Bloggintresserade

måndag 28 februari 2011

VÅR SJÄL

... Ja hörre ni, så var det dags att utveckla denna nog så viktiga livsfråga.

Jag har dels som bekant frågat er, men även andra i min närhet. Inväntar ännu ett svar.



  • Jag ÄR min själ. Min kropp är mitt nuvarande hem. Och när mitt hem förgås så flyttar jag någon annanstans…
  • Själen bor i min kropp som är ett skydd för den i detta livet och den kommer att vandra vidare, fast många gånger tror jag att min själ kommer att stanna och vaka över min son. Han undrar vad en själ är och hur den ser ut. Hmmmm... hur förklarar man det för en femåring?! ... Ja, så har jag försökt att förklara för sonen att själen är osynlig men finns i hjärtat.
  • Jeg tror min sjel er mine tanker og gjerninger og når kroppen forgår lever jeg videre i tankene til de som står meg nær !Jeg funderer som du på dette, men det er ingen som kan fortelle meg hvordan alt blir! Det får vi nok ikke vite mens vi er her; Derfor må enhver finne sin egen vei! TROR JEG

  • Vi är så snabba på att dra slutsatser och veta bäst. "När kroppen dör finns det inget kvar". Men naturfolken har fortfarande sinnen och egenskaper kvar som vi har tappat. De kan uppfatta kvardröjande energier eller vad det nu ska kallas, det som vi lämnar efter oss. Klart att vi har en själ som fortsätter i någon form när kroppen lägger av. Jag har upplevt för mycket för att bara avfärda det.
  • Jag tror/vet att själen inte bara lever detta liv...
  • I hela kroppen och då jag dör i atmosfären.
  • Själen bor i hjärtat och då vi dör beror det på hur vi har levt.
  • Min själ bor hemma hos mig och då jag inte finns längre kommer den att gå igen.
  • Själen, ja den bor i så fall i hjärnan. Det är en materie som vilken annan som helst och inget speciellt. Då jag dör försvinner den. Jag skulle gärna tro annat , men kan inte.

Så blev det då min tur och då skulle jag nog vilja börja med att ställa mig själv frågan;

”Vad är själen”?

Själen som jag föreställer mig är osynlig, och det är dén som ytterst och tillsammans med hjärtat utgör helheten… hur vi uppfattas som människor. Själen tänker jag står för styrkan och hur den samverkar med hjärtat som får ses som den svaga länken, står för det blödiga men är ingalunda oviktig för det! När dessa båda; själ och hjärta samverkar kommer något gott ur det hela. En helhet bildas och det är detta tänker jag som gör oss mänskliga. Så att själen befinner sig nära hjärtat är ju det optimala. Samtidigt skulle jag spontant svara att själen är rörlig.

Jag måste erkänna att jag har haft en förutfattad mening om att många tänker sig hjärnan. Och, kanske har det att göra med debatten om hjärn- och hjärtdöd. Att själen innefattar energier är för mig självklart, och likaså att individer har olika stor utstrålning. Dessa starka fält menar jag kan nå varandra både i livet och då någon av oss är döda. Personer som betyder och har betytt väldigt mycket för varandra på ett eller annat vis haft en oupplöslig relation som ingen annan kan påverka ens om de försöker.

  • Ja visst är det så som du skriver om själen. Själen är evig, den lämnar vår kropp och lever vidare som energi i universum och när tiden är mogen så återföds den i en ny kropp.

Igår kväll såg vi åter min favoritfilm "En kvinnas doft" det är så mycket av budskap i denna film, och den bjuder skådespelarinsatser som heter duga. I det här avsnittet tala Al Paccino om själen som amputerad i ett tal inför skolans rektor. Om man tänker efter så talande det är!



I det här sammanhanget kan jag ändå inte undvika att presentera en tango som lätt skulle platsa i Let´s dance




Nu hoppas ju jag på att fler vill vara med och visa sina tankar i detta ämnet. Jag tycker det är så intressant att få veta hur andra tänker. Jag tror ändå att vi kan vara rätt överrens om att få eller ingen med säkerhet kan veta.

SJÄL

Jag har en liten fråga jag undrar om en sak ;
  • Var bor din själ?

  • ... och var tänker du att den tar vägen då du dör?

Ingen kan ju veta med säkerhet. Men troligtvis är det något som vi alla funderar över någon gång i livet. Så har även jag gjort, och hur mina tankebanor har gått återkommer jag till imorgon. Jag har också slängt ut frågan till en del andra... men först ger jag fler chansen att tänka till... ;-)


SPORTLOV

Ibland är det svårt att fatta hur fort tiden passerar. Snabbt som bara den blev
det vecka 9 årets sportlov är passé och det är nu åter skola här i Kristianstad. Trots en del smolk i form av sjuka har veckan även bjudit på en del solglimtar.
Jag fick en award från Pella en uppmuntran till bloggare som har mindre än 100 följare. Så skoj och dina ord Pella värmde verkligen. Visserligen var det svårt att välja ut andra, och dessutom ville inte Blogger samarbeta så min tanke var att nämna fler bloggar som jag hade i mina tankar men det är inte allt som blir som man har tänkt. Nu kan jag välkomna Tina som sällat sig till mina andra följare.

Eva-Katrine och jag har besökt bokrean på Kristianstads bokhandel så nu väntar fyra böcker på mig att bli lästa efter jag har avslutat Längtans Ö. Det är;





Irene Sabatinis Pojken på andra sidan från 2009. Handlingen "... utspelar sig i Zimbabwe och följer två människoöden från de hoppfulla åren vid Mugabes maktövertagande fram till dagens kaos. Det är en gripande kärlekshistoria om att förändras, älska och förbli hel i en värld som håller på att falla sönder".





Tusen ord för allt av Conny Palmkvist kom ut 2009. "Johan är åttiosju år gammal. Varje dag besöker han sin fru Natasja på sjukhemmet i ett utdraget och smärtsamt farväl... I samma hus som Johan bor elvaårige Isaak... I skolan har han svårt att koncentrera sig och han är oftast ensam... Johan och Isaak finner varandra... Mellan dem växer fram en stark gemenskap och en förståelse för varandras ensamhet..."









Den förspillda vakan av Nadeem Aslam är en stor och omskakande roman från Afghanistan.



Katedralen vid havet är skriven av Ildefonso Falcones 2006. Den utspelar sig i ett medeltida Barcelona.

I veckan firade vi en halvt om halvt jämn födelsedag och då det blev helg så strålade vi samman i Åhus och hade räkfrossa (bättre upp än den innan i veckan). Kalle blev återigen uppvaktad, den här gången hade Anna-Karin tänkt till och ordnat en kul "På spåret" tävling som successivt ledde honom till Berlin. Dit åker vi i samlad trupp hela familjen frampå vårkanten. Så kul ska det bli!


Här ska vi bo:

fredag 25 februari 2011

ANINGEN SENT

... för gympapass... men idag gör vi som i gesällvisan som vi vill om vi känner för att ta Eva-Katrine på orden idag så gör vi det. Det går absolut att spara det till en annan dag ;-)

UPPVÄRMNING till Katy Perry



... kör allt vad du kan till Stones och freestyla



Nu har du nog fått upp flåset ... fortsätt till Turner kör på som en tok ;-)



Varva ner lite, hämta andan och njut av låten- gå på samma ställe, stretcha till BRUNO MARS






Låt nr 5: skaka rumpa och dansa som en galning- få tillbaka flåset BEYONCE




Låt nr 6: skaka som bara Shakira kan göra… Eller? Rulla höfter :

http://www.youtube.com/watch?v=bmRkC93XJ8I (inaktiverad på begäran).

Låt 7: Fortsätt med "samba hållet" till toner av RICKY MARTIN:



Låt 8: varva ner och sjung med QUEEN

torsdag 24 februari 2011

GRATTISTANKAR

... Kalle. Tänk att yngste sonen nu har hunnit fylla 25 år... kan man fatta? ... och kan man fatta att den dagen då han och jag anlände hem till Piggastan var dagen efter Olof Palme hade skjutits på öppen gata i Stockholm... Det var en märklig känsla samtidigt som vår familj levde i vår lilla bubbla.

Här är han några år senare ute och skjutsar lillsyrran med cykelbil. Hallå där, håll i ratten min vän! ... kör bil ja, det gör han ju än, men nu som yrkesförare på taxi.

Än så länge har det varit en lugn och städad dag en torsdag med tid för tankar som i visan. Med uppvaktning som skönsång och en "musikmaskin" som också föll i god jord.


Imorgon kväll sammanstrålar även storasyster med oss andra. Då lär det bli tid för lek och samvaro. Smörgåstårta står på helgens meny.

Det här ser vi fram emot och det viktigaste är att du gör det Kalle och det vet vi att du gör.

Här en charmig bild på syskonen Persson



Idag har också Benjamin födelsedag. Det är min storasysters yngste son och jag är alltså hans moster och "barnen" är alltså kusiner. GRATTIS till dig också Benjamin!

onsdag 23 februari 2011

UTE OCH VANKAR


... Onsdag och jag ser mig omkring... uppfattar då en vit värld utanför mitt fönster. Hur som, solen tycks kasta sina strålar nerifrån havet i öster för att fångas upp av de höga tallkronorna en 50 meter bort. Vackert! Solstrålarna liksom kröner "mittemot grannens" lilla röda stuga med vita knutar och gröna foder.

Jodå, jag ser mig omkring och njuter av det jag ser. Hyfsat upprymt inomhus och allt detta välkända runt omkring. Inom en inte alltför avlägsen framtid händer det en del i kvarteret Paradiset. Välkända ansikten tystnar på ett eller annat vis. Det är en tid av föryngring. Byggnader rivs, tomter styckas och det byggs nytt.

Förändringar som kan kännas svåra, ibland nödvändiga. Men ibland kan man undra, då man handlar först och kommer till eftertanke då det är försent. Ta t.ex. det här med Åhusparken som har lagt ner och nu tillåts stå och förfalla. Det finns bara ett ord om ni frågar mig och det är djupt tragiskt en kulturskatt kommer att gå i graven!!!

Tillbaka på den egna täppan; Charlie går morgonens husesyn på tomten. Samma runda som vanligt som för att känna igen sig och sitt. Känna tryggheten. Allt i sin ordning, tills jag uppfattar hur han blickstilla och stint glor uppåt tallarna. Slår vad om att retstickorna har uppfattat hans närvaro och nu spelar apa i träden.

Om en stund ger sig onsdagen riktigt till känna (går jag ut och vankar), för då bär det av till Hässleholm för att hämta Stockholmsdotra som kommer hem för att fira brorsan, umgås med familjen, besöka tandläkaren och för att söka sommarjobb. Dagen hade börjat rätt tidigt för tösabiten så då vi kom hem dök de båda ner i bingen medan jag fördjupade mig i "Längtans ö" och spetälskans fasor.

**********

Men först en vända inom bloggen för att upptäcka att jag har fått en uppmuntran av Pella: http://millonthehill.blogspot.com/. Vad glad jag blir!


Och när du sedan skriver att det just är detta som du uppfattar av mina inlägg som också är mitt syfte då blir det ju bara bingo! Min önskan är att det ska vara lättsamt, samtidigt kärnfullt och viktigt för mig är dialogen. Där är en trogen skara som brukar hittom titt som tätt. Det gör mig så glad. Ibland så beöver man det mer än annars! Men ser att det är många andra som är inne och läser och brukar undra vilka det är. Det är så kul då kommentarerna kommer upp i antal och det blir ett ansikte om än anonymt. Så visst handlar det till viss del om kvanntitet men ändå mest om kvalitet!

"Ingela skriver inlägg med mycket eftertanke och bjuder både på bild och musik.Och när man läser hennes inlägg eller när hon lämnar kommentarer känns det som om man träffas över en fika eller pratar i telefon med henne."



Awarden delas ut till bloggar som har mindre än 100 följare och som man tycker borde upptäckas av fler.
  • Reglerna är enkla och enligt följande:
    Det är en blogg-award som du har möjligheten att dela ut till dina 3-5 favoritbloggar som har mindre än 100 följare.
  • Du meddelar bloggaren genom att skriva en kommentar i deras blogg. Du berättar att deras blogg är en av dina favoriter och att den har blivit utnämnd till en Liebster Blog Award.
  • Den som mottager utmärkelsen/awarden skickar länken till personen som delade ut den och till fem av hans/hennes favoritbloggar med mindre än 100 följare.

Jag har i min tur valt dessa bloggar:

Maria du är så påhittig så det finns knappt. Varje dag undrar jag vad jag ska finna på din blogg. Det är kanske främst handarbetsvänner som har hittat fram till dig, men jag tycker nog gott att fler kunde finna dig och din mysiga butik http://santsomgormigglad.blogspot.com/.

Kerstin som generöst delar med sig av sina kunskaper om naturen på Öland. Fascineras av hur du lyckas fånga alla vackra djur på bild och sedan förgylla dem med din text. Det är ofta med ett litet skratt eller med ett leende jag återvänder till mitt ;-) http://spanskavillan.blogspot.com/


Bettan du har redan en del följare även om det är en bit till 100. Med tanke på din vackra konst både av fotografier och målningar är det ju förklarligt! Dig har jag träffat i natura då du tog dig in till Stockholm "bara" för att möta mig då jag var på tillfälligt besök. Du är en sprudlande varm liten människa. Jag vet inte kan man uttrycka sig som så; det sa klick? ... utan kamera ;-) Jag vill vara din vän! http://petiteyekiss.blogspot.com/


FORTSÄTTNING följer imorgon för det här var inte lätt... finns många fina bloggar och många bloggare som jag tänker skulle behöva uppmuntran !

Ulla som just har fyllt och skriver i bloggen Hemgjord och hemgjort" http://ullahaag.blogspot.com/ lär finnas en aktiv och empatisk tjej. Där du lägger dina händer kommer det ut något fint och läckert i andra änden. Du verkar helt enkel hinna med alla. Uppskattar även dina kommentarer ;-)

Tina har jag funnit genom andra bloggare för inte så länge sedan på adress http://tinasstuga.blogspot.com/... eller när jag tänker efter var det kanske du som fann mig ;-)

... Det är ju så kommunikationen sker inom bloggvärlden. Det man säger står där på pränt och kan väcka tankar av samhörighet, nyfikenhet, spänning, kunskapstörst av olika slag. Ibland kan det vara det lika man söker också det olika det är så det blir dynamik i tillvaron.

Nu finns det en hel del andra jag skulle vilja uppmärksamma er på men jag fick ju bara fem... så här rekommenderar jag er bara att göra besök om ni inte redan har gjort det. Blogger har inte varit på sitt bästa humör i eftermiddag. Kompletteringar som jag hade gjort bara försvann...

Bestemor Drillo http://bestemordrillo.blogspot.com/ med sin härliga och underfundiga inlägg ur olikas synvinkel och så vackra foton att man smäller av kunde jag ju snabbt lägga åtsidan i detta sammanhang eftersom antalet följare redan översteg 100.

Även Gunilla på http://norrskenetstradgard.blogspot.com/ som är en av mina "äldsta" följare har ju redan så många följare att jag kunde lägga den åtsidan direkt i det här sammanhanget. Nu har du satt redskapen i min hand så jag tror nog att vi inom en inte alltför lång framtid får igång väven

Gisan på http://gisans.blogspot.com/ vet inte hur många följare du har men med tanke på dina fina ord så är det nog en del. Bland andra jag. Glad för din skull att du nu bokstavligen har hamnat i böckernas värld.

**********

Nu har de båda vaknat till och för oss tjejers del tänker vi oss in till stora staden en vända för att fixa något till Kalle tills imorgon ;-)

Klart vi inte kunde låta bli att inom Kristianstads bokhandel en vända för att kolla in deras utbud på rean. Ojoj vad sugen man blir på att sätta tänderna redan nu i nästa! Ändå hoppas jag faktiskt på att den boken jag håller på med nu aldrig ska ta slut. Förresten från det ena till det tredje är det bara jag som reagerar på att alla varuhus nödvändigtvis måste konkurrera med fackhandeln och att dessutom inte heller kunna låta bli att tangera deras readebut????

tisdag 22 februari 2011

SE SIG OMKRING

... jag går händelserna i förväg i gesällvisan... idag lär det vara tisdag... visst ska man då se sig omkring... men, det lät sig inte göras åtminstone inte utan ett tag med hartassen. Det händer i princip aldrig att Mats är hemma från jobbet, men just idag ligger han hemma.

Efter ett tag med hartassen skulle det smaka med en kopp med kaffe. Men ve och fasa! Nu har jag sett prov på att det är möjligt att bönförrådet tar slut... och det resulterade att den som var friskast fick ut och sopa bilden och ta en vända till ICA. Javisst småspiken avancerade i storlek och nu är här åter vitt och fräscht i Åhus. Bör man säga jippi?

... På tal om hartass så kom det mig att tänka på ett scenario i Paradiset som jag sånär höll på att glömma. Det utspelade sig i helgen.



Charlie blir väldigt upprörd då han konfronteras med våra ekorrar, och han tycks tro att han har en rimlig chans att få tag i dem. Det vet ekorrarna om att han inte kommer att lyckas med och jag är nästan säker på att de har en strategi att reta honom genom att springa upp och ner i trädstammarna.

Alltnog i helgen utspelade sig följande, ekorren lekte akrobat medan Charle stod och fokuserade blicken i köksfönstret. Till höger ser ni kattsilhuetten som jag ritade, sågade ut och målade förra sommaren. Den har han också varit förgrymmad på ett tag men har nog insett att den är hans överman.










Kom hem från ICA med ett Olivträd under armen. Trots snö, alltså vårkänslor! Skötselråd på utrikiska så därför har jag fått söka på google http://palmkungen.se/?artnr=ev006

Ja ni ser hittade ingen lämplig kruka men det får vi råda bot på.

Då vi var i Gästis orangeri i december satt vi ju mitt i deras Vinterträdgård och där bjöd väldiga Olivträden på härliga oliver.












Ni ser nog inte det på den bilden härovan, men det kommer fullt med nya blad på bouganvillean som gladde oss så till den milda grad hela förra sommaren.















Ja, jag tycker vi utnämner det här till inneblommornas dag. Antar att ni är rätt trötta på mina orchidéer vid det här laget... men det är inte jag ;-)

Vet att jag har skrivit tidigare om dem, men isåfall blir det här lite av en repris: Ljust läge men inte full sol. Mina står i södeläge men med uterum utanför vardagsrumsfönsterna. Mina får vatten en gång i veckan, knappt 1 dl och jag häller det direkt i krukan där orchidéen är plantera i speciell orchidéjord. Men, jag vet ju de som doppar ner krukorna i en glassburk, hink etc. Viktigt är att vattnet är kalkfritt! Jag brukar alltid ha vattnet stående i en kanna på vasken. Viktigt är också att vattnet får rinna av så att inte rötterna står i vatten.

Dessutom duschar jag stänglarna då blommorna har vissnat och fallit av. Putsa av det som är visset på stänglarna, men klipp inte av dem för det är här de ska blomma om, och har du tur växer det också ut nya skott. Låter kanske lite omständigt men det är bara en gång i veckan och jag har valt min lediga dag och det är rofyllt att gå där och plocka och snacka med dem. På det hela taget är det nog så att man gör rätt i att tänka hur de växer i sin naturliga miljö, och vad det är som gör den gynnsam.

En utav mina planer är att även ha hängande orchidéer i dessa fönster.


Men, jag kom på att jag glömt visa nytillskottet sedan ett par veckor. Får jag presentera charmiga fru Hoya :-)



måndag 21 februari 2011

GESÄLLVISAN

... Ja så var det lov och det får man lov till att spendera som man vill.

Någon sport lär det inte bli tal om här. Känner mig rätt risig, tror att Kalle har lyckats smitta mig Ute snöar det småspik, men nu har det fortsatt i lite mer än 4 timmar, så det ser ut som om det tänker lägga sig.

Precis som gesällen härunder ...

Måndag gör jag ingenting

Tisdag ser jag mig omkring

Onsdag går jag ut och vankar

Torsdag sitter jag i tankar

Fredag gör jag vad jag vill

Lördag stundar helgen till



Kanske fler än jag som minns Häréns, Hellsings och Brodins VÅRA VISOR utgiven redan 1958. Jo, nu började jag ju inte skolan i rappet men vi använde den fortfarande på lågstadiet då jag började.

Tack för tipset Pella ;-)

Hur hade jag kunnat missat den?... vilken miss :-)


VÄRLDEN ÄR LITEN

Visserligen sjöng man en visa om Lasse då man var liten: "Världen är så stor så stor, Lasse Lasse liten, större än du nånsin tror...". Men, det stämde nog bättre då, inte så att världen precis har krympt, men själv har man växt, avstånden har blivit mindre... hur man förflyttar sig, och kommunikationen har utvecklats i den riktningen.
Frågan är bara om kvaliteten har fått stryka på foten med kvantiteten...


Ja, nu har ju jag bara avancerat 50 sidor i boken LÄNGTANS Ö. Men redan nu är jag fast, i ett hav av känslor, som tycks omringa denna lilla ö strax utanför Kretas kust.

Alexis blir i boken skjutsad med en liten fiskebåt ut till Spinalonga. Detta namn som slår kullerbytta i munnen när man uttalar det högt, och då man läser det tyst utgör en tankekullerbytta.

Ensam vandrar hon i stillhet uppför fallfärdiga gator mellan ensamma husskal. Man kan lätt föreställa sig själarnas närvaro, knappast som ett vinddrag denna stekande dag. Det känns som om Alexis känner närvaron då hon har slagit sig ner på stentrappen. Så mycket känslor hos dessa som en gång förpassats ut till denna tillvaro. En tillvaro där man är utelämnade till varandra, men tvingats bryta med sitt tidigare liv. Vilket straff, inte nog med att man har drabbats av Spetälska, denna förhatliga sjukdom.


Världen är bra liten då jag innan sängdags öppnar Ingabritts blogg och får se hur hon just har kommit från ett besök på ön. Maria, ni som ska till Kreta i sommar missa inte detta inlägg;

http://greklandnu.blogspot.com/2011/02/en-dag-pa-spinalonga.html

söndag 20 februari 2011

ANDETAG


... vaken i tidig timme. Dröjer kvar i skydd av värmen. Varm... varmare... varmast... Ligger i mörkret och lyssnar på andetagen bredvid mig. Lugna och rytmiska... jag spänner mina sinnen och uppfattar hur lätt de verkar fånga syremolekylerna... Kanske är det så att de svävar högre upp mot taket... eller borde jag ha sagt rymden... Smakar åter på ordet ANDETAG... Varför säger vi så?... För att ett ord ska ha en mening, borde man då inte tänka mer på vad man säger? Det intalar jag mig, men låter inte ett endaste ord undslippa mina läppar. Har ni tänkt på att så fort ordet uttalas och får en mottagare så sänks ljudet. Ord kan kännas lätta, tunga, glada, ledsna osv. Borde man då inte veta bättre vad man säger?

Ett ord så tätt förknippat med liv (att fånga andan) och död (att ge upp den). Från första andetaget till sista. Visst är det ett vackert ord... I det ligger så mycket av överlevnad, minnen, att andas i samma luft. ANDEDRÄKT... klädd i anden... Vilka härliga tankar Kerstin. TACK för att du öppnade mina ögon genom att ge din vinkel...

... Samtidigt noterar jag hur även Charlie ligger och tittar ut i mörkret. Vad tittar han på? Det välkända?... känner han sig innesluten i andetagen, omfamnad... i det trygga... välkända... Är det inte så vi alla vill ha det?

KENTS underbara låt men i en annan version för att nu orden ska framträda tydligare...






Här kan man läsa mer om du vill om andning;
http://paranormal.se/topic/andning.html
Bilden överst är en illustration i den fina boken "Naturens hemligheter" av Mari Friend

lördag 19 februari 2011

VARMARE

Vår kärlek är ingen raksträcka.
En liten slingrig landsväg var den.
Fylld med rastplatser där vi stannade
och slöt fred över en kopp kaffe
-innan vi fortsatte ännu en bit.

Anne Swärd

Även idag Anne Swärds tänkvärda ord med hennes härliga illustrationer

Boken som ni förstår att jag varmt rekommenderar är utgiven av PEDAGOGKFÖRLAGET AB

... och heter Från Hjärtat


Så här skriver Lennart Hellsing i barnboken Äppel Päppel




Så blev det lördag och Mats och jag har precis kommit hem ifrån en tur i Kronoskogen. Det blev en rätt lång runda och kallt var det så vi fick gå fort för att hålla värmen. Precis då vi kom innanför dörren så sken solen upp i ett riktigt varmt leende.
Ett besök hos Kerstin på Öland som hade brasan tänd och lyssnade på Ring så spelar vi, värmde en del. En slät kopp fick det bli här i Paradiset, men nu tänker jag dra igång bak av en morotskaka till kvällsfikat (lite nyttig får man vara med tanke på morötter).
Oxsteken står på spisen och puttrar... julgardinerna i köket har nu äntligen åkt ner och ut i tvätten. Tvättmaskinen snurrar, strykning på G medan Mats drar telefonledning... Med tanke på ring så spelar vi...?
Det är dags att in med våren. Är det någon som har invändningar?

fredag 18 februari 2011

VARM

Svejsan!
Startskottet har gått, nu är det sportlov med allt vad det innebär av ”med eller utan sport”. Tror att för många har det blivit mer av ett andhål i vardagen, så även för mig. Här kan vi se fram emot en födelsedag av den ”halvt jämna" sorten.


Ena dotra anländer i veckan från Stockholm och det gör inte heller det minsta ont. Nästa helg strålar vi samman hela familjen med ett visst frågetecken för Per-Olof som sen ska bege sig till värmen andra sidan klotet med sin Milla.

Det är fortfarande rätt kallt i Åhus. Pytteflingor dalade då jag sagt farväl och på återseende till skolan i Kristianstad. I Åhus hade det snöat betydligt mer (men allt är relativt), och marken är nu täckt med ett tunt lager nysnö.

Lite skoj, för denna morgon då Mats hade släppt av mig vid C4 och jag passerat Rese och susade förbi Stadium så tyckte jag att jag kände igen ett fejs… Hörre´ni, tänk att stöta ihop med en bloggare... bara sådär på fredagsmorgonen! Nu har man verkligen ett ansikte på den skaran man skriver för… häftigt!

Förövrigt är det som du säger Kerstin det är inte kvantiteten utan kvaliteten på relationerna som betyder något.

… att man blir glad av den andre, att man får varandra att må bra! Så viktigt! Ja, viktigast av allt! På vis och sätt handlar det om att se upp till den andre… men denna beundran har inte så mycket att göra med världsliga saker. Snarare den själsliga samhörigheten… viljan att den andre ska må bra, känna frihet att prova och välja väg. Och se att den andre då väljer en väg som sammanfaller.

Hemma väntar Charlie, den trognaste av vänner. Så uppenbart glada att stråla samman då vi har varit ifrån varandra. I relationen med våra husdjur där bor nog faktiskt den ärligaste av känslor! Där behövs inte några ord... Maria så visst jag håller med dig, en handling säger mer än tusen ord!!!! Men bland oss människor och på avstånd vilken tur att vi har orden att ta till!


Skönt att du är tillbaka Bestemor jag har saknat dig! Visst är det så Kerstin att man känner vilka som är verkliga vänner. Ibland går man på en mina men då kan man nog faktiskt inte skylla på någon annan än sig själv. Riktiga vänner kan man nog faktiskt inte ha alltför många för det måste finnas tid för att vårda vänskapen!

torsdag 17 februari 2011

ORD


... eller snarare ORDLÖS, det är ämnet i dagens citat i Bladet.

Konfucius lär ha sagt

"En målning är en dikt utan ord."

Konfucius var filosof och han levde 500 år före Kristus. Hans motto? Att visa respekt och välvilja. Han menade att alla föds lika och formas genom att öva sig och i utbildning.

Bilden lånad från boken "Från hjärtat" av Anne Swärd.

onsdag 16 februari 2011

VÄNSKAP

En oerhört gripande historia . Knappast en slump att jag fastnar för en film full av kontraster. Som känns så levande och samtidigt så grym. Nu vill inte jag berätta för mycket om filmen för har ni inte sett den så gör det! Studentvännerna möts av en händelse och det visar sig att vänskapen består. Livet har gått hårt fram med den ene av dem. De hjälper varandra, svårigheter kan vara en källa till att skärma av verkligheten, då livet blir alltför outhärdligt. Successivt kommer han tillbaka och visst är det relationer och de enkla och de sanna glädjeämnenas förtjänst. Att kunna öppna sig och att ha någon som lyssnar då tillfällena bjuds. Men samtidigt lyckas man komma hel ur sitt skal så är man en erfarenhetsmässigt visare människa. Detta ger denna lysande film prov på.




Gamla inlägg på temat:
Självförverkligande ... och/eller att sätta spår i andras liv? Finns det några motsättningar i dessa termer?
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/05/sjalvforverkligande.html


Barnboken om Vänskap ur minnet
http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2008/10/fr-min-del-god-och-fri-morgon-vaknar.html

Intresserad av livsfrågor?
http://www.duga.se/om_duga.htm
Här finner du bla en artikel om vänskap.

SÅ LÄTT OCH SÅ SVÅRT

Kate Malou äger förmågan att måla med musiken. Säger som min väninna då hon hade hört henne på radion "Jag trodde att jag var i himmelen" :








How can I think I'm standing strong,
Yet feel the air beneath my feet?
How can happiness feel so wrong?
How can misery feel so sweet?
How can you let me watch you sleep,
Then break my dreams the way you do?
How can I have got in so deep?
Why did I fall in love with you?

[CHORUS:]
This is the closest thing to crazy I have ever been
Feeling twenty-two, acting seventeen,
This is the nearest thing to crazy I have ever known,
I was never crazy on my own...
And now I know that there's a link between the two,
Being close to craziness and being close to you.

How can you make me fall apart
Then break my fall with loving lies?
It's so easy to break a heart;
It's so easy to close your eyes.
How can you treat me like a child
Yet like a child I yearn for you?
How can anyone feel so wild?
How can anyone feel so blue?

SÖKA



"Den som söker ska finna"

Jag fortsätter föra

min stråke över strängarna

Tonen har blivit en annan

Den är svårfångad

Men glädjen bor i strängarna.

Ingela

måndag 14 februari 2011

FÖRRÄTT

HEJ, det får bli en rask summé av helgen då Eva-Katrine:

Först en bild på de vackra tulpaner jag fick av Mats idag på alla hjärtans dag.
Mats å sin sida är nu lycklig ägare till ett par tröjor med sina idoler Rolling stones. Den ena har han redan invigt ;-)
Smörgåstårtan är på plats...
... och nu ligger jag i stargroparna för att inta förrätten med Anders Mortensen på Åhus bibliotek. Ämnet? Agneta Pleijel. Idag ska vi få nycklarna till hjälp vid läsningen av de båda böckerna. Mortensen hade med hjälp av Pleijels egen bild gjort ett schemata över hennes anfäder.
Hemkommen och: Vilket trevligt arrangemang!
Där Mortensen inledde med frågan;
Vad är det som gör böcker riktigt starka?
... Fick åhörarna att tänka till. Och det är ju en mening så god som någon.
Om man föreställer sig författaren som bärande på en rymd av upplevelser inom sig... hur döda anförvanter har viljan att författaren ska berätta deras berättelse.
En svindlande tanke! Man skulle kunna uttrycka det att författaren är en levande kontakt och att det förflutna vill något. Det blir som en bild av minnet.
Författarens uppdrag är att få berättelsen meningsfull och det beror av hur denne förmår dela med sig... Samtidigt som författaren skriver för att själv vilja förstå.
Jag tänker att: Det som händer i skärningspunkten... det är det som är svindlande, det är här de stora livsfrågorna döljer sig. Eller snarare kanske visar sig.
Det blev verkligen "småplock" främst ur hennes författarskap men även andras, och nu ser då jag fram emot gång 2 där de två böckerna ska på tapeten. Jag har ju läst dem, men känner absolut aptit på fler böcker ur hennes författarskap.

Helgen har varit relativt vilsam. Har i det närmaste läst ut Ranalids Kniven i hjärtat.

På lördagen var vi dessutom en vända på Lions Loppis, Mats kom hem stolt ägare till en transistorradio, som han antingen tänker ha ute i trädgården till sommaren... eller kanske på sitt nya kontor på Malmbergs i Yngsjö. Nu är det bara lite mer än en månad tills han ska tillträda sin nya tjänst.


Ja därefter var vi en vända utom Pulken för att kolla på tranorna som enligt dagens Blad hade anlänt. Men om de var där så hade de gömt sig väl.


På söndagen tog vi en härlig långpromenad. Det var kallt... men ändå hyfsat varmt i solen. Himlen ljuvligt blå som ni ser.


Alla 5 bokhyllesektionerna är nu städade från grunden. Böckerna ordnade i alfabetisk ordning. Även städrummet fick sig en omgång och nu har jag inventerat vad som finns och inte finns.

fredag 11 februari 2011

SÅ ROLIGT

?... Det tycker jag nog inte att det är... att det snöar. Plusgrader, det började med regn. Nu är flingorna stora som forna 2-öringar och 5-öringar. Det tog en stund innan något blev liggande, men nu går jag och lägger mig och förväntar mig att vakna till en grön värld.

I onsdags landade jag till i Solhaga handelsträdgård, bara för att njuta synintrycken och insupa goda dofter. Det var då jag såg ett något buskigare exemplar av den där lilla minibusken som jag fyndade förra året när det var växtbytardagKjugekull. Det lär vara ett slag av Rhododendron, kanske var den kanadensisk. Men ni ser den gläder mig redan med en om än en liten blomma!



Kolla gärna tillbaka på de 2 föregående inläggen då det nu har tillkommit kompletteringar både med text och bild med vävbilder.

Nyss hemkomna från Furubodabadet så härligt med motion i detta varma goa vatten och på det en bastu. Nu står potatisgratängen i ugnen, biffarna förberedda och bankade inför stekning, bordet festdukat fredagsljusen tända. För det är ju fredag och Let´s dance idag.



FRAKTGODS från ÖSTERLEN

Ja, ni ser, en hel kista full av klippta trasor väntar. Självvalt men svårt uppdrag när jag som del i min rehabilitering valde att hantera saxen och samtidigt drömma om vackra mattor.



Kistan? Ja den innehåller enligt påklistrad lapp fraktgods från Österlen ;)

Den hade våra töser fyndat, oss ovetandes på loppis. De fick den hemfraktad gratis inne i den stod en kaffepumpa. För allt 40 kronor. Snacka om vad de stolta tjejerna tyckte att de hade fyndat ;-)

Här får det komma mera tvingades ge upp att samla vävbilderna i samma inlägg. Man kan ju undra varför det ska strula på detta viset...

8 Skaftkäppar på plats, solven på plats. Där fattades några och far fick tillverka nya (skaftkäppar alltså!)

























Fyra nytillverkade lattor, då de gamla helt saknades. Efter vad jag förstår ska de fästas i skaften enligt givet mönster.
Och därefter lattorna i tramporna...









Det känns inte rätt med trissornas placering... samt att nickepinnarna ska hamna så tätt inpå, men samtidigt tyckte vi att det kändes inte heller rätt att fästa dem i de pinnar som vi nu har liggande ovanpå till vad nytta ? (se gårdagens inlägg).

Läser någonstans att trissorna ska fästas i solvstången och att denna är den som ligger över väven... (?) Är det så alltid?

Som ni ser glömde vi spröten på garnbommen, men alla är barn i början.
Men far har tillverkat två skafthållare, det är väl bra?

Fyra trampor fanns det, men far tillverkade ytterligare 2. Tänker nu att för att kunna använda dem behövs två lattor till, samt 4 skaftkäppar till solven? Så måste det väl ändå vara?


M


Men dekorativ är den? Tacksam för respons om det kanske bara är det här med skaft-lattor.trampor som felar?

Visst jag ska gå igenom det hela för sjuttioelfte gången. Du har säkert rätt Ulla, klart man ska veta vad delarna heter och funktionen. Och; jag lovar att jag ska sätta mig in i detta igen!

Kanske jag förstår allt bättre den här gången. Nu när jag börja plocka hem hönsen igen!

onsdag 9 februari 2011

INGEN KONST

På kvällen igår var det den årliga konstutlottningen. Det blev ingen utdelning för mig det här året. Det blir sällan det, men om man inte är med och tävlar kan man ju inte heller förvänta sig att vinna någon gång. Däremot till nästa år ar det dags för garantivinst, då vinner alla. Det ser jag fram emot.

Däremot ser det ut som om jag har vunnit på lotteri med annat ;-)
Strålande väder… ja rent ut sagt vårväder. Var det inte det du sa Elle att stormen skulle lämna plats för våren om än tillfälligt. Det sitter fint på min lediga dag och allt. Det verkar som om ni har lika fint på Öland Kerstin. Ni norröver vet knappast vad vi pratar om Gudrun och Eva-Katrine gällande storm. Men du gör ju Maya.

Charlie och jag har skrotat trädgårdsrens till förmån för en stärkande promenad i solskenet. Ärenden idag då jag har bilen och möjlighet till veckliga utfärder. Första leverans av Royal Canins specialdiet (för att stärka skelettet) till Charlie. Hur vi ska få i honom dagens dos det blir en senare fråga. Dagens leksak på GRIZZLY stannade vid en oval snurreboll. Den gillade han skarpt. Mor slösade inne på RUSTA. Kalebasser hängande i ett träd kan det vara något ;-) … alltid kan det väl förvåna någon!

En vända inom biblioteket för att återlämna Björn Hellberg och Pleijels Stockholmsbok (efter att idag på morgonen ha skrivit klart en recension av den). Därefter inom Konsum. Idag blir det sill och potatismos med lingon.


Nu är jag trött och resterande punkter på dagens schema får också vila. Sen ser jag fram emot att plåta lite väv. För där kan man snacka konst Ulla och hugade. Det visade sig när far hade skaffat denna gamla ihopmonterade väv att det fattades en del och vi klurade tillsammans ut en del och han har tillverkat nya delar men så ska det ju sättas samman och det ska bli rätt. Man vill ju inte göra fel åverkan i delarna.

Bilderna kommer här men låter vänta på sig för de är bara på planeringsstadiet.

Ja, så här ser den ut min stolthet som jag hade känt mig bra mycket stoltare över att få igång. Eftersom den står oanvänd och så att säga bor in sig så är de säkert dammig på sina ställen. Tänk så mycket här har vävts vid denna jag tror att Hästarna och katterna känner sig rätt deppiga att inte längre vara aktiva.












Det kommer fler bilder framöver för hugade. Men Blogger mår sämre än jag idag. Loggar ut, låser programmet...

Ja, här är sittbänken, ser nu att den troligtvis är vänd på fel håll men det fanns kanske en anledning som jag inte minns nu i skrivande stund.
Alltnog det är här jag hoppas på att sitta framöver emellanåt. Kanske bäst att lägga något att sitta på annars blir det kanske träsmak ;-)















Här har vi nästan knutit fram en växtfärgad varp som övningsväv.











Ja ni ser hur vi har knutit denna nytillverkade trissan.

Frågan är bara om det är här den ska sitta???


Överst ligger två långa pinnar de vet vi inte om de hör till eller om de i så fall sitter rätt. Kanske skulle trissorna bindas upp här men hur stämmer iså fall varphöjden?



... eller om det duger lika bra eller kanske t.o.m. ännu bättre med de gamla trissorna och nickepinnarna som lär höra till vävstolen???










Det kommer mera!!!!





Efter middagsvilan igår påbörjade jag en välbehövlig städning av bokhyllan. En del nya böcker som ska komma in på rätt plats. Jag vill ju ha det i bokstavsordning kanske är det en skada sedan då jag en period jobbade på biblioteket, men det var så längesedan så det är nog snarare en fix idé. Tittar man på vår kryddhylla upptäcker man snart samma system ;-)


Jag säger bara TINA TURNER!!!

tisdag 8 februari 2011

NÄMEN OJ

Lugnet före stormen, det får stå som kontrast till nattens oväder.Jag säger bara vilken natt! Nog för att jag brukar vakna ibland på nätterna men knappast en gång i timmen. Och vad det tog i och blåste; ja rent ut sagt för kung och fosterland. Vad liten man känner sig då man inte kan påverka något. (Ett litet vindkraftverk på tomten där man kunde lagra el till ex. för att driva pumpen i dammen året om, det kanske vore något att tänka på. Men fast förankrat!)

Än värre var det för sonen som körde taxi nonstop hela natten i detta oväder. Telefon från kunder stup i kvarten som behövde skjutsas än hit och än dit. Nu ska han köra i natt igen så jag håller tummarna för att det inte blir ett lika jobbigt pass. Charlie och jag var precis ute på middagsrundan och kollade på förödelsen. En hel del bråte som hade yrt runt, men inga större skador vad jag kunde se. Ett par enorma tallar hade blåst omkull utmed vår runda men, som tur var inte emot några hus. Sånär som på det hus som låg på gräsmattan hos grannen. Man vi får hoppas på att de nya hyresgästerna ännu inte hade flyttat in (bäst att tala om att det var en holk). Annars mest småskador som söndriga staket. Det känns som om den här stormen skulle kunna jämföras med Gudrun, men det begriper egentligen inte jag. Och bäst att också understryka att jag syftar på stormen Gudrun ;-)

Innan jag åkte hem hann jag inom museet och konsthallen för att se den nya utställningen. Där visar Gert Germeraad från Holland; "Hem ljuva hem" nästan hela mars ut. Snacka om att den gör intryck genom sina talande och verklighetstrogna ansiktsuttryck.




Skräck, resignation, en bedräglig bild av tillvaron målas upp som ännu en kontrast i dessa med ordspråk broderade väggprydnader. Har ni möjlighet är detta en klart sevärd utställning. Ansiktena är så naturtrogna att man nästan skulle vilja ta på dem för att känna att de inte är verkliga. Förresten gäller den känslan konst i allmänhet.

I det här fallet gäller förhållandet endast för konstnären;

Citat: "...G. berättar sin och de avbildades historia. En historia som handlar om tillhörighet och utanförskap, trygghet och hot, sårbarhet ochstyrka, förflutet och nutid. Och ytterst om att betrakta och gestalta."

Nu var det dags att skynda till bussen, men först ett foto i min backspegel över konsthallens och museets innergård. Till vänster i bild forna posten och om jag inte har fel en gång del av kungens Christian IV:s residens.

måndag 7 februari 2011

KONTRASTER

Hej på er!

Det har varit en härlig, men på ett sätt intensiv vecka. Jag vill ju så klart suga musten ur tiden som bjuds där vi kan njuta varandra. Från att ha haft mer eller mindre fullt upp och liv i luckan blev det tomt och tyst. Det är kontraster det! Nu är jag trött och en liten middagslur efter Charliepromenad i gråväder och lunchrester med fiskgryta kommer att sitta finemang.


Från fiskgrytan halkade jag i texten ut till guldfiskarna i dammen, de var jag ute och hälsade på denna eftermiddag. De låg också så stilla och tyst vid bottnen där i skydd av några växter. Vackert! Man ser grannens höga tallar spegla sig i vattenytan.









Gårdagen bjöd på en del sol. Fint som du så poetiskt uttrycker dig Pella: ”… att få gå i skogen och omfamnas av träden och tystnaden. ” Håller med dig Pernilla det är skönt att ta till sig!

I New York lär det ha kommit ½ meter snö i förra veckan mer än på 100 år enligt Olssons ost. Tänk att det är snö även i Grekland nu Ingabritt. Visserligen var det i bergen, men ändå… och idag skriver du att det är vår hos er.
Även här i södra Sverige Kerstin är det så att ”… vinterställena krymper raskt!”

Den där filmen Gränsen är jag nyfiken på Ulla. Själv tycker jag också att det blir mer sevärt då filmerna är verklighetsbaserade, har ett tydligt budskap och är från olika kulturer. Fascinerande med kontrasterna där mänsklig svaghet och styrka utgör en del. Kändes alldeles säkert befriande och välgörande att pusta ut i söndagsfilmen.


Väv… så sugen jag blir... En dag tänker jag ta lite bilder från min, och så tänker jag be dig att kolla om du ser vad som felar. Jag vill så gärna få igång den. Kul utryck du myntar Ulla i; ”Vi skrivs eller hur?”

söndag 6 februari 2011

VILODAG

... en god definition på denna dag som för min del startade i ottan vid datorn. Sedan några kapitel i Ranelids bok som jag gillar. Han skriver definitivt bättre än han dansar. Och följande är ett citat från hans bok Kniven i hjärtat:

"Ordet hat har vandrat länge i sonens kropp. Det har fastnat i hans ögon och inte vågat sig ut i världen. Vissa ord har egna dofter och färger. De balanserar på en knivsegg, medan andra har änglavingar och reser och färdas fritt utan visum och pass".

Men det var vid datorn jag befann mig då solen infann sig mot en hyfsat blå himmel, som sedan mörknade frampå förmiddagen.






En mysig tur till Espetskogen där skogen möter stranden och havet. Bara se, hur vackert här är. Det var många som likt oss sökt sig ut i naturen. Men dessa fångade jag inte på bilden bara dessatvå som framträder som silhuetter i fjärran.


Inte mycket snö kvar här där solens strålar har nått marken. Det är en sann njutning att spankulera utmed stranden...

Men så vek vi upp i Kronoskogen. I skydd av träden låg isen fortfarande kvar på stigen i en sträng. Kommer du mor, säger Eva-Katrine. Men någon känner kanske igen det, ögonblicket måste förevigas. Precis som om stunden kunde hållas kvar...

Så in i skogen, via ringlande stigar, backe upp och backe ner tar vi oss i mål. Härinne är luften mättad... man skulle kunna säga att det är ett stort andrum. Det här är inte dunderbacken, berättar Mats, som kan skogen utan och innan. Här lekten han en gång indianer och vita med sina kompisar...

...och då våra fyra var småttingar var pappa Mats vargen som barnen med skräckblandad förtjusning försökte undvika.


Visst finns det troll även i våra skogar, det ser ni väl ;-)


Och hur går det nu med virket? Tåvärmaren växer och nu är nosen klar och sulan på stark "frammarsch". Nu ska "bara" hälen sys ihop och en kant växa fram "runten om"

ALFAPET och några partier ASKEN så klart... Eva-Katrine vann och vi lät henne såklart göra det så här innan hon vänder näsan emot huvudstaden.

Pannbiff med lök, potatis och brunsås på menyn denna dag. Det börjar dra ihop sig till en ny arbetsvecka. Det är rent hiskeligt så fort tiden går då man har roligt.