Degen satt redan under kvällen igår. Nu står 4 bröd i ugnen och det börjar dofta nybakat i Paradiset. Nu ska det åter vankas dessa vansinnigt goda grova bröd bakade på fullkornsdinkel, korn av solros och linfrön. Receptet finner ni om ni söker på GI-bröd är på bloggen. Har ni en stund över rekommenderar jag det varmt.
Själv var jag beredd att köra igång bullbaket i direkt följd, men upptäckte att mjölken inte hade följt med hem från butiken igår så en viss fördröjning lär det bli i programmet. Det blev ofrånkomligt med en stunds spontanitet i ”dagens att göra-lista”, till förmån för en stunds bloggande istället. Efter en rätt förhuelig regnig kväll då en skön brasa knastrade i braskaminen, ser det idag ut att ha blivit rejält uppfräschat ute i naturen.
Och visst var det så, det kändes gott att ta fram hojjen och svänga upp till Statoil för att göra denna smärre komplettering till en dubbel sats vetebullar.
Såg att någon hade varit inne och sökt vad gäller bilkörning och stroke och sedan kommit in på min blogg. Just idag har jag inte tillgång till bilen, men annars är det så att numera kör jag minst en gång i veckan, och det känns som om jag aldrig har gjort annat än suttit bakom ratten. Det tog ju ett bra tag, men en hel del av mina dåvarande problem har nu gett med sig. Jag har kört åtskilliga mil i mina dagar och numera känns det som om avbrottet är utsuddat. Efter en tid som strokedrabbad handlar det nog mycket om ett självförtroende som blir naggat i kanten. Det gäller för alla parter; att lita på sig själv, och att lita på andra att de är kapabla att avgöra och gör det de kan.
Igår hittade jag en av dessa Monicor i cyber som förövrigt har namnsdag just idag. GRATTIS till er alla! Igår hörde jag historien om den begravda dockan som retade min föreställningsvärld… och idag tar denna Monica upp det som florerar i samhället, pressen för tillfället under inrikes… Läs gärna hennes inlägg om hanteringen av de gamla HÄR.
Jag ser att det, inte ytterst handlar om resurser utan mer om attityder och inställningen till människan och livet som sådant.
Visst är det så att vi måste hushålla med resurserna, men mycket känns idag ovärdigt och jag är då inte människa att förstå hur man gör prioriteringarna. Det gäller att tänka längre än näsan räcker och att förmå sätta sig in i situationer, andras och inte bara sin egen.
Därför är en debatt oerhört viktig. Akta oss för att omyndigförklara. För vad är det som säger att man alltid får vara ung och stark, får ha sina närmaste runt sig? Jag bara undrar...
Jag älskade en flicka
med klänningsfickorna fulla
av snäckor och fiskben
av glittrande svarta stenar
hon visade mig samlandets glädje
glädjen i små ting som ryms
i handen.
och åren gick
Jag älskade en ung kvinna
med en tam näktergal i håret
den sjöng i takt med våra steg
på de regniga kvällpromenaderna
hon lärde mig allt om kroppens
glädje, lärde mig vissla
melodin i näktergalens sång
om kärlek
och åren gick
Jag älskade en mogen kvinna
med fickorna fulla av snytpapper
och smulor, tröst och hemligheter
hon förde mig ut i trädgården i
skymningen när barnen somnat
och lärde mig allt om
igenkännandets glädje, under
kastanjernas rodnande kronor
och åren gick
Jag älskade en åldrad kvinna
med klänningsfickorna fulla av
snörstumpar och fågelsång
hon lärde mig allt om minnets och
glömskans glädje, våra händer
på den slitna vaxduken
älskade varandra
utan ord
och åren gick
Ur "Från hjärtat" av Anne Swärd
Hallå där bara så ni vet så är jag utestängd från att kommentera idag. Ska prova igen senare för jag har läst, berörts och noterat...
Kanske går det inte heller att kommentera på min blogg... det återkommer ideligen en text att mina cookies inte fungerar Men hallå där, det fattar inte jag...