LYCKAN

Denna tredje och finaldag på vår gemensamma tid i kungliga huvudstaden, startar jag med att citera Shakespeare (1564-1616) i det närmaste nationalskald och världslitteraturens främst dramatiker;


Lycka är lik en parfym: man kan inte stänka den på någon annan utan att ett par droppar faller på oss själva."


Vad kan väl passa bättre än att starta med stadshuset med sin gyllne topp och där Riddarholmskyrkan skymtar i bakgrunden.








Det var vid denna utsikten vi planerat hoppa på en buss ut till Djurgården, som var vårt mål för dagen.

Men det var så skönt så vi promenerade en liten stund till i det strålande försommarvädret.

Vackra blommande träd på vår väg;





















Bevisligen fler än vi som fortfarande tycker att det är vackert i Kungsträdgården. En allé av de vackraste blommande träd kantade vägen.














Det var här strax bredvid som vi tog en fullsatt spårvagn ut till Djurgården.

Och här var det sagolikt vackert må ni tro. Hit måste jag åka igen var Eva-Katrines kommentar. Bara att sitta där på en bänk i solskenet och kolla ut över fjärden.

... sådan trivsam och avkopplande miljö så nära storstadens tempo. Bara jag ser bilden så är jag där i lugnet.

Men nu var ju faktiskt vårt mål för dagen ett besök på Lars Wallins modeutställning. Premiärdag och allt! Vet inte om det är solen eller skyddsfilmen som jag fortfarande har kvar på mobilen. Skulle tippa på det senare eftersom det faktiskt inte var någon sol vare sig då vi käka tapas eller på koncerten ;-)

Prins Eugens residens gick inte av för hackor må jag säga.

Så allt igenom vacker och harmonisk inramning till naturen!!!

Tyvärr har jag inga foton från dessa fantastiska kreationer för det var fotoförbud, som visserligen många trotsade men inte vi ...

Absolut om ni har tillfälle är det ett rikt sådant se fantisera och drömma och ibland :-O haja till.

http://www.waldemarsudde.se/wallin.html

Kul att i Dagens nyheter

ta del av intervju med modeskaparen själv. Lite om hans tankar om sin utveckling när han ser tillbaka på sitt liv som designer.

På hemresan höll vi på att missa ändhållplatsen tillsammans med några andra. I sista stund kom vi av. Det var innan vagnarna begav sig av tillbaka. Det hade ju varit snöpligt. Men det är ju å andra sidan sådant som ger livet extra spänning ;-)

Efter att vi fått uppleva allt det här med våra sinnen var det endast ett kvar att tillfredställa. Steakhouse och en welldone är aldrig fel.

Sen mina vänner så årestod inte mycket mer än den långa nu mer ryckiga tågresan hem till Skåne igen. Tur jag hade min tegelsten Fatimas hand medså jag var fullt sysselstt tills vi anlände till stationen i Hässleholm. Där väntade Mats och Charlie och då jag kröpt till kojs hade klockan hunnit bli halv 1 och det var inte utan att jag lite kände att ;

Borta är bra men hemma är ändock bäst :-)

Skönt att veta att inte jag heller behöver leta vidare...