Bloggintresserade

onsdag 31 oktober 2012

OCEANARIO irländsk pub och uteservering

Så blev det lördag och då tog vi tunnelbanan utmed kusten till Parques das Nacoes med sin nyskapande arkitektur.








Mats och jag konstaterade att det här med att resa under jorden var ingenting för oss. Vi tappar liksom orienteringen och skulle nog lätt kunna kollra bort oss här... men jag antar att det är en vanesak. Biljettköpet kunde man uträtta över disk på en del ställen som här. Känns llilla luckan igen från gamla tågstationer ;-)


... medan Mats fixade biljetter så konstaterade jag att att Metron verkar poppis även här
  





... och ett fantastiskt undervattensakvarium "Ocenario". Helt enormt,,, det andra största i Europa. Det är en helt ny värld som öppnar sig. Ljud- och ljusmässigt... Sådant som man egentligen bara har sett på tv. Jodå, vi har skådat hajar och rockor i vitögat... Hälsat på surmulna stenbitar, 


 

 
  



Jättesköldpaddor så snabba och mäktiga så de var svåra att fästa på bild...




... skrattat åt uttrar som ogenerat låg på ryggen i vattnet och tvättade tårna ;-)























 

På hemvägen krängde vi vars en stenugnsbakad pizza.
















Promenad utmed Avenida da Liberdade kantad av bautahöga platanträd och kvalitetsbutiker mer ögonfröjd än något annat. Som den här bedårande lilla rosa kappan...






Den här är så vacker skulle jag vilja prova den????











På kvällen vandrade vi ner mot floden Rio Tejo. 










Landade till på en Irländsk pub och tog vars en stor Guiness. Taxi passande med en chaufför från Belfast (men det visste vi inte då).

Han undrade vad vi hade druckit på puben och då Mats svarade Guiness så ville han veta om jag hade tagit en lika stor som Mats... ? 
... Det gör kvinnorna, sa han, där jag kommer ifrån- Vilka härliga och märkliga möten med mångfald av människor och så mycket man kan påverka hur roligt ens arbete blir. Vi konstaterar att vi har en del gemensamt! Vår son som också är taxichaffis, han som mycket väl känner till Åhus absolut och därför lyckas lokalisera oss fullständigt på kartan. 


Uterestaurang på kvällen förstår att hemma är det minusgrader och suger därför extra på karamellen.



På upptäcktsfärd i LISSABON

Facebook fredag morgon

"Vaknat till första morgonen i vår tvårummare på hotell i Lissboa. Ser med spänning fram emot att möta dagen. Lite planer bla på spårvagn 28. 

Sophämtarna vill ha upp oss till frukost. Hann med en promenad i omgivningarna igår, kände och gillade stämningen , skön temperatur, häftiga men snabba skurar, beställde ut ett jättefestligt fiskfat med olika slag av bl.a svärdfisk, sardiner, räkor, bläckfisk... Med andra ord vi har det gott!"

Utsökt hotellfrukost helt jämförbar med våra mått. Pek på näsan av "husfrun" att hålla bättre i min väska. 'Never ever leve it for a moment... godtrogna jag... Men det är klart att kriminalitet finns överallt och det kan ju vara ett sätt att försörja sig...

 
Efter vad jag förstår är socialförsäkringarna annorlunda här i Portugal mot vad vi är vana vid. Om inte annat syns det på att här förekommer än fler tiggare. De näpnaste lilla tiggaren mötte vi i Belem. Han höll korgen medan husse spelade dragspel. Tillåt mig presentera ; 

 


Något som vi konstaterade rätt snart, var att spårvagnsförarna nästan uteslutande var kvinnor, och att det endast var ett fåtal kvinnor bland taxiförarna. Vi såg inte heller mer än någon kvinnlig polis. Det kan ju vara så att man inte kvoterar in könen på arbetsplatserna som här. 




Har nu fått en första bild av stan, spårvagn 28 är sannerligen en upplevelse. Känslan av barndomens tåg med träinredda kupéer kom nära... ljuden, skramlandet satt iännu i ryggmärgen... Den tog oss uppför och nerför sega backar, och fick oss att inse Lissabons läge på kullar. Spåren med den förenklade sträckningen förde oss effektivt genom staden. Stundtals var det knöfullt i vagnen så pass att det behövts skohorn för att få in oss ;-) Ett 24 timmars kort kostade 5 Euro och då var det i stort sett endast båtturer och sightseeing som var fråntaget.

Hoppade av de gula vagnarna när vi kände för det 









... mötte utsikter som hette duga. Som här i Alfama.

Skådade utöver Atlanten som egentligen skulle visa sig vara floden Tejo som rinner ut i densamma...

... och över pittoreska stadsdelar. Gamla hus, dessa vackra enkupiga tegelfärgade takpannor, 

 

... tvätt på tork utanför takfasader,









  

... smala gränder, ojämnt och långt ifrån handikappvänligt...




... med spännande butiker, eller som här kanariefåglar












Låga dörrar som vittnar om att medellängden har ökat.


















Sång och musik på ett för oss okänt musikinstrument (lång hals och många strängar).















  
... kafé med bakverk som är vida känt! Inte speciellt söta utan snarare bara goda.

Både kropp och själ har då sannerligen fått sitt under den här resan!




... och att man kan spisa både det ena och det andra skulle vi bli varse.

Hoppade av vid en fantastisk park med exotiska växter. Perfekt att fotografera stöd för minnet. Den hette Jardin da Estrela och låg i just Estrelaområdet. Det kom ett par regnskurar som verkligen hette duga.  Överlag syntes det oss som att det var ett sådant klimat här. Snabba och intensiva skurar och inte speciellt kallt.

Vi sökte skjul i någon kyrkliknande byggnad. Troligen var det Basilica da Estrela,


...men att vi hamnade där var snarare en slump och så snart det "hättade" begav vi oss rakt över gatan. 







Växterna blir om än vackrare då de är fuktiga som efter ett regn eller tillsammans med dammar och fontäner.







Växterna här skulle visa sig vara av bautaformat. Bambun var så hög att man fick vända huvudet uppåt skyn. Änglatrumpeterna likaså och det gällde även de oskuldsfullt vita blommorna.

 ... Hibiskus

 
















En pampig Mönjelilja

















 Bananträd...























Enorma av olika arter bla. agave . Nu har jag tre nya skott på min därhemma, som jag nu förstår är, rätt lilla. Så här kommer den som du Anna-Karin fick i fjol
att se ut framöver.












 

Har upplevt Lissabons hjälpsamma invånare.   

Nu hemma på hotellet och vilarde en stund, vaknade upp till toner av denna fadomusik som vi skulle få höra mer av ikväll.




Det blev en oförglömlig kväll i Club de Fados ömsom vitkalkade och stenvalv, där bläckfisk rostad tillsammans med småpotatis i virginolivolja kändes rund i munnen

... sufflerat av dessa sorgsna, smäktande och genomträngande Fadotoner. Toner som fortplantade sig i väggar, tak och golv för att stanna kvar i åhörarna.











Tack för att du tipsade oss Anna-Karin och att du hade oss att boka i förväg.
Så var det dags att dra sig hemåt i natten...sov som en stock trots en stad som sjuder av liv n
atten lång. Utmattning? Troligen !