LITET MEN STORT

Är temat på min dagens fb

"Om kärleken vore värdelös bara för att den inte varar för alltid vore livet värdelöst av samma skäl!.

Sagt av Per Westbärg ledamot av Svenska Akademien.


Det får mig osökt att fundera vidare på lyckobegreppet...

 Tankekorn...

Som någon säkert har noterat så omger jag mig med små ord, böcker, tidskrifter, bilder, blomster, färger och dofter, sådant som uppmuntrar sinnena och mina sinnesupplevelser. Nu tänker ju inte jag att jag på något sätt är annorlunda eller ensam om det. Men för mig är det viktigt att ge uttryck för det!








För, konkret är jag. Och vill påminna mig själv och andra om det som jag tycker är så viktigt!

Omsorg är starkt förknippat med kärlek ... och lycka känner jag. Av kärlek och lycka blir man glad...och jag har så ofta förmånen att känna glädje. Omgivningen ser nog sällan mig ledsen eller arg, visst är jag det också ibland konstigt vore det ju annars. Men, jag har i grunden valt att se positivt på tillvaron. Medveten styggelse är det värsta jag vet och ibland måste man försöka rista av sig sådan och tänka i sitt stilla sinne att det i längden är mest synd om dem själva. Tyvärr finns det också sådant som man inte kan påverka.

På krukan härovan kan vi läsa att kärleken är omedelbar ;-) Och helt klart är det ofta så. Ibland blossar kärleken upp på just ett ögonblick. Den här kärleken är speciell så tillvida att man inte förmår dölja den. Vågorna sköljer över en... effekten blir inte sällan i det närmaste huvudlös och kan riktas både till mer eller mindre "uppnåeliga" relationer, föremål och upplevelser . 

Sedan finns det också utrymme för kärlek att växa fram. Det är när det välkända blir till kärleksfull trygghet... som i sin förlängning ger glädje!

Det krävs eftertanke och tid att vårda omsorg känner jag. Inser att jag  tidigare satte andra i första rummet. Var nog rätt stygg emot mig själv. För egen del handlade det om prestationer och egna krav. Livet gick ut på att göra saker. Måsten och sådant som jag ville uppnå. Ett inre tvång helt "enkelt", som jag själv byggt upp och som sedan påverkat andras bild och förgivettaganden. Men, visst fanns det massor av gemenskap och glädje också, för inget är enbart svart eller vitt. 

Så här på håll framträder bestående positiva erfarenheter främst i och av familjen, för den har jag av förklarliga skäl hela tiden tillgång till. Ett givande och ett tagande som är varaktigt. Så viktigt att lära sig redan från barnsben! Så att saker inte tas för givna. Behoven ser olika ut, men alla är viktiga att uppmärksammas... vara huvudperson. Att se detta är viktigt för alla, vuxna som barn!

... Att trivas och ha roligt tillsammans dela sorgeämnen små som stora, för det behövs inga stora medel. Det är att vara i nuet, och det närmsta man kan komma lycka. Och det fantastiska är att vårda och att hålla kvar denna känsla!

... Utgångsläget ser så olika ut. Men även om det är är gott, inser jag att det också handlar om underhåll och prioriteringar. Inga käppar i hjulen, utan att få alla att känna sig välkomna. För mig är det viktigast med familjen, tillsammans med den är jag rik. Andra människor kommer och går, personer och relationer som sätter mer eller mindre guldkant på tillvaron. Som är viktigt just här och nu.

Men i lärargärningen, för så vill jag kalla den, ryms så mycket av denna omsorg om individer. Individer som har så skilda erfarenheter i bagaget. Där känner jag att jag kan erbjuda en nog så viktig del vid sidan om kunskapsmålen. Det är inget lätt jobb det kan vi alla intyga som är lärare. Och att det värde = betyg som samhället visar oss känns orättvis. Ja, man får låta bli att tänka så mycket på det utan mer på elevernas positiva respons. Tror nog att de hade varit bättre på att värdera vårt arbete faktiskt. Nog om detta... För tyvärr blir det bara ord... ord som inte hittills har lett till någonting.

Nu kommer förmodligen någon av mina fb vänner att  känna igen en kommentar från dagen. Men den passade så bra även här.

Ett barn har rätt att få all kärlek i världen och att uppleva lycka... Barn ger så mycket lycka tillbaka om de bara får chansen. Vi är många som vet att ibland är inte livet så enkelt och "rättvist", men av egen erfarenhet vet jag att möten påvägen kan vända trender. Som ett extra stort PLUS... blir man sedan redo att omfamna världen! Det enda aber är att man i visst blir mer sårbar.

Tillbaka till början;

... Har märkt att... kalla det min kreativitet eller aktivitet eller ännu bättre uttryckt entusiasm även sätter igång andra. För mig är det viktigt att blåsa liv i tingen och faktiskt är det nog det jag håller på med då jag rotar bland gammalt, minns och blåser nytt liv genom att plocka fram det i ljuset. Sätta värde på, ibland innebär det att renovera. Ja det handlar ytterst om att värdesätta tillvaron. 

Då jag läste ditt inlägg på fb Anna-Lena började mina tankar snurra. Tack för att du satte igång mina celler!



Ni som har följt mig ett tag känner till att jag har varit inne på ämnet tidigare
som här 

Mina läsares tankar om lycka 2010 

Speglingar 2010

Genom livet 2011

TANKSPRITT ELLER SNARARE SPRIDDA TANKAR

Det är väl vid det här laget knappast en hemlighet att jag... ja, vi båda, är helt fascinerade av havet och stranden vid alla väder och årstider.  

Dessa otaliga skiftningar och stämningar, de kan inte annat än att påverka. Ofta behagligt och vackert men ibland upprört och pinande...

Ovädersstämning som man bär på inombords kan drunkna i vattnet, blåsa bort i vinden.... 

Gemensamt är hur vi kan känna att vi lever, drar djupa andetag samtidigt som vi fyller lungorna med nytt fräscht syre. Det här var sådant som vi ventilerade på lördagens tur.

För några år sedan gjorde man ett försök att utvidga stranden. Det var så Playan kom till. Man försökte sig på att tämja strömmar genom att fylla upp med tonvis av sand hämtat från andra platser och sedan som kronan på verket placera ut stora stenbumlingar för att hålla sanden på plats. Den som skulle vara bra för turistnäringen, försolbadare och inte minst för alla bollevenemang. 

Jag minns hur det gick vilda diskussioner runt playans vara eller inte vara och hur experimentet skulle slå ut. Visst jag vill vara optimist, men ibland handlar det inte om att se negativt eller positivt på saker och ting. Ibland handlar det snarare om att vara realist.

Vi önskar så gärna sätta våra spår i tillvaron på olika plan. Men ibland så vill vi för mycket... Påverka sådant som vi egentligen inte kan. Att ibland inse och acceptera kan vara nog så viktigt. 








Ta tillvara vad naturen har att erbjuda, och varsamt ta av detta. Det är ju det som ödmjukhet handlar om. Att försöka sig på annat fungerar inte åtminstone inte i längden för naturen tar sedan tillbaka med råge.

Ja det är en konst att skriva om ingenting och allting så att det ger någon något, för stunden eller utgör bestående tankekorn.

 ... naturen är ypperlig för att få igång tankeverksamheten. Det kan vara något man ser som påminner en om något annat... personer man möter där det helt plötsligt visar sig att man har väldigt mycket mer gemensamt i bakgrunden än man kunnat ana. 







Visst är världen stor, men på någotvis så tenderar cirklar slutas, och fler och fler tillfälligheter framträder med åren. Det stora förminskar. En granne som kommer från platser som man själv en gång... har vänner som man själv känt eller känner. Det hände mig häromdagen och det var en tillfällighet att vi konstaterade det att hennes far som dog för några år sedan hade haft min morfar i sin bekantskapskrets... märkligt...

... detta är sådant som Mats och jag ventilerade där vi gick...... att inte kunna se vore alldeles förfärligt. Se solljuset silas genom ännu gröna bladverk...











Notera hur en lite midsommarblomma vaknat vid fel årstid.

Ändå visst måste jag erkänna att det börjar bli lite höstigt ute. Inte kallt men första löven har fallit...














Provar gå en stund vid Mats sida, blundar, håller i hans arm. Trygg med honom men ändå så osäker att lita på att han ser var jag sätter mina fötter. 

... Jodå. Det blev grunden för nästa viktiga samtalsämne... vore det värre att inte kunna se än att höra? Går det överhuvudtaget att göra en jämförelse? Kanske är det individuellt? Erfarenheter? Redan att vara halvdöv kan ibland få en att känna sig utanför... 







Jag och Charlie och våra promenader... nyfikenheten och tankarna som väcks av det som finns i omgivningen. Det hade varit en oerhörd förlust för mig att inte kunna se. Gemenskapen och samspelet med våra husdjur hade ju fungerat även om... och de övriga sinnena hade ju tvingats ta över. Känseln och doftsinnet är kanske för underskattat. Vilken tur att det bara var en tanke för oss här och nu... men onekligen en nyttig tankeoperation.


... för att komplicera mitt resonemang... ändå bär natten och mörkret ofta på ypperliga förutsättningar för just tankeverksamheten så den behöver ju klart inte tvina för att man inte längre kan se...

SOMMAR 2012

Efter en längre paus så är jag tillbaka på Hållplats Åhus ;-), men så är det med tiden och lusten...





... och det var rent märkligt att du Kerstin hade gjort ett inlägg på min facebook just idag samtidigt som jag försöker bringa ordning i sommaren här på bloggen... rent märkligt faktiskt... kalla det tillfälligheter... tankeöverföring... och då lutar det för min del åt att tänka det sistnämnda.

Sommaren började i god stil. De bästa förutsättningar med lov, midsommarbaluns i samband med Eva-Katrines 25 årskalas, glassigt väder vi blev mormor och morfar första veckan i juli. Nu hade jag ju önskat dela denna lycka med er. Det positiva i saken är att vi har fått njuta av vårt barnbarn och vår äldsta dotter på nära håll ett par veckor denna sommar. Efter den här senaste veckans intensitet så kände vi starkt samhörighet. 

Men tillbaka till sommaren vad hände sen? Det spöregnade...  det kändes som om årstiden formligen rann bort.

Så blev det en trevlig grillfest fredagen den 27 juli och som avslut måste man alltid bryta upp och bege sig hemåt.

Vi hade ju ändå inte så långt hem och cykla har man ju gjort så många gånger förut. Men valet av tvåhjulingen... och att dessutom låta bli lyset har jag sen fått äta upp resten av sommaren. 

Det blev en sömnlös natt och på morgonen fick jag sällskap till akuten för att konstatera brutet båtben och kom sen hem klädd i gips. 







Vad lärde jag mig av det ?;-)
Förhoppningsvis något konstruktivt...




Redan dagen efter befann vi oss på Åhus Torg och Åhus Visfestival för att höra Michael Wiehe. Det var verkligen njutbart! Den mannen bara växer som artist, och det enda jag ångrar i det sammanhanget var att jag inte tog mod till mig och bad om autografer på nya gipset. Bara tänk hur mycket roligare det hade varit att dras med det sen.

Åhusborna kan gott hålla sig på hemmaplan... fin miljö, bad och sol (förutom större delen av de  här sommaren, men det lär ju ha varit representativt även för resten av Svedala)... men här kunde man träffa  kändisar... den här gången var det dags för Sanna Nielsen... och då var vädret med oss!

Men Eva-Katrine och jag tog oss en avstickare till Kristianstad och Radio Rix. En del fint väder har det om man tänker efter faktiskt varit den här sommaren

Sen har man äntligen tagit upp medeltida torghandel här i Åhus som tyvärr har varit nerlagd under flera år.

Inhandlade någon spännande lökväxt som sedan skulle ner i jorden. Det är med förväntan jag ser fram emot då den tittar upp till nästa år. Även elefantgräset kom på plats!

Vilken himla tur att jag redan hade hunnit ta ett dopp i svågerns och svägerskans pool, för något dopp i havet har det inte av förklarliga skäl blivit denna sommar... trots havsnära läge.

Inte för min del!...

Men för livsnjutaren av storfomat Charlie har badat så gott som dagligen denna sommar... här latchar han så det skvätter om det med Hubba Wobba...

Men däremot massor av härliga promenader och tjogvis med bilder som jag nu bara måste gallra bland. Det värsta är att det tar sådan tid då man drar sig till minnes och tar beslut vilken lott de faller i ;-)

Falleri... falleralla...

I mitten av augusti flyttade vår yngsta till egen lägenhet i Kristianstad. Behöver jag säga att hon har haft ett otroligt flyt från början till slut? Hyfsad hyra, perfekt och centralt läge, helt nyrenoverad, utbytt spis och kyl o sval. Att själv få diktera villkoren i detta sammanhang är inte så vanligt! Med lite assistans av mor och far blev det t.o.m bra prutat på reasoffan... och även bordet och stolarna kom på plats tack vare att mor och hundburen stod kvar på parkeringen ;-)

 







Ja, så fick vi på kuppen fritt från magasinerat i Paradiset, bl.a möbler som vi hade fyndat på Yngsjö loppis... och sen målat så det blev som nytt kan jag avslöja. Vilket flyt att jag hann med detta innan jag befann mig fången i gips :-O)

Själv målade jag äntligen gamla skåpet och bordet i köket och så stolarna från loppis för 4X40 kr (Yngsjö)+ färg...

En lördagskväll kunde jag bjuda Mats på trerätters på Pråmen med hjälp av pengarna jag vann i veckovinst på Åhus Sweden för bästa bild :-) Ja, inte denna bild ovan, men det är utsikten från Pråmen. Ska se om jag finner vinnarbilden som dock inte blev slutvinnare.

En hel del gott har det blivit bl.a besök på Internationella matmässan i Kristianstad.

... tyvärr finns inte speciellt mycket dokumenterat förutom massor av fudge ;-)

 

Har klippt av mig massor av hår. Ja nöden har ingen lag det mådde inte så bra just nu, så ingen färg (av detta slag) och ingen annan behandling på ett tag...

Vi har fått upp planket intill grannen så nu kan vi ha Charlie ute när som... utan oro för att han ska kunna ta sig ut. En liten grind har kommit upp. Avkopplande, att vi sen tyckte att det blev snyggt är ju ett extra plus. Att vi själva kan se hur vi kan fortsätta inger hopp om framtiden.

Det tog en månad visserligen med byggnadsställningar på tomten... men annars förvånansvärt smidigt...

Säkert har det gjort sitt till; att jag varit tvungen att ta det piano med trädgårdsarbete. Annars hade jag nog känt mig än mer stressad... och jag inser kanske stressat omgivningen med mina idéer.

Nu är nya taket på plats! Och faktum är att jag inte helt har kunnat hålla mig ifrån spaden heller. För, vad har man en vänstra till...? Till mycket har jag blivit varse denna sommar...










Efter att plåtslagaren har gjort sitt, så är detta stora projekt klart... förhoppningsvis håller det sen taket i vår livstid. Han har fortfarande jobb kvar att göra på nya matstället här i Åhus.






Nu väntar däcket framför stugan på att göras, men sen får det minsann vara bra för det här året i trädgården... tror jag... ;-) Skönt att det finns planer för då man känner sig färdig är man nog riktigt färdig för att lägga sig ner.

Jo tiden gick och det gamla gipset skulle bytas ut. Så här snyggt blev nummer 2. Är det klokt vilken förmån jag fick välja färg och som grädde på moset klippte Stina (arbtsterapeut) ett hjärta som dekoration. Så sent som igår fick  jag komplimanger pg.a hur snyggt detta var!





Men det bästa av allt är att kunna ta av och tvätta sig... klia om man så vill...

Det är det där lilla extra det där som vissa lägger av omsorg i sitt arbete. Det som gör dem till glädjespridare. Det kan handla om i stort sett vem och på vilken plats som helst... 

... som den där busschaffisen som jag ... och jag är säker på många med mig aldrig glömmer. (alltså inte han som jag råkade igår). Den här utmärkte sig redan i klädseln med sin fina mössa. Innan bussen stannade vid rese så tog han micken och ordet och önskade alla en god dag varenda dag... Nu förstår ni vad jag menar, tänk så mycket trevligare om fler var sådana här glädjespridare... på andra arbetsplatser...

 det är att trivas med sitt jobb. Speciellt nu när sommarlovet tagit slut. Det här läsåret har jag inte den här utsikten längre, men väldigt trevliga arbetskamrater. Vad säger man man har inte trevligare än man gör sig... 

ändå är det ibland inte hela sanningen...

... Elevgruppen är riktigt mysig och förra veckan var vi på lägerskola i natursköna Hästveda.














 

Så har vi firat 29-årig bröllopsdag... är det klokt vad tiden springer iväg. Nästa år firar vi jämnt.

Inte så längesedan vi blev ett par ju...







 
Idag har varit min lediga dag, och på morgonen botaniserade jag på loftet. 

Tänkte hämta ner en barnstol i trä som jag i tanken redan hade målat om. Funderade lite hit och dit, och då jag kom till färgaffären undrade expediten om hon kunde hjälpa mig med något :-) 

Jag berättade om projektet och att jag hade ett par funderingar. Jag vill att den ska se ut som en karamell och det berättade jag. Då gick hon rakt fram till den där limegröna färgen som jag hade på tapeten :-O... fantastiskt då kan du kanske tala om för mig vilken som är den jag har valt mellan... :- O mitt i prick igen en skarp orange...




Nu lär den bli grön och det blir säkert häftigt till våra antikvita möbler i köket. Jag har fört över kaninmönstret på ett papper för att i möjligaste mån spara originalet. Så det ska jag måla med svart färg så fort min hand tillåter det. För skojs skull utbytte vi tankar och det visade sig att vi båda hade fastnat för svart ;-)

Nu avrundar jag passande med ett foto på "Tidlösa" taget så sent som igår utanför Söderportskolan i kristianstad och då vi hade studiedag. 












Resan till Prag får jag berätta om en annan dag...

A SHINE OF RAINBOWS

Denna filmen hyrde jag och Mats igår kväll. Den är vacker spinner på hela känsloregistret från glädje till sorg och jag vill verkligen rekommendera den!

ORD OCH MUSIK

 

Vykort med Åhusmotiv efter original av Bo Olsson

Idag bokcirkel på kafé Duvander, så om jag håller mig kort kommer jag säkert igen... på återseende!

På tal om bra böcker:

"Jag tror att vi borde läsa den sortens böcker som sårar och genomborrar oss. En bok bör vara hackan till den frusna sjön inom oss."

En gång sagt av Kafka (1883-1924)



Inside information:

"Om fler poeter och lyriker ägnade sig åt politik och fler politiker ägnade sig åt lyrik, skulle världen vara en bättre plats att leva i."

John F Kennedy (1917-1963)

Det skrivna fortplantar sig i det talade och det tänkta som en yttre och en inre musik. Ljuva toner på kaféet denna sena eftermiddag.  En ung kille vid pianot. Yttre toner som fortplantar sig flyter som en inre flod. Bara hör!

Som brukligt gick diskussionerna varma denna sena torsdagseftermiddag då vi sammanstrålade 7 pers för att ventilera intryck ur månadens bok.Lika givande som vanligt. 

Och här ser ni boken som var på tapeten. Mari låter sin penna leda oss tillsammans med lilla Gwenni en annorlunda 12-åring. Och detta genom en "smärtsam", gåtfull men också fantastisk tillvaro.  Det där tillståndet utanför henne själv. Där allt är möjligt. Där det ges möjlighet att lösa verkligheten genom fantasin. Men också känslan av att inte kunna styra drömmarna och inte det sinnliga "Havet andades också in och ut".







Citat Gwenni: Hur kan du veta det?...Om du vill att det ska vara på riktigt så blir det det... jag lägger armarna runt henne och viskar: När du sen flyger riktigt högt...kan du höra jorden sjunga. Man blir som förtrollad och vill aldrig flyga ner från himlen."

Det är som livet är mest, där omständigheter utgör puzzelbitarna i våra liv.Gwenni ställer frågor till personer i sin omgivning... hon fortsätter ut på kyrkogården, söker svar. Finner dem sakta men säkert. Envist och noggrant iakttar och undersöker hon saker och  ting.  I ett samtal med farmor berättar hon att hon försöker lista ut hur allt hänger ihop.Men det gör det inte svarar hon då. "Ibland åker man på en riktig käftsmäll. Det är lika bra att du vänjer dig." Som när pappa målade om köket för att göra mamman glad, men det lyckades inte. "Det enda som piggar upp henne är doktor Edwards tabletter. Men när hon är glad är hon det då både inombords och utanpå?...utomjordingarna har kanske tagit mamma till fånga och lämnat kvar ett tomt leende skal..."

Rättvisetänk, livsfrågor själen, döden... den döda boan som tycks försöka säga något till henne, den där hunden Mot som inte ens verkar ha en verklig gestalt. Är den ett tecken på att det har skett något orätt? 

"Här uppe, fjärran från alla andra, är natten fridfull. Det hörs inte ett ljud förutom jordens sång. När jag sjöng på samma sätt för vår musiklärare mr Hughes, sa han att jag sjöng i B-dur. Men han skrattade när jag sa att jorden sjunger just så... han vet inte att jordens djupa, eviga sång sveper in mig i regnbågens färger, fyller huvudet med alla böcker som någonsin har skrivits och förser mig med doften av...vaniljhjärtan och jordgubbssmaken, och den svala halheten hos glödröd gelé...Jag svävar omkring ovanför staden. Då och då blir det en glipa bland molnen så att månstrålarna kan glänsa och glimma på taken där nere... Men väktarna ser mig. Ögonen på miljoner biljoner triljoner räkor...I natt är havslukten stark... tycks välla fram inom mig. Är det ytterligare ett varsel?... Jag får kramp i magen av rädsla..."

Läs den den är BRA! 


Kontentan som jag ser det; är att både Kafka och Kennedy är sanningen bra nära. Samt att bakgrundsmusiken speciellt "The river flows in you" matchade boken mer än väl.

På hemvägen denna torsdag ljuder Lasse Tenander ur högtalarna.

PARADISET

Vilket underbart väder denna fredag

värme, sol från en klarblå himmel, rörelse vid middagstid, torghandel, barn som leker på stenstatyerna. Själv hann jag en vända till torget i väntan på bussen. Investerade i en läcker turkos brödkorg, matchande teburk till dottern och så tillika en äggklocka. Allt välbehövligt, helt klart!

 

Tänker på att idag kommer vi hem till ett nystädat hem och det tack vare sonen som överraskade med att ha gjort ett krafttag igår. Så i helgen lär det kunna bli städat i uterummet. Till påsk ska vi kunna vara där och ha våra helgmys.

Få se, möjligen får också trädäcket en uppfräschning med såpa och skurborste, för nu känns det som om solrummet måste ställas i ordning för säsongen.
Vem längtar inte efter frukost i det fria? Eller efter att sitta i gungan och läsa? Träffa vännerna över en bit grillat och ett glas rött?

Det är full vår i trädgårdarna ...  och det går fort nu! Ribesen spricker! Fåglarna kvittrar på dagarna, morgnar och t.o.m. under kvällen. Gäller ju att in med värsta charmen.

Nu väntar för vår del fredagens besök i Furubodas bassäng. Nästa fredag och så skärtorsdagen, sedan stänger de igen "butiken" för säsongen. Då är det underhåll som gäller. 







Som brukligt blev det en kväll av zappande mellan kanaler för att se favoriter och slippa se reklamer. Ikväll fångade Skavlan mitt intresse kanske t.o.m. mer än brukligt, och då beroende på kvällens tema. Det intressanta med de roller vi spelar, hur vi hamnar där mer eller mindre självvalt, hur vi kan påverka rollerna, eller hur dessa kan påverka oss. 

... Hur roller kan utgöra en livsuppgift som mer eller mindre överensstämmande med verkligheten. Låtsasidentiteten som spelar en roll som man sen inte kan bli kvitt. Att vara i rollen kan vara fantastiskt, men det kan också vara ett fängelse.


Skavlan lyckas även idag knyta ihop olika "levnadsöden" på ett smått genialiskt sätt. Själv kände jag en viss samhörighet med att vara den där personligheten som förankrade i starka övertygelser, drivs framåt och inte ger sig. Men också i strävan efter att vara lyhörd och ödmjuk för andra. 

Någon som är plikttrogen, inte har några sjukdagar, förrän plötsligt en dag
bli tagen från scenen och tvingad in i ensamhet... Inte kunna påverka att och hur stroken slår till. 

Försatt i ett eldprov på viljestyrka blandat med rädsla. Något som inte ens nära som tröstar kan förstår. Vidden... det det går inte, är omöjligt och dessutom inget som går att kräva om ni förstår vad jag menar. 

Ett exempel är då han berättar om hur man kan tänka rätt, men hur det ändå blir fel då man ska uttala orden... Vad hemskt, sa dottern. "Mamma var det så för dig?" På det kan jag bara svara JA, och det är det fortfarande! Sådant som man kunde göra förut utan att blinka kräver idag noggrannare förberedelse och  stor koncentration. Alltså spelar det roll hur pass pigg eller trött man är. Förmiddagen är min piggaste tid på dagen.


Gemensamt är som man säger att det behövs distans för att acceptera och för att kunna berätta. En del är starka och går ut med sina levnadshistorier säkert lättar det för dem själva. Men dessutom banar det väg för andra. Hinder  integreras så småningom i identiteten...  erfarenhetsvärlden växer och utgör förhoppningsvis möjligheter i framtiden.

SKOLA EN LÖRDAG

Första kurstillfället har nu gått av stapeln. Och detta en solig lördag i mars.Med facit i hand blev den intressant med mycket nya tankar och utbyte av erfarenheter. Bla. gruppdiskussion runt det ämne oskrivna regler som också hade varit den första inlämningsuppgiften.




En intressant och skrämmande Empatiövning;
Tänk dig att det politiska läget förändras i vårt land. Att du tvingas fly "hals över huvud". Du får asyl i annat land utan koll på nära och kära, utan att kunna räkna med att kunna återvända. Formulera två strategier/föresatser för egen del.

Dessutom föreläsning samt ... samtal om förmågan att umgås och kommunicera med människor, kulturella skillnader ex. runt tystnaden.
Tystnadens betydelse och betydelsens tystnad. Denna behöver inte nödvändigtvis vara kopplad till kultur. Väsentligt; Vad betyder vår tystnad?
Tystnaden som en (kort) paus i (sam)talet. Den talande tystnaden som är positivt eller negativt laddad.

Dokumentär på svtplay där

Filmaren Knutte Wester berättar om sin relation till Gzim

PUDERSNÖ och "GRÄDDE PÅ MOSET"

Härligt att ha några dagar där man har chans att rå sig själv. Visserligen är jag något av en listmänniska, så den måste innehålla några måsten varvat med några nöjen.



Dagens lista ser betydligt mer frestande ut än den brukar göra en vanlig vecka.

Som "grädde på moset" är det fettisdagen idag. Dock är det osäkert om det vankas någon semla i Paradiset. Dels blir den svår att få in i dietschemat (även om undantagen kan vara välkomna) och dels var det kalas i söndags och även nu på fredag.

Igår var en dag med riktigt mycket vårkänning. Åter ljust ute, grönmark, solsken och fågelkvitter i buskar och snår. En del fröer hamnade i jorden. Idag ligger det som ett florsockerspuder över marken, men det är nog bara en tidsfråga innan det är borta. För att återgå till igår; tro det eller ej, men ego tog sig runt i joggingsspåret, visserligen inte utan pust och stön och stumma ben efteråt. Men ändock!

Eva-Katrine kom hem med en pyttefågel i händerna. Den fann hon ute på gatan där den låg och flämtade. Vi ordnade en lite sjuksal i en skokartong fylld med isolerande papper och löv ställde inunder buskarna intill husväggen för att den skulle få lugn och möjligen lite värme. Idag har livet runnit ur den och den är stelfrusen.

Vi är en skara som uppskattar Wiehes och även Afzelius texter och musik. Det är ju uppenbart!

Först ska man ha egenskapen dvs. förmågan att bry sig vilket inte är självklart i utgångsläget Bea... Sedan modet att stå fast för det som man tänker är rätt. Och det är inte jämt så lätt Ingmarie, då kan vi finna styrkan i något annat som nu i musiken. Önskar dig en mer skonsam vecka framöver.

Det är intressant det här Monica som du säger; hur vissa människor växer i anden. Inte minst i vardagen. Ändå blir det ännu mer synligt för alla i kändisskapet. Därför så viktigt i deras kläder att stå pall, orka löpa linan ut och vara ett gott föredöme. Att åtminstone inte ge sken av att vara något annat än man är. Samtidigt är man ju bara människa!

DN presenterar utöver text ett par fantastiska sångvideoinslag med Whitney
I expressen: Kevin Costners tal till Whitney.

Och som du säger Gudrun så förtjänar kärleksgärningarna all respekt!
Synd bara att så många får uppskattningen först då de är döda. Kan undras varför? Ändå visar man ju inte kärlek för detta att få uppskattning...

Kärleken är tålig och mild, den avundas inte.
Kärleken förhäver sig inte, den uppblåses inte.
Kärleken är inte arrogant eller oförskämd, inte arg.
Och den gläder sig inte åt orättvisan men,
gläder sig för sanningen, den uthärdar allt.
Den tror allting, den fördrar allting.
Kärleken förgår aldrig, den försvinner inte.


Idén med att lägga tv-inslag i mina inlägg och som jag upplever sevärda; det är självklart för att dela med mig, men också för att själv finna tillbaka till dem. Tillhör den skara som mer än gärna ser om, och upptäcker nya saker varje gång.

Och nu kan jag rekommendera en DVD Handlingen utspelar sig i Indien-Pakistan året är 1949.






Eftersom jag flyttat in stryk-attiraljerna i vardagsrummet, så slog jag två flugor i en smäll. Har ännu inte nått botten, men skam den som ger sig. Imorgon väntar träff med min själsfrände, nog för att palla stryka ännu en stund.



Före Charlierundan så tog vi ett varv runt huset med "ögonen på skaft"... De första snödropparna blommar och även några blyga vintergäck. Kan undras över aktivitet under jord? Säkert mycket som börjar lite försiktigt skruva på sig.

... alltnog sedan fortsatte vi ner emot havet... en liten bit ifrån vårt kände jag sådär... ja ni vet säkert vad jag menar ett stint stirrande eller varför inte ögon på skaft ;-)




Lyfte blicken och inte mer än en meter ifrån mig och Charlie... men med en häck emellan stod två hjortdjur en utav dem med horn. Så vackra... fumlade febrilt efter mobilen och med inställningar. Men då detta var klart syntes bara två vita "gumpar" en bit bort. Det stannade vid ögonblickets njutning! Vid närmare eftertanke, gott nog!

WIEHE STARKT

.. att öppet stå för sin övertygelse även i stunder då det blåser hårt. En egenskap långt ifrån alla förunnad. Men som tur är finns det en hel del av den varan både i vardagslivet och i strålkastarljuset. Egentligen finns det nog många fler än de vi ser... för det handlar ju faktiskt om att tro gott, handla gott och våga hålla fast i med och motvind.


Missa inte gårdagens inslag i nyhetsmorgon tv4. Men allra först En sång till modet som Wiehe tillägnar de fängslade svenska journalisterna och som är en i raden av sånger som har blivit favoriter.

Här är en sång till modet
Den är till alla dom
som vågar tro på morgondan
fast natten är så lång
Här är en sång till modet
en liten, enkel låt
Det kanske verkar meningslöst
Men jag sjunger den ändå

Här är en sång till modet
till glädje, hopp och skratt
Till dom som tror på kärleken
fast hatet är så starkt
Till alla som slår sej samman
Till alla som ställer krav
Till dom som vet hur svårt det är
och ändå säger ”ja”

Här är en sång till modet
hos dom som vågar se
Som inte låter tysta sej
men säger som det är
Till alla som bygger broar
Till alla som släpper in
Till dom som tror att människan
kan göra det, hon vill

Här är en sång till alla
som vägrar att ge opp
Till dom som kämpar vidare
fast livet är så hårt
Till alla som vågar längta
till nåt, dom aldrig sett
Som inte låter kuva sej
men håller på sin rätt

Här är en sång till modet
Den är från mej till dej
En liten enkel visa
med det, jag helst vill säg'
Så vårda den väl och lär den
och nynna den ibland
För då växer den och sprider sej
i hela Sveriges land

... och själva intervjun:

Till slut Den jag kunde vá: