Välkommen att göra ett stopp vid "Hållplats Åhus" för att fundera tillsammans med mig angående livet. Själv noterar jag, ställer frågor, inväntar napp och spinner vidare.
Vänta bara tills det Plingar till :-D
Godmorgon mina vänner! En strålande morgon, solen skiner, marken friskt våt efter natten. 16 grader varmt ute. Det behövdes ingen jacka på morgonrundan var Mats första kommentar då han och Charlie kom hem.
Har hunnit med morgonbestyren där kolla kommentarer på bloggen ingår... samt skickat iväg ett litet mejl till dig Ann (bara så du ser det).
**********
Det fina vädret nådde oss här i södra Sverige redan under gårdagen. Som man har längtat! Ändå kom värmen så hastigt så den överrumplade.
Riktigt så man fick notera för sig själv att vara nöjd med som det är.
Charlie och jag rensade ett par rabatter.
Klibbet; som jag en stund trodde skulle övergå i åska stannade vid en skur och jag hann t.o.m. få in tvätten innan den blev våt. Dessutom ett lagom avbrott för att hinna med skafferirens och städ av baren :-)
Det var så skönt ute på kvällen då Charlie och vi tog vår kvällsrunda. Stort trädgårdpartaj i kvarteret skratt och musik. Klockan var halv 10 och det var fortfarande 17 grader ute ! Fantastiskt och välgörande!
Militärövningar; i Åhus på förmiddagen var det fullt krig. Då jag kom hem vid middagstid passerade pansarvagnar över vår lille väg och då jag hade vett att få upp mobilkameran så kom en liten söt en:
... Genom att vara staden på fastlandet ett stenkast från Tysklands största Ö Rugen kallas Stralsund även för just "Porten till Rugen". Den anlades av en furste av Rugen redan 1234 och näst efter Lubeck är det den Hansaförbundets förnämsta stad. Richarda Huch (författare) skriver poetiskt om staden att den är i ett med havet såväl i historien som i nuet.
**********
Efter en god natts sömndär vi ändå konstaterade att sängarna hemma är ännu skönare
;-)
... Vaknade vi av att det skvalade utanför fönstret. Ön Rugen gjorde skäl för namnet att vara ett badparadis ;-)
Efter att ha packat ihop vårt pick och pack samt avnjutit en variationsrik och god frukost... gjorde vi som andra ungdomar; drog vidare. Utan något riktigt hett bestämt mål stannade valet vid Stralsund. En stad som under lång tid till och ifrån varit i svensk ägo. Det är intressant att dra paralleller hur det var här i Skåne, men att här stod slagen mellan danskar och svenskar. Så Stralsund har en historia som lite påminner om vårt Christians (IV) stad. Men stan är i betydligt sämre skick. Se bara, hus står tomma och gapar med söndriga fönster och fasader. Ute regnade det, men inte värre än att vi kunde njuta av vår promenad.
Här fanns gott om mysiga affärer men de fastnade inte på våra foton. Det gjorde däremot en pampig kyrka. En utav tre har jag efteråt läst mig till. Det är Nikolai, Maria samt Jakobska kyrkorna. Samtliga från 1200-talet. Hade jag vetat att vi skulle besöka Stralsund så hade jag varit bättre påläst i förväg.Men vi enades om att vi gärna skulle åka dit igen särskilt eftersom det är så nära hemma.
Här är stadens rådhus som är från 1200-talet. Fin fasad inuti under restaurering som så mycket annat i stan.
Ett stenkast från Rådhuset så står vi på der Alter Markt som skylten också visar. Vid rådhustorget ligger det kända guvernörspalatset för svenska Pommern från tidigare delen av 1700... kanske är det detta;
... och kollar upp emot några väldigt vackra fönster.
Vi trampar på trottoarer belagda med små fina gatstenar i det närmaste mosaik. Fasader restaurerade, men med effektfullt framtagna partier för att visa hur medeltidshusen en gång byggts av rött tegel.
Staden har varit utsatt för åtskilliga härjningar och 1678 anföll Könicksmark Hansastaden som denna gång försvarades av Brandenburgare och danskar. 157 grova kanoner satte staden i brand. Här pågår utgrävningar och man kan se hur staden har byggts upp igen på gamla rester. Här ligger hopsamlat halvt avbrända bjälkar.
Ja, nu ska ju inte detta bli en roman men jag kan ju berätta att Stralsund idag är känd för sitt rika kulturliv och inte minst som sportstad men tanke på sina 60-tal idrottsföreningar. Det är en grön stad med vackra parkanläggningar läser jag vidare men av dessa såg vi inget.
Ja så var vi då tillbaka i Sverige efter vår lilla minisemester till den vackra tyska ön Rugen. Där hade våren kommit ett snäpp längre än härhemma. Efter vad jag förstår har det kanske inte varit så mycket annorlunda just vädermässigt. Visserligen fick vi lite sol frampå dagen i fredags i Tyskland, men på lördagen regnade det till och ifrån.
Här i södra sverige har det varit efter vad jag förstår cirka detsamma. Men i Stockholm berättade Eva-Katrine hade man kunnat gå i skjorts… och i Norge 18 grader varmt! Då vi kom hem hade tydligen ändå "värmen" räckt för att träd och buskar skulle ha slagit ut. Så vackert ja, direkt andlöst!!!
Naturen på Rugen var inte heller så mycket annorlunda från den vi har här hemma. Landskapet är böljande, skogigt både tall och löv… mycket träd, alléer, rätt smala vägar och inte det skick vi är vana vid från Sverige. Utmed en vägsträcka var det faktiskt så att det fanns vitmålade kors på vareviga träd. Minst sagt kusligt, samtidigt som det manade till eftertanke, till att dämpa takten. Men på det hela taget har vår resa varit ett välkommet avbrott från vardagen. Tid för avkoppling, upplevelser och för att finna ny inspiration. Men herre min je vad vi känner oss såsiga idag… Får väl säga som du Tigris rejält såsig; tecken på ålder eller väljer vi hellre ”Det är inte mycket det fina tål ;-)” En mysdag har det blivit denna söndag, då vi har fått umgås med våra båda töser, så har Eva-Katrine slingat mitt hår och så har vi kollat på filmen Hachiko igen den här gången alla tillsammans (trailor här till höger), premiärklippt gräset... En vända till tågstationen i Kristianstad för att vinka av Anna-Karin och en till Hässleholm för att vinka av Eva-Katrine. Playan i Åhus så att Charlie fick rasta av sig kungligt.
Visst hade det varit häftigt om vi kunde träffas, och det hade verkligen varit jättekul att diskutera våra funderingar runt livet, förändringar… nya upplevelser, kroppsliga förändringar trötthet etc. Det är viktiga frågor att ventilera med andra för att processen inte ska riskera ska bli förlamande utan möjligheter att leda vidare. Det är som det är mycket kan man inte göra något åt endast försöka se det med andra glasögon.
Det är nog som du skriver Elisabeth det är som om vi ofta har tunnelsseende då vi ser på tillvaron och det som finns runt omkring. För mig har det också blivit viktigare med natur, småkryp, fågelsång och annat efter sjukdom. Men tänk att det ska behövas för att öppna ögonen för vad som är betydelsefullt.
Barnbarn… så häftigt Bestemor! De färgglada målningarna är mycket riktigt oljepastell och akvarell Pella. Din grabb gillar kanske att måla? Hoppas snart att vi får barnbarn, riktigt längtar. Vi har ju fyra barn så sannolikheten bör väl vara rätt stor…? För mig blir det mer och mer självklart att dela med mig hur jag tänker… skönt att höra att det finns fler som tänker i liknande banor. Ellen Key hade på sitt älskade Strand grupper av kvinnor som träffades och delade sina tankar. Än idag är det möjligt att söka stipendium och få vistas under ett par veckor just på Strand under sommarmånaderna för just detta ändamål. Det kanske hade varit något mina vänner?
Inte alla som har haft någon förtrolig som det gått att dela allt med, men vilken gåva att ha fått uppleva detta! Och samtidigt vilken sorg det innebär då man förlorar denne. Många gånger är det säkert en av anledningarna till att man ser till att inte fästa sig för mycket inte riktigt släpper in på livet. För rädslan att bli sårad. Och ibland tror jag även att det handlar om rädslan att visa sig för mycket, för att detta kanske skulle kunna utnyttjas.
Blogger vill inte ta emot fler bilder så jag har bestämt mig för att portionera ut Rugen i veckan :-)Bara så ni vet så verkar jag inte kunna kommentera något heller idag, tyvärr :-(
Cashs sista inspelning, det handlar om livet... så fyllt av känslor...
God morgon … lite sovmorgon blev det allt idag. Faktiskt blev jag liggandes ända tills halv 9 och trynade och när händer det!?
Efter en 1 timmars tur med stavar var det dags för frukost. Ja ni hör idag har jag min personlige tränarcoach Eva-Katrine på hemmaplan det blev en mysig tur med mycket förtroligt snack så där på morgonkvisten. Och om det kändes lite motigt innan, så konstaterade vi att syresättningen och allt annat i kroppen kom igång och det smakade nu fågel med första målet.
För övrigt lite av en softdag idag. Ja ni vet sådant där viktigt; som att göra några besök hos mina vänner i bloggrummen, packa lite smått inför vår semestertur till Rugen. Vi ska ju bara vara borta ett par dagar, men ett ombyte måste till och så finns där spa på hotellet så badkläder är givet ;-)
Se nu till att kurera er Ann och Gudrun. Inte nådigt att vara i det stadiet att man kippar efter luft genom näsan och inte heller då den rinner i ett. Helst vill vi vara friska så klart! Har lyssnat på ditt musiktips Ann och har nog hört det men inte så att det har fastnat. För tillfället har vi ingen ny favve vad gäller musikartister, diggar mest gammal skåpmat... och det är då inte det sämsta ;-)
Det händer ju att jag spelar lite för er här på bloggen bla Ane Brun- hon är bra! True colers är en fantastisk låt. Det är flera som har gjort den och dessutom gjort den bra (!) ex. Eva Cassidy och Phil Collins.
För mig är det självklart att hjälpa då jag kan som du skriver bestemor:"den lille piken du møtte på din ferd!" eller "Ta sig an och bry sig" Lena, och säkert för er andra också det hör jag! Men tyvärr gäller det inte för alla. Här är det något som har hänt i samhällsklimatet. Och varför, det kan jag inte riktigt sätta fingret på.
Kan det handla bara om att vi har så brått att vi inte hinner få det med i vårt späckade schema?
Nej det tror jag nog inte… vad är det vi prioriterar och i så fall bortprioriterar? Om man vill vara elak skulle det kunna handla om där det finns plats för egen vinning med bortprioritering av medmänsklighet och tydliga vuxenroller…
Är vi kanske rädda för att ingripa med tanke på eventuella repressalier? Rädslan för att lägga sig i?
Var går gränsen vad som är allas ansvar och att lägga sig i? Upprörd ja, det blir jag också Gudrun. Visst önskar jag sätta spår i människors liv för det är ju så viktigt att det goda överväger. Elisabeth du skriver om den lille björnungen ”Tänk vad skönt att ha sin mamma när det blir lite tufft”. Men om inte mamman finns där? Vems ansvar är det då? När inte det finns tålmodiga närvarande vuxna som bryr sig? Och vad händer då med barnen? ... även i dett längre perspektivet då de själva blir vuxna. Eller som du skriver Lena: "Hur vi vuxna beter oss mot barnen".
Det man minns efterpå är som du säger Bestemor det som har varit positivt... det är knästrumpor och kjol och fint väder inte det kalla ruggiga kymiga och då gäller det att det är just detta som är positivt som överväger.
En härlig runda till Kronoskogen för att insupa naturen, Bokarna har nu spruckit. Massor av luft bland regnvåta löv och havet ligger kav lugnt. Så hem och brassa grillen, spett så är dagen räddad och vi ligger i däck före 6. Det passar oss bra för avresan imorgon bitti går av stapeln i "svinottan". På hemmaplan? Charlie och syskonträff ;-) Vi hörs! Ha nu det så bra mina vänner!
"Lek med landskap" i akvarell för den som gillar starka färger. Den här bilden finns i en steg-för-steg bok med akvarellövningar för alla.
Den boken lämnar jag framme så blir där lite att bita i för dig Eva-Katrine då vi är iväg på semester... JIPPI :-)
TACK Ann, det är så vackert med vitsippor! Den andra bilden måste du nog förtydliga, budskapet förstod jag inte!
Men herregud Tigrisnjöt av sipporna och har inte satt det i samband med Mördarsniglar. Du skriver; "... den långa, snöiga vintern har medfött att vi har ovanligt mycket vitsippor. Hela vår nedre del av trädgården är invaderad". Låter ju rimligt tycker jag men absolut förfärligt! Ja, ni ser oftast brukar mina svackor vara ... om inte direkt snabbt överstökade så... Vägrar helt enkelt låta mig slås ner, egentligen har jag nog alltid varit sådan mer eller mindre... att vara envis och ovillig att ge sig; det kan vara positivt och helt outstanding då man använder envisheten konstruktivt.
Sedan är det helt klart skillnad på svårigheter och svårigheter, och absolut handlar det mycket om faser i livet Kerstin. Jag gillar dina klarsynta tankar. De når mig som huvudet på spiken utan en massa ord. För egen del tenderar orden ibland att ta överhanden och då är det skönt då budskap inte skyms!
Ibland så är det, tycker jag, välgörande med ett skratt inte ta det som händer i livet för allvarligt. Det har jag behövt rätt mycket hjälp med under åren... men jag tycker att det går bättre och bättre. Hoppas att det håller i sig. Här har jag haft god hjälp av min äkta hälft. Fast jag tror nog att det beror på det skyddsnät man har runt sig. Och faktiskt för egen del även vilka starka färger jag omges av!!!
Ibland är det bäst att göra som Bestemor säger "... gjør som Reven legg svansen over nesen og sov godt!!!!" Ibland är det bara det som behövs att lägga bekymmer åtsidan och hämta nya krafter i sömnen. Välkommen in på banan Bestemor (dvs. bloggeriet)!!!
Släng ditt dåliga samvete Elisabeth, skriv en kommentar då du hinner. Och om du vill räcker det ju med att du var här ;-) Klart att du har mycket att stå i hur mycket vet du bara själv... och förresten så orkar man olika och kan dela sig olika. Numera kan jag bara göra en sak samtidigt annars blir det kortslutning. Krävs för mycket av mig påverkas jag negativt blir grinig, arg...
Lena det gäller dig liksom alla andra. Du har många järn i elden just nu... det är mycket du vill men du måste hushålla med dina krafter. Det där hade jag fruktansvärt svårt med förut att PRIORITERA. Jag ville så mycket och försökte hinna med och tiden räckte inte... att känna sig otillräcklig är ohållbart i längden! Och se hur det gick! Då får man försöka leva med de nya förutsättningarna svårigheterna kommer vid de där tillfällene som jag redan har varit inne på Krav utifrån och infrån...
Gudrun krya på dig! Jag vill verkligen läsa och kommentera på din blogg. Komma in går bra men att kommentera verkligen jättesvårt. Mina kommentarer försvinner innan jag har skickat dem så låser sig datorn. Elisabeth har ju också problem med din blogg så det är nog inte min dator? utan snarare blogger...
Snacka om Blixtar och dunder i Åhus vid middagstid. Inväntade att det skulle hätta för att gå med Charlie en runda innan det var dags att ge sig av. Och jag talar inte om småskurar regnet vräkte ner och jag var tvungen att inse att det inte skulle bli bättre. Charlie var tvungen att ut. Det blev kvartersrundan, som jag sa det dundrade och blixtrade runt oss och jag behöver knappast säga att jag var pölvåt då jag skulle springa till bussen. Hann ändå under tak innan skyfallet övergick i stora hagel.
Såg då en 150 meter bort hur en liten flicka kom springande med jackan över huvudet. Tills hon stannade och bara ställde sig och började gråta... Ja, det fanns ju ingen möjlighet att ge sig ut men jag ropade till henne att springa till busskuren och hon sprang! Storgråtande kom hon emot mig och jag kramade spotant om henne... jag har rymt hulkade hon... de kallade mig fula saker i skolan och jag sprang.
Hon hade ingen mobil, men kunde sin pappas nummer så det ringde hon. Hör och häpna han började skälla ut henne och sa att hon minsann fick gå tillbaka (nästan 2 km). Hon bad honom att prata med tjejen (mig) som hon hade lånat telefonen av... det ville han inte (kanske tur för honom). Ja, jag visste ju inte hur jag skulle göra jag var på väg till stan och lektion. Så flickan fick följa med en bit på bussen. Vad jag kände det som om jag svek henne; en lite tjej från åk 3 som visserligen vinkade till mig utanför bussen, men som fick gå den sista biten själv tillbaka till skolan med pölvåta kläder... Skolan där hon inte ville vara och med en fröken som hon sa inte gör något om man berättar det... Ja, det finns inget att säga, frågorna surrar i huvudet och man kan bara rista på huvudet över handfallna vuxna!
Efter en god natts sömn övergår gårdagens haveri så sakteliga i haRveri. Och ser ni, det handlar ju bara om en bokstav!
Visst det finns små irriterande moln på vägen, men dessa ska minsann inte få mig på fall. En bil är bara en bil. Men hälsan är viktigare. Ett litet moln, hoppas på upplöses rätt snart.
Sakteliga går vi ju emot det gula bland alltmer grönt. Det känns varmt och gott att tänka på.
Har dessutom ett par kortare resor som jag ser fram emot mycket, så det är avgjort vi harvar definitivt vidare ;-)
Så här vackert och välkomnande lyser tulpanerna vid entrén utanför mitt jobb. Imorse stod jag med kameramobilen i högsta hugg då en man kom för att parkera sin cykel. Och han sa att han också hade förevigat dem och att de är bland de vackraste tulpaner han har sett :-)
Idag skiner solen från en halvmolnig himmel. Exkursion står på schemat. Visserligen en del prov kvar i skolan men det drar ihop sig till förberedelser inför skolavslut och sommarlov. Olika känslor mer eller mindre positiva beroende på vad man går ifrån och tillmötes. Ett är säkert att vi alla går emot framtiden utan facit.
Hur det kommer att bli beror på olika omständigheter men kanske ändå mest på oss själva. Hur vi väljer och vad vi väljer att göra av framtiden!
En riktigt lång promenad blev det med Charlie efter jobb. Såklart kan inte matte låta bli att kolla ingående det vi passerar...
Mmm... här luktar det ljuvligt... Blommande Hägg I suppose;
En vit Magnolia gör sig bra emot svart granit. Snacka om vackert stilleben... egentligen tillhör jag ju inte dem som dras till dessa grovkrossanläggningar. Jag föredrar att kunna trampa direkt på marken; känna sval jord och gräs som killar under tårna.Men det här var då vackert!
Någon som minns en tosing som provade hänga tvätt, barfota i snön ;-)
Eva-Katrine ända upp till färgaffären (man måste ju träna innan "häxan" dyker upp och kör med oss ;-)... alltnog där fick Charlie sitta fint i koppel för andra dagen i rad, medan jag uträttade ärende snabbt och lätt. Det klarade han galant satt som ena staty. Men däremot blir han väldigt exalterad då jag dyker upp och sedan tar det ett par hundra meter innan han går fint igen. Från det ena till det tredje; Vilken tur att vi hann hem till vår favoritserie Ghost Whisper! ...som de hade bytt ut mot ett annat trist program :-(
Just nu blommar gula tulpaner med röd kant vid soldäcket
Och små gulvita i samma rabatt
Bara så ni vet det mina vänner så kan jag inte lämna kommentarer hos er. Jag har försökt både hos dig Gudrun och dig Lena. Allt jag hade skrivit på era bloggar försvann och på din Gudrun där fastnar jag så jag måste stänga av min dator på knappen för jag kan inte ens komma någonstans varken fram eller tillbaka!
Godmorgon mina vänner! En strålande morgon, solen skiner, marken friskt våt efter natten. 16 grader varmt ute. Det behövdes ingen jacka på morgonrundan var Mats första kommentar då han och Charlie kom hem. 
