Bloggintresserade

måndag 31 januari 2011

SÅ GLAD




I helgen när våra ungdomar var hemma i helgen så hade Anna vår dotra en överraskning till mig. Detta utsökta hårsmycke är från Thailand och idag så har jag varit fin i skolan ska ni tro!!!!












... och som om det inte var nog på glädjeyran så kom hon med Pandoras ask.
Ja, det är fantastiskt vackert ni kan nog se det även om bilden blev något ljus.

Här i Pandoras egen Webshop kan ni se snarlika smycken

Det artade sig lite till en smyckedag idag så lika bra att jag fortsätter lite till då. Förra gången jag var på biblioteket hade jag lånat en bok med smycken. Bläddrade i den och fann en snarlik till min egen.

Tyckte att den här sigillringen liknade den lillfingerring som vår guldsmed här i Åhus har gjort till mig. Tänker fotografera den kanske under morgondagen så får ni se.
En sigillring eller en ordensring har man oftast på höger långfinger. Det sägs också att man ska ha yrkes- och examens- och ordensringar på långfingret medan man bör ha en familjering på sitt ringfinger, och släktringar på pekfingret.
Att fjärde fingret som från början lär ha varit fingret utan namn fick heta ringfingret beror vad som sägs, på att det är här man bär sina trolovnings- och vigselringar.



Då jag hade varit anställd i kommunen i 25 år så fick jag välja en gåva för en viss summa pengar i utvalda butiker. Jag valde då en Vikingatumring som liknar den här till vänster.

ORCHIDÉER


... för hela slanten.

"Ja det är måndagsmorgon...", ja nu ligger det ju nära till hands att fortsätta denna slagdänga, men sanningen att säga så liknar den mer en god orchidémorgon.

En del tycker säkert att jag blir tjatig, men denna blomning gör mig lycklig. Självklart vill jag då dela med mig.

Dag ut och dag in så bjuder de på sin bästa sida dessa tacksamma blomster.







Vi har lite olika favoriter Mats har sina... Det här blev aningen suddigt men det är för tillfället Mats favorit...
... och jag har mina favoriter. (I eftermiddag ska jag lägga in foto på någon mer.) Den här lila storblommiga skönheten tillhör just nu mina favoriter.







På bordet ligger virket det är dina innetofflor Eva-Katrine ännu är bara nosen synlig, men det får vara gott nog.



Sakta men säkert kommer de förhoppningsvis växa fram. Det känns som om det är många järn i elden just nu. Det är ju viktigt (och det får jag intala mig själv emellanåt) att inte ta i så det blir stress.





Just nu blommar orchidéer som färgmässigt är finstämda tillsammans. Tidigare blommade min fjärilsorchidé om för första gången på flera år. Den gick i svartgult med pytteblommor, och samtidigt blommarde den där ovanliga sorten med gula blommor och svarta prickar. Letar, kanske hittar jag den på något gammalt foto. Vi får se!




Den här veckan kommer Eva-Katrine hem, hon kan sköta sina hemstudier just hemifrån. Det ser vi fram emot. Då kan hon samtidigt prova sin tåvärmare ;-)





Jag vill tacka er för all positiv respons på "fågelhörnan". Nu kan jag avslöja att hela sängbottnen är på plats, och även madrasser... Lagom tills ungdomarna har vänt näsan hemåt för denna gången.



Nu är det bara den där sista handen ni vet. Att betrakta, fundera, ta beslut och så ska det göras också ;-)

söndag 30 januari 2011

ADELE

GOD MORGON! Vill gärna dela med mig av denna Adele som jag tror sjunger en låt av Bob Dylan. Igår då vår Anna-Karin kom hade hon med sig ett videoklipp där hon själv sjöng vid sidan om hennes Johnny vid pianot. Det var så finstämt. Låten satte sig. Eftersom de båda inte har släppt sin version får ni här i stället ett annat gott smakprov med Adeles version.











When the rain is blowin' in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love.
When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love.
I know you haven't made your mind up yet
But I would never do you wrong
I've known it from the moment that we met
No doubt in my mind where you belong.
I'd go hungry, I'd go black and blue
I'd go crawlin' down the avenue
No, there's nothin' that I wouldn't do
To make you feel my love.
Though storms are raging on the rollin' sea
And on the highway of regrets
Though winds of change are throwing wild and free
You ain't seen nothin' like me yet.
I could make you happy, make your dreams come true
Nothing that I wouldn't do
Go to the ends of the Earth for you
To make you feel my love.

lördag 29 januari 2011

LITE MER


... Ja ni ser nu har jag lagt min sista hand vid tapetseringen.
Även lådfronterna klara. Hade bestämt mig för att klara mig med två rullar, så därför fick det med tanke på rätt stor mönsterpassning bli så här.
Lådorna blir perfekta att ha till extra sängkläder och kvarglömda grejor ;-)
Sängen kommer att bli 115 cm bred så nu ska Mats bygga utfyllnad bak hurtsarna. Därefter är det min tur att ta vid med madrasser och annat för att förhöja myset.
Ni ser Rom byggdes inte heller på en dag.
Mer än klart godkänt från alla fyra barnen nu. "Nejmen så snyggt", var Anna-Karins spontana kommentar. Det känns bra när det är barnen som vi tänkt ska huserar här. Dessutom passar tapeten gott till mina 50-tals möbler och det var ju ett krav.
Just nu steks här skinksnitzlar och om en liten stund så är vi en något större familj än på vardagarna. En kort spelkväll sedan drar ungdomarna vidare för att träffa ett gäng av sina "gamla" kompisar.

torsdag 27 januari 2011

PIPPI


Lägesrapport; ... :-) sol ute, sol inne
sol i hjärta, sol i sinne...

Vidare; termometern visar på -11 grader ute, himlen är klarblå och jag vill understryka att SOLEN SKINER!

Jag är ledig från förvärvsarbete idag och känner mig utsövd efter gårdagen. Just nu håller jag välförtjänt fikarast. Detta efter veckans orchidévård med kalkfritt vatten, en mänsklig hand och "pratande med dem" ;-). Jag räknade dessutom in 6 blommande skönheter på min vita amaryllis.





Jodå sen har jag knåpat på en bokrecension av Pleijels bok. Boken ska jag lämna tillbaka på biblioteket idag, och hoppas nu på att den andra vi ska läsa till bokcirkeln finns inne. Jag har anmält mig och vi får hoppas på att det blir så bra som jag förväntar mig.

Därefter smällde Charlie och jag upp 3 våder pippi på väggen av tapeten som vi tänker oss som en fondtapet i lilla rummet. Där planerar vi ett krypin till hemvändarna då de kommer på visit ;-)
Här kan man roa sig med att räkna fåglar istället för får då man inte kan somna.

Klart och klockan är inte mer än lunchtid. Perfa!


Men nu är jag trött... kanske jag inte påbörjar sänglådorna idag som jag tänker tapetsera med samma tapet... tillåter mig att ändra farmors uttryck att "Det man har gjort det har man gjort" till "Den som spar han har" ;-) Herrarnas konståkning i eftermiddag det gillar vi och då är jag garanterat bänkad.



Vad tror ni om täcket som sängöverkast och som jag komponerade ihop för ett tag sedan under "Trot om du vill" ?
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/10/trot-om-du-vill.html




Mats laddad för att fortsätta. Vet att han smider planer hur han kan återanvända material från gömmorna. Det här blir spännande ;-)

onsdag 26 januari 2011

KÄRLEKENS KRAFT



… kärleken är utan tvivel en stark kraft som uppstår i möten. Den ryms tänker jag, i en varaktig relation. Där det finns en önskan och en villighet att fördjupa relationen. En vilja att förstå, att öppna sig för att samtidigt rädas.



Kärleken är en av våra mest betydelsefulla känslor.



Bilden lånad från boken: Forma mönster av K.Jerstorp och E. Köhlmark sidan 99.


Med kärlek i bagaget tar vi oss tid att lyssna utan för många kommentarer. Samtalet präglas av intresse där vi njuter gemenskapen i det vardagliga och släpper på kraven. Vi visar i stället tålamod och hjälper någon över svårigheter. Bekymras över andras motgångar och gläds över deras framgångar.




Kärlek känns igen på pirret i magen eller ”sockerdricka inuti”, som en av mina elever så beskrivande uttryckte det. På värmen som sprids i den andres närhet. På längtan till den andre. En längtan som får magen att knyta sig…

Kärleken har ingen given form, ingen bestämd färg eller mönster föreställer jag mig, ingen kant och ingen kontroll. Den handlar om uppmärksamhet, närvaro, öppenhet, äkthet, tillit/svek, löften/bedrägeri, glädje, stolthet, men också t.ex. rädsla, skam… som med allt annat finns kontrasterna nära. För att vila vid färgen skiftar den beroende på ljus och mörker och sinnesrörelsen... och om jag skulle svara på Litens fråga: hur kärleken smakar så skulle svaret få bli lika komplext. Allt från ljuvt till bittert...

Kan inte låta bli att åter citera Pleijel då hon har Nella (Chirurgens fru) att trösta Maria.

”Om hon tröstade Maria eller sig själv var oklart. Livet kan bli förhatligt. Som när man gått förbi den sista vägvisaren och vet att ödemarken väntar, och det inte går att vända om, och det förefaller som om en osynlig varelse följt bakefter och ryckt undan vägvisarna...”

Min tanke ; Allt blir lika långsamt och utan ende liksom den här meningen.
”... Den allra sista av dem är kärleken. Mister man den är livet inte värt något”. Det vet Nella".

Kärleken måste vårdas för att inte dö ut. Det är inget som vi kan behandla hur som helst. Till syvende och sist har vi ansvar för den kärlek vi ger till en annan människa. På så vis skulle man kunna säga att det är ett moraliskt krav.

måndag 24 januari 2011

KÄRLEKENS FRUKT


... dagens citat i Kristianstadbladet i lördags;


Kärleken är en frukt som kan skördas vid alla årstider och som alltid finns inom räckhåll för alla.


Så lär Moder Theresa ha sagt. Hon föddes 1910 i Skopje och dog 1997 i Calcutta. Under 1970-talet blev hon internationellt känd som Kristen humanist och gjorde stora insatser för de fattiga i Indien. 1979 fick hon Nobels fredspris.

Bilden är lånad från boken; "Forma mönster". Metoden är stilisering "Enligt ordboken betyder stilisera bla förenkla, schematisera, återge grunddragen av."

Nu har jag precis avslutat Agneta Pleijels "Drottningens kirurg". På ett ställe frågar Liten Nella vad kärlek är, vilken färg den har, hur den smakar och var den bor... kärleken bor i himlen får hon till svar, men själv vet hon bättre för den bor på Ö. Långgatan...

Nu har Liten svaren själv.

Citat; "Kärlekens färg är som solens, den glänser som gull. Kärlekens smak är äpplen och granatäpplen. Kärleken är vännen som inte sviker. Kärleken söker inte sitt. Kärleken har mjuka händer och varma läppar. Kärleken är stum men talar ändå. Om du så känner dig som en hemlös i världen är kärleken ditt hem. Aldrig vill du vara borta från kärleken. Om du mister den river tigrar och lejon ditt bröst kärleken är det största och det värsta." (s. 147)

söndag 23 januari 2011

ÄNTLIGEN

... har det blivit så pass att man kan släppas ut på grönbete. Ja ni kan själva se hur härligt vi hade hela familjen på våra sköna öppna fält strax utanför byn.
Man får väl säga tack vare militärerna har marken i princip fått stå orörd för människan exploatering.

Det här året, om jag inte har fel, lär det vara dags för ett nytt stort scoutläger i Rinkaby. Vår nabo!


Inte mycket snö kvar här som ni ser inte;

Solen känns nära, värmer upp och hjälper till att få dän den lilla snö som finns kvar. Jorden är ju som närmst solen i februari månad, men skulle ju då tänka mig att vår vinkel inte är den mest gynnsamma för värmen att nå hit. Det hindrar ju inte att det kändes fritt och avslappande just här!

Charlie hade ett schåå att hålla ihop oss, om än den lilla flocken. Tänk att de inte kan hålla sig på ett och samma ställe. Det hade underlättat.
På eftermiddagen var jag och Mats en sväng till Ikea i Älmhult. Vi var på jakt efter ett par lådhurtsar och kom hem med lite annat smått som ett par orchidéer som i alla fall jag inte kunde motstå. Så nu blommar det åter snudd på överdådigt i vårt Orchidéfönster.
Idag tar vi det fysiskt med ro för Charlie hade svårt att gå igårkväll... och hur kunde vi vara så oförståndiga att släppa ut honom så här fritt med tanke på att vi misstänker att han kan ha mickelmackel med sina höftleder? Vi har ju pratat med veterinären som tänker röntga honom vid nästa kloklippning. Det får tyvärr bli mer stillsamma promenader framöver. Inte lätt med border blod...

lördag 22 januari 2011

GOD LÖRDAGSMORGON

... för reflektion;

Vad som får oss att slappna av är nog med små variationer ändå ungefär detsamma. I grund och botten känner vi oss själva rätt väl åtminstone vad gäller detta, men ändå är det nyttigt att ta sig en funderare emellanåt…

…det insåg jag tydligt en gång på terapin efter min stroke. Det hade gått en tid och jag hade ännu inte fällt en tår, inte förrän då när jag blev satt med penna och papper och skulle försöka forma bokstäverna till detta som jag för så länge sedan hade upplevt som njutning. Jag insåg då att livet på senare tid hade utgjorts alltför mycket av måsten. Det blev ett bryskt uppvaknande då jag insåg att jag varit allt annat än rättvis emot mig själv. Och nu inser jag att sekundärt gällde detta faktum naturligtvis även andra.


Men det är variationer i vad man kopplar av av… visst känner vi oss innerst inne rätt väl och uppmärksammar också när individer i omgivningen mår bra. Tänk Eva-Katrine då jag läste din kommentar så log jag till och kände hur väl det stämde. Och du, det är ömsesidigt!



Att pyssla om mina blommor njuter jag så klart också av...

... och idag får även onsdagens bilturer mig att uppleva mig fri som fågeln, samtidigt som jag undanröjer mer eller mindre osynliga hinder!

I den här andan gick Charlies och min biltur den här veckan till Rusta och Jysk som ligger en bit utanför stimmigaste centrum. Det passar mig. Jag investerade i två tapetrullar av en färggrann tapet med påfåglar. Den här jag tänkt mig som fondvägg inne i det rum där Kalle hade sin ”kula” för rätt några år sedan. Han perforerade då en hel vit vägg med röda pluggar, den som vi hittills har försökt kamouflera så gott det går. I det här rummet har vi numera teakmöbler från 50-talet, och jag tror att det kommer att bli ”fina fågeln”.


Bredvid Rusta ligger djuraffären Grizzly och på onsdagar förväntar sig Charlie en ny liten leksak i kassen. Idag blev det en liten slungboll helt av rep som Charlie sedan latchade rejält med. Flickan i djuraffären berättade att hundar kan urskilja blått och gult. Det tyckte jag lät lite spännande. Att de urskiljer färger det tror jag alldeles säkert på, men såklart ser de inte färger som vi… (och förresten tror jag inte heller att människor ser dem lika, men det är en parantes).





Efter att jag varit en vända inom COOP här i Åhus för att nyttja veckans medlemserbjudande, så kunde jag inte motstå Biblioteket som ligger vägg i vägg. Ja, jag var ju Mats skickebud han hade läst ut sin Björn Hellberg, och nu önskade han en ny. Därinne stötte jag på väninnan som nu var på väg in till stan och Jysk för att investera i en skön skrivbordsstol. Världen är då för dråplig ibland!

Idésprutor finns, som jag skrev till dig Kerstin, i Åhus med. Den nya satsningen på Bibblan är en bokcirkel om Agneta Plejel och hennes författarskap. Den tänker jag då hoppa på. Tre måndagar, den första träffen med en litteraturvetare som talar om hennes författarskap. Till gång två ska man ha läst två av hennes böcker som då ska diskuteras. Litteraturvetaren medverkar vid denna träff. Den sista gången kommer Agneta Plejel att vara där för att svara på frågor. Även denna sista gång är samtalsledaren med.

Så nu har jag tillfälligt fått lägga Ranelid på hyllan Maya!
Nu läser jag ”Drottningens Chirurg” och här är det också knivar inblandade.

En gång i min ungdom närmare bestämt på gymnasiet så sa min svenskalärare att jag borde fortsätta en bana med litteraturvetenskap och hon såg nog något som jag inte såg då. För det är ju faktiskt det jag gör nu fast synnerligen till husbehov ;-) … visst bestemor jag analyserar ju det mesta jag är med om och njuter av det :-!

Sen är det så klart som du säger Gudrun individuellt hur, och det beror på ur vilkens perspektiv hurdan en tolkning ser ut (det blir ju påtagligt då man som du Lyckoslanten tar upp att du gillar versionen med Berghagen och Plura).

Även om man känner sin egen sanning bäst, så är det nyttigt att få veta hur andra tänker kanske ibland för att något ska klarna eller byta skepnad. Därför är det så nyttigt med den här positiva och negativa responsen. Det har stor betydelse för vidare utveckling. Tack till dig Aniela och er andra som lämnade positiva spår hos mig.



Att ställa frågor är ibland viktigare än att ha svaren, bara inte dessa frågor tar över ens liv för då är man nog inte lycklig själv.

Ulla; ”…livet förändras och sedan återvänder får man… ett annat perspektiv. När allt blir stabilare och man knatar lite upp och ner så är det med större respekt för allt man har. Det ligger verkligen något i att man kommer stärkt ur krisen”.

Jag citerar Kerstin;
” Men han kunde ändå poetiskt formulera frågorna så fint att de stannade kvar och fick oss att fundera långt efter hans död. Vackra fotspår efter ett stormigt liv”.

Han berör, och kanske är det detta som är en viktig ingrediens i hans samlade verk (utöver att han sökte svar) Gudrun ”Kanske ville han påverka hycklarna”.



fredag 21 januari 2011

VAD FÅR DIG ATT SLAPPNA AV?

… Läste jag på en affisch på resecentrum igår morse. Den frågan tog jag med mig på den lilla promenaden till jobbet.

Så här svarade jag;


Vissa människor.
Andras och mitt eget tålamod; att den tid som behövs finns till förfogande.
Beröring en kram, massage etc.
Det optimala är när vår flock är samlad.


Ha skrivit av mig bekräftat mig själv och det som kommer ur mina händer. Också att möta andras respons positiv såväl som negativ.

Värme; varmbad men absolut inte hetta i ansiktet.

Sömn; rena doftande lakan.

Att tänka efter hur jag andas, regelbundna ljud i min närhet, som klockans tickande, musik, trumslag eller hjärtats rytm.










Regelbundna välkända rörelsemönster.

Promenader i naturen där sinnena får stimulans och tankarna utrymme.

Djur; deras värme och tillgivenhet, att få pyssla om dem.

Att det är ordning i mitt hem, att jag har någorlunda kontroll på det löpande.


Avbrott från vardagen; semester, känslan av att vara fri som en fredagseftermiddag då jobbet har slutat. Ha en orörd helg framför mig. Äta en god middag och kanske ett par glas vin , ta en längre kvällspromenad och så slå mig ner i fårskinnsfåtöljen framför Let´s dance.

Vad får dig att slappna av?

tisdag 18 januari 2011

KONTRASTER, trasiga skor

... och lite blev det att spinna vidare på gårdagens inlägg...


Idag har jag botaniserat och städat bland olika slag av lappar med texter sparat från tidningar, böcker, andras och egna mer eller mindre ordnade och utvecklade reflektioner.

På jobbet fann jag ett ark med en utav Cornelius Wreswijks låtar. Det fick mig att fundera en stund när jag satt på bussen på väg hem. Det är då så skönt att blåsa hjärnan med något annat än jobbet. Och att läsa igenom texten så här, utan någon melodislinga som ”distraherar” var intressant.

Jag uppfattade att Cornelius ställer frågan;



Varför drabbas vissa människor av misär?

Somliga går med trasiga skor

Somliga går med trasiga skor,
Säg vad beror det på.
Gudfader som i himmelen bor,
Kanske vill ha det så.
Gudfader som i himmelen bor,
Blundar och sover sött.
Vem bryr sig om ett par trasiga skor,
När man är gammal och trött.
Vem bryr sig om hur dagarna går,
dom vandrar som dom vill.

Medborgare om etthundra år, finns du ej längre till.
Då har nån annan tagit din stol, det vet du inte av.
Du känner varken regn eller sol,
Nere i din mörka grav.
Vem bryr sig om hur nätterna far,
Jag bryr mig inte ett spån.
Bara jag får ha mitt ansikte kvar,
Dolt i min älsklings vrå.
Jag är en tvivelaktig figur,
Duger ej mycket till.

Bakom ett hörn står döden på lut,
han tar mig när han vill.
Somliga går med trasiga skor,
Tills dom har slutat gå.
Djävulen som i helvetet bor,
Får sig ett gott skratt då.



Letade en god stund efter en inbjudande bild på trasiga skor, men fann ingen, däremot den här bilden från "Vagabond" tagen av Berno Hjälmrud. Anammade den då jag tyckte att den ändå kunde på något vis illustrera kontrasterna och hur Cornelius ställer det mesta på ända.

”Vem bryr sig”… det kan man ju uppfatta som att han hånar och kritiserar. Det är ett uttryck som man ofta hör både bland ungdomar och andra numera, och just i sådana sammanhang.

Vilket understryker att denne man och hans tankar är generella och gemensamt för många.

Det säger en hel del om samhällsklimatet och då generaliserar jag, vi dras idag med samma samhällsproblem. Det gör honom eller, ska jag säga hans tankar högaktuella.



Han själv har ju varit aktuell med en film som kom ut i slutet av förra året. Själv har jag tyvärr inte sett den, men tänker göra det så fort den har kommit ut på dvd. Detta för att uppleva denne man, som nu är död, högst levande, och utan tvivel en stor konstnärlig talang.


Genom att nyttja ord som "somliga", "nån annan", generaliserar han och understryker det som han upplever; att det inte lönar sig att spilla någon kraft. Inte ens Gudfader bryr sig utan han, som han menar, blundar för att kunna sova sött. Här lägger han in en viss tvekan... "Gudfader kanske vill ha det så". Han kommer osökt in på vad som är sanning och att den är olika, han vågar inte vara för säker. I nästa andetag säger han, att han inte heller bryr sig, men det verkar som om han styrs av kontrasterna det motstridiga. Samtidigt kan jag inte annat än uppleva honom vara pessimistisk. Han ser mörkt på tillvaron, han är kritisk till samhället...



Han har en underton som visar att han själv inte mår bra. Jag tänker att han är sjuk, känner sig maktlös. Men samtidigt finns det där dubbla där, att det borde vara något annat. Men han orkar och förmår inte ta sig ur. Genom att skriva väljer han att göra något konstruktivt. Det är i skrivandet han känner sig mest säker.

Åren går och han ser hur det blir mer och mer betydelselöst med allt det där världsliga. Ja, till sist har det ingen betydelse alls, det har endast de avtryck vi har gjort; ”Bara jag får ha mitt ansikte kvar”. Han har ju gjort vad han kan genom att vara produktiv i sina texter, sådant som många har velat höra.



För att återknyta till den inledande frågan;

Varför drabbas vissa människor av misär?


Här tänker vi olika. Det finns inga enkla svar. Det beror dels av de förutsättningar som vi föds till. Det beror också på vår egen styrka, på omgivningens styrka och förutsättningar... vilka redskap vi möter och anammar.



Mer och mer har gemene man förstått hur konstnärligt begåvad han var. Lite märkligt att en man som aldrig under hela sitt liv blivit svensk medborgare förmår taktera svenska språket som han gör.

Det är min övertygelse att språket och att använda det är ett av de förnämsta redskapen men inte att förglömma relationerna!


Jag upplever att författaren misströstar för egen del samtidigt hör jag en osäker ton bakom orden. Han verkar rädd. Tänker att han möter Djävulen, men denne skrattar; är det åt författaren som känner sig som en pajas? Samtidigt upplever jag att han på så vis avdramatiserar Djävulen, är det för sig själv... kanske han inte är så farlig ändå.


Det lyser igenom menar jag att denne vidlyftiga, provocerande man inte alls är så säker på någonting, söker glädje, rättvisa, tro och hopp. Kärleken verkar han ha funnit det gäller bara att hålla kvar den... och det är kanske inte det lättaste.







I ett inlägg från juli 2010 "Ord och många visor" berättar jag om hur vi var på torget i Åhus på Visafton med Jack Wreswijk och Cajsa-Stina Åkerström.
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/07/hej-mina-vanner-fantastiskt-att-vi-pa.html

måndag 17 januari 2011

GLATT BUDSKAP

... eller Gospel... orka försöka vara rolig och söka upp en "glatt" bild med is kanske? Nej jag väljer istället en dammbild från i somras.


Hej mina vänner! Nu brukar ju jag hålla mitt arbete utanför bloggen men, idag tänker jag göra ett litet undantag. Den här förmiddagen blev precis så bra som jag hade hoppats på. Då känns det extra skönt att vända näsan mot Åhus.

Ja vi håller ju på med att bena upp begreppen funktion vad gäller hur vi fungerar, vad det beror av och när funktionshindret blir ett verkligt hinder för individen. Extra intressant blir det ju om man liksom upplever det från insidan och tränger efter att få reda på mera vad saker beror på. Just nu har vi filmen My name is Khan som utgångspunkt. Den har ju flera infallsvinklar och faktiskt är det en film som jag rekommenderar gemene man att se. Här finns massor av stoff och funderingar att ösa ur. Utöver funktionshinder sitt arv, hur man påverkas av den miljö man befinner sig i, sina relationer andras förmåga och vilja att lyssna, vilka strategier man anammar, religion hur den tolkas och brukas, kultur...

Utanför bussen är det grått och disigt, nu har värmen tagit ganska bra på snön som ligger skitig vid vägkanten. I Rinkaby mötte vi godståget som tuffade förbi i sakta mak från Åhus hamn. Ännu nyttjas spåren, kan undras hur det blir då nya hamnleden tas riktigt i bruk. Hoppas kan man då verkligen att vi slipper fler lastbilar med allt som det innebär av utsläpp.
Återstår också att se hurdant väglaget är på Charlierundan denna dag.

Just nu åkte vi förbi det hus där min Mats bodde då vi träffades. Det är nu 34 år sedan ;-) Det har ju jag svårt att fatta. Vet inte riktigt varför men skänker då en tanke till Cyndé Peters. Under hennes ledning sjöng jag i slutet av 1970-talet i två körer Hässleholms motettkör och Kristianstads kammarkör. Men Peters bodde vid den här tiden i samma hyreshus som Mats i Åhus.

Hennes sista koncert 2010 det visste jag inte!
I dagens nyheter kunde man läsa denna korta artikel i december. http://www.dn.se/kultur-noje/musik/cyndee-peters-flyttar-hem





Det här kan mycket väl vara en inspelning i stort sett från den tiden. Underbart vackert!





Visst hon har detagit i svenska uttagningen till Melodifestivalen:



söndag 16 januari 2011

NU LIDER

... denna helgen mot sin final. Och jag skulle ju kunna sagt att den gick illa kvickt men det har ni kanske märkt alla redan ;-).

Det har varit ett par mulna och blöta dagar. Det där med skridskor på "nödiga" promenader hade ju varit möjligt om inte det samtidigt vore väldigt spårigt och att det kanske blivit tvärstopp på några om än tunnsådda gruskorn.

Igår? Ja då var vi i stora staden för att Mats skulle prova en kavaj jag hade hängt undan på rean. Den vart för kort i ärmarna... Så till det positiva ;-) då hämtade expediten en annan som egentligen inte fanns på rean, men där det endast fanns ett par exemplar kvar. Den är jättesnygg hundtandsmönstrad i grönsvart och pyttestorlek på rutorna. Skinnlapp på ärmen och med vinröd smalrandig manchester på undersidan av kragen (Park Lane). Det blev 40 % tillsammans med kupongen som vi hade i bonus.Vilket kap! Dessutom, som vi kunde avända till två riktigt fina skjortor med ytterligare 50 % rea.

Tänk vad man kan få uträttat i Domushustet... utan att behöva halka ut
fick jag löst ut ny blodtrycksmedicin på apoteket i källaren, köpt ett par flaskor vin på systemet i entréplanet och som så många andra en bukett tulpaner. Nu står de vackert på bordet på en vårig hemvävd löpare i grönt, beige ockra och orange.

Vi vände så kosan mot Åhus och löste ut ett paket från Bonniers bokklubb. Vilken välkomstpresent för att gå med; en karott och sex småskålar av helvit swedisk grace som är min vackra finservis. Visserligen utan guldkant och den där ljusgrå slingan... Dessutom anlände två böcker den ena om digitalfotografering, den är Mats stark spekulant på. Den andra Björn Ranelids Kniven i hjärtat. Den längtar jag att sätta tänderna i! Jag liksom många andra t.ex. lilloppan njuter av hans språk.








Stefan Nolervik träffade och intervjuade Björn Ranelid och mer kan man läsa om intervjun på
http://stefannolervik.dinstudio.se/text2_16.html


Idag söndag har vi varit en runda på EKO för att fylla på förråden av förbrukningsmaterial i hemmet på spisen puttrar nu en fransyska i grytan och jag samlar mig för att förbereda för morgondagen på jobb.

lördag 15 januari 2011

DAGENS GYMPAPASS

...à la Eva:











Man tackar för ett härligt flås Lilloppan! Nu tänker jag slå mig ner i min goa fårskinnstol njuta en kopp kaffe och träffa stjärnorna på slottet!

JAG SPINNER

... vidare på gårdagens kommentarer...

Ja Aniela jag känner också väl igen dessa uttryck för jag är ju uppvuxen hos min góa farmor och hon hade också mycket av gamla ordspråk, dialekt och uttryck i sin vokabulär.
*
*
*
*
Det mesta snappade jag då, men då de inte hela tiden är på tapeten faller de tyvärr i glömska. Ibland poppar ett och ett annat upp och då skulle man önska att man hade någon att dela dem med. Våra barn kan en del från sin barndom... ungdomarna i skolan ser frågande ut, och Mats och jag brukar le tillsammans då de slinker ur munnen.
*
*
*
*
Faktiskt (ett ord jag gärna använder av någon anledning som tål att tänkas på bara det) att de berikar språket, och då skulle man ju samtidigt kunna säga att språket är på väg att utarmas… om det nu inte vore så att det tillkommer nya ord hela tiden i.o.m invandring och också ny teknik. Ändå är det tänker jag värt att bevara, för det är en del av vår kultur och vår historia, för sedan är det ju mycket riktigt så Bea att man får ta en hel del i livet ”med en nypa salt”... Eftersom det inte finns en absolut sanning, att man med tiden får upp ögon för ett och annat anammar och förkastar. Tänker inte ni också att det blir tydligt bara i vårt eget perspektiv?
*

*
*
*
När sommaren kommer önskar jag att skörden ska bli stor. Och nog borde åtminstone jag bli bättre på att ta tillvara den. Att avnjuta 2 liter blåbär är ju ganska fort gjort Bettan, men egna bär smakar så mycket bättre. Bara tänk serverade i kall mjölk. Med tanke på nya rön om förbättrad syn så borde man få i sig betydligt mera av denna varan då man kommer upp i ålder. Ögonen är viktiga och ibland blir jag bara galen på mig själv!
*

*
*
*
Samtidigt som man vill så mycket orkar man mindre, antagligen i samband med det upptäcker man att tiden går fortare. Tyckte att din kommentar Ulla säger det på ett så bra sätt. ”… jobbet sätter käppar i hjulen för viktiga fritidsintressen som blogg, väv, stickning och diverse annat smått och gott. Jag vill bli en glad pensionär men inte äldre, hur nu detta ska gå till".


… och så är ju livet. Var tid har onekligen sitt, bäst att leva så att man inte ångrar sig… Frågan blir då för var och en vad är värdefullt för dig?


****
På nyhetsmorgon just denna morgon intervju med Tommy Körberg:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=intervju_med_tommy_korberg&videoid=1197269

Dagens version av Fattig bonddräng:
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/nyhetsmorgon?title=tommy_korberg_-_fattig_bonddrang&videoid=1197259

... och så en tidigare version:



Även idag har jag botaniserat lite bland mina äldre inlägg och valt ut följande;
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/01/godmorgon-pa-er-annu-mork-och-ratt-mild.html

fredag 14 januari 2011

FLINGOR

Kan det bli ljuvligare än att ha kommit hem en fredag, som nu jag, efter en extra lång arbetsvecka? Jag betvivlar det.


Det är mycket med snö denna vinter så i år slog det in som sägs i Bondepraktikan att "om Anders slaskar, så braskar julen".


Bondepraktikan måste ha varit ett lika nödvändigt som fantastiskt redskap för de som brukade jorden förr när inte SMHI och annat fanns.

Mer om Praktikan kan man läsa på: http://www.prager.nu/bonde.html


Liksom många andra är jag trött på att ta snöbilder. Associerade vidare och rotade så runt lite bland fjolårets skörd... utöver snöflingor, morgonflingor, tvålflingor, flingsalt och så från körsbärsblommor. Fastnade då för en bild av när vårt bigaråträd står i blom. Det är så vackert, men det gäller att njuta kvickt. Snart så ligger blombladen som snöflingor på hela gräsmattan. Förra året blev det, skulle jag tro, den minsta skörden av bär på många år. Kanske berodde det på att det blev dåligt pollinerat på våren. Vågar man hoppas på några pollinerare efter den här vintern?

Ett tidigare inlägg DELA ELLER HELA där jag funderar över körsbär
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/05/blog-post_24.html

Någon undrar var jag har tagit vägen den senaste veckan... och visst är det som så att ibland så blir man tvungen att prioritera. Och visserligen är egentligen bloggen inget jag vill bortprioritera, men som du säger Ulla vad ska man göra då jobbet inkräktar på fritiden. Härligt ändå att kunna gå in och läsa andras inlägg och plötsligt finns tiden och inspirationen där igen. I vart fall så blir det en form av andrum och input från andra och inte bara jobb.

torsdag 13 januari 2011

ENKELT

... kan enkelvirkning bli enklare än så här... och dessutom så inbjudande? ! Bild och mönster finner vi på sidan 102-105 i boken av Erika Knight som jag berättade om igår.

Ännu är det mörkt ute, gatlyktorna är tända. Strax är det dags att bege oss, med den skillnaden att idag är det omvända roller. Mats kommer hem tidigt, själv har jag en riktigt bautalång dag på jobbet. Ibland måste det bli så. Tufft, men det måste gå!

Somnade ett par gånger på bussen på väg hem från Kristianstad, åt då jag var hemma strax efter 18, tog en lur på någon timme

Sen var det dags för långköraren "Svärdet och spiran" och om jag knappast kunde bärga mig innan så blev jag inte ett dugg besviken.

Lite fynd på middagen med nya lakan på Hemtex till halva priset! Vad härligt och spännande det ska bli att renbädda i helgen!

onsdag 12 januari 2011

KREATIVITETEN, njutning

... är i antågande det spritter och drar och det är ett väldigt planerande ;-) Absolut välkommet ;-)

Kan det månne ha med ljuset och vårkänslor att göra? Jo jag känner ju mig, bäst att tona ner aningen för det ska bli klart också...

Fyra Gi-bröd står i ugnen och gräddas (idag hade jag även blandat i hackade och torkade aprikoser), alldeles nyss käkade Charlie och jag rester av laxkotlett, kokt potatis och Hollandaise. Dessförinnan tog jag min veckliga biltur och jag känner mig inte alls osäker :-) Men det är ju ändå ett faktum att uppehållet efter min stroke varade i mer än 7 år. Ja, jag är stolt över mig själv!

Nu har jag fixat garnet till inne-tofflorna som du beställe Eva-Katrine. Du ville ha vita och jag bestämde mig för benvitt istället för kritvitt. Tror att det är tåligare och snyggare också för den delen. Fick också nys om att PP har stick och virkkafé ungefär en gång i månaden och som expediten sa; det är så trevligt vi handarbetar, hjälps åt, pratar och fikar.


Den här moderna hundpläden är ju så fin och jag tänker att mormorsmönstret verkligen kunde passa mitt psyke. Mycket av samma och inte hålla reda på en massa bara låta nålen gå.

Ja om ni trodde något annat så kan man sticka och "verka" i snart sagt vilket material man önskar som bomull, läder, band, linne, mohair hampa, metall, snöre,trasor...











Ni ska tro att det är en bok med mycket frestande i. Ja, jag skulle helst vilja börja på allt och på en gång. Boken heter enkelvirkning (av Erika Knight) och det är en titel som direkt föll mig på läppen.










Men så har jag ju också mönster liggande till den här badrumsmattan och den måste jag bara göra för den bli jag så glad av och jag är säker på att den kommer att passa så bra i vårt badrum.




Bröden doftar nygräddat i köket och jag börjar känna mig hjärntrött av all kreativitet så nu tänker jag med gott samvete ta min eftermiddagslur.


En fantastiskt god rätt har vi avnjutit nu ikväll och därefter kanat Charlierundan. Ikväll var det halare än någonsin, benen bara kanade iväg stup i kvarten.



Men nu är vi helskinnade hemma och kvällskaffet och en härlig tv-kväll med "Svärdet och spiran" väntar. YES!

Till grillspetten;
500gr kycklingfilé
1 msk soja
1 tsk sambal oelek
1 msk olja

1 tsk salt

Woka;
1 strimlad purjolök
1 bit strimlad sqash
1 liten klyfta strimlad vitkål
1 msk olja
2 strimade röda och gula paprikor

400 gr gröna linser (kok)

2 msk sojasås eller hoisinsås
alfalfagroddar

tisdag 11 januari 2011

TILLBAKA

På väg in i gamla gängor och har träffat jobbargänget och elever efter ett, då jag ser tillbaka, vilsamt jullov. Tänk vad tiden går; man skiljs åt ena året och träffas igen nästa.

Det som mer har hänt är att mycket snö har kommit... men som också i samband med värmen har smält bort. Samtidigt har det gett plats för isgator som nästan är stört omöjliga att forcera. Vi halkar rundor och man hör dagligen och läser i tidningen om fall och frakturskador. Ingen kan nog ropa hej förrän man är över bäcken.




På jobbet; Den enda som blickat ut genom detta fönstret de senaste veckorna är denna orchidé, och som om ni frågar mig har en härlig utsikt.



Jobba jobba joobba ;-))


Lampor kan man göra av lite allt möjligt som ni ser. Här har kreativa Lisa varit i farten






Igår då jag steg av bussen i Åhus mötte ett ljuvligt sound. Fåglarna har vaknat till liv... ett steg närmre våren. Och nu har Mats och jag kommit ett steg längre i resplanerna. Det blir Toscana den här gången och kanske bokar vi under dagen en tripp mitt i sommaren. KLART! Vi flyger till Florens där väntar hyrbil och så vänder vi näsan söderut till centrala Toscana och staden Sienna där vi bor i 6 nätter. Här utgår vi ifrån med våra dagsturer. JIPPI!

Ja. som ni kanske har märkt har det inte blivit något bloggande av för min del den här helgen... knappt ens kommentarer på andras... DÅLIGT jag vet, men jag har läst!


Varför har det nu blivit så? Jo jag håller på för fullt att lära Photo story genom att gå igenom fjolårets Tysklandsbilder. Min tanke är att bilderna ska varvas med musik och intalat. Nöjer mig inte med mindre än att kolla runt efter en del fakta i anslutning ;-) Tar en evinnerlig tid, men kul är det!

http://www.microsoft.com/windowsxp/using/digitalphotography/photostory/default.mspx
Idag känns det lite som fredag för, för mig är det ledig dag imorgon. Vad jag ska använda fridagen till det vet jag inte riktigt än... mer än att jag tänker baka en ny sats av det vansinnigt goda GI brödet direkt på morgonen. En liten biltur lär det väl också bli, men vädret får avgöra då vi inte måste ut jag och min kompis Charlie

Här finner vi brödreceptet;

http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2011/01/svejs-men-inte-i-lingonskogen-som-i.html

lördag 8 januari 2011

SEMESTERN LIDER MOT SITT SLUT

Så blev det lördag och Mats och jag kom precis hem från Christians stad. Mats hade beställt Rolling Stones nya Cd och nu hade den till hans stora glädje kommit in.





Sen var vi på Muséet en runda bara för att konstatera att det hade varit en klar fördel att ha mobilkameran med. Det var ett bra tag sedan vi var där och sedan dess hade den gamla stallbyggnaden förvandlats till en inbjudande visningslokal. Lovade mig själv att det får bli ett besök en annan dag och rätt snart och då lär jag kunna bjuda läckra och andra bilder från stans historia.


En vända inom Ticket spädde på vår reslusta och hem kom vi med några frestande broschyrer. Just nu är vi lite extra sugna på en temaresa med flyg till Rom där vi sedan med hyrbil tar oss runt en vecka i Toscana. Men vi får se att planera är halva nöjet och vi har ju fler resmål som hägrar.


Gårdagen var intensiv. Det var ju Eva-Katrines sista dag hemma och nu skulle vi försöka hinna med lite av det där som vi uppskattar. Som en långpromenad till havet. Vädret var riktigt skönt, aningen vått på grund av plusgrader. Att jag hade lyckats få med mobilen gjorde att jag nu har bevis för detta.












Så fick vi låsen utbytta på vårt hus så nu skulle man kunna utannonsera till ev. inbrottstjuvar gör er inget besvär. På kvällen hade dotra packat och det var dags att skjutsa henne till tåget. Ja ni ser på Charlies kroppsspråk att han är allt annat än glad.

ATT SKILJAS ÄR ATT DÖ EN SMULA


fredag 7 januari 2011

FRI GYMPA TILL MUSIK

Varför inte göra som jag och dottern; riva av ett riktigt gympapass till Meat Loaf och Cher






Tätt följt av Tina Turner... har pulsen stigit? Det har min!



Ta ut svängarna med Ike och Tina i Rolling och skaka loss!



Katy Perry I kissed the girl



Sen får det minsann vara dags för en slow down låt;

torsdag 6 januari 2011

SKYSKRAPOR storstad och lilla Åhus








I början av december var våra båda pojkar i New York under en vecka.

















Lagom till jul hade Per-Olof satt ihop ett bildspel med ljud och bild i ett program som han hade laddat ner från nätet. Programmet heter Photo story 3 för Windows.








Adressen till programmet som är fritt för nedladdning verkar ha stora möjligheter.
http://www.microsoft.com/windowsxp/using/digitalphotography/photostory/default.mspx

Tänk så mycket trevligare om man gör till vana att arrangera sina bilder. Det är ett arbete som jag kommer att ge mig i kast med framöver.




**********

... Då vi njöt det trevliga bildspelet frapperades jag av hur väldig denna stad är och då främst på höjden. Vår Karl-Mikael vittnade dessutom om skinn flådda fötter så detta måste ju även ha gällt till ytan. Enligt hans utsago så handlade det om milslånga promenader dagligen.


Själv började jag att fundera på det här med skyskrapor och sökte på Google.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Skyskrapa#V.C3.A4rldens_h.C3.B6gsta_skyskrapor

Här kan man utläsa att i Dubai finns en skrapa med 181 våningar och den lär vara högst.




I New York Empire State building med 102 våningar









Turning Torso i Malmö har 57 våningar och är högst i Sverige.

I Kapstaden lär finnas en skrapa som är byggd som en stol. Hur nu detta är möjligt!


**********
Nu är det ju inte riktigt läge att söka amerikasläktingar på en så pass kort resa som en vecka. Och kanske inte heller via en blogg ;-)

Men det märkliga är att veckan efter att grabbarna hade kommit hem så fann vi en adress där Gunhild Persson (f. 1895) bodde då hennes bror Hjalmar Persson född 1893 02 26 (Mats farfar) och farmor Doris var på besök på 60 –talet. Och vi hade pratat om att vi lär ha släkt over there (vi tror att Gunhilds man hette Oscar och att de hade 2 söner Börje och Stig (han hade vad vi vet två döttrar Berit och Ingrid).Barnbarn var i Sverige på besök här när Hjalmars barnbarn Mats var liten, kan möjligen ha hetat Dana?
Syskonen Persson barn till Hamnarbetare här i Åhus Per (Bier) var Hilding, Hulda, Hjalmar, Gunhild och Harry.

Gunhilds adressen var 438-54 st. Brooklyn USA och grabbarna är nästan säkra på att de hade rört sig i detta kvarter. Det hade varit jätteroligt att komma i kontakt med släktingar…
Ser att det är någon från New York som dagligen besöker min blogg... Men ett sådant flyt är väl inte möjligt att kunna få reda på personer som funnits på en adress???