöl.

Låt jäsa 40 min under duk. Kavla tunt, jag använde pepparkaksformar.

Grädda i 10-15 minuter i 250 grader.

Det blir en provsmak till kvällskaffet...
rekommenderas med det varmaste

... OCH BARA SE, ÄNTLIGEN KAN JAG VISA ETT OCH ETT ANNAT. Idag och ovan bjuder jag en av mina favoriter bland orchidéerna!





söndag 5 december 2010

GOKVÄLL

... skulle visa sig bli en GOD MORGON en arla söndagsmorgon! … jag blickar ut genom fönstret och det känns då lämpligt att citera Victor Rydberg.

”Midvinternattens köld är hård,

stjernorna gnistra och glimma.
Alla sofva i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser hvit på fur och gran,
snön lyser hvit på taken.
Endast tomten är vaken.”






Lördagskväll;
Så nu har våra båda pågar gett sig av. Igår morse startade en av dem från Helsingborg tog båten över till Helsingör och tog sig vidare med tåg till Köpenhamn och Kastrup. Den andre med tåg via Malmö och de hade tur att flyget till New York med mellanlandning i Reijkjavik i stort sett gick som planerat. I natt fick vi meddelande att de var tryggt framme. Det blev för vår del till dess mer eller mindre omedvetet en orolig nattsömn. Hoppas nu att de nu har en händelserik vecka framför sig och bokstavligen kommer hem med en massa nya input i bagaget.

Idag på morgonen tog vi en lång promenad i kylan. Då vi kom en bit ner på Fädriften kom en biffig rottweiler i full karriär rakt emot oss från en liten sidogata andra sidan vägen… den uppträdde kaxigt och både jag och Mats ropade STANNA med våra myndigaste stämmor och gjorde allt för att undertrycka den där begynnande obehagskänslan… noterade samtidigt som den främmande hunden tvärstannade en meter framför oss och började morra… hur matte och husse dök upp en femtio meter iväg. I maklig lunk!!! Så hojtar mannen till sin hund att komma: samtidigt såg jag hur en bil närmade sig den hade han inte koll på och jag skrek åt honom att observera det. Kunde ett ögonblick se scenariot framför mig. Då hör jag hur kvinnan uppmanar sin man att springa (!,?) Hunden såg vid det här laget riktigt ilsken ut, Charlie började skruva oroligt på sig och lägga sig i snacket. Vi fick upprepa hårda stanna flera gånger. Ännu en gång tappade mannen sin hund då vi gått vidare och jag kunde faktiskt inte låta bli att läxa upp kvinnan och frågade hur de tänkte då de lät sin oregerliga hund gå lös mitt i byn. Det var bara idag svarade hon då!!! ? Det blev en lång historia, men som kändes angelägen för mig…

Ja så har Mats och jag varit inne i stan och julshoppat, så nu har vi betat av flickornas klappar. I en liten låda med oss hem hade vi vars en Budapestrulle till kaffet. Och nu vet jag varför vi inte har köpt någon på alla dessa år trots att de är så makalöst goda: 27 kronor stycket! Men som Mats skämtsamt brukar säga; har man ändå sprängt budgeten så går det an.

Lite mera blev det; julkorten ligger klara, snapsen är klar (dvs. silad), fiolen har nu fått en väl synlig och funktionell plats bredvid vår antika skrivmöbel. En smidesventil har kommit upp för att varm luft bättre ska kunna cirkulera emellan rummen, vi har ju ett stort väggemelement och 2 takelement till vår vattenburna jordvärme. Fortsättning följer…, botten av badkaret är fullt av boxbom på tork till ”luciakransen” i kökstaket. Nu återstår det att skotta sig in i drivhuset för att hämta grön ståltråd.


På kvällen slog vi oss ner och kollade på Så mycket bättre sedan var det dags för mig att byta ställning. Två dagar på rak har jag flugit som en vante på vägarna här i Åhus. Det är så halt att fötterna liksom bara kanar iväg. T.o.m. Charlie har tagit det lugnt för han blir så ängslig då matte ligger ”i skiten” man blir riktigt rörd då man blir överöst med pussar. Men det har satt sina spår och jag har tur om det inte blir något skott av det.

Ja, ni ser själva självklart vill Charlie vara med på allt han kan inte fatta varför inte han har fått en tv-fåtölj och om kvällarna brukar han hoppa upp och sätta sig på min fotpall ;-)

Idag söndag väntar det vi har förberett samt två olika slag av bullar… bakat med russin samt stekt av kött. Nu är takkronan klädd i grönt och med brett sidenband (nya kronljus på handlalistan), knäcken klar och plomberad tills jul, en jum-jum kaka bakad (doften minde mig om farmor) , chokladbrödsdegen klar och ligger i träda till måndagens bak.

lördag 4 december 2010

JAY IN THE GHETTO

En av de tre artisterna som till fredagens delfinal var kvar i svenska versionen av Idol. Och tillika en av två som nu är kvar i tävlingen.

Ja, man kan då inte säga annat än att han är fantastisk! Med all säkerhet tar han hem rubbet i den slutgiltiga finalen!


Jay%20Smith%20-%20In%20the%20ghetto

onsdag 1 december 2010

PARADIZO DANCE

Så vackert, så smidigt och balanserat Samtidigt väldigt amerikanskt.


DEN FÖRSTE EN DAG MED KNORR

... december. Kan man fatta? Nyss ville jag bara hålla kvar nuet, värmen och framför allt löven på träden. Hade jag kunnat så hade jag visat dagens bild på en bedårande röd Dahlia i ”Trädgårdens kalender” för 2010.

Nu när det närmar sig jul och det dessutom går med långa kliv har det visserligen blivit kallare men också ljusare av olika och kända anledning, limmet som hade behövts för att slippa räfsa upp löven från marken har kommit fram och pysslet startat. Som en parantes måste jag berätta att Boganvillean tappade sina blad då den är inne för vinterförvaring, men jag upptäckte för någon dag sedan att det finns hopp; växten håller på att återfödas och har satt massor av blad!


Här kan du se dess prakt från i somras om du vill :-)
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/07/gammeldags-dagliljor-fran-rullebackens.html

En likhet finns det: Det går som en tråd emellan årstiderna och det är att jag känner mig på ett cirka lika trött. Än har det inte hjälpt att jag ökat dosen med citrusfrukt samt påbörjat en kur med Chi San. Säkert är jag inte ensam. Men hoppas, … och att själva jobba för bättring det kan vi. Goda skratt, och småmys av olika slag är annan medicin (har ni missat Familjen Rudolf i mitt förra inlägg så backa gärna). Läste någonstans igår (kanske i Metron) att vi genom att tänka något positivt redan då vi vaknade påverkade hela dagen. Och så tror jag också att det är.

Idag tänker jag vara nostalgisk, njuta och faktiskt lämpligt på ledig tid nosa på nya adventskalendern på TV redan 7.15. Minns hur spännande det var att öppna dagens lucka då man var barn. Kan faktiskt fortfarande se en utav kalendrarna framför mig när helst jag vill.


Efter att ha sett första avsnittet kan jag säga att jag kommer att bänka mig för nästkommande då det ges tillfälle. Hur utvecklar sig familjens spontana hotelldröm, det undrar jag?

Här kan ni kolla första avsnittet om ni vill;





http://svt.se/2.145684/julkalendern_hotell_gyllene_knorren?lid=is_search527895&lpos=indexSite1&from=siteSearch&queryArt527895=Hotell+Gyllene+Knorren&doneSearch=true

Jag som brukar omge mig med många drömmar kan än så länge klart leva mig in i handlingen. Skulle tro att de dessutom (drömmarna alltså) är ungefär lika dåligt underbyggda som mina.

**********

Så tillbaka till trädgårdskalendern, som tipsar om att:

”... summera trädgårdsåret som gått. Vad funkade bra? Plocka fram fotografier och fundera. Har du, eller ni, skapat den trädgård som passar just er?”






Sagt och gjort jag tog Hedenrud på orden och letade i mina gömmor och rotade fram både bilder och text som jag har dokumenterat runt och från vår täppa:

”När man investerar tid, kraft och pengar i en trädgård kan den i gengäld ge tillbaka i överflöd. Det viktiga är inte om trädgården gör anspråk på att vara perfekt. Istället är det nog så att omsorg om det som lever och att värdesätta det man har, visar rätt mycket om ägaren. Genom att ta sig an, vårda, ha drömmar, visa kreativitet och förmåga att se skönhet i det naturliga och ofta de enkla tingen kan man komma en god bit på väg. En trädgård blir aldrig riktigt färdig, och det kanske inte heller vore önskvärt. Jag tänker att det mer handlar om vägen och det är lätt att jämföra med ett människoliv och allt annat levande. Snarare gäller det att våga och vilja ge sig i kast med att planera, genomföra det som händer och de små glädjeämnena. Det är dessa som är hela värdet. Ibland känner man sig nöjd och annars är det ju inte värre än att det ger upphov till ett nytt projekt. Eller hur?”

**********

Med spänning bevittnade vi igår resten av dvd:n "Inte utan min dotter", men nu för andra gången. Det är ju en skildring från verkliga livet och har ni missat den filmen så är den ett måste! Den ger upphov till så många funderingar samtidigt som åtminstone jag kände mig som om jag satt en bra bit ovanför stolen.

På tal om film så planerar jag och Eva-Katrine att se fortsättningen på Narnia på bio i julhelgen. Att besöka biografen i jultid har varit en stående sed sedan barnen var små. Att kura ner med popcorn i en mjuk fåtölj, blicka runt bara för att notera fler i julstämning och sedan när ljuset släcks och man befinner sig mitt i bild och ljud. Ja, säga vad man vill tv kan aldrig mäta sig med det!

Jag tror Saltkråkan var mina första filmer på Bio (...Mary Poppins, Doktor Tjivago). Allt var inte bättre förr... ; Fler än jag som minns hårda trästolar? Där träsmaken blev så påtaglig efterhand att man var tvungen att pusta ut i en gottepaus ;-)

... och på tips från Eva-Katrine Hon är verkligen skicklig den där lilla September dessutom lika bedårande som färgstarka september.



... o vad jag önskar att jag hade möjlighet att komma och lyssna på julkonserten med din kör nästa söndag i Trefaldighetskyrkan i Stockholm. Det gör nästan ont i mig att jag inte har möjlighet att lyssna på dottern och hennes första soloframträdande i detta sammanhang.




Kan inte låta bli att infoga även LillBabs tolkning av Petters låt som jag också anser vara en höjdare.

Måste erkänna att jag hade missat när Berghagen tolkade Petter, och jag kan säga att jag rös av välbehgag. Det är så vackert att jag förstår om både Petter och Berghagen rördes till tårar.



Nyss hemkommen från premiärturen med vinterkörning. Visserligen bara i byn men ändå. Jag är stolt över mig själv. Det var första gången på 9 år! Jag och Charlie har varit en runda på biblioteket och nu har jag lite spännande att sätta tänderna. Så har jag varit en vända inom Konsum för att spana efter veckans erbjudanden samt handla ingredienser till Lussebullarna som ska i ugnen till helgen. En liten älgstek blev det och den ska också sitta fint till helgen. Det var minsann ett tag sedan vi åt vilt i det här huset. Biten är bara liten för ...

... på fredag vinkar vi av båda pågar som ska till New York en vecka. Spännande, och nervöst för mor...