TRUMPETER, ÄNGLAR och B. TROTZIG

Änglatrumpeten är planterad. En del knoppar, men endast en blomma utslagen... bara så man kan vara säker. Någon som är förvånad över färgen ;-)





Letade bland de få gamla bokmärken jag hade kvar. Mina kära änglar var borta. Fann dessa på nätet och hade för avsikt att länka men tappade sedan bort det. Bokmärkena är oanvända.

Uppe med tuppen redo för en ny dag efter en natt med god sömn. Avslutade kvällen med min tegelsten medan grabbarna kollade på ishocky ;-) ... Susanna ur badet och nu väntar jobb, men först kaffe med dopp. Ha det gott! Känner idag hur härligt det är att leva.

Blev mött av en väldigt glad och positiv busschaufför på morgonen. "Sista gången du kan ladda ditt månadskort och betala resor med kontanter, sa han med ett leende. Men fortsatte i nästa veva att resenärerna mycket väl kan komma med bankkortsedan. Det visste jag inte... det föll en sten.

På promenaden hojtade min gamle vän Jan; Vänta! Och kan ni tänka er han hade köpt en jättefin pelargonia med jättemånga knoppar rosa med tegelröd mitt !!! Den skulle jag ha för att jag alltid är så trevlig, kan man tänka, tror knappast att det är sant! Så glad blir man!

Hur var det nu:

"Lycka är lik en parfym: man kan inte stänka den på någon annan utan att ett par droppar faller på oss själva."








Läser i dagens Blad att Birgitta Trotzig på stol 6 i Svenska Akademien dog i helgen. Det hade jag totalt missat. Det var onekligen en stor författare.

Hennes böcker läste jag för några år sedan och fastnade för hennes språk. Hon har en mycket speciell "skrivstil"; mörk, stundtals på gränsen till outhärdlig. Men det är ändå omöjligt att sluta läsa, man sugs som av en magnet vidare genom raderna. Livet och människorna letar efter ljus i mörkret . Det var tiden som speglades av Trotzig.

Böcker som jag verkligen rekommenderar är "Berättelser från kusten" som utspelar sig på vår sida av skåne på medeltiden. Ett stort mått av igenkänning och ändå inte då man själv är bosatt på den här platsen. Och platsen där vi återfinner är i Åhus.

Samt "Dykungens dotter", som beskriver det hårda livet att vara ensamstående och ha ett arbete på Yllan i Kristianstad. Långt ifrån barnavårdsnämnd, men nöden hade ingen lag...

Känner att det nu är dags att damma av hennes böcker i bokhyllan. Det är speciellt dessa två som jag har starka minnen kring, men även Dubbelheten, Sjukdomen och Sveket är böcker som jag har med mig.

Dagens Nyheter skriver självfallet om akademiledamotens död, lika tragisk som oundviklig. Att dö är en del av livet

Även Ulrika Milles skrivit en mycket läsvärd artikel i Dagens Nyheter

SÖNDAG och NEWSPAPER NAILS

... artar sig inte till en SUNDAY. Ett uppfriskande regn har fallit i natt, växtligheten har fått en rejäl uppfräschning. Ändå kände vi hur tungt det är att andas fortfarande. Här känner jag att jag var oklar ÅSKLUFT.

Efter några dagars uppehåll från inkörda rutiner... Äntligen har jag kunnat följa med på en Charlierunda som inte är alltför kort. Kändes gott att smörja munlädret med Jan över hans staket, nu var det ett tag sedan.


Vissa människor blir man bara så glad av, han är en av dem. Trots alla de svårigheter som andra kan se är han alltid lika glad. Idag sjöng han gamla visor för oss glatt och med sprucken stämma. Men vad gör det? Glad blir man!


Ingen sol ute,



"... sol inne sol i hjärta sol i sinne"



och vill man känna sol inne är det bara att njuta rosorna jag fick av Mats för snart en vecka sedan. Kolla bara:




Idag blev det en vända till EKO: Ja ni ser en Sundaville, enligt skötselanvisning lättskött, kräver inte så mycket vatten, men vill ha gödning varannan vecka. Jag tycker att den påminner något om Gardenia kanske finns där också något släktskap på långt håll...?



Det stannade vid tillika 5 kraftiga, röda petunior att pryda lådan på den numera svarta stugan. Ett par olika slags fröer till rensad rabatt på baksidan. Det blir trevlig sysselsättning till veckans lediga dag ;-)




Har du sett sådana här naglar Tina?

GODHET

... dagens citat;



"Hur blir man god? Genom att ha det gott!"





Sagt av Olle Holmberg (1893-1974). Litteraturforskare och kritiker tillika professor i Lund 1937-1959.

Vy från käre gamle Luckys backe.

Jag funderar över innebörden av citatet.

Ha det gott , här har vi ett större eget val än vi kanske inbillar oss.

Sträva efter att fokusera på det positiva, inte gräva ner sig i upplevda oförätter. Saker är ju inte alltid som det ser ut från den subjektiva sidan. Kan man inte, eller vill inte förstå, genom att konfronteras (tala och lyssna)... kan man välja att istället sköta sig själv (läs göra rätt) och gå vidare med sitt eget liv. Då kommer man att inse att livet blir så mycket lättare. Främst för en själv. Hur vi väljer att vara och handla är ytterst vårt eget val. Måtte man aldrig hamna i hämndens fälla!

OTURSDAG

... fredagen den 13:de maj var ingen bra dag för Blogger. Rejält haveri i maskineriet... senaste inlägg, kommentarer samt inlägg i utkorgen raderade. Ja, man kan ju bara hoppas på att man snart kommer på fötter utan större skada skedd.

På tal om fötter idag har jag handlat årets sandaler och snygga är de tycker jag. Tummen upp, sa mats då jag kom hem med dem. Tänker plåta dem imorgon. För övrigt får de vänta på invigning till skolavslutningen ;-) Det är något speciellt med ny stass denna dag, det förstärker den festliga känslan då man sitter där i teatern på avslutningsföreställningen... och det är inte alls länge till (sista dagen för lärarna den 17 juni... )

Gillar klacken syns bättre på den här bilden:

Själv har jag i stort klarat dagen utan större fadäser, men imorse då vi kom upp lyckades Mats välta ett par saker i köket... det var så vi undrade vad det var för en dag. Kanske har man gått på tårna sedan dess ;-)

I dag är det en vecka sedan vi satt på hotellrummet och laddade för morgondagens konsert med Cat Stevens. Måste säga att jag har varit uppfylld hela veckan som gått av den.

Sköna fredag är här alldeles precis har vi varit bänkade vid Så ska det låta, ett av de bättre avsnitten. Nu är Mats på konsert med Rullande stenar på hemmaplan själv tänkte jag bara ta mig ut i rymden en snabbis och sedan väntar Fatima. ZZZzzz

TRÄDGÅRDS OCH MUSIKÄLSKARE

"Lycklig den som inte sörjer över vad han saknar, men som gläds åt vad man har"

Så lär den grekiske filosofen Demokritos ha sagt någon gång under sitt leverne 460 f.kr-370 f.kr.

Vackert utan att vara den mest lyckade färgkombinationen

Var för sig är det absolut perfekt

På hemmaplan då Mats var gräsänkling i sällskap med Charlie fick han en snilleblixt och tog en svingsa ut till Solhaga för att utöka fiskförrådet i dammen.




Aningen fega är de honan och båda hannarna. Men nu börjar de aklimatisera sig


I butiken rekommenderade denna fördelning av kön annars skulle vi riskera få allt för många fiskar i dammen.

Då gullvivorna och de röda trädgårdsvivorna strax bredvid förökar sig, resulterar det i denna vackra mutation.



***


På Luckys backe växer flera slags tulpaner och narcisser Riktigt vackert och maffigt är det nu. Backen står nu i full blom. Korten är tagna precis innan Mats och jag tog ett gemensamt ryck emot Kirskålen. Tyvärr måste vi ha ett provisoriskt nät här för att inte allt ska bli jämnat med marken då Charlie och ekorrarna fajtas ;-)

En del är planterat annat vet jag inte riktigt var det har kommit ifrån men även röda tulpaner är vackert!

Hibiskusen väntar i uterummet på om- och utplantering. Julens nötskålsrest har åkt ut för hugade. Skålen brukar decimeras då sonen är på besök till hans och vår glädje ;-)... annars är det perfekta leksaker till katten Olivia.

LYCKAN

Denna tredje och finaldag på vår gemensamma tid i kungliga huvudstaden, startar jag med att citera Shakespeare (1564-1616) i det närmaste nationalskald och världslitteraturens främst dramatiker;


Lycka är lik en parfym: man kan inte stänka den på någon annan utan att ett par droppar faller på oss själva."


Vad kan väl passa bättre än att starta med stadshuset med sin gyllne topp och där Riddarholmskyrkan skymtar i bakgrunden.








Det var vid denna utsikten vi planerat hoppa på en buss ut till Djurgården, som var vårt mål för dagen.

Men det var så skönt så vi promenerade en liten stund till i det strålande försommarvädret.

Vackra blommande träd på vår väg;





















Bevisligen fler än vi som fortfarande tycker att det är vackert i Kungsträdgården. En allé av de vackraste blommande träd kantade vägen.














Det var här strax bredvid som vi tog en fullsatt spårvagn ut till Djurgården.

Och här var det sagolikt vackert må ni tro. Hit måste jag åka igen var Eva-Katrines kommentar. Bara att sitta där på en bänk i solskenet och kolla ut över fjärden.

... sådan trivsam och avkopplande miljö så nära storstadens tempo. Bara jag ser bilden så är jag där i lugnet.

Men nu var ju faktiskt vårt mål för dagen ett besök på Lars Wallins modeutställning. Premiärdag och allt! Vet inte om det är solen eller skyddsfilmen som jag fortfarande har kvar på mobilen. Skulle tippa på det senare eftersom det faktiskt inte var någon sol vare sig då vi käka tapas eller på koncerten ;-)

Prins Eugens residens gick inte av för hackor må jag säga.

Så allt igenom vacker och harmonisk inramning till naturen!!!

Tyvärr har jag inga foton från dessa fantastiska kreationer för det var fotoförbud, som visserligen många trotsade men inte vi ...

Absolut om ni har tillfälle är det ett rikt sådant se fantisera och drömma och ibland :-O haja till.

http://www.waldemarsudde.se/wallin.html

Kul att i Dagens nyheter

ta del av intervju med modeskaparen själv. Lite om hans tankar om sin utveckling när han ser tillbaka på sitt liv som designer.

På hemresan höll vi på att missa ändhållplatsen tillsammans med några andra. I sista stund kom vi av. Det var innan vagnarna begav sig av tillbaka. Det hade ju varit snöpligt. Men det är ju å andra sidan sådant som ger livet extra spänning ;-)

Efter att vi fått uppleva allt det här med våra sinnen var det endast ett kvar att tillfredställa. Steakhouse och en welldone är aldrig fel.

Sen mina vänner så årestod inte mycket mer än den långa nu mer ryckiga tågresan hem till Skåne igen. Tur jag hade min tegelsten Fatimas hand medså jag var fullt sysselstt tills vi anlände till stationen i Hässleholm. Där väntade Mats och Charlie och då jag kröpt till kojs hade klockan hunnit bli halv 1 och det var inte utan att jag lite kände att ;

Borta är bra men hemma är ändock bäst :-)

Skönt att veta att inte jag heller behöver leta vidare...

STEVENS/YUSUF I STOCKHOLM :-)))))

Frampå dagen har jag tänkt att här ska komma några foton och en del kortare och längre filmsnuttar... om nu den nya överföringen från mobilen låter sig göras utan hack i maskineriet vill sägas.

Personen bakom artisten Cat Stevens hette från början Steven Demetre Georgiou. Stevens mamma är svenska och hans far grekcypriot han själv är född och uppväxt i England. Under några år var han dock bosatt i Gävle med sin mamma.

Vi skulle kunna uttrycka det med att ”Kärt barn har många namn”. Jag tänker att det över tid är tydligt att personen har hittat ett sätt att markera sina ställningstaganden, sin utveckling för sig själv och för andra. Han visar även klart i sina texter att han filosoferar över meningen med livet och hur han ser att man bör och vill leva. Han brukar musikkonsten för att kommunicera sitt sökande, sina tankar och utvecklar på så vis sin kreativa ådra.

I samband med att han konverterade till Islam på slutet av 70-talet tog han namnet Yusuf Islam. Numera verkar det som om han inte längre ställer sig främmande till att använda sig av sitt artistnamn. Kanske för att gå sin publik till mötes. Kanske är inte heller behovet att markera lika stort längre? Och det tänker jag är för att han nu inser att livet inte har något facit, att det är upp till oss själva att använda våra gåvor. Då han ser tillbaka är han i stort nöjd med sin väg.

För mig, och förmodligen talar jag nu för många ”gamla fans”;

Senaste veckorna har varit en tid av förväntan och längtan att återuppleva, i det närmaste snudda vid ungdomens vitalitet… möta den stora ungdomsidolen i verkliga livet och kunna dela upplevelsen med dottern.

Hänvisa till tidigare inlägg. Ungdomsidol… http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2011/04/music-lovers.html

Klipp;

Vid frukostbordet samtalade Mats och jag om denna ”kärlek” till musiken, jag vet inte vad som är lämpligt att kalla det … dyrkan… extas… att så helt gå upp i något som både Mats och jag gjorde vad gäller musik under ungdomstiden. I musiken kunde emotionella behov tillgodoses. Det blev ett sätt att hantera känslor i uppror som ex. kärlek, frustration, nedstämdhet och ensamhet. I musiken kunde man finna trygghet, påminnas om positivt och behagligt i ens bakgrund.
Men var detta verkligen annorlunda då? I så fall vad och varför?
Nej, att umgås med och genom musik. Låta tonerna sätta spår i det dagliga livet. Där värdet bestäms av dessa toner och ord. Att kommunicera eller inte kommunicera... att även socialt förhålla sig till olika stilar. Känna gemenskap, solidaritet... Att laborera med stilarna, pendla mellan avståndstagande och att närma sig vuxna. Sätt att forma sin identitet genom att man tränar sig att ta egna beslut. Det har nog alltid varit så. Dessutom skapa respekt för andras åsikter och smak. Utbud... teknik för att sprida...
... ja, sa Mats; man satt där med sina LP skivor som man älskade... ... Idag lyssnar vi båda på ett bredare fält av olika musikslag och artister. Men njutningen är densamma, kanske med den skillnaden att vi nog inte lever ut våra intryck på samma vis som då vi var yngre.

Halvt återhållsam dallrar förväntan i en fullsatt arena. Läser i efterhand att nära 9000 personer var i högsta grad närvarande denna behagliga maj-kväll.

Jag vågar nog säga att åldrar på åhörarna var lika mångskiftande som mångkulturella.

Så är ögonblicket inne… en mogen man äntrar scenen, ensam tillsammans med sin gitarr. Det känns inte mycket att gömma sig bakom så här efter alla år av tystnad. Tidigare långt mörkt hår avklippt, skägget är kvar men nu större och kraftigare. Grånat av år och erfarenhet, men han äger numera en uppenbar säkerhet. Han verkar ha vuxit inifrån och ser ut att ha funnit sig själv.

Han kom tillbaka återtog scenen, men inte utan att visa förändring, utan han visade gott prov på att ha lyckats förnya sig i musiken. Instrumenten gjorde han sig en gång av med och skänkte bort intäkterna. Men numera omger han sig med minst lika många egna ersättningsgitarrer som numrena i konserten.

Jag upplever att det nästan går att ta på värmen som strålar ut i isarenan. Okonstlad glädje, humor i mötet. Kärleken till musiken och publiken ärlig och total och det verkade som om han inte behövde avståndet varken till journalister eller till sin publik

Ett höjdarögonblick var då Yusuf framförde sin nya låt ”My people”. Den är inspelad i Berlin denna stad med sin rika historia… Toner som sätter sig direkt i musiknerven och är lika enkla, lika medryckande som komplicerade, blandas med budskapet om folkets rop efter frihet. Fängslande och sammansvetsande.

”Peace train” från förr, på samma tema är gammal och tidlös. Att människor och relationer är viktiga för Stevens går inte att ta fel på.

Själv verkar han vilja ge allt i mötet med sina musiker för sin publik. Han presenterar många nya pärlor, är återhållsam och manar till tålamod. Gäckar sin publik som väntar och törstar efter igenkänningens toner. Han sparar en del av de gamla låtarna till på slutet. Det är som om han resonerar det bästa till sist. Samtidigt undrar jag om det inte är så att han själv anser att en hel del av det nya är snäppet bättre.

Det är nog knappast en slump att låtvalen och listan sker i kronologisk ordning med start i nuet. Hela konserten var något av en musikalisk självbiografi, där Stevens sjöng och berättade och var den självklara huvudpersonen vi "statisterna". Samtidigt var det uppenbart viktigt för honom omge sig med skickliga musiker både av de gamla och av nya. Gitarren äger en självklar plats. Lekfullt kommunicerar tonerna med varandra. Då den unge grabben från Ghana visade sig i bakgrunden på scenen, utstrålade vitalitet och livsglädje, med sitt strålande och bländande leende kändes musikglädjen total.

Kvällstidningarna förvånade med att inte vara direkt översvallande i sina recensioner. För oss verkar det som om de inte ens haft folk på plats, då vi ställer oss frågande till varför de inte såg och kände det som vi gjorde.
Aftonbladet

Expressen

Svenska dagbladet

En tidigare intervju i Svenska dagbladet med Stevens

Här finns en uppsjö av gamla godingar.
http://www.yusufislam.org.uk/

Slutligen kan jag inte undvika att dra en form av parallell till Bob Dylan som trots att han är en del år äldre ”still is going strong”. Hans föräldrar utvandrade från Ryssland och familjenamnet var Zimmerman. Denne är en mångkonstnär och som artistnamn valde han Bob Dylan efter den kände poeten Dylan Thomas. Konverterade? Jo från judendom till kristendom.

Det känns troligt att Stevens är tillbaka för en ny VÅR, och att han nu kommer att sälla sig till de riktigt stora...
för mig blev det tydligt i Lördags kväll på Hovet!