Välkommen att göra ett stopp vid "Hållplats Åhus" för att fundera tillsammans med mig angående livet. Själv noterar jag, ställer frågor, inväntar napp och spinner vidare.
Vänta bara tills det Plingar till :-D
Fram och så ett steg tillbaka... När det inte syns utanpå; Häromdagen så sammanstrålade jag med en "tjej" som blev sjukskriven i samma veva som jag och att vi därför hamnade på gemensamma träffar som facket anordnade. Träffade henne nu gjorde jag då jag var på väg för att handla några tulpaner på torget.
Jag valde en för mig otippad färg ... men vem vill vara förutsägbar ;-)
Alltnog, vi blev stående en lång stund för att ventilera ett och ett annat.Egentligen hade vi behövt träffas endera dagen för att fortsätta spinna trådar. Men som hon sa: Jag jobbar halvtid men på denna ger jag 100%, och så är jag schack matt då jag kommer hem.Något som jag genast kände igen och jag är övertygad många med mig...
Fågel-fisk eller mittemellan? Förståelse-oförståelse... Empati eller inte...
Det är ett faktum som är svårt att förstå för utomstående. Ja, nästan omöjligt, speciellt om man inte ens försöker.
"Det är ingen som tror det", så brukade min gamla farmor säga... Och nu förstår jag vad hon menade!
Hon hade kronisk reumatism som gjorde sin debut redan tidigt.Hon hade med all säkerhet mycket jobbigare än hon någonsin gav uttryck för. För jag minns faktiskt inte annars att hon beklagade sig, utan snarare konstaterade hon det högt någon gång mer som kalla fakta. Hon berättade om sitt leverne, där jag förstår att hon ingalunda var rädd om sig framför allt inte då och inte sen heller. På sätt och vis låg det nog i tiden. Andras krav och inte minst egna. Men det senare gäller säkert mer eller mindre än idag.
... För att spinna vidare på gårdagens inlägg... där det ena kan härledas ur och ge det andra... med andra ord får KONSEKVENSER
En stund senare på en bänk inne på resevar det dags för nästa dialog.Det var en annan tjej som började konversera mig. Osökt halkade vi in på misär av olika slag. Vi hade ju idag fått plats på den bänk som redan brukar vara upptagen. Men, doften hängde fortfarande i luften.Nu skulle ju jag kunna ha något ytterligare att tillägga i detta inlägg men vet att jag har varit inne och berört det tidigare Så här valde jag då att kalla det:
Kommer precis från Högskolans bibliotek där jag har hämtat ut en bok till dotterns kurs. Därefter var Charlie på playan så just nu känner jag mig rätt mör. Dags för vila=kostymfilm. Sen får vi se kanske spinner jag vidare. Vem vet kanske har jag också någon kommentar att hämta när jag är tillbaka.
Talar om livet; hur vi utvecklas i relationerna, i samtalen genom att vi ställs inför nya tankar och nya situationer .
Här i morgonens inslag i Nyhetsmorgon. Fascinerande, och nog kände jag igen en hel del av de tankar som denne man tog upp. Samtidigt blev jag väldigt nyfiken att veta mer om hans liv och hans författaralster. Fann mig själv stående bland någon utan dessa översatta böcker både på Åhlens bokavdelning och inne på Bokia igår då dottern var på jakt efter en ny kalender.
Coehlo föddes 1947 i Rio de Janero. Utbildade sig inom juridiken i Brasilien, men övergav sina studier för att ge sig ut på resa i några av Sydamerikas länder, Europa och Nordafrika. Han intresserade sig för musik... och att skapa ett alternativt samhälle. Han fängslades av den brasilianska militären och det sägs att han torterades där.
Efter fångenskapen gav han sig ut på pilgrimsresa och det blev en vändpunkt i hans liv. Det var sedan han skrev Pilgrimsresan. Han har gjort sig känd i sitt författarskap främst med boken Alkemisten som har sålts i 46 miljoner exemplar.
Wikipedia skriver citat ; "Många av Coelhos böcker handlar om människor som följer sina drömmar och upptäcker sig själva. Trots att de möter på svårigheter längs vägen fortsätter de ändå kämpa för att fullfölja sina drömmar."
Det känns som passande tankar efter mitt inlägg "Angeläget" häromdagen.
Rekommenderar också denna blogg för att läsa mera om Paolo Coelho och hans författarskap
... så var det dags för ett av den andra dotterns skrivalster. Ja, även hon har gillat och gillar att skriva. Det verkar vara en kanal som tjejerna i vår familj gärna använder oss av. Den här dikten skrev hon i ettan på gymnasiet. Så detta kan man ha med sig; att det är en tonårstjejs tankar och känslor;
One Word
Can anyone see what I don´t see? Can anyone read my thoughts and steal my dreams?
Into the deepest dark of me
Force themselves in and take what´s only mine
Take it and slowly crush it
Just for their own pleasure
See the liqid ooze out between their fingers
Can anyone take my love and longings away from me?
Let it fly away like a white dove
Only leave a pressing emptyness behind
You can destroy my soul and take everything from me
... idag har jag lilloppans tillåtelse att publicera hennes berättelse som hon skrev inom ramen för den skrivarkurs som hon deltog i före jul. Mitt råd; LÄS DEN!
Genom livet Slående lika men ändå så olika. Två individer som kan sammankopplas till en genom blodsband och kärleken till varandra. Lena föddes några minuter före sin syster, ett starkt ämne som sedan följt med hela livet. Stöttepelare för Lillian. Lillian kom till livet lite efter sin storasyster, skör som glas. Hennes ansikte var klätt i färgen blå, isande skir. Lillian behövde hjälp att komma igång i livet, men snart så färgades hennes ansikte med en mjuk, skär färg och rummet fylldes av ett krampaktigt skrik. Bandet till jordelivet var nu skapat. De där banden som inte går att ta på, inte syns utanpå, men som förenar. Ett omedelbart samförstånd. En känsla som sedan löper som en röd tråd i livet.
Likt ett par plantor stod de båda systrarna sedan på tillväxt i den lilla byn Åhus. Ljuvliga välkända Åhus, så tryggt och omfamnande. Inte för inte, skrevs det en bok om denna by på endast 10 000 invånare som heter ”Inte en vackrare plats på jorden”. Platsen som gjord för att familjer ska byggas, barn växa upp. Det var här de hade förmånen att bo tillsammans med sin älskade familj, sina kompisar. De lekte och lärde sig igenom hela sin barndom. Allra mest associerar de till stranden. Stranden och havet som är lika vackert året om. Lena och Lillian har haft möjlighet att uppleva det med alla sina sinnen.
Den färggranna men också ruggiga hösten som kräver värmande brasor och varma kläder på promenaden. Sen den karga årstiden då landskapet vilar tyst, nästan ödsligt, ibland med en isande vind som biter näsa och kinder. Isen lägger sig som en hård isolerande hinna över vattnet medan ett snötäcke vilar över både land och hav. Gott om tid för eftertanke tills isarna åter bryts, och ger plats för hundar som överlyckliga forcerar öppet vattnet. Våren återuppväckt, sjuder av kraft, luften, marken varje vrå andas. Fåglar kvittrar i buskar och snår som fyllda av ny livsvilja. På sommaren slår vågorna mot strandkanten, den mjuka varma sanden fylls av människor som leker i sommarglädje.
Lena och Lillian, båda tävlingsinriktade vilket har lett till syskonrivalitet. Den rivalitet som funnits mellan dem är inte så ovanlig bland syskon. En outtalad tävlan att bli sedd av sina föräldrar, bli lika uppskattade i skolan av lärare, kompisar, motsatta könet. Framgångsrik med det mesta, ja t.o.m skönhet. Vem som ska lyckas bäst med att vara stark och vacker? Ändå har de alltid funnits för varandra. Rivaliteten har aldrig tagit över. Fiender? Möjligen för stunden, för en dag, men behovet att jämföra har stagnerat. Med åren har de båda insett att skönhet gror inifrån, i kärleken.
Kärleken, ungdomlig sprudlande kärlek, män som stormade in, väckte lika underbara som oroliga och omvälvande känslor inombords. Försatte hela kroppen i uppror. Men kärlek är inte bara något som passar in mellan två personer som valt att dela sina liv med varandra, utan också något som delas med föräldrar, syskon, vänner och djur. Kärlek som vilar som en klump inombords, men främst är en underbar känsla. Något som ger en tillåtelse att glädjas med varandra. Bästa vänner, bilden personifierad i Lena och Lillians relation. Där ingen har behov av att skryta, utan är tålmodig och vill varandra väl. Något absolut äkta. Tro, hopp och kärlek, tre korta kärnfulla ord med stor tyngd.
Glädje men även sorg, känslor som har förändrats över tid, har stillat sig, blivit starkare, mer hållfast, samtidigt mer sansat. Systrarna har följt och stöttat varandra, delat varandras lycka. Lycka med värme och mjukhet som när solens strålar lyser upp världen..
Efter skolan, följt av några år utomlands då de njöt av friheten och av livet. Utforskade sig själva, hur de fungerade var och en och i relation till andra. Blev mer och mer medvetna om sig själva sina styrkor och svagheter och när de behövde varandra.
Så var det dags för Lena och Lillian att sammanstråla, återvända till Åhus. Drömmen måste bli verklighet. Redo att bygga bo, bilda familj fortsätta det liv som de själva hade en gång då de var barn. Med den skillnaden att nu är båda självständiga med sitt liv. De tänker starta en verksamhet tillsammans, känner samhörighet och det bästa är att de har varandra.
Textkommentarer till Eva-Katrine:
Det finns en poetisk berättarglädje i hela texten som är väldigt fin. Texten beskriver två systrars resa genom livet, deras inre och yttre värld blottas, vad de känner, hur de upplever varandra, vänskapen. Du använder två olika sätt att berätta genom hela berättelsen; reflekterande och betraktande. Författaren tar fasta på likheterna som förenar dem och på olikheterna som skiljer dem åt.
”Planteringen” av Åhus för läsaren till en miljö, en plats vilket är bra. Det blå huvudet har förvandlats till en färg i ansiktet som övergår till skärt. Jättebra!
Det poetiska språket är fint, det finns en underliggande glädje i texten (som också är en melankolisk ton vilket gör att jag som läsare uppfattar en komplexitet) som är bra. Det är en jättefin betraktelse över två systrar på en bild. Tack!
... och lite blev det att spinna vidare på gårdagens inlägg...
Idag har jag botaniserat och städat bland olika slag av lappar med texter sparat från tidningar, böcker, andras och egna mer eller mindre ordnade och utvecklade reflektioner.
På jobbet fann jag ett ark med en utav Cornelius Wreswijks låtar. Det fick mig att fundera en stund när jag satt på bussen på väg hem. Det är då så skönt att blåsa hjärnan med något annat än jobbet. Och att läsa igenom texten så här, utan någon melodislinga som ”distraherar” var intressant.
Jag uppfattade att Cornelius ställer frågan;
Varför drabbas vissa människor av misär?
Somliga går med trasiga skor
Somliga går med trasiga skor, Säg vad beror det på. Gudfader som i himmelen bor, Kanske vill ha det så. Gudfader som i himmelen bor, Blundar och sover sött. Vem bryr sig om ett par trasiga skor, När man är gammal och trött. Vem bryr sig om hur dagarna går, dom vandrar som dom vill.
Medborgare om etthundra år, finns du ej längre till. Då har nån annan tagit din stol, det vet du inte av. Du känner varken regn eller sol, Nere i din mörka grav. Vem bryr sig om hur nätterna far, Jag bryr mig inte ett spån. Bara jag får ha mitt ansikte kvar, Dolt i min älsklings vrå. Jag är en tvivelaktig figur, Duger ej mycket till.
Bakom ett hörn står döden på lut, han tar mig när han vill. Somliga går med trasiga skor, Tills dom har slutat gå. Djävulen som i helvetet bor, Får sig ett gott skratt då.
Letade en god stund efter en inbjudande bild på trasiga skor, men fann ingen, däremot den här bilden från "Vagabond" tagen av Berno Hjälmrud. Anammade den då jag tyckte att den ändå kunde på något vis illustrera kontrasterna och hur Cornelius ställer det mesta på ända.
”Vem bryr sig”… det kan man ju uppfatta som att han hånar och kritiserar. Det är ett uttryck som man ofta hör både bland ungdomar och andra numera, och just i sådana sammanhang. Vilket understryker att denne man och hans tankar är generella och gemensamt för många. Det säger en hel del om samhällsklimatet och då generaliserar jag, vi dras idag med samma samhällsproblem. Det gör honom eller, ska jag säga hans tankar högaktuella.
Han själv har ju varit aktuell med en film som kom ut i slutet av förra året. Själv har jag tyvärr inte sett den, men tänker göra det så fort den har kommit ut på dvd.Detta för att uppleva denne man, som nu är död, högst levande, och utan tvivel en stor konstnärlig talang.
Genom att nyttja ord som "somliga", "nån annan", generaliserar han och understryker det som han upplever; att det inte lönar sig att spilla någon kraft. Inte ens Gudfader bryr sig utan han, som han menar, blundar för att kunna sova sött. Här lägger han in en viss tvekan... "Gudfader kanske vill ha det så". Han kommer osökt in på vad som är sanning och att den är olika, han vågar inte vara för säker. I nästa andetag säger han, att han inte heller bryr sig, men det verkar som om han styrs av kontrasterna det motstridiga. Samtidigt kan jag inte annat än uppleva honom vara pessimistisk. Han ser mörkt på tillvaron, han är kritisk till samhället...
Han har en underton som visar att han själv inte mår bra. Jag tänker att han är sjuk, känner sig maktlös. Men samtidigt finns det där dubbla där, att det borde vara något annat. Men han orkar och förmår inte ta sig ur. Genom att skriva väljer han att göra något konstruktivt. Det är i skrivandet han känner sig mest säker.
Åren går och han ser hur det blir mer och mer betydelselöst med allt det där världsliga. Ja, till sist har det ingen betydelse alls, det har endast de avtryck vi har gjort; ”Bara jag får ha mitt ansikte kvar”. Han har ju gjort vad han kan genom att vara produktiv i sina texter, sådant som många har velat höra.
För att återknyta till den inledande frågan;
Varför drabbas vissa människor av misär? Här tänker vi olika. Det finns inga enkla svar. Det beror dels av de förutsättningar som vi föds till. Det beror också på vår egen styrka, på omgivningens styrka och förutsättningar... vilka redskap vi möter och anammar.
Mer och mer har gemene man förstått hur konstnärligt begåvad han var. Lite märkligt att en man som aldrig under hela sitt liv blivit svensk medborgare förmår taktera svenska språket som han gör.
Det är min övertygelse att språket och att använda det är ett av de förnämsta redskapen men inte att förglömma relationerna!
Jag upplever att författaren misströstar för egen del samtidigt hör jag en osäker ton bakom orden. Han verkar rädd. Tänker att han möter Djävulen, men denne skrattar; är det åt författaren som känner sig som en pajas? Samtidigt upplever jag att han på så vis avdramatiserar Djävulen, är det för sig själv... kanske han inte är så farlig ändå.
Det lyser igenom menar jag att denne vidlyftiga, provocerande man inte alls är så säker på någonting, söker glädje, rättvisa, tro och hopp. Kärleken verkar han ha funnit det gäller bara att hålla kvar den... och det är kanske inte det lättaste.
... Ja nu är det då sannerligen höst ute och "torsdagsväder" dvs regn, piggar från Åhustallarna ligger som ett täcke över jorden och även löven börjar följa så smått efter. Däremot inte alltför kallt 9 C och förresten rätt milt och friskt även på kvällen igår när vi bestämde oss för en något längre runda längs strandpromenaden i mörker. På trädäcket ligger fullt av kastanjer från grannens träd så de ämnar jag ta dän under dagen.
Den här höstastern fick jag syn på igår när jag kom hem. Det är en planta som av ett mysterium bara fanns där ett år. Ja vi hade redan låga blå höstaster men vilken färg på den här högre varianten... och den skulle bara veta hur modern den är just i år!
Även i badrummet råder det höst. Veckans höstbukett med löv i vackra färger och blommor av höstarter ligger idag lika mycket på bänken... vilket manar till städ i badrum och ny bukett :-)... en del annat på dagens program:
Fortsätta projektet jag startade igår att ta ut alla böcker torka hyllor och dammtorka böckerna. Brukar alltid hitta en massa som jag förloras i på vägen så det tar tid Igår hann jag igenom 1/5 så det är allt lite kvar, men passande sysselsättning till dagens väder! Sen ska vi ut på Charlierunda... cykla till byn och inhandla kål till soppan den missade Mats igår samt färska ägg till pannkakorna! En vända inom Biblioteket och låna om en bok... ringa Gunborg och så hoppas jag hinna stryka lite. __________
A: "Morning. Ingen frost idag, 6,6C, däremot regn mot fönsterblecken sent igår kväll och tidigt på morgonkulan idag. Min krossade lövmatta vid almarna är lika dold av nya fallna löv igen efter gårdagen ser jag genom kontorsfönstret medans gryningen masar sig fram.
Körde mamma med grejer till Erikshj igår, vi handla i några butiker.
Soffkuddöverdrag 50x50 á 25 kr (Jysk) som jag anade skulle matcha gardinlängder jag bunkrat från ex-jobbet,
Snacka om känsla för färgnyanser!
"... en grå sjal och lite proviant. Hemkommen laga jag senapsfärssoppan som maken har med i matlådan till jobbet idag.
Ah, den lila astern är nog samma sort som svärmor har borta vid skolhuset, så fina och precis som du säger hur inne är den inte detta år :-) Gick så fint ihop med blommande kinesisk kärleksört till bukett till svärföräldrarna.
Höst på dig!
... (8.45) "Hagelregn drog förbi. Blåhimmel på ingång " __________
GISSA ÄPPLET
... Ingen av oss vet vad detta äpple heter, t o m pratat med makens kusiner på vars barndomshem trädet står och undrar om du vår trädgårdsgummepingla har en idé om vilken sort?
Äpplet normalt i storleken, moget nu. Skalet väldigt annorlunda, både texturen att ta på samt kulören, det går i nån varm vinröd färg
... inte alls äppelrött. Smakar gott men inte utmärkande om man skall vara sanningsenlig. Min favorit hos svärföräldrarna".
Jo nu är det ju så att det finns ett rätt stort intresse för natur, växter och djur gick t.o.m. en fristående kurs på högskolan som hette "Djur och växter i svenska biotoper" dock måste jag erkänna att den här frågan kräver helt andra kunskaper än de jag har. Kanske Nisse vet? __________
Gapskratt
Mustig färssoppa
"... Jag visar min... om du visar din... :-)
Receptet på tisdagens inlägg
Ps. Fick en deja vu upplevelse när jag stod vid spisen, mängden senap i receptet förslår inte långt i min smak för att märkas, det blev nog både två-tre gånger mer :-) Så smaka dig fram".
Förövrigt antar jag utmaningen men fotot låter vänta på sig ett bra tag till.
Soppan nu på plats fick siffran 8 av 10 av Mats och mig (gillade den mustigt starka smaken av senap) och 7 av Kalle, som mest gillar tomatbaserad typ Minestrone.
Eftersom vi numera har soppa på torsdagar har du något lämpligt recept? Vad gäller detta receptet så frångick jag såtillvida att ja ville ha lite färg och hittade en bit broccoli i kylen...
Ja som ni ser blir mina bilder alltsomoftast suddiga tror jag behöver en ny mobil. Jag använder ju kameran väldigt frekvent.
Se tisdagens inlägg för recept! __________
Fniss Kanske mest till Masse angående torktumlare:
Solen kommer och går. Skyndade på med ullkappan för att gå en vända med Charlie har hunnit uppleva väder av några sorter under rundan. Det blåser kallt och kinderna är nu iskalla. Tryckte av några foton med mobilen på vägen.
Passerade de båda träden kanske syrenhortensior och tänk de blommar ännu även om inte fullt lika vackert längre. Men blommorna har suttit nästan 2 månader, bara tänk!
Lönn klädd i höstskrud
Och till sist ett foto in på granntomten
__________
Nyss hemkommen från byn. Fått tag på varorna, besökt biblioteket växlat några ord med en grannfru som nyligen gått i pension (bibliotekarie )
Dagens skörd
__________
Soppan står på spisen och puttrar, och jag har nu själv satt i mig lite rester från gårdagens gormetmiddag (pannbiff)...
... nu väntar allt någon hylla i bokhyllan... 3/5 klart, fortsättning följer kanske imorgon. Idol och pannkakor till kvälls.
Fuktig morgon med antydan till sol. Sista dagen på semestern imorgon börjar allvaret.
Hittade ett mail som låg och vila på andra adressen från Maria sedan igår kväll då både jag och Mats somnade från kvällens deckare. Så här skrev hon;
Idag har det varit ett riktigt innesittarväder. Jag har läst färdigt en bok som jag tyckte var riktigt bra. Den heter "Den förvunna pojken" och Anna Jansson har skrivit den. I eftermiddags blev det i alla fall friskluftsintag. Lotta ringde och tyckte att vi skulle ut och springa en runda. Det var faktiskt ganska skönt ute fastän det regnade. Vi hittade en flaskpost på stranden. Det var första gången som både jag och Lotta hade funnit en sådan. Vi var väldigt förväntansfulla på vaddet skulle stå i brevet. Det var lite blött, men gick ändå att läsa. Det var skrivet av ett antal troligtvis yngre människor som bad om hjälp. "Vi har blitt strandsatta på furuboda..." SOS och så några namn. Efter att vi hade läst det försökte vi att kasta ut flaskan igen så långt det nu gick. Den kanske kan flyta iväg längre bort, och hittas av någon annan. Nä, nu har jag skrivkramp. Ha det så bra vi hörs //Maria
Det hör till saken att både Maria och Lotta har varit mina arbetskamrater på Kabyssen (hälsa Lotta). På dagis finns inga dåliga väder bara dåliga kläder... bra att ni påminner, man blir så glömsk med åren. Vad häftigt att hitta en flaskpost, det har inte jag heller men jag tänker absolut att man blir upphetsad innan man fått upp och läst meddelandet. Verkligen roligt att du har lagt energi på min sida! Är det någon av er andra som har något dito att berätta?
Hittade följande på TT line adress; http://www.enbattrevag.se/flaskpost/ "Lämna en sommarhälsning i en flaskpost! Skriv ditt namn och din email och lämna ett meddelande i flaskan. Ett meddelande kan vara en hälsning, åsikt eller en historia. Kasta sedan iväg den. Kanske flyter den iland en dag. Kanske stannar den i havet för alltid.Kanske ser du en flaska spolas upp. Öppnar och läser du meddelandet? Vad står det? Det är en överraskning! Ta chansen nu och lämna din sommarhälsning! Namn Email Ditt medelande ...??? "Snille" spekulerar...Kanske en tävling med resa som vinst?
Ni plinga det till fler mail i boxen, det är som julafton! Ann: Tjenna pinglan, Idag blandad himmel, ser bade bla bitar, vita tussar och grå skyar som snabbt drar förbi! Vetdu, igår kväll tog jag på STRUMPOR! Det var längesen och kändes ovant må du tro :-) Oh, det blir en sån där omväxlande dag, med vacker himmel tror jag, nu bytte himlen, den är grafitsvart längst ner mot träden, sen grabla (eller översatt gråblå) och längst upp skymtar bla bakgrundshimmel medans solen ligger på och skiner på detta, vackert :-)" Du har definitivt anlag för att skriva poesi Ann, visste du det? Och jag blir så uppåt av att samspråka med mina vänner och att sammanföra er alla på "papper".
Nu ska min komps Lucky och jag ut och trava...vågar man tänka i solskenet?
Rumpan ser något sämre ut idag, men pälsen fortfarande fin, och av morgonrunda snäpp1,2,3, valde Lucky den längsta rundan idag. Han snusade på allt och det får han...hittade en pinne den bar han med sig en stund tills han hittade en ännu bättre. Tyvärr kunde jag inte fånga det på bild för varje gång jag stannade till la han ner pinnen därför 2 bilder.
Pinnen tog han med sig hem, men orkade bara ett varv runt huset sedan ville han gå in och ligga vid min sida.
Fångade en vacker höstvädd och maskros som stod i frö. Det vilar ett magiskt skimmer över Paradiset. Lucky och jag tog en vända runt i trädgården, Lucky med sin pinne och jag upptäckte en massa pengar i dammen.
Blir vemodig och tänker att det man önskar mest av allt inte går att köpa för pengar. Tänker när de ligger i dammen kan inte pengarna omvanlas till önskningar då?...och tänk om önskningarna gick i uppfyllelse!!!
Eva-Katrine kom precis inom dörren, det regnar ute sa hon jag har en liten överraskning och du får inte komma in i köket. Hade av helgens grova bullar och rester av tacoköttfärs fixat en delicious lunch. Gröpat ur och fyllt bullarna till sallad och lättcremefraishe. Mmm. Fått vykort från Tunisien från er Anna-Karin och Johnny idag. TACK, ni har ju varit hemma i Sverige ett tag och även hunnit om Åhus en vända. Vilken tjusig mosaik på kortet Céramique de Tunisie.
Vårt projekt ska bli spännande men det tar väl ett tag för cementen att bränna i detta väder och det ju steg 1.
Från det ena till det tredje skulle du inte kunna berätta lite om Pojke försvunnen-boken och varför du tyckte den var så bra?Så kan vi andra ju få ett boktips!
Johan inviger sin sexualitet. Jag blir invigd i något som jag inte orkar, inte vill se. Det är alltför avslöjande, nakna beskrivningar som skildrar en verklighet långt ifrån accepterad men som ändå existerar. Dessutom kanske livsnödvändig för en del och samtidigt en väldigt farlig värld som vi medverkar till att driva ut dem till genom våra ”icke accepterande attityder”. Stoffet väcker viktiga tankar och starka dubbla känslor. Inviger läsaren i hur fel det är med förutfattade värderingar med ett antingen eller/och ytterlighetstänk. Rätt eller fel. Fel att döma.Johan får sin första egna bostad efter barndomshemmet. Han vågar inte gå ut med vem han är av rädsla för att inte få bo kvar.
Han känner befrielse över att få något eget. Det har varit alltför ansvarsfullt att vara barn. Han fick bli stark för att bära sin mor och för att försvara sig själv. Han beskriver hur det var som om känslor av skuld växte ur intet. Hur dubbelt det är att samtidigt inte vara riktigt accepterad, inte insläppt i gemenskapen och att inte själv heller acceptera sin situation. Det är som om professorn blir hängande i luften, utanför ett sammanhang. Till slut växer känslan till ett stort svart hål som omåttligt sväljer allt i sin närhet och till slut blir han kroppslig sjuk. Successivt slutar allt att fungera. Vad hjälper det då med världsliga ting?
Johan våndas över att åter ta kontakt för sveket. Hur stor var stoltheten och envisheten jämfört med kärleken? Vem skulle ta initiativet? När Johan så slutligen var den som räckte ut sin hand var han ärlig med hur han såg likheter mellan honom själv och fadern. Tog på sig sin del av ansvaret för att hans far inte skulle behöva tappa sitt ansikte. Inte ta på sig hela skulden. Det viktigaste för Johan var att det skulle bli bra, men professorn tog inte hans utsträckta hand. Johan kände sig ratad när han läste upp ett brev för professorn. Han skulle ha velat ropa att han kände det som om han själv har skrivit vartenda ord, men han bara teg.
När Johan hade sin första vernissage var fadern ändå där. Inget emellan dem blev egentligen utrett, inte klarlagt. Men de försonades på ett sätt ändå. Kärleken fanns där och den överbryggade de andra svårigheterna. Fadern valde den tavla som var mest spektakulär, chockerande en punkare med tuppkam. Varför gjorde han det? Var det en försonande gest? Var det, det närmsta han förmådde visa Johan, att han nu accepterade att han var udda? Accepterade honom som han är? Johan tog heller aldrig reda på det. Han slog omsorgsfullt in tavlan, som om han ville behandla sig själv varsamt. Efter professorns död fann han tavlan ännu inslagen.
På slutet innan fadern dog blev fadern medveten om sin hjälplöshet. Tvingades in i en känsla av förödmjukelse. Resignerat gick han in i ett tillstånd av att vara mer levande än död. Omgivningen ägde känslor av hat, sorg, förtvivlan. Dessa avlöste varann. Johan talade om att tiga av hänsyn till andra i det här fallet handlade det om hans far. Detta medan Maria kramade musten ur omgivningen för att själv överleva. På professorns yttersta ägde en försoning rum mellan Maria och fadern. Det var som att komma hem för ett ögonblick. Tyst friade han åter till henne trots att han nu var omgift. De tillhörde åter varandra. Två udda människor som fann tröst i varandra. Själv kände sig Johan misslyckad, han kom inte in på konstskolan det hade han trott, haft förhoppningar om. Hans drömmar slog inte in och han kände sig tvungen att acceptera ett liv utan drömmar.
Mitt samlade omdöme är att det är en ytterst läsvärd bok. Det är ett drama på hög nivå ändå beskriver Gardell ”bara” livet. Hur det kan te sig om man lever i livets utkant… Det är en bok som känns så angelägen att jag måste slå ett slag för den om så bara genom att läsa mina reflektioner. Jag kan nu förstå vår svensklärares ord när hon säger att Gardells ord är en stor tröst för många människor.
Nyss hemkommen efter en underbar förmiddag med spa (1 ½h) samt överkropps och ansiktsmassage (1 h). Akupressur...ah vad ljuvligt. Det var en vansinnigt duktig massör det märktes. Jag var enormt spänd i vänsterhalvan den som har fått stryk av stroken och snacka om vad skönt det var med ansiktsmassagen. Den kan få mig att inbilla mig att jag har känsel i vänstra halvan fortfarande. Kanske... hon bekräftade mina funderingar om att stimulera nerver och celler genom ansiktsmassage kanske skulle det kunna hjälpa till att läka störda kontakter mellan hjärnhalvorna, men det var inte vetenskapligt bevisat poängterade hon sedan. Ja isf. är det väl värt ett 5 kort. Ja det hade varit värt betydligt mer... i vilket fall som är det oerhört njutbart med aromabehandling tänker jag.
Det är en sight som växer fram successivt med massor av tips på kläder, skor etc. Flickornas vision är att dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter av mode, resor, spa, hälsa och livsstil.
Lika bra att fortsätta i skrivandets tecken. Anna-Karin har varit intresserad av att skriva små dikter och historier ända sedan hon lärde sig skriva. Här är ännu ett prov på hennes författartalanger. Dikten One Word skrev hon redan när hon gick i ettan på gymnasiet, men jag tycker att den håller bra för hur en tonårstjej kan uppleva det, eller vad tycker ni?
One Word Can anyone see what I don´t see? Can anyone read my thoughts and steal my dreams? Into the deepest dark of me Force themselves in and take what´s only mine Take it and slowly crush it Just for their own pleasure See the liqid ooze out between their fingers Can anyone take my love and longings away from me? Let it fly away like a white dove Only leave a pressing emptyness behind You can destroy my soul and take everything from me Only one word takes it all.
