MED STORMSTEG

Så närmar sig en ny och fräsch helg, helt sanslöst så fort veckorna springer iväg. Det är mer än hur jag känner mig och vad jag gör denna morgon efter att helt plötsligt fått ont i min häl och till synes också utan anledning. Det har blivit dunklare morgnar... strax är jag framme vid porten till jobbet. Kändes inte alls länge sedan jag var här sist, så sent som igår kväll hasade jag mig hem efter föräldramöte...

... och det skymmer allt tidigare om kvällarna. Månen har krympt och är inte ens halvfull längre. Sånär som på en cyklist om susar förbi är det ännu tämligen tomt och ödsligt i stan. Gatans läckra planteringar framträder dunkla från sin höga nivå emot en himmel som ljusnar på för varje stund.


Kan inte undgå att notera uppstickarna bland bladverket på marken. Färgstarka och moderna eller snarare borde man kanske kalla dem Tidlösa ;-)

Visst är det väl en enorm knapp som vilar på högkant?

I bakgrunden om man spetsar ögonen kan man se över Domustorget och bortåt korsningen över kanalen och Tingshuset skymta fram. Bakom Tinget ligger Kristianstads gamla fängelse... och strax bredvid koncerthuset.

Nu gäller det verkligen att fånga stunden om dagarna. Att både bildligt och konkret ta vara på solglimtarna.

Först på plats, då jag gått ronden... rullat upp persiennerna... fastnade jag bokstavligen inför denna syn. Kan nästan inte låta bli att upprepa superlativen. Dessa vackra byggnadsverk torn och tinnar emot en redan klarblå himmel blott halv åtta på morgonen. Allt detta vackra, tyst och stilla... omöjligt att inte försättas i ett tillstånd av att vara salig. Att få vara med, hade jag inte haft ont i hälen så hade jag nog varit tvungen att nipa mig själv i armen...