Välkommen att göra ett stopp vid "Hållplats Åhus" för att fundera tillsammans med mig angående livet. Själv noterar jag, ställer frågor, inväntar napp och spinner vidare.
Vänta bara tills det Plingar till :-D
Tjusiga planteringar här slingrar de som ett underskönt radband! Det fina i fågelsången är att det har fått vara ifred. Visserligen lite synd med fimpar, men man får blunda för dem.
I väntan på bussen skippade jag i stort sett butikerna... Men passerade dock Stadium som firade jublieum (ok då på närmre håll). Kom på att jag hade sett ett par prisvärda joggingskor i dagens Blad. Ett par Nike som hade kostat 900 och var nedsatta till 299. Absolut prisvärt! Men vid middagstid hade dessa gått sin väg (kan undras hur många, men det är en annan femma). Drogs med av våryran och investerade i ett par piratjogging för 100 kr, höll dock på att bli snuvad på 1 lapp :-O Det gäller minsann att vara med i svängarna.
... tog sen en promenad utmed kanalen i Kristianstad
... och så en vända med lilleman då jag kom hem till Åhus bara för att se att många har pyntat sina trädgårdar med fjädrar och ägg inför påsk.
Förresten har ni hört den om att gå och gå och aldrig komma till dörren... jaja säkert!
Denna TISDAG; En dag då själen har fått sitt,
så har vi då kroppen; strax vankas hemtrillade köttbullar...
IDAG en intensiv, men härlig "blomma" att infoga i årets bukett av sommarminnen. Efter att ha städat av, tagit hand om tvätten, diskat och bäddat, tog Eva-Katrine och jag tåget till Malmö för att kolla på en lägenhet.Hon börjar ju sin sista termin i internationell marknadsföring här och det i rappet.
Vi passade på att kombinera det med en familjär tjejträff. Anna-Karin är ju redan på plats i en härlig takvåning tillsammans med sin pojkvän och deras två katter Mini och Chris Martin.
Malmö är ju också Wiehes hemstad och vad passar då bättre än att välja en av hans låtar. Mitt val faller på;"En sång till modet".
Det är en av mina absoluta favoritsånger, den är så stark och passar bra med tanke på att jag märker att jag ständigt återkommer till ... senast igår var jag inne och nosade på området... Det är något av en hjärtefråga hos mig. Rättvisa, att ha mod att visa vad man tycker om olika saker främst då det gäller mänskliga villkor...
A-K skulle möta oss utanför stationen och då vi kom var hon inbegripen i samtal med en kille som säljer tidningen ALUMA, hon berättade efteråt att hon brukade köpa den och ofta av honom. Den kostar 40 kronor och syftet med tidningen citat: Aluma "är en ideell förening som aktivt verkar mot utanförskap och arbetar för att stödja hemlösa och socialt utstötta personer genom hjälp till självhjälp. Föreningens syfte är dels att erbjuda gatutidningens nätverk av försäljare stöd och hjälp i sin strävan ur ett liv i socialt utanförskap, dels att ge medlemmarna möjlighet att driva egna frågor och skapa debatt.
Har en del bilder från denna dagen så de lär komma på plats imorgon för nu är jag trött och tänker ta en svängom på hemmaplan med mannen i mitt liv.
Kan man bli såld på något som man förväntas köpa (?) I så fall är jag det;
Lena du som har varit här tror kanske du också att den hade gjort sig där vi har höjt taket :-)
Fånga en ängel från sjunde himlen
Vi åt gott... fikade i kaffehuset jag och mina töser. Själv fastnade jag inte bakom kameran ;-)... eller var det just det jag gjorde...
På ovanvåningaen var det möblerat med gamla möbler, det här är en liten grupp där man kunde slå sig ner en stund kanske som avbrott i julhandeln för att tänka över saker och ting, eller varför inte närsom man vill få distans och värma upp "kröppa". De här fönsterna, så vackra:
... vi shoppade... mest fönstershoppade kollade på lägenheten och vi gick och vi gick...
Förbi många lungor och Anna-Karin berättade att Malmö brukar kallas för Parkernas stad... och jag tänker det ska vara en storstad för att man ska inse vikten av att bevara parken för alla, såväl sin historia som sina rötter!!! Här strosar man idag rundor elller susar fram på cykel. Kort sagt njuter bland grönt!!!Verkar vara så att man tänker till mer i storstan, värdesätter andhålen och att bevara charmen.
Vi passerade mängder av gamla neonskyltar som fått hänga kvar, charmiga butiker kolla skyltningen här:
... Mycket bär på Rönnbärsträden i år, kanske blir det en sträng vinter. Det hade farmor sagt. Huvale! Men så vackert!
...passerade vackra kyrkor... den här var pampig åtminstone på utsidan denna dag...det var ju inte därför vi var här
Till sist spelar jag en av Björn Afzelius vackra låtar. En utav de stora artister som uppträtt i Åhusparken, då jag var där och stod öga mot öga mot honom i kön för att få min nya platta signerad. Vilket jag ju också fick. Dessutom har jag starka minnen av träffen pga. annat ... men det är en annan historia och den har ni redan hört ;-)
Nej men hallå idag kommer Mats hem med en bukett höga rosor ungefär den färgen som Retroklänningen härunder :-O, vad är det för en dag... 32 år sedan vi åkte till Backen och förlovade oss. Hur kunde jag glömma?
Vad kan vara mer självklart om man är i Stockholm än ett besök på Björn Retro ;-) Den här klänningen gillade jag både modell och färgmässigt.
En hel affär full av de vackraste sidentyger
Glassigt att pausa i solen med en italiensk Gelatto
Från Kulturhusets foaje hade man en väldigt vacker utsikt över Sergels torg. Här satt vi och vilade benen och kollade på den vackra utsikten efter att ha varit på en utställning med seriemagasin.
Roligt att ha sett det på nära håll, även om ingen av oss riktigt förstår oss på serier.
Ser ni vad det här ska föreställa? Det gjorde jag, men man måste ju vara säker så jag fick gå nära och kolla namnet på konstverket.
Stockholm är stort så, att se staden så här som modell var intressant och belysande.
Passar på att sätta mig lite varstans. Här på Sergels torg pågick demonstration för fullt med mindre ungdomar som ville ha hit sin idol. Men vi såg fram emot att om några timmar få uppleva något ännu bättre!!!!!!!!!
Ja så var man här igen 4 morgnar efter! Knappt 5 timmars sömn så skrällde klockan. Efter morgonfil och en rostad med den där nya starka från Olssons ost kände vi oss stärkta inför dagens "prövning". Och så här efteråt kan jag ju säga att med många härliga minnen i bagaget har det fungerat alldeles ypperligt att förvärvsarbeta.
Så här i backspegeln; Fredagen... blev en fridag. Att anlända till huvudstaden redan 10 på morgonen var ypperligt. På perrongen stod dottern som hunnit vara med på morgonmöte och sedan blivit entledigad för dagen från sin praktikplats. Hotellet låg endast runt kvarteret, och där kunde vi direkt sätta in våra väskor för att sedan så smått vandra upp i Gamla Stan. Vi slog oss ner en stund på en bänk utanför slottet. På slottsgården passerade andra flanörer, stannade till vid vakterna, och en hel del barn slog sig glatt ner för att plocka upp sina matsäckar. Lite sugen blev vi allt när några packade upp sina pannkakor. Inte än, för först väntade en promenad i branta och smala kullriga gränder.
Att bara strosa rundor in och ut i små butiker är jättemysigt då man är van vid något helt annat hemifrån. Nyhetens behag vet ni, och utbudet är ju enormt. Lite konstigt bara tycker jag att de där kända varuhusen ideligen återkommer med korta mellanrum. Men det är klart, som Eva-Katrine upplyste om, att invånarantalet är ett helt annat än vad vi är vana hemifrån. Tempot också, det finns inte mycket utrymme för att hasa sig fram, eller gud nåde befinna sig ivägen. Men det är väl en vanesak, märkte också av att man måste ta för sig ... ;-) annars kan man lätt bli stående som dörrvakt, eller få zickzacka fram. Storstadsregler som hur man går i en rulltrappa etc.
Så här första dagen satt vi en bit från Svenska akademins högsäte och intog varsin stenugnsbakad pizza som lunch. Det var långt ifrån kallt, men ändå kändes vinden aningen vass. En hel del pizzerior har vi i lilla Åhus men faktiskt är jag inte människa att begripa varför inte någon serverar just dessa stenugnsbakade.
Lite nyfikna blev vi allt vad gäller svenska akademien och vi försökte dra oss till minnes vilka som sitter på de arton stolarna... Vet ni?
Lotta Lotass (f. 1964), författare, invald 2009 Bo Ralph (f. 1945), professor, invald 1999 Sture Allén (f. 1928), professor, invald 1980, ständig sekreterare 1986–1999 Anders Olsson (f. 1949), professor, invald 2008 Göran Malmqvist (f. 1924), professor, invald 1985 Birgitta Trotzig (f. 1929), författare, invald 1993 Knut Anhnlund (f. 1923), professor, invald 1983, deltar inte sedan 2005 Jesper Svenbro (f. 1944), forskare/poet, invald 2006 Torgny Lindgren (f. 1938), författare, invald 1991 Peter Englund (f. 1957), professor, invald 2002, ständig sekreterare sedan 2009 Ulf Linde (f. 1929), professor, invald 1977 Per Wästberg (f. 1933), författare, invald 1997 Gunnel Vallqvist (f. 1918), professor, invald 1982 Kristina Lugn (f. 1948), författare, invald 2006 Kerstin Ekman (f. 1933), författare, invald 1978, deltar inte sedan 1989 Kjell Espmark (f. 1930), professor, invald 1981 Horace Engdahl (f. 1948), professor, invald 1997, ständig sekreterare 1999–2009 Katarina Frostensson (f. 1953), författare, invald 1992
Nog känner man igen en hel del av dem, men måste erkänna att jag bara har nosat på vissas skrivalster... egentligen är det nog bara Birgitta Trotzig som jag har läst en hel del av.
Efter incheck på hotellet tog vi igen och fräschade till oss inför kvällens förlustande på Tapas restaurang. För min del blev det både första och inte sista gången.
Så festligt och mysigt att sitta där på tumanhand småprata, och småäta.
Javisst, och i en ny blåsa från Gudrun Sjödén och efter ett glas vin värkte inte foten nämnvärt längre ;-) ... inte knäna heller för den delen... För kan ni bara tro; är det inte för dråpligt jag drösslade omkull på kullerstenarna påväg till hotellet. Fick såklart ännu ett sommarknä ;-)
På vägen "hem" till hotellet passerade vi de här smågrabbarna utanför Oscarsteatern ;-)
Så väntade fredagsgotter (det lilla vi orkade) och så klart "Så ska det låta". Lite hade vi planerat att repetera Twilight men vi var båda vid det laget rätt möra...
... vid Helgeåns naturliga mynning. Helgeån har jag berättat om tidigare. Den rinner bara några stenast till höger runt Linas knut. Den startar i Småland och var för inte så länge sedan så djup här att stora lastfartyg och passagerarbåtar kunde ta sig in till Kristianstad med sin last. Någon gång på 1900-talet sabbade bönder i Yngsjö det genom att dika ut sina marker och numera har stor del av vattnet tagit sin väg ut i Yngsjös gropahål.
Idag är det lördag och verkligen en mellandag. Med betoning på MELLAN. Regn hela dagen... vi hann precis få in nästan torr tvätt och ge oss av på våra cyklar (jag och Eva-Katrine). Det var vid 8-tiden och målet Linas gamla bageri då började det att droppa så smått .
Skönt för växtligheten att regnet kommer någorlunda fint. Vi har idag haft ett naturligt andhål för att röja och kolla på film.
Tillbaka till Linas bageri som ligger vid gamla torget och där bageriet och butiken är öppet vissa helger i månaden. Doften av nybakat bröd spred sig idag i hela grannskapet. Kön ringlade långt ut på gatan med sugna Åhusbor. Runt om oss hörde vi flera tungomål vilket vittnade även om turister.
Den här tavlan hänger inne på väggen i butiken och det vittnar om att bröd och kakor uppskattas på denna plats länge. Om inte jag är felunderrättad är det sonen själv som bakar så det är säkert anledning till att baken endast sker så här sporadiskt.
Notera den urläckra kaffekvarnen i fönstret. Då jag var liten brukade farmor och jag trava till kafferosteriet där man rostade Zoegas bönor och åh vad det doftade gott därinne. Blundar jag kan jag åter mana fram minnet av doften (nu hade det smakat med en kopp kaffe). Tänk om du kunde få tag i en sådan kvarn dotra! Britt kommer om du vill att bistå till inredningen med gamla kaffekannor!
När det gäller bilder och Åhus skildringar hänvisar jag till ett tidigare inlägg då vi var på "Rundvandring i gamla Åhus" tillsammans med mina bildspel här på bloggen:
Kristianstadskildring: "Dykungens dotter" samt handling från östkusten däribland Åhus i "Berättelser från kusten" av Birgitta Trotzig. Skildringar från bygden av Eva Valdemarsson från Rinkaby. Allt klart läsvärd skönlitteratur och sådant som jag mer än gärna satt tänderna i. Är man intresserad av lokal historia så kan man läsa något av Kenth Olsson som "gått till botten" med en hel del. Bla har han skrivit boken "Inte en vackrare plats på jorden" och självfallet syftar han på Åhus. Jag antar att någon skulle mena att han då är partisk... men jag instämmer...
whoeoeoe,oehoewhoehoe
As I walk this land of broken dreams
I have visions of many things
But happiness is just an illusion
filled with sadness and confusion
What becomes of a brokenhearted
who had love that's now departed
I know I've got to findsome kind of piece of mine, baby
The roots of love grow all around
But for me they come tumble all down
Every day,heartaches grow a little stronger (just a little stronger)
I can't stand this pain much longer
I walk in shadows,searching for a life
cold and alone,no comfort inside
Hoping and praying for someone who cares
always moving and going nowhere
What becomes of a brokenhearted
who had love that's now departed
I know I've got to findsome kind of piece of mine, help me
Får jag presentera Ystad, som jag skulle vilja kalla stockrosornas stad.
Man skulle kunna tro att jag har valt färg på klänningen för att matcha miljön ;-) Här utanför Per Helsas gård.
Ystad känns alltigenom ljuv så det är verkligen en god kontrast till ondska i Henning Mankells Ystadsdeckare. Vem känner inte vid det här laget huvudpersonen Wallander?
Så förknippad med Ystad så att han i det närmaste känns som en livs levande person.
"Per Helsas Gård är ett av Nordens bäst bevarade korsvirkeskvarter med byggnader från 1600-, 1700- och 1800-talen. Sedan 1968 är gården klassad som byggnadsminne. Hela kvarteret ligger centralt vid stadens gågata. "
I den här oerhört vackra gården inhyses hantverk av olika de slag. Designers visar sina läckra kläder. Här kan man om man så önskar bara titta inte köpa. Eller kanske ta en fika på innergården.
Kan undras om de tre "stockar rosor" som jag grävde ner i våras kommer att växa till sig så här och hur långt tid det tar innan de blommar.
Medan jag väntar och längtar... klart jag inte kunde låta bli att doppa näsan i planteringen med
blålila verbenaochtvåfärgadeknölbegonior
Göra en visit i kyrkan som om jag förstår rätt är från 1200-talet. Fotot mörkt men så var det också inne i den långt ifrån tomma lokalen. Härinne kunde man finna lugn och stillhet, tända ljus... tillsammans med svalka
Musikanter, mängder av flanörer på smala gator... visst blev det en del besök i butiker olika slag av väldoft, hantverk keramik, silversmide, konst, presentartiklar ...Listan kan bli lång...
... självfallet Bäckströms hattaffär. Inte är det första gången vi var här och jag har skrivit om vårt förra besök.
Butiken är en av landets äldsta och med ett så rikt sortiment att jag blir helt salig av att prova, prova, prova... ut kom jag med en urgullig röd basker (överraskning till dotra som just igår sa att hon tänkte investera i dito till hösten).
Kassaapparaten från tidigt 1900-tal fungerande men lag på att nyttja nya moderna prylar istället för dessa mer passande för en så anrik butik.
Oväntat, men fräckt med grön dörr på detta hus målat i karamelliga färger
... och med fräcka smideslampor hängande på väggarna
Här har de, som Mats uttryckte det, bokstavligen förgyllt tillvaron
... med en urläckert snidad och målad dörr. Just denna dörr gjorde huset tillsammans med stockrosorna. Kul som du säger Kerstin att leka med tanken att börja karva i sin egen trista dörr... vilket hade motivet blivit då?
Sällan man numera skådar en tvåfärgad Volvo Duett i bruk. Det andas absolut nostalgi...Det var på den tiden då bilarna fortfarande vågade sticka ut...
... nu ska allt i livet vara så lika... men kanske... retro återanvändning tankar på vår miljö... det känns som om en del är på väg tillbaka... fler och fler experimenterar med det oväntade... i inredning, på den egna täppan, käder...
Vi passerade på hemvägen Simrishamn och jag fick anledning att blicka bort emot forna flyktingskolan där jag tjänstgjorde på 90-talet. Det mest krävande jobbet, men samtidigt där jag har trivts bäst av samtliga och forna arbetsplatser. Det vi hade var lika unikt som sammansvetsande... i grunden otaliga svårigheter som vi valde att vända till möjligheter men en grundplåt som inte kan uttryckas bättre än med KÄRLEK
Efter en mellanlandning nere i hamnen där det en gång låg en fiskaffär som barnen och jag besökte i jakt på att finna gemensamma sinnliga ord... samtidigt som vi var ute på vår sakletarjakt.
Och där polisen idagnoterade bilnummer till en bil där ägarna lämnat sin familjemedlem i bilen medan de sjäva förlustade sig FY och USCH hur kan man? ...
Om jag ska slå ett slag för litteratur blir det här Elsi Rydsjö och hennes historiska romansvit vilken startar med "Karolinas Poltava", fortsätter sedan med "Kommer aldrig solen?", " Det blåser vind från Östansjö", "Den sjunde vågen" och avslutas med "Allting har sin tid" där man på baksidan läser:
Östra skånes skyhöga himmel välver sig ljus över Mariebergs stora gård och Askebergs stuteri. Släkterna Barck och Benedict-Reuter börjar flätas in i varandra, knyts ibland samman tätare än vad några familjemedlemmar tycker om att se. Många i den äldre generationen är redan borta, men nya kommer efter dem; man möter kvinna, barn föds och växer upp. Marie Barcks gränslösa kärlek till den egna jorden ställs emot dförvaltare Per Anderssons lika starka kärlek till den fäderneärvda gård som är hans. Ingen av dem ger vika. Är det självkänsla och stolthet- eller självtillreäckligt högmod? Kring huvudpersonerna trängs andra gestalter, alla med sina karaktärer, alla med sina liv och drömmar.
Samt antikbutiken i Brösarp där vi har passerat mängder av gånger och kastat lystna blickar in i skyltfönsterna. Så även idag och såg idag trätåget från Brio och vi tittade igenkännande på tåget och varandra. Trots fläkten som snurrade osade allt gammalt i värmen då vi tagit steget över tröskeln... vilket ju inte var särskilt märkligt med tanke på tingens ålder lika ansenligt som priserna.
Så var vi "i hamn" dvs. tillbaka i Åhus. Ännu ett utvik från den givna stigen och som sätter krydda på tillvaron
Nu sitter också min respons på plats under gårdagens välkomna kommentarer
Här sjunger Helene Sjöholm en av Ted Gärdestads vackraste låtar
