SÖNDAG snudd på SUNday

Svejsan, det här vackra segelfartyget från Polen ligger i hamn i Åhus just nu. Igår passerade vi det på vägen från Visfestivalen. Att det kräver en hel del arbete med tonvikt på samarbete att manöverera det är helt klart.

Idag då Eva-Katrine och jag var ute på vår timmeslånga powergång så hade Mats och Charlie studerat hur man hade en övning i att vända fartyget vid kajen. Det tog en kvart och det hade varit jätteintressant att kolla på. Det hade sett ut som om det var polska scouter. Det är ju just nu det stora scoutlägret i Rinkaby.





Önskade ju fått in bilder under gårdagen, men blir ideligen utkastad från Blogger så nu försöker jag med att ge gårdagens visfestival lite utrymme här istället.

Det regnade bara lite då Calle Christiansson uppträdde med sitt band. Dessförinna stod regnet som spön i backen och Tina Ahlin hade sånär regnat bort. Calle som har gått på vår skola och vann idol spelade nu med sina kompisar.

En lokal förmåga av den äldre generationen spelade visor från Göinge, och det lät då riktigt bra.

Men då det var dags för Dan Hyllander och Janne Barks uppträde, bröt solen äntligen igenom och stämningen infann sig på riktigt både bland artister och åhörarna!

Frågan är om inte detta var dagens höjdpunkt;





Husvård idag, denna härliga dag då man kan vara ute i solen hela dagen. Grillat och som "grädde på moset"; en tur till stranden på kvällskvisten.

Träffade två scoutkillar där, och som nu hade färdigställt till premiär för badet som börjar imorgon. Det blev en trevlig pratstund med dem. Den ene hade varit scout sedan han var 7 år. Och att vara Scout är ett sätt att leva berättade han. Och det roligaste är är det är så här häftiga läger med scouter från hela världen, när alla erfarenheter och åldrar möts. De båda hade tur berättade de, för deras tält stod på en kulle... värre var det för grannarna som bodde i en sänka med tanke på allt vatten!

Synd att jag inte fick mobilen med, för Charlie fick ett av sina värre dampryck då har for fram och tillbaka med sin Hubbabubba som en tosing i sanden.

RÄTT

... som det regnar så kommer det en skur, skulle tro att detta var i onsdags, men det skulle kunnat ha varit vilken dag som efter det denna veckan.




Allt är mätt på regn, vi, liksom luften och marken.




Täppetstranden ligger öde, men i ett tråkigt skick fortfarande på fredagen efter avslutade evenemang ligger fullt av skräp i sanden och en hel del material står kvar. Om jag ska vara gnällig så kan man fråga sig om Allemanrätten inte gäller alla. Dessutom så mycket gnäll på hundar och hundägare, men jag frågar mig vilka som är de största grisarna.


Idag lördag blev det en tur till Bo Olsson i Tomelilla. Lämpligt sysselsättning en blöt dag som denna. Framåt kvällen efter några parti kort, tog vi helt sonika regnkläderna på och cyklade ner till torget på visafton.

Det regnade bara lite då Calle Christiansson uppträdde med sitt band. Men då det var dags för Dan Hyllander och Janne Bark bröt solen äntligen igenom och stämningen infann sig!!!

I RYMDEN FINNS INGA KÄNSLOR

Filmen vi såg igår kväll var denna:

Det är en 1 ½ timmar lång film som skildrar livet för Samuel 18 år, och som har Aspergers Syndrom (AS) samt kanske främst hans storebror Sam. Sam är den ende som riktigt kan närma sig Samuel. Det är för han orkar acceptera honom och hans behov, och möter honom på hans villkor i rymden på låtsas. Men för Samuel är det ingalunda på låtsas, och för mig som åskådare känns det lika overkligt som sant och självklart. För så upplever jag att det ofta fungerar i relation med någon som har liknande funktionshinder. Att helt gå upp i den här fantasivärlden massor av timmar av att vara okontaktbar.

Det är Sam som blir Samuels väg ut till en tillvaro bland andra... och Jennifer som han finner då han är ute på jakt efter en flickvän till brorsan.

Det som händer i mötet ger upphov till en hel del hjärtliga skratt. Och som jag ser det är det just detta som är så viktigt att lära sig; att inte ta livet för allvarligt. Utan att respektera varandra och varandras olikheter och inse hur tokigt det kan bli! Det handlar inte om att förlöjliga någon... inget sådant och här tycker jag att det är på plats att trycka på att man har ett funktionshinder... Man är inte det!!!

I skolan fortsätter årets tema med en introduktion av hur hjärnan ser ut och den arbetar i allmänhet (signalssubstanser och vägarna de tar, vi berör mediciner och drogers inverkan. Min tanke är att väcka medvetenhet om hur vi själva fungerar och vilken stor betydelse omgivningens bemötande har för om det utvecklas till ett hinder eller ej. Vi berör begreppet multitasking (ha flera bollar i luften), och följder för individer då kraven ökar på arbetsmarknaden med ledning av en artikel ur en läkartidning. Via Multipla intelligenser då vi vi berör arv och miljö och introducerar Gardner och hans teorier om multipla intelligenser. Mina intentioner är att medvetandegöra om att det är påverkbart och att alla kan uppnå någorlunda förmåga inom olika intelligenstyper.


Nästa områden är funktionshinder (NPF); målet är att alla ska bli medvetna om sitt eget och andras funktionshinder genom att sätt ord på det. Att vi är både lika och olika. Det förenar och vi får möjlighet att nyttja varandra som resurs snarare än att se varandra som hinder. Vi skriver och diskuterar och det som kommer fram blir underlag för min vidare finplanering.

GRÄNSEN och våld i skolan

... en film som skildrar en bit ur vår historia med ett lika skrämmande som meningslöst våld.



Jag väljer att bifoga Dagens nyheters mottagande av filmen.
http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/gransen---krig-pa-svenska

Själv behöver jag tid för att bearbeta allt detta. Ett par dagar efter att vi såg den så poppar det hela tiden upp fragment med mina reflektioner, scener som föder och förstärker frågor. Det är så en bra film ska vara tycker jag!

... att hålla sig utanför... i meningsskiljaktigheter... i det här fallet krig. Går det att vara neutral? (På vis och sätt tänker jag att man kan jämföra med normaldebatten...)

Har man inte ett ansvar även att reagera med ord på det som man tycker är fel?
... medveten om att om man nu gör det, behöver man veta vad man gör, man måste vara stark... ibland omänskligt stark.
Att stå inför situationer i det praktiska livet, stå pall är inte detsamma som att tänka igenom scenarion i teorin. Ändå är det ett en bit på vägen och en GOD sådan...

Under året har jag en plan med arbetet i vår gymnasiegrupp där vi via insamling av tidigare erfarenheter

Läsvanor;dagstidningar, serier, skönlitteratur, verklighetsskildringar. Val? Självskattning av starka kanaler, hur vi kan hjälpa med utvecklingen språkmässigt. Reaktion på att läsa tyst, läsa högt, lyssna på då andra läser. Går det bättre eller sämre till musik? Förstår du vad du läser? Jag har utarbetat en enkät för ändamålet.

... och därefter arbete med något utvalt ur media... tar oss vidare från det viktiga ämnet samarbete, betydelsen och innebörden av begreppet. Detta genom att samlas kring ett problem, att reflektera ta egen ställning. Sedan att komma fram till en gemensam lösning i demokratisk anda, man väljer ledare och vem som håller i pennan praktiserar vi sedan begreppet.

Så leder tråden vidare till oprovocerat våld. Ämnena går in i och leder till varandra. Jag har satt ihop olika fallbeskrivningar som eleverna får ta del av diskutera i grupper efter att jag har tagit ett i helklass.


Efter varje fall följer ungefär samma frågor;

Spår hos offret i det korta och det långa perspektivet.

Vad tror du/ni kan ligga bakom förövarnas beteende?

Hur tror du förövarna känner sig före, under och efter övergreppet?
Vad skulle kunna vara utlösande?
Vilka spår tror du/ni att detta kan ge hos förövarna i det korta och det långa perspektivet?
(Hur tänker du dig följderna för förövarnas liv?)

• Spår hos omgivningen? (Vilka kan du tänka dig?)

Vad tänker du personer i omgivningens handlande?
Hur skulle du gjort om du blev vittne till något liknande?


I min utvärdering, där jag använder även elevernas utvärdering, noterar jag at det blev som jag hade tänkt. Ämnet var uppskattat och angeläget. Det fanns plats för tala lyssna läsa skriva, samarbeta och jobba enskilt.

Eleverna visade att de uppskattade få föra sin talan och lärde sig lyssna bättre på andra. Det svåra har för min del varit att få ihop dynamiska grupper, där alla kan utvecklas (lite fram och tillbaka som i verkliga livet).

VECKA 30

... skohyllan för 18 par skor nu ihopsatt (...och fylld med 15 par skor) Glada blev vi då vi insåg att det var av samma design som den fristående garderoben mitt emot. Men nytt för med sig omändring av tavlor och vi inser att den gamla tunga spegeln, mitt gamla loppisfynd från förr måste höjas.



Jodå, man hänger med så att säga...




En lite vemodig vecka när man börjar så smått förbereda sig för vardagen, dvs. för arbetet igen. Vemodigt på det viset att det känns som om vi inte riktigt hänger med i svängarna. Inte så att vi inte har upplevt, ingalunda, men ändå... mycket vill ha mer...


I måndags bar det av till Fridens gårdskrog, vid vägens ände strax bredvid Mellby ateljeer. Utanför fanns ett hemmagjort ställ... såg ut som ett notställ, kanske med tanke på menyn...

Ett ställe väl värt ett besök!

Det är en gammal äpplegård och tankarna går till Bröderna lejonhjärta. Och visst förstärkte det känslan av en dröm en bit ute på vischan, där vägen tar slut, och där allt såg ut och kändes så påtagligt att det har en historia.

Precis innanför entén fanns ett rikligt förråd av Macmyra

Så här såg det ut häromdagen då vi var hitom för att beställa bord, mysigt men folktomt mitt på dagen. På måndagskvällen kan jag lova att det var fullsatt både inom och utomhus.

Där fanns mycket att titta på notiser, visdomsord, gamla och nya saker och möbler.

Vad sägs om den här mysiga soffan?

Den här kvällen serverades vi fantastiskt goda stenugnsbakade pizzor. Toppade med nötkött, pesto och parmaost.

Visst skymmer det mycket tidigare på kvällarna nu. Bevis även ikväll för då vi vände näsan hemåt mörknade det på...

En del hade cyklarna med sig. Rejält upplyst på uppfarten som ni ser ;-)

På natten fick jag en allergisk reaktion, det har hänt förr men nu var det rätt längesedan. Allergimedicin på våren och hösten brukar hålla jämvikten. Kanske var det något i peston som jag inte tålde, att räkna ut vad man reagerar emot är inte lätt.

På tisdagen var vi och hälsade på mina två fastrar och min kusin. De blir nästan aldrig längre. Tänk så mycket man umgicks förr, så länge farmor levde. Det är precis som om hon var den sammanhållande för inte hade man mer tid då? En eftermiddag följde, så levande, full av prat och ventilation av gemensamma och gamla minnen,... och så en dos av den äldre generationen som nu fick liv igen.

På vägen dit passerade vi N. Mellby k:a där Anna Hansdotter Lund och hennes make Hemmansägare Ola Månsson Lund har sin sista vila. Så klart stannade vi en stund. Anna finns på bild i högerkolumnen under Rötter

På vägen hem fick Mats syn på något på vägen... vad var det som pinnade på som bara den och utan att se sig för?

Hann precis ut och knäppa av ett foto med mobilen innan den lille igelkotten kutade in i vägrenens gräsbuskage.





Sen har det varit allsång på torget här i Åhus, men det skippade vi det här året. Visst är det trevligt då det händer något men det är mycket av allt nu och så känns det som om det är lite väl mycket av samma. Förra året var ju ett strålande väder och vi kombinerade det med D och A:s segelbåt (kortet i min head).

... idag tog vi ut oranga farorna och cyklade till Åhus Maria Magdalena marknad, och faktiskt blev vi glatt överraskade över att det kändes som om kvaliteten ändå har höjts på evenemanget...

Pratade med en kvinna från Fårmor Agnetas Blommor och Bin vid ett marknadsstånd med mängder av fina fårskinn, både maskintvättbara och inte. http://www.agnetasblommorobin.se/ Så klart blev det en diskussion oss emellan varför de behöver vara tvättbara med tanke på att djuren vistas ute i ur och skur så länge de lever.

Tillsammans med många andra stannade vi till och beundrade glasmålares alster. Slängde av ett kort som kanske ändå inte gör dessa rättvisa. Det var främst de svarta med guld och silverinfällningar som våra blickar drogs till. Detta till skillnad från glasen på fotot.

Trots det kom vi hem med endast en påse marknadskarameller.

Som vi har sett och noterar är rekvisitan viktig för hur saker och ting framträder. Inte världens lättaste, inte lätt att hitta balansen ibland tycks det för mesigt och ibland för vågat... dessutom är det individuellt vad man gillar och ibland vänjer man sig... Men nu byter jag i alla fall tillfälligt layout på min blogg. Återstår att se hur den tas emot.

Två av våra barn är kanske som bekant på resande fot en i Turkiet och en i Israel. Kan undras om de inte har lite väl varmt där, men svårt att göra oss nöjda verkar det som. Ska bli roligt att höra om deras resminnen.

Själva blev vi sugna på att återuppleva Toscana i en film med Juliette Binoche Möte i Toscana det sägs vara en helt fantastisk och genuin kärlekshistoria

Nu skulle det visa sig att filmen inte släpps förrän den 17/8, så vi lär få bärga oss! Men ikväll blir det Ernst som får vara kreativ spruta få se någon film får det bli. Den du rekommenderade har vi i åtanke Tina!!!

EN INVESTERING

… den värdefullaste av investeringar man gör och sedan bär ansvar för att förvalta och vara vägvisare till. Ett ansvar som avtar med åren, men där jag menar att man om man bara kan måste finnas i bakgrunden som moraliskt stöd.

Ett BARN

En källa till massor av glädje, men säkert även till bekymmer. Där känslorna finns! Till skillnad från likgiltighet.

En individ som beroende av sitt arv och sin uppväxtmiljö formas till den vi är och blir… där det ena måste kompensera det andra för gynnsamhet.

Behov som är gemensamt för oss alla är trygghet, värme, glädje… Sådant som bor och byggs i närvaron och i kärleken… mer än pengaresurser…


”Ett av de äldsta mänskliga behoven är att ha någon som undrar var man är när man inte kommer hem på kvällen.”

Citat av den Amerikanska kulturantropologen Margaret Mead (1901-1978).

Min tolkning; att var älskad, behövd för vad man är, den man är, för det man gör… "helt enkelt" viktiga för och i relationen…

Att bli sedd, få behov och känslor förstärkta.

Motsatsen; bilden av hur vår helhet faller i bitar… fötterna slås undan och tryggheten rubbas. Som skapar ett svart hål i tillvaron... så lätt att det som är verkligheten för andra får en annan skepnad...
Sådant i vår bakgrund som gör oss mänskliga… eller inte…

Fostras in i att fungera i en demokrati dvs att få rättigheter och acceptera att vi har skyldigheter. Genom en balansgång emellan kontroll och egenbestämmande.
Det här gäller i alla de sammanhang vi vistas i inom olika sfärer i det stora och det lilla...

”Min definition av ett fritt samhälle är ett samhälle där det är ofarligt att vara impopulär.”

Citat av Adlai Stevenson (1900-1965) amerikansk politiker och diplomat.



Det innebär att man kan skilja på sak och person. Att man vågar stå upp för vad man anser, utan rädsla för att behöva bli utanför eller straffas på grundval av vad man uttrycker.

Så viktigt det är att hitta orden, använda dem öppet för att de ska kunna bemötas. Det måste innebära i praktiken; att alla individer ges utrymme och samtidigt lär sig att lyssna på andra! Ovillkorligen förutsättning för att låta sig påverkas av det goda!

Så tänker jag och nu...

EFTER REGN

... kommer solsken... men vi fick det bekräftat även idag att det gäller att "Smida medan järnet är varmt...".

Det blev en härlig promenad nerom campingen redan efter frukost för att köpa "Kvällstidningen och "Leva och Bo-bilagan". På vägen tillbaka blåste det upp, moln hade dragit hit och nu återstår det att se vad för sysselsättning som lämpar sig för dagen.


... Men först en kopp kaffe i uterummet.






Det var då körsbärsträdet invaderades av mängder av starar... först några enstaka som kallade ljudligt på sina kompisar;




... och rätt snart anlände de från alla håll till synes i mängdrabatt:




Vingslagen, aktiviteten, skrikande läten, faktiskt så att jag fick rysningar... ! Och egentligen så brukar jag ju tycka att små fåglar är mysiga. Men så här många på en gång så blev de snarare obehagliga.


Hundratals fåglar åt i det närmaste rent, och det på bara en liten stund. Svårt att se på bilderna men kanske de går att förstora dem ibland går det :-o!




Vilken tur att vi så sent som igår plockade in en skål med bär att smaska på. Vi hade en spontan grillfest med bochettas, hemmagjord potatissallad grillad rostbiff med god grönsallad, persilladedippa... allt serverat med rött vin från Chiantidalen i Toscana ;-)


Ottostrutar och kaffe till efterrätt, Charlies kvällspromenad i regn och lite mysigt var det allt det också. På promenaden såg vi något häftigt, en mamma med sitt barn kanske i 4-årsåldern var ute och sprang i några väldeliga pölar fram och tillbaka, och frågan är vem som hade roligast!!! Mamman såg ut som om detta att få plaska så här rejält, varit en dröm från hon var liten ;-D

Hem i värmen... och så presentation av bilder från vår vistelse i Toscana, prat och skratt, kortspel och en ...

MOJITO



4-6 cl ljus rom


2 cl Limejuice


2 tsk strösocker


ettpar kvistar färsk mynta


sodavatten





Idag? Det blev en tur till Älmhult och IKEA så nu vet vi vad vi sa göra kanske innan den nya deckaren ikväll. Skruva ihop ett skoskåp till fin-entrén. Vi tror att det kanske är av samma modell som den fristående garderoben eller åtminstone snarlik... spännande kan nog bli rätt snyggt!

SOMMAR

Två små troll
bodde i ett såll.

Det regnar, sa trollet Murr, det regnar hela dagen.

...och regnar gör det då sannerligen denna sommar... både avigt och rätt, på längden och på tvären känns det som... :-(


... MEN HALLÅ!!!
Sommaren är alltför kort för att låta sig fastna i en negativ sinnesstämning och känslan av att det är som "förgjort" dvs. rent ut sagt hopplöst ;-)

Att tappa tråden tillfälligt, kan vara frustrerande, men klart överkomligt!
Nej nu är det dags att tänka efter, vara en gnutta konstruktiv...

Visst glimtar solen till, om än i mindre portioner...

... och visst vräker det inte ner, åtminstone inte hela tiden...


Jag måste tillstå att det är mysigt att kura ihop med en bra bok och höra hur regnet skvalar emot uterummets kanaltak... nu är ju läckan i taket dessutom tätad :-).
Hur skönt att det inte att slippa dåligt samvete för att strykkorgen växer,
helt enkelt få lite gjort inomhus. Tex. fylla på kaklagret ... eller skafferiet...

Ett stilla duggregn känns ok att vistas ute i. Var det inte så här man sa; "Det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder. Tänker på den där gången vi skulle lyssna på Diggiloo i Ovesholm... oh vad det regnade och alltför dåligt regskydd... men vilket minne, och mycket på grund av just detta.

Tänker på den där gången för 35 år sedan då jag liftade till Åhus för att träffa min nya förälskelse (Mats). Man skulle kunna säga att det slog blixtar om träffen både bildligt och konkret ;-)

Och tänk bara på hur gräset frodas nu, hur blommorna så att säga vattnar sig själva. Hur svampen frodas i markerna få se om det blir en liten vända imorgon... det blev en vända redan idag. Skörden blev däremot inte så stor men att leta guld går inte lätt, speciellt inte då man inte är ensam i skogen. De vi hittar hjälper Charlie oss till. Han tycker det är jättekul att snusa och blir så trött av att jobba, så han tyar knappt leka med den nya leksaken Grisen i latex då han kom hem och som verkligen låter som en gris.

Vid närmare eftertanke; Minns jag dessutom en lång och härlig vår. Nu känner vi att vi att det är dags att dra ett djupt andetag och komma in i andra andningen.

Varför sitta här i telefon utan att komma fram på linjen... timme ut och timme in, varför inte ta en tur neråt Österlen istället för att boka det där bordet ;-) ?

SAGT OCH GJORT!

Nu ska ni få nosa på Fridens gårdskrog... det gjorde vi idag, och i nästa vecka är det vi som njuter där med två av våra yngsta. De andra två är vid det laget i Turkiet (40 grader) samt i Israel (strax under).

Fortsättning följer... för vi gjorde även ett besök på Kiviks musteri för att fylla på vårt förråd av cider, marmelad,chutney och annat på väg hem.

FRAMGÅNG

Säga vad man vill, men gräset blir grönt av mycket regn. Och visst går det att ta ett foto ut genom fönstret på nyfärska bolltistlar. Och absolut drar de blå skönheterna till sig humlor även i regn...

Endast skurkar är övertygade om sin framgång.

Därför har de framgång.

Citat av den franske poeten och litteraturkritikern Charles Baudelaire (1821-1867).

Vid första anblicken är det här ett citat som har negativ klang i mina öron.

Det föranledde mig att i pedagogisk anda ställa frågorna;

Varför detta påstående?

och...

Vad är framgång?

Som jag ser det, är begreppet "framgång" komplext, på så sätt att det kan handla både om yttre och inre profit (förtjänst)...

Det handlar om känslor och upplevelsen av värden det är en bedömningsfråga, alltså är valet individuellt... och då blir nästa fråga som dyker upp i mitt huvud;

• 
  
  Vem är det som avgör vad som är framgång?

Att tillskansa sig något behöver inte vara så svårt, om jag inte lägger mig vinn om att visa hänsyn istället för att köra över andra förståss.

Med andra ord om jag ger mig på att att tolka det Charles säger, blir innebörden;

"Ju fräckare... desto mer förtjänst."

Men samtidigt ska man ju inte underskatta någon... inte heller tjuven. Att lyckas med någonting är nog så viktigt! Önskan att lyckas med sina föresatser finns förmodligen hos alla.

För att återknyta till inledningen; för mig har en framgång dålig klang om framgången innebär att köra över andra. Framgång för mig är att vara ödmjuk och att visa omsorg. Och egentligen är det ju det Charles säger, fast han väljer att provocera och han är ju inte litteraturkritiker för inte. Tjuven är övertygad om sin framgång och det handlar inte alls om att vara ödmjuk. Just därför har denne framgång...

En dag som gjord för en tur till stora staden. Sagt och gjort, en vända om favoritbutiken Olssons osthörna. Lagrad herrgård till frukost imorgon samt Runes rökta korv... MUMS!









... och så provar vi Olivolja från Medelhavet, tappas på flaska som bara man kan lämna in för påfyllning då den tar slut. Nostalgi; Som i gamla tiders mjölkbutik. Då jag var barn hämtade vi först mjölk och grädde i mjölkakannan och lite senare i bruna flaskor.

Numera tjänar mjölkkannan som förvaring till värmeljus... tillfälligt har mjölkflaskan hamnat i fönstret och en ölflaska av gammal sort:

RONNEBY BRUNN

Härligt på gång... ser fram emot denna dagen som står i stark kontrast till föregående dagars stiltje berättar mer sen...

Halv 10 gav vi oss av för en dag av rekreation på Ronneby Brunns dagspa i Blekinge. Intresserade (?) då kan ni läsa med innehavarnas egna ord och bilder HÄR

Gott om space inomhus, så pass varmt i vattnet att det liksom inte kändes någon skillnad att kliva i bassängen... förutom att det var blötare

;-)

Utomhus fanns en stor vattenrutschkana och flera bassänger som tillhörde Hotellet som byggdes 1897 strax intill parken med anor från 1700-talet

Till Spaet fanns självfallet bastu med variationer; både torr- och med ånga, en hall för gympapass och en för styrketräning:

... men som varken vi eller andra nyttjade just denna dag...

Däremot väntade det härliga utomhusspaet...

Självfallet utomhus i en mysig innergård

Massor av härliga blomster. De här var så vackra och jag tänkte gensat på din kommande uteplats Marie-Anne. De här var planterade med en klunga plymspirea strax bredvid... bladen och höjden var tämligen lika men jag vet inte vad det är för art. Kanske någon läsare som vet? Otroligt vackra var de i allafall och planterade bredvid varandra förlänger ju blomningstiden, ett plus!!!

Ja det var en överraskningarnas innergård. Artrikedom, slingrande gångar med olika slags stenbeläggning som grus, ölandssten, gatstenar osv i olika mönster, broar, dammar, badtunnor...

... och rätt som det var små överraskningar bland växtligheten. Tänker på dina alster i lera Monica.

FLYT ska man ha ibland och det hade vi då sannerligen denna dag. Varmt och skönt ute

... och precis då vi hade kalasat färdigt på fisk och skaldjur på innergården så orkade inte molnen hålla sig kvar längre utan stora droppar föll lagom då...

Jodå det kommer mera men Rom byggdes inte på en dag ;-)

... vi hade tid för våra massagebehandlingar med varma stenar respektive klassisk helkroppsmassage. Våra böcker hade vi med oss denna dag och nu kom de väl till pass då vi väntade på varandra. Utsikten vacker som en tavla...

Efter ytterligare en halvtimme i den där massagestolen var vi lagom möra och redo för en promenad i den gamla Brunnsparken... , helt rättvist tror jag utan så mycket att jämföra med, utsedd till en av Sveriges vackraste. Pampig plantering med bl.a. mängder av knölbegonior redan vid entrén

Rhododendronlundar bland lövträden, här lämnar vi Brunnshallarna där det brukar vara musikunderhållning, just idag går det en träning inför en talangjakt av stapeln

...mäktiga träd med stammar som stimlerade min fantasi

trädkramare

... där jag strax såg en människa som stannat för att vila sig med ryggen emot stammen, rotat sig och nu står där med kronan som tak.

Brunnsparken är känt för sitt järnhaltiga och hälsobringande vatten redan 1705 öppnades den första brunnen...

"Nyfiken i en strut öppnar hon struten så rinner det ut" Dagen till ära hade jag glömt schampo och hårborste hemma ;-)

Klart vi smakade... Brunt vatten... Hur det smakade? En märklig smak... jordig... inte den där smaken från renat som vi har i kranen. Faktiskt mer som vårt eget vatten i Åhus kärr. I det där huset som jag visat för er närmare bestämt Lyckebacke där var vi medlemmar i en vattenförening med vårt eget vattenverk. Mats minns att han en gång fick äran av de gamle att ner och rensa... ung och ännu smalare ;-) vad jag ville komma till ? Vattnet var järnhaltigt vilket resulterade i brun vittvätt :-(

Snacka om snickarglädjen på de vackra kulturmärkta träkåkarna