FÖRRÄTT

HEJ, det får bli en rask summé av helgen då Eva-Katrine:

Först en bild på de vackra tulpaner jag fick av Mats idag på alla hjärtans dag.

Mats å sin sida är nu lycklig ägare till ett par tröjor med sina idoler Rolling stones. Den ena har han redan invigt ;-)

Smörgåstårtan är på plats...

... och nu ligger jag i stargroparna för att inta förrätten med Anders Mortensen på Åhus bibliotek. Ämnet? Agneta Pleijel. Idag ska vi få nycklarna till hjälp vid läsningen av de båda böckerna. Mortensen hade med hjälp av Pleijels egen bild gjort ett schemata över hennes anfäder.

Hemkommen och: Vilket trevligt arrangemang!

Där Mortensen inledde med frågan;

Vad är det som gör böcker riktigt starka?

... Fick åhörarna att tänka till. Och det är ju en mening så god som någon.

Om man föreställer sig författaren som bärande på en rymd av upplevelser inom sig... hur döda anförvanter har viljan att författaren ska berätta deras berättelse.

En svindlande tanke! Man skulle kunna uttrycka det att författaren är en levande kontakt och att det förflutna vill något. Det blir som en bild av minnet.

Författarens uppdrag är att få berättelsen meningsfull och det beror av hur denne förmår dela med sig... Samtidigt som författaren skriver för att själv vilja förstå.

Jag tänker att: Det som händer i skärningspunkten... det är det som är svindlande, det är här de stora livsfrågorna döljer sig. Eller snarare kanske visar sig.

Det blev verkligen "småplock" främst ur hennes författarskap men även andras, och nu ser då jag fram emot gång 2 där de två böckerna ska på tapeten. Jag har ju läst dem, men känner absolut aptit på fler böcker ur hennes författarskap.

Helgen har varit relativt vilsam. Har i det närmaste läst ut Ranalids Kniven i hjärtat.

På lördagen var vi dessutom en vända på Lions Loppis, Mats kom hem stolt ägare till en transistorradio, som han antingen tänker ha ute i trädgården till sommaren... eller kanske på sitt nya kontor på Malmbergs i Yngsjö. Nu är det bara lite mer än en månad tills han ska tillträda sin nya tjänst.

Ja därefter var vi en vända utom Pulken för att kolla på tranorna som enligt dagens Blad hade anlänt. Men om de var där så hade de gömt sig väl.

På söndagen tog vi en härlig långpromenad. Det var kallt... men ändå hyfsat varmt i solen. Himlen ljuvligt blå som ni ser.

Alla 5 bokhyllesektionerna är nu städade från grunden. Böckerna ordnade i alfabetisk ordning. Även städrummet fick sig en omgång och nu har jag inventerat vad som finns och inte finns.

SÅ ROLIGT

?... Det tycker jag nog inte att det är... att det snöar. Plusgrader, det började med regn. Nu är flingorna stora som forna 2-öringar och 5-öringar. Det tog en stund innan något blev liggande, men nu går jag och lägger mig och förväntar mig att vakna till en grön värld.

I onsdags landade jag till i Solhaga handelsträdgård, bara för att njuta synintrycken och insupa goda dofter. Det var då jag såg ett något buskigare exemplar av den där lilla minibusken som jag fyndade förra året när det var växtbytardag på Kjugekull. Det lär vara ett slag av Rhododendron, kanske var den kanadensisk. Men ni ser den gläder mig redan med en om än en liten blomma!



Kolla gärna tillbaka på de 2 föregående inläggen då det nu har tillkommit kompletteringar både med text och bild med vävbilder.

Nyss hemkomna från Furubodabadet så härligt med motion i detta varma goa vatten och på det en bastu. Nu står potatisgratängen i ugnen, biffarna förberedda och bankade inför stekning, bordet festdukat fredagsljusen tända. För det är ju fredag och Let´s dance idag.

FRAKTGODS från ÖSTERLEN

Ja, ni ser, en hel kista full av klippta trasor väntar. Självvalt men svårt uppdrag när jag som del i min rehabilitering valde att hantera saxen och samtidigt drömma om vackra mattor.

Kistan? Ja den innehåller enligt påklistrad lapp fraktgods från Österlen ;)

Den hade våra töser fyndat, oss ovetandes på loppis. De fick den hemfraktad gratis inne i den stod en kaffepumpa. För allt 40 kronor. Snacka om vad de stolta tjejerna tyckte att de hade fyndat ;-)

Här får det komma mera tvingades ge upp att samla vävbilderna i samma inlägg. Man kan ju undra varför det ska strula på detta viset...

8 Skaftkäppar på plats, solven på plats. Där fattades några och far fick tillverka nya (skaftkäppar alltså!)

Fyra nytillverkade lattor, då de gamla helt saknades. Efter vad jag förstår ska de fästas i skaften enligt givet mönster.
Och därefter lattorna i tramporna...









Det känns inte rätt med trissornas placering... samt att nickepinnarna ska hamna så tätt inpå, men samtidigt tyckte vi att det kändes inte heller rätt att fästa dem i de pinnar som vi nu har liggande ovanpå till vad nytta ? (se gårdagens inlägg).

Läser någonstans att trissorna ska fästas i solvstången och att denna är den som ligger över väven... (?) Är det så alltid?

Som ni ser glömde vi spröten på garnbommen, men alla är barn i början.
Men far har tillverkat två skafthållare, det är väl bra?

Fyra trampor fanns det, men far tillverkade ytterligare 2. Tänker nu att för att kunna använda dem behövs två lattor till, samt 4 skaftkäppar till solven? Så måste det väl ändå vara?


M

Men dekorativ är den? Tacksam för respons om det kanske bara är det här med skaft-lattor.trampor som felar?

Visst jag ska gå igenom det hela för sjuttioelfte gången. Du har säkert rätt Ulla, klart man ska veta vad delarna heter och funktionen. Och; jag lovar att jag ska sätta mig in i detta igen!

Kanske jag förstår allt bättre den här gången. Nu när jag börja plocka hem hönsen igen!

INGEN KONST

På kvällen igår var det den årliga konstutlottningen. Det blev ingen utdelning för mig det här året. Det blir sällan det, men om man inte är med och tävlar kan man ju inte heller förvänta sig att vinna någon gång. Däremot till nästa år ar det dags för garantivinst, då vinner alla. Det ser jag fram emot.

Däremot ser det ut som om jag har vunnit på lotteri med annat ;-)
Strålande väder… ja rent ut sagt vårväder. Var det inte det du sa Elle att stormen skulle lämna plats för våren om än tillfälligt. Det sitter fint på min lediga dag och allt. Det verkar som om ni har lika fint på Öland Kerstin. Ni norröver vet knappast vad vi pratar om Gudrun och Eva-Katrine gällande storm. Men du gör ju Maya.

Charlie och jag har skrotat trädgårdsrens till förmån för en stärkande promenad i solskenet. Ärenden idag då jag har bilen och möjlighet till veckliga utfärder. Första leverans av Royal Canins specialdiet (för att stärka skelettet) till Charlie. Hur vi ska få i honom dagens dos det blir en senare fråga. Dagens leksak på GRIZZLY stannade vid en oval snurreboll. Den gillade han skarpt. Mor slösade inne på RUSTA. Kalebasser hängande i ett träd kan det vara något ;-) … alltid kan det väl förvåna någon!

En vända inom biblioteket för att återlämna Björn Hellberg och Pleijels Stockholmsbok (efter att idag på morgonen ha skrivit klart en recension av den). Därefter inom Konsum. Idag blir det sill och potatismos med lingon.

Nu är jag trött och resterande punkter på dagens schema får också vila. Sen ser jag fram emot att plåta lite väv. För där kan man snacka konst Ulla och hugade. Det visade sig när far hade skaffat denna gamla ihopmonterade väv att det fattades en del och vi klurade tillsammans ut en del och han har tillverkat nya delar men så ska det ju sättas samman och det ska bli rätt. Man vill ju inte göra fel åverkan i delarna.

Bilderna kommer här men låter vänta på sig för de är bara på planeringsstadiet.

Ja, så här ser den ut min stolthet som jag hade känt mig bra mycket stoltare över att få igång. Eftersom den står oanvänd och så att säga bor in sig så är de säkert dammig på sina ställen. Tänk så mycket här har vävts vid denna jag tror att Hästarna och katterna känner sig rätt deppiga att inte längre vara aktiva.

Det kommer fler bilder framöver för hugade. Men Blogger mår sämre än jag idag. Loggar ut, låser programmet...

Ja, här är sittbänken, ser nu att den troligtvis är vänd på fel håll men det fanns kanske en anledning som jag inte minns nu i skrivande stund.

Alltnog det är här jag hoppas på att sitta framöver emellanåt. Kanske bäst att lägga något att sitta på annars blir det kanske träsmak ;-)

Här har vi nästan knutit fram en växtfärgad varp som övningsväv.

Ja ni ser hur vi har knutit denna nytillverkade trissan.

Frågan är bara om det är här den ska sitta???

Överst ligger två långa pinnar de vet vi inte om de hör till eller om de i så fall sitter rätt. Kanske skulle trissorna bindas upp här men hur stämmer iså fall varphöjden?

... eller om det duger lika bra eller kanske t.o.m. ännu bättre med de gamla trissorna och nickepinnarna som lär höra till vävstolen???

Det kommer mera!!!!

Efter middagsvilan igår påbörjade jag en välbehövlig städning av bokhyllan. En del nya böcker som ska komma in på rätt plats. Jag vill ju ha det i bokstavsordning kanske är det en skada sedan då jag en period jobbade på biblioteket, men det var så längesedan så det är nog snarare en fix idé. Tittar man på vår kryddhylla upptäcker man snart samma system ;-)

Jag säger bara TINA TURNER!!!

NÄMEN OJ

Lugnet före stormen, det får stå som kontrast till nattens oväder.Jag säger bara vilken natt! Nog för att jag brukar vakna ibland på nätterna men knappast en gång i timmen. Och vad det tog i och blåste; ja rent ut sagt för kung och fosterland. Vad liten man känner sig då man inte kan påverka något. (Ett litet vindkraftverk på tomten där man kunde lagra el till ex. för att driva pumpen i dammen året om, det kanske vore något att tänka på. Men fast förankrat!)

Än värre var det för sonen som körde taxi nonstop hela natten i detta oväder. Telefon från kunder stup i kvarten som behövde skjutsas än hit och än dit. Nu ska han köra i natt igen så jag håller tummarna för att det inte blir ett lika jobbigt pass. Charlie och jag var precis ute på middagsrundan och kollade på förödelsen. En hel del bråte som hade yrt runt, men inga större skador vad jag kunde se. Ett par enorma tallar hade blåst omkull utmed vår runda men, som tur var inte emot några hus. Sånär som på det hus som låg på gräsmattan hos grannen. Man vi får hoppas på att de nya hyresgästerna ännu inte hade flyttat in (bäst att tala om att det var en holk). Annars mest småskador som söndriga staket. Det känns som om den här stormen skulle kunna jämföras med Gudrun, men det begriper egentligen inte jag. Och bäst att också understryka att jag syftar på stormen Gudrun ;-)

Innan jag åkte hem hann jag inom museet och konsthallen för att se den nya utställningen. Där visar Gert Germeraad från Holland; "Hem ljuva hem" nästan hela mars ut. Snacka om att den gör intryck genom sina talande och verklighetstrogna ansiktsuttryck.




Skräck, resignation, en bedräglig bild av tillvaron målas upp som ännu en kontrast i dessa med ordspråk broderade väggprydnader. Har ni möjlighet är detta en klart sevärd utställning. Ansiktena är så naturtrogna att man nästan skulle vilja ta på dem för att känna att de inte är verkliga. Förresten gäller den känslan konst i allmänhet.

I det här fallet gäller förhållandet endast för konstnären;

Citat: "...G. berättar sin och de avbildades historia. En historia som handlar om tillhörighet och utanförskap, trygghet och hot, sårbarhet ochstyrka, förflutet och nutid. Och ytterst om att betrakta och gestalta."

Nu var det dags att skynda till bussen, men först ett foto i min backspegel över konsthallens och museets innergård. Till vänster i bild forna posten och om jag inte har fel en gång del av kungens Christian IV:s residens.

KONTRASTER

Hej på er!

Det har varit en härlig, men på ett sätt intensiv vecka. Jag vill ju så klart suga musten ur tiden som bjuds där vi kan njuta varandra. Från att ha haft mer eller mindre fullt upp och liv i luckan blev det tomt och tyst. Det är kontraster det! Nu är jag trött och en liten middagslur efter Charliepromenad i gråväder och lunchrester med fiskgryta kommer att sitta finemang.

Från fiskgrytan halkade jag i texten ut till guldfiskarna i dammen, de var jag ute och hälsade på denna eftermiddag. De låg också så stilla och tyst vid bottnen där i skydd av några växter. Vackert! Man ser grannens höga tallar spegla sig i vattenytan.









Gårdagen bjöd på en del sol. Fint som du så poetiskt uttrycker dig Pella: ”… att få gå i skogen och omfamnas av träden och tystnaden. ” Håller med dig Pernilla det är skönt att ta till sig!

I New York lär det ha kommit ½ meter snö i förra veckan mer än på 100 år enligt Olssons ost. Tänk att det är snö även i Grekland nu Ingabritt. Visserligen var det i bergen, men ändå… och idag skriver du att det är vår hos er.
Även här i södra Sverige Kerstin är det så att ”… vinterställena krymper raskt!”

Den där filmen Gränsen är jag nyfiken på Ulla. Själv tycker jag också att det blir mer sevärt då filmerna är verklighetsbaserade, har ett tydligt budskap och är från olika kulturer. Fascinerande med kontrasterna där mänsklig svaghet och styrka utgör en del. Kändes alldeles säkert befriande och välgörande att pusta ut i söndagsfilmen.

Väv… så sugen jag blir... En dag tänker jag ta lite bilder från min, och så tänker jag be dig att kolla om du ser vad som felar. Jag vill så gärna få igång den. Kul utryck du myntar Ulla i; ”Vi skrivs eller hur?”

VILODAG

... en god definition på denna dag som för min del startade i ottan vid datorn. Sedan några kapitel i Ranelids bok som jag gillar. Han skriver definitivt bättre än han dansar. Och följande är ett citat från hans bok Kniven i hjärtat:

"Ordet hat har vandrat länge i sonens kropp. Det har fastnat i hans ögon och inte vågat sig ut i världen. Vissa ord har egna dofter och färger. De balanserar på en knivsegg, medan andra har änglavingar och reser och färdas fritt utan visum och pass".

Men det var vid datorn jag befann mig då solen infann sig mot en hyfsat blå himmel, som sedan mörknade frampå förmiddagen.






En mysig tur till Espetskogen där skogen möter stranden och havet. Bara se, hur vackert här är. Det var många som likt oss sökt sig ut i naturen. Men dessa fångade jag inte på bilden bara dessatvå som framträder som silhuetter i fjärran.


Inte mycket snö kvar här där solens strålar har nått marken. Det är en sann njutning att spankulera utmed stranden...

Men så vek vi upp i Kronoskogen. I skydd av träden låg isen fortfarande kvar på stigen i en sträng. Kommer du mor, säger Eva-Katrine. Men någon känner kanske igen det, ögonblicket måste förevigas. Precis som om stunden kunde hållas kvar...

Så in i skogen, via ringlande stigar, backe upp och backe ner tar vi oss i mål. Härinne är luften mättad... man skulle kunna säga att det är ett stort andrum. Det här är inte dunderbacken, berättar Mats, som kan skogen utan och innan. Här lekten han en gång indianer och vita med sina kompisar...

...och då våra fyra var småttingar var pappa Mats vargen som barnen med skräckblandad förtjusning försökte undvika.

Visst finns det troll även i våra skogar, det ser ni väl ;-)

Och hur går det nu med virket? Tåvärmaren växer och nu är nosen klar och sulan på stark "frammarsch". Nu ska "bara" hälen sys ihop och en kant växa fram "runten om"

ALFAPET och några partier ASKEN så klart... Eva-Katrine vann och vi lät henne såklart göra det så här innan hon vänder näsan emot huvudstaden.

Pannbiff med lök, potatis och brunsås på menyn denna dag. Det börjar dra ihop sig till en ny arbetsvecka. Det är rent hiskeligt så fort tiden går då man har roligt.