UR

... men det här inlägget handlar ingalunda om tid och klocka...
Denna onsdag har jag ägnat åt "Språk, kultur och social identitet" en alldeles utmärkt bok skriven av Seija Wellros.

Det jag ska göra härnäst är att sätta mig ner med en skrivuppgift till kursen i Sv 2 som jag nyligen påbörjade. Fann några länkar till UR-program som verkar matnyttiga i sammanhanget. Har inte själv tagit del av dem i sin helhet ännu. Men det kommer jag rätt snart att göra.

De ingår i serien UR-samtiden- Barn av vår tid

Rikt språk nyckeln till framgång

Att behärska språket är en förutsättning för att ta till sig kunskap. Botkyrka är en kommun med många språk. Erik Nilsson, chef på utbildningsförvaltningen, berättar hur hans kommun arbetar med språkfrågan.

Ämnesord: Skolan, Språk, Mångfald i skolan

Att lära på sitt andra språk

Monica Söderström Lareu på Nationellt centrum för svenska som andraspråk vid Stockholms universitet menar att det inte bara är språklärarnas uppgifter att lära ut svenska till barn med annat modersmål än svenska - även ämneslärarna måste bidra till undervisningen.

Ämnesord: Andraspråksinlärning, Svenska som andraspråk

En skola för alla

Joakim Palme, professor i statsvetenskap, och Niklas Stenlås, forskare vid Institutet för framtidsstudier, pratar om vikten av att fler elever klarar sig med goda resultat i skolan. Den stigande åldringskurvan gör detta till en nödvändighet sett ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Ämnesord: Skolan, Studieresultat, Hållbar utveckling, Befolkningsutveckling

PAUS

Medan man funderar på vad man ska göra kan man slå sig ner och sjunga en visa





... eller fundera på våren

SÅ LUNKAR VI SÅ SMÅNINGOM

Det kom ett mejl. Dottern har köpt ny bil ;-)





Hoppla!!! Handlade inte livet om att komma fort fram?

OBS kompletteringar under föregående inlägg!

ATT VARA MÄNNISKA

Den här bilden har jag aldrig gillat. Och då handlar det inte alls om kurbitsmålningen i vackra färger, utan snarare om motivet.

Men egentligen börjar jag att inse att det är en utveckling som det inte är möjligt att värja sig ifrån...





Tänker inte ens att det är önskvärt, för varje period i ens liv för både gott och ont med sig. Det är väl det som är det närmsta rättvisa vi kan komma.

Vad vi gör av tiden och det vi ställs inför, det är helt "enkelt" upp till oss själva; Även kallat livet. Det är variationerna som skiljer, och gör oss olika, och det är ju i snedfördelningar utan möjlighet att värja sig vi kan uppleva orättvist. Det underliga är att på någotvis så klarar man oftast av det som man råkar ut för... på sikt.

Även om det verkar oöverstigligt då man står mitt upp i det


Åter till trappan:

0 år
Förhoppningsvis en "bekymmersfri" tillvaro fylld av lek och fantasi. Mycket har visats sig vara med hjälp av sinnliga upplevelser av världen. Kryddat med lagom mycket ansvar, bland vuxna som vuxet axlar sitt ansvar som just vuxna. Min barndom var nog både lika och olika andras barndom. Jag växte visserligen upp i en annorlunda familjekonstellation med tre olika generationer. Men, det positiva var ständig närvarande vuxen och slapp vara ett sk. nyckelbarn. Sammantaget ett faktum som på längre sikt gett ovärderlig erfarenhet och förståelse ur olika aspekter.

10 år
Nu börjar man så smått bli medveten om att livet inte bara leker. Möten sker med nytt och spännande att prova och sortera ibland. Det handlar mycket om val, vad ska man välja? Tilläts välja själv, också att stå för dess konsekvenser. Tiden upp till 20 såg säkert generellt helt annorlunda ut för min generation, de ännu äldre... som för dagens ungdom. Här tänker jag att det i mångt och generellt ser annorlunda ut idag. Men, det är hur jag tänker många barn och ungdomar ges möjlighet att göra alltför stora val där inte konsekvenserna hänger med. Det som är gemensamt, är att detta är en period när kropp och psyke är under ständig utveckling. Kanske ställer vi för första gången stora livsfrågor som; Vem är jag? Var kommer jag ifrån? ... och vad menas egentligen med begreppet familj? Man testar sina gränser och provar sin egen attraktion gentemot andra. Innan jag hade fyllt 20 hade jag mött mitt livs kärlek. Mina första möten med arbetsliv, utförde mer eller mindre grovt arbete då jag tjänade egna pengar. Insåg rätt snart att det var med människor jag borde arbeta. Ett kall? Ja, det tror jag! Utifrån det som fanns i bagaget. Mer eller mindre av en slump blev första målgruppen förskolebarn för min del.

20 år
Under de 10 år som följde handlade livet mycket generellt för min generation om krav och ansvar. Arbete, villa, bil och barn. Mycket under den här tiden handlade om rent praktiskt arbete. Kläder som skulle skötas, av och på. Tunga och otympliga lyft, nattvak men också mycket som var helt underbart och som man inte alltid ger sig tid att njuta för alla krav.

Då jag ser tillbaka så stämmer det väldigt bra in på vår tillvaro. Mycket handlade om jobb, tiden skulle fyllas med arbete något annat var inte att tänka på. Under denna tid fanns det inte tid för semester. Målgrupperna var barn och åldringar. En liten avstickare till spännande Svedala, det är väl den längsta utsvävning vi gjorde ;-) Visseligen provade 6 bilar under den här tiden. Ja det rörde sig om mer eller mindre pärlor, två Volvo PV och en SAAB 95 med trasig toppackning... 2 villor, en på landet och vårt eget bygge mer tättbefolkat område här i Åhus. Första barnet vid 24 års ålder och därefter ytterligare 2 innan jag fyllt 30, och så minstingen strax efter. Mycket var nya erfarenheter, men som man på någotvis rodde i land.

30 år
Utrustad med en fysisk och psykisk ork som i backspegeln verkar outsinlig. En tid då man mer och mer hittar sig själv och blir säkrare på vad man tar sig för. Nu får man praktisera det man tror på antingen något man har sett fungera eller som man tror är en bättre lösning. Kanske har man fastnat i ett dåligt mönster, men det är en annan sak.

Det stämmer helt klart in på oss. Det fanns väl inte många hinder som kändes överstigliga för mig. Man skulle skämtsamt kunna uttrycka det med att tillvaron var en hyfsat lätt potatis. Det var under den här tiden som vi tog vårt 3:dje hus i besittning. Gjorde renoveringar, jämsides med 2 vidareutbildningar och 5 nya jobb, samtidigt skötte och var hyfsat närvarande för familj. Medveten om hur oerhört viktigt det är med uppfostran och att vara närvarande för barnen.

40 år
En tid då mycket i ens liv sätter sig. Man är attraktiv på arbetsmarknaden med barn som i mycket klarar sig själva, men där man behöver finnas på ett annat sätt för dem. Det handlar inte längre om praktiska saker. Men, det finns så många fallgropar och man behöver vara närvarande då våra barn behöver oss mer "andligt". Sorgen gjorde sig gällande dubbelt under en månad. Hann inte mycket mer än att resa oss så fick jag min stroke (44 år) Kraven inifrån och utifrån blev till slut övermäktiga och det tog en ende med förskräckelse. Visserligen tog stroken inte mitt liv, men däremot min tidigare identitetsuppfattning. Klättrandet i trappen tog ett rejält steg tillbaka. Brukar tänka från ruta noll, men det stämmer inte riktigt och den här gången kändes det inte lika spännande. Det var inte något på kartan som stämde längre. Och det var inte bara min karta som var förvirrad. Det berörde i allra högsta grad alla andra i min närmsta omgivning. Barnen tvingades tidigt ta ansvar. De närmsta 10 åren har till mycket stor del fyllts av att acceptera olika tillkortakommanden jämsides med en kamp både med mig själv och en omgivning som inte ser, vill eller orkar se (förstå). Samtidigt en oro att inte veta hur det kommer att bli. Men det har faktiskt funnits det som har varit positivt också. Jag har tidigt fått en annan syn på livet, på vad som är värdet. Att vara tvingad att skruva ner tempot.




Läs gärna vad jag har skrivit i inlägget HÄR


50 år
Enligt bilden på toppen. Mycket högre kan vi nog inte klättra. Och visst är det så att man börjar generellt se världen och andra värden. Livsfrågorna återkommer, cirkeln är på väg att slutas. Egentligen startade denna process för mig redan för 10 år sedan.

Alla kan inte älska alla. Vad är det som gör att man älskar någon? Är blod tjockare än vatten? Intresset finns och man har mer eller mindre behov av att få visshet. Det är släktforskningens tidevarv ;-)

För egen del är det nu som klättrande i trappor börjar. Jag har ju 10 år att ta igen känns det som. Men klättrandet sker mer medvetet, för att fortsätta hålla kondition och kroppen på topp. Så på jobb klättrar jag både uppför och nedför ;-) Det finns så mycket annat som man kan och vill hinna få med i trappan och livet. Som att taktera fiolen! Ta tag i min konstnärliga ådra på något annat sätt. Teckna, måla, sy... Så nu ser vi framåt med en viss förväntan. Både på det som ligger närmst framför fötterna och lite längre fram. Det är så mycket man vill, men vad ska man prioritera?

Det kan röra sig om:

Lycka av det mera jordnära slaget; som att plantera och skörda egen potatis :-)

Då jag kollar på bilden av "livstrappan" idag, så ser jag något annat och det utan rädsla i bagaget. För om jag talar för egen del så har det nog handlat om en rädsla för något som det så uppenbart inte går att värja sig ifrån. På något vis ställde jag mig själv utanför. Det gällde liksom inte mig!

Börje Ahlstedt i dagens Nyhetsmorgon. Se på honom! Levnadskonstnären talar om livet, och den teater som han är en del i då Strindberg uppmärksammas i i Fröken Julie.
Slutorden

Det är synd om människorna
samtidigt är det helt underbart att vara människa.

Om man ser tillbaka på sitt liv, som många har varit inne på i dagarna, detta efter en artikel i Aftonbladet där det har gjorts en undersökning av vad gamla ångrar i sina liv.

För egen del skulle det handlat om att ha fyllt trappstegen med om inte innehåll så att stanna upp. Det handlar om livet och det är helt klart LIVSVIKTIGT! ... och tror jag mig om att kunna tala för oss alla!

TEAM WORK

Tror nog att ni har uppfattat att detta är veckans melodi i Paradiset ;-)


http://urplay.se/165725

VAD NYTT

... på Hållplats Åhus denna onsdag... ingalunda under solen... Ja jag vet den finns där även om vi inte ser den.












Det droppade in ett brev från vårdcentralen som en påminnelse att jag måste ta mig an detta sista för att ge bättre utslag till nästa kontroll. Min läkare tryckte på vikten av tabletterna, motion och kost. Inte så himla lätt att ändra något på inkörda vanor som man dessutom har trott var hyfsat bra ;-) Kalciumtabletterna för att stanna processen med skelettet och så mer intag av D-Vitamin. Dessa läste jag idag på internet, är likt hormon som behövs för att immunförsvaret ska fungera, reproduktion (hm) insulinutsöndring, absorbering av kalcium och fosfat. Den där solen är ju inte direkt lättfångad och solariet duger ju liksom inte.

• Fiskleverolja och lever står jag helst över men kan väl drista mig till en och en annan pastejmacka med gurka,

• fisk ex makrill, lax och tonfisk... låter mums

• mjölk och fil av lättprodukterna gissar att de är extra vitaminberikade, smör, ost

• animaliska livsmedel,

• fullkornsprodukter,
  
• ärter, bönor stämmer ju rätt bra med det vi försöker få i oss från south beach diet med en liten släng av GI
  
• svamp (svårare att hitta någon vid denna tiden det får bli i affären då)

Hittade en bra sida här från kostdoktorn

Då det gäller motion så blir det ju en hel del promenader då man har hund (oavsett väder). Vi har ju börjat simma en dag i veckan och idag var det premiär för joggingturer 2 km har inte bestämt om det blir 1 eller 2 gånger/v. Har bara tagit hissen vid ett tillfälle istället trapporna upp till jobbet på vån 5 under de 2½ år vi har huserat i lokalen.

Vi hade ett himla flyt med joggingen för en stund efter vi kom hem så började det snöa och det höll på ett par timmar visserligen så smått att det knappt la sig. Men nu ikväll följde jag med Eva-Katrine till gospelkören som hon har börjat i. Och efteråt då vi körde hemåt var luften full av flingor stora som gamla 1 och 2 koppar- och järnöringar.

Annars har det varit en dag i pluggandets tecken. Känns bra för nu är det inte många sidor kvar av boken vi ska ha läst tills kurstillfället i början av mars. Sen ska jag på allvar ta tag i tankarna till skrivuppgiften.

KONST; GOTYE

Now and then I think of when we were together
Like when you said you felt so happy you could die
Told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But that was love and it's an ache I still remember

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end
Always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
You didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
And I don't wanna live that way
Reading into every word you say
You said that you could let it go
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know...

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
You didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

I used to know
That I used to know

Somebody...