BAIRRO ALTO, ALFAMA och hem till BAIXA

Löste nya 24 timmarskort för att kunna åka lite kors och tvärs med början rakt uppför, skulle tro i 40 procents lut. 

Det knirkade och skrek i bromsarna då spårvagnen långsamt strävade uppför backen...

... tills spåren helt enkelt slutade. En trappa så var vi i det närmaste uppe på toppen av  Bierro Aalto, vilken mysig stadsdel... 














Fin utsikt över kända kvarter närmare bestämt Baixa. Det var där vi bodde, mitt i smeten. Ja mer centralt läge får man leta efter. Kollade man från Bierro Aalto lite snett uppåt Alfama till så skymtade man borgen. Den hade vi ju inte varit inne i förra gången så nu var vi tvungna att råda bot på det!

 





... landade till på ett pyttelitet inhemskt fik.

Passerade den charmigaste lilla lastbil som jag har sett. Tänk vad praktiskt att ha en sådan då man ska köra till tippen ;-) ... eller inte här i smala gator.

Inte igår man var inne i en butik som doftar nymalet kaffe och säljer mängder av tesorter.

Kollade på rivningskakel i mängder det ena vackrare än det andra från 16-, 17- och 18-hundratal... De såldes styckvis eller i obegränsat antal. 

Nu blev jag som vanligt...när det ska gå kvickt, jag kan inte bestämma mig... Och det stannade vid nada. Annars kunde det ju ha varit häftigt att ha en med sig hem. 

Här ett nyrenoverat och helt kakelinklätt hus så karaktäristiskt för Lissabon. Dock inte så representativt att det var nyrenoverat då stan är rätt nergången. 

Men ändå en så charmig och gemytlig plats med lugnt tempo

...åter vandra på mysiga smågator. Kolla på hantverk bl.a. tuppar Camilla! Beslöt mig för att vi inte behöver någon... Hade isåfall varit häftigare med en in real life.


... Däremot inte omöjligt att vi iordningställer akvariet. Kanske i badrummet...? Vi kom överens om att det kunde vara häftigt att kolla på firrar då man badar.

 

Sen satte vi oss på 28 igen för att bege oss av till Alfama. 

Så brukar det bli då vi är iväg någonstans. Vi fastnar för någon plats och som vi sen vill se mer av ... som di trevi i Rom...

Men hallå kunde inte låta bli Marianne. Det här är ju vår buss... ;-)








 Ännu en gång njuta utsikten i Alfama


 

 ... notera nyanserna; idag låg här ett jättestort kryssningsfartyg vid kajen.

 


  ... man noterar som sagt nya saker, som de här takläggarna som arbetar utan skyddsnät. En sådan arbetsmiljö hade knappast varit godkänd här i Sverige.

 

Den här gången var vi också inne i borgen Castello de sao Jorge, från morornas tid (800-tal) Louisa. 

Här passerade korsfarare år 1147, slavhandel, kungar och förbrytare... Häftigt så mer än skandal, om vi hade missat den. För, om väggar kunde tala vilket himla liv... I handboken står det att denna borg är Kungen över Lissabon.

Och snett ner till höger har ett par katter gjort det riktigt bekvämt för sig bland silvergrå svingel.








Jodå, jag tog mig uppför trappan... men sen var det totalstopp... grymt låga kanter och jag är ju som bekant höjdrädd... :-O

Kan undras hur länge sedan här bakades några bröd... för visst är det väl en bakugn?

Hur längesedan här hissades upp vatten...

Sista kvällen blev en värdig final. Ritualen med dusch och omdress därefter en promenad och kände ännu en gång på Lissbons puls. Butikerna ännu öppna... Här arbetar butiksbiträdena länge... Luften fylld av kastanjerök i gathörnen... Kanske dåligt att man aldrig har smakat en endaste en? Eller inte... 

 

Vad som är betydligt bättre att vi har hållit oss ifrån är marijuana som Mats blev erbjuden mitt på öppen gata.  

Landade däremot på Hard Rock kafé. För min del var det första gången, men jag hoppas inte sista.  Det blev en riktig fullträff. 

Godaste hamburgarna på länge och underhållning på hög nivå... Visserligen utspottat på storskärm men absolut stämning. 

Inte gjorde det ont att hotel Residenncial Florecenta bara låg runt kvarteret kändes skönt då vi väl bestämde oss för att knyta oss. Taxin till flygplatsen beställd, hotellnotan betald så ställde vi klockan på 04.00 ... Sweden here we come!