MÅLADE MÖBLER 2012

Nu har målarkludden i Paradiset varit i farten och det här inlägget med bilder på omålat och målat om vartannat är mest ämnat för mig själv, och så för den trevliga expediten i Färghuset här i Åhus. Möjligen någon annan som gillar vad ni ser.



Botaniserat på vinden och "...vad hitta vi där..."

Här är den gamla barnstolen ute på grönbete... Den som hade en likadan dockstol som den du hade Anita och kunnat ställa den bredvid...

Hm funderade över hur den skulle få en läckrare kostym... Något åt det skarpt gröna hållet... eller möjligen något åt orange... 

Samtidigt ville jag behålla originalmotivet så detta kopierade jag på smörpapper för att sedan överföra så snart jag blivit av med gipset.

Får jag åter presentera  4 Stolar inköpta på årets Yngsjö loppis för 40 kronor/styck. Då dottern och jag varit där och handlat fick inte jag plats i bilen hem och fick stå kvar i regnet en god stund ;-)... (som en parentes börjar detta bli en vana.) Några veckor senare var det dags igen men då fick jag ju i alla fall sällskap av hundburen på Rustas parkering ;-)

Pelarbordet har vi haft mycket glädje av. Det är så fiffigt att man kan hissa upp bordsskivan och vips så blir soffbordet ett matbord. Numera har det fått sin plats i vårt kök och tjäna som det sistnämnda.  

I stora köksfönstret har vi riktigt gamla krus blandat med nyare. Ett par av dem har varit gammelfarmor Karins. Det är just blandningen av nytt och gammalt som jag dras till. Allra helst om det finns minnen inbyggda. Handlar jag gammalt ute så ska det helst påminna mig om något annat i min egen bakgrund. 

Och i lilla fönstret över vasken har jag ett av Karins broderade lakan.

Det gamla skåpet här till höger, stod i garaget då vi flyttade hit för 25 år sedan. I det hade förre ägaren, som var konstnär förvarat sina färger. Vilket otroligt lyft bara att måla det och byta ut knopparna.









Mer eller mindre konkreta budskap... Jag gör ingen hemlighet av att änglar och skyddsänglar inte på något vis är mig främmande.

Här är barnstolen målad, men kaninerna har ännu inte kommit på plats. För att inte bli av med provisoriskt mönster på smörpapper... så satt det här fasttejpat på stolen.

 

Hittade också en fin gammal pianopall på vinden och eftersom där fanns mer grönt i burken så fick även denna en omgång av samma kulört.

I originallådan ligger klossarna tvättade och redo för att lekas med ;-)    (det dröjer nog inte).










Nu börjar även inredningen i mitt arbetsrum ta ny form. Det stora bruna arbetsbordet har blivit vitt även lådhurtsen där jag har en del av alla mina sysaker. Men jag är långt ifrån klar så bilder får vänta.

TÄPPET

Stranden och havet var så vackert igår, och känslorna som jag fick speglas i bilderna. Istället för att radera och att de ska försvinna ur minnet så får de hamna här på min blogg!

BAIRRO ALTO, ALFAMA och hem till BAIXA

Löste nya 24 timmarskort för att kunna åka lite kors och tvärs med början rakt uppför, skulle tro i 40 procents lut. 

Det knirkade och skrek i bromsarna då spårvagnen långsamt strävade uppför backen...

... tills spåren helt enkelt slutade. En trappa så var vi i det närmaste uppe på toppen av  Bierro Aalto, vilken mysig stadsdel... 














Fin utsikt över kända kvarter närmare bestämt Baixa. Det var där vi bodde, mitt i smeten. Ja mer centralt läge får man leta efter. Kollade man från Bierro Aalto lite snett uppåt Alfama till så skymtade man borgen. Den hade vi ju inte varit inne i förra gången så nu var vi tvungna att råda bot på det!

 





... landade till på ett pyttelitet inhemskt fik.

Passerade den charmigaste lilla lastbil som jag har sett. Tänk vad praktiskt att ha en sådan då man ska köra till tippen ;-) ... eller inte här i smala gator.

Inte igår man var inne i en butik som doftar nymalet kaffe och säljer mängder av tesorter.

Kollade på rivningskakel i mängder det ena vackrare än det andra från 16-, 17- och 18-hundratal... De såldes styckvis eller i obegränsat antal. 

Nu blev jag som vanligt...när det ska gå kvickt, jag kan inte bestämma mig... Och det stannade vid nada. Annars kunde det ju ha varit häftigt att ha en med sig hem. 

Här ett nyrenoverat och helt kakelinklätt hus så karaktäristiskt för Lissabon. Dock inte så representativt att det var nyrenoverat då stan är rätt nergången. 

Men ändå en så charmig och gemytlig plats med lugnt tempo

...åter vandra på mysiga smågator. Kolla på hantverk bl.a. tuppar Camilla! Beslöt mig för att vi inte behöver någon... Hade isåfall varit häftigare med en in real life.


... Däremot inte omöjligt att vi iordningställer akvariet. Kanske i badrummet...? Vi kom överens om att det kunde vara häftigt att kolla på firrar då man badar.

 

Sen satte vi oss på 28 igen för att bege oss av till Alfama. 

Så brukar det bli då vi är iväg någonstans. Vi fastnar för någon plats och som vi sen vill se mer av ... som di trevi i Rom...

Men hallå kunde inte låta bli Marianne. Det här är ju vår buss... ;-)








 Ännu en gång njuta utsikten i Alfama


 

 ... notera nyanserna; idag låg här ett jättestort kryssningsfartyg vid kajen.

 


  ... man noterar som sagt nya saker, som de här takläggarna som arbetar utan skyddsnät. En sådan arbetsmiljö hade knappast varit godkänd här i Sverige.

 

Den här gången var vi också inne i borgen Castello de sao Jorge, från morornas tid (800-tal) Louisa. 

Här passerade korsfarare år 1147, slavhandel, kungar och förbrytare... Häftigt så mer än skandal, om vi hade missat den. För, om väggar kunde tala vilket himla liv... I handboken står det att denna borg är Kungen över Lissabon.

Och snett ner till höger har ett par katter gjort det riktigt bekvämt för sig bland silvergrå svingel.








Jodå, jag tog mig uppför trappan... men sen var det totalstopp... grymt låga kanter och jag är ju som bekant höjdrädd... :-O

Kan undras hur länge sedan här bakades några bröd... för visst är det väl en bakugn?

Hur längesedan här hissades upp vatten...

Sista kvällen blev en värdig final. Ritualen med dusch och omdress därefter en promenad och kände ännu en gång på Lissbons puls. Butikerna ännu öppna... Här arbetar butiksbiträdena länge... Luften fylld av kastanjerök i gathörnen... Kanske dåligt att man aldrig har smakat en endaste en? Eller inte... 

 

Vad som är betydligt bättre att vi har hållit oss ifrån är marijuana som Mats blev erbjuden mitt på öppen gata.  

Landade däremot på Hard Rock kafé. För min del var det första gången, men jag hoppas inte sista.  Det blev en riktig fullträff. 

Godaste hamburgarna på länge och underhållning på hög nivå... Visserligen utspottat på storskärm men absolut stämning. 

Inte gjorde det ont att hotel Residenncial Florecenta bara låg runt kvarteret kändes skönt då vi väl bestämde oss för att knyta oss. Taxin till flygplatsen beställd, hotellnotan betald så ställde vi klockan på 04.00 ... Sweden here we come!

BELEM

Söndag och näst sista "fulla dagen"; Tåget till Belem. Aningen kylig morgon men absolut knöfullt ombord, så det var uppenbart att fler kommit på den här strålande idén. 

 En söndag som sedan skulle visa sig bli riktigt glassig...

... som gjord för en smarrig vaniljstrut... fint då att sitta på en bänk vid Torre de Belem detta pampiga och Unesco-listade 1500-tals torn beläget precis där floden Tejo rinner ut i Atlanten. 





Ett stort segelfartyg är på väg uppför Tejo, inte utan att Vasco da Gama här känns snudd på närvarande. Ändå var det 1497 som han gav sig av härifrån för att ändra förutsättningar för handel med Asien. På vägen rundade han Afrikas kust ankm till Calcutta 10 månader senare. Besättningen drabbades av sjörbjugg och de fick ett kyligt mottagande. Dock blev Vasco da Gama adlad av Manuel den 1 vid hemkomsten.

Hur vi än bar oss åt var det stört omöjligt att få med hela klostret på en bild.

Ett stort träd måhända en cypress av bara gröna glasflaskor utanför Centro cultural de Belem

 Ännu en tropisk trädgård Jardim Do Ultramar

... att strosa i.

Syna växter, 











 

... artbestämma (4000) och jämföra med med krukväxterna på fönsterbrädena hemma. 




 















 Afrikas blå lilja...



 

Inte kunde vi låta bli att slå oss ner på banyanrötterna... Inte bara barn som behöver uppleva konkret med sina sinnen.









 


Enorma fikusar, bouganvilleor, kaktusar, 

Aloe veror... i blom...

... likaså agave, 

... höns fasaner och gäss som spatserade vid vår sida... Absolut rofyllt! 

Knappt 15 kronor för detta nöje kändes som hittat. Annars vad gäller priser är det nog mest kommunikationerna som är billiga med våra mått mätt.

På tal om mätt... Så har vi självfallet varit på Antigua confetaria de Belem...

... med sina berömda puderkakor pasteis de nata ännu ugnsvarma... Smakade inte som någon annan kaka jag har i min referensram. Ytterst ett smördegslager gräddfyllning en touch av kanel. 




I resehandboken läste vi att dessa är en bantares bild av helvetet... ett sockerbestrött nirvana.

  Men här var inga tankar på vikt brydde mig inte ens om att bestiga dessa gamla utflyttade vågar som var utplacerade lite varstans i gathörnen. Visst blir man nostalgisk. Kan undras om våra har hamnat på skroten?

Kaféet rymmer 2000 personer och på plats alltsedan 1837.. Det är ju inte precis igår...

Visst kan man väl ha vin på ett kafé. Det ser ni väl ;-)

Idag har vi gått så långt i backar och trappor så inte utan att vi dras med träningsvärk. Återigen fönstershoppat utmed Avenida da Liberdade... gucci och annat flott... och skitdyrt! Nu väntar en dusch, ren dress och ska se om de högklackade fortfarande passar :-O)

Denna dag en enda lång sk. Charliepromenad men utan Charlie! Men dagen blev till kväll och...

...på kvällen hamnade vi via torget in på en bakgata, uppför en väl nedtrampad stentrappa... In bland bord med blårutiga dukar. Skulle tro trevligaste servitörerna än så länge. Specialiteten var grillad kyckling... 

Barn minns ni när vi var på riddarafton i Spanien?.... Så smakade det!