Bloggintresserade

tisdag 31 januari 2012

LALEH

måndag 30 januari 2012

ÄN SÅ GÅR DEN UPP OCH ÄN SÅ GÅR DEN NER


Ja, hur var det nu "Upp som en sol och ner som en pannkaka", men det stämmer ju inte alls just denna mulna och råkalla dag. En morgon då det kändes allt annat än lätt att stiga upp för att komma till jobbet.

Inte har jag sett solen på hela dagen inte förrän nu ikväll då Eva-Katrine och jag
blickade åt väster. Då hade vi turen att ta turen med Charlie. Inte mycket till solnedgång här på Östkusten...

...men så får vi ju å andra sidan stundtals bevittna desto finare soluppgångar.



Om inte annat så vid takstolslutningen
Ann där solen skickar ut sina trästrålar varenda dag. Förresten är jag tacksam att bo den här sidan ryska väggen ... Finland -40 grader låter ju omänskligt... och tänk på djur som måste vara ute...

Tider för solens upp och nedgångar i hela Sverige kan man utläsa HÄR

Man kan ju konstatera att om inte, så var den i vart fall punktlig ;-)

söndag 29 januari 2012

FRÄCKT och FRISKA FLÄKTAR

Redan söndag... och man skulle kunna säga att tiden nästan har flugit fram... för snacka om vilken snålblåst.

På fredagen var Mats och jag och simmade i Furuboda där jag har löst kort för mina friskvård
spengar genom jobb. Detta som led i att skaffa ett ännu bättre leverne med tanke på skelett och hela köret. Där finns det två bassänger den ena är 12.5 m så som ni förstår blir det rätt några längder att simma för att man ska komma någonstans. Ändå blir det inte annat än till andra änden ;-)
Den andra bassängen är en mindre varmvattenbassäng där vi en gång gick på babysim med vår äldsta. Det var då det började bli populärt med babysim för man hade kommit på att det gällde att hålla fiskandningsreflexen kvar, och vi bodde ju faktiskt på den tiden bara ett stenkast ifrån "badhuset".



Det här kortet är taget i mitt "Kreativa rum"... provdockan är från Domus totala utförsäljning av allt utom livsmedel. Ett trist kapitel det här med nedrustningen om ni frågar Mats och mig och säkert många andra också. Men, det är en annan sak. Det här är nästa veckas outfit. Ingalunda nytt, men som sagt sådant jag gillar. FRÄCKT! Jackan inköpt i Italien, den fick jag av Mats då vi var där på min 40-års dag. Och det var ju inte igår. Tänkte att så kallt som vi har det inne på jobb så får den ersätta en varm kofta...


Även att dressen väl kunde matcha takteglet strax utanför fönstret. Du Kerstin som är en fena på fåglar. Upptäckte då jag framkallade bilden något intressant högt upp i luften till höger... intressant eller...?

Om dockan nu var ett fynd...


Var det ingen rolig syn som mötte oss då vi kom u
t på parkeringen. Tyckte det blev en farlig fart på "grannarna" då vi dök upp. En man, en kvinna och kvickt memorerade jag därför deras registreringsskylt. Kollade sedan vår bil, noterade följande och skrev ner numret och tidpunkten. FRÄCKT i kvadrat... vågar man tvätta bilen? Nej!










Knäppt och knappast så att man fattar! ... passande med en knapp i svart granit ett stenkast därifrån.












Så var det det här med friska fläktar. Vi har trotsat kylan och mött havet både lördag och söndag. Var glad för halsduken som jag kunde sno ett extra varv upp över ansiktet. Då vinden blåser så snålt från havet känns det som småspik emot kinderna.





Täppet lördag



Täppet Söndag... om än snålare. Grannen kom körande med sin lille båt på släpet. Tänkte att nu om det ska bli riktigt kallt så var det bäst att plocka upp den.











... Kallt eller ej, man kan ju inte annat än erkänna att det är rätt vackert !





Nu står en härlig och varm köttgryta och puttrar på spisen. Oxbitar, diverse grönsaker som palsternacka, morötter ... kantareller... serverat med ris, färsk broccoli och grönsallad. Mums... sen är det minsann dags för nästa tur. Har man hund så kommer man då ut oavsett! Tur i oturen att man åker på den turen ;-)!

Förövrigt hör jag till den skara som längtar efter våren, efter att få påbörja alla trädgårdens nya projekt. Ser att någon har surfat sig in på min blogg genom att skriva sökorden;
Hydrangea paniculata Magical of Moonlight, lite märkligt... eller snarare inte... Men lika enkelt vore att skriva Hållplats Åhus direkt! Just igår såg jag rätt stora skott på busken som jag skrev om den 5 november. Den har fått plats i vårt uterum med krukan emballerad. Men till våren ska den minsann ner i jorden. Klippt;
Det är
en Syrenhortensia som blir 1.8-2.4 meter hög. Den ska planteras i genomsläpplig jord i sol-halvskugga och vattnas regelbundet. Plantan är kraftig, men idag helt bladlös så foto känns inte meningsfullt ;-) , ska däremot bli spännande att få se hur den ta sig ut till nästa säsong! Även den knappt 100 kronor.

MYSTERIUM eller SOLKLART?


... undrar hur detta har gått till ?

"Jag undrar sa flundran om gäddan är en fisk...???"

Men visst är det ett äpple om än litet.

Det sägs ju att äpplet inte faller långt från päronträdet... men inget päronträd i sikte längs hela stranden...

lördag 28 januari 2012

BUDSKAP

... hur viktigt är det inte att reagera, inte vara tyst utan att säga sin mening. Sprida sitt budskap hela vägen från gräsrotsnivå och i olika sammanhang.

Jag säger som jag brukar det är inte jag som väljer storlek... Blogger önskar tydligen vara med på ett hörn även idag.

Rosor regnar al
drig från himmelen. Vill du ha fler rosor måste du plantera fler rosenbuskar.













Citat författaren tillika estetikern George Eliot (1819-1880)



Så klokt tänkt och sagt. Rosen här ovan är vår, enkel och med en doft av äpple. Hoppas på att rosen av busksort ska sätta fart det här året.


Missade ni morgonens intervju med Kofi Annan på Tv4?
Gör för allt i världen inte det!
Annan född 1938 i Ghana, numera gift med en svenska en systerdotter till Raoul Wallenberg, för inte så längesedan generaldirektör för FN,har fått följande priser :
Källa Wikipedia

Se reportaget här;

Kofi%20Annan%20i%20exklusiv%20intervju


torsdag 26 januari 2012

FÖRINTELSENS DAG

Idag (torsdag) har vi haft SO, och med anledning av att vi uppmärksammar Förintelsens dag fredag, har vi sett en av de viktiga dokumentärfilmer som Stefan Jarl har gjort. Ämnet är brännande. Bilder som etsar sig fast på näthinnan. Man vill inte se, får/måste tvinga sig själv. Tvinga sig se hur verkligheten, förnedring, brutalitet är en frukt av människors ondska. Hur den totala makten inte nöjer sig med övertaget som sådant utan ändå har behov av att ytterligare förnedra. Fullständigt ofattbart och omöjligt att förneka.


Filmen heter "Flickan från Auschwitz" som citat; "... är ett porträtt av den legendariska journalisten och författaren Cordelia Edvardson


... Hon var endast fjorton år då hon ensam utan sin familj sattes i koncentrationsläger, först i Theresenstadt och sedan i Auschwitz."

Ord ur filmen är att barn accepterar verkligheten på ett annat sätt. Och att man räddar sig genom att gå in i sig själv och att på sätt och vis skulle man kunna kalla det autistiskt. Räddningen för hennes egen del var att äga en sagolik, osannolik oskuld.




Om Cordelia sägs att hon är och har varit före sin tid, att hon har lärt sig av verkligheten och har gått sin egen väg. Hon äger en sällsynt förmåga att kombinera sin person med en helhet och sprida en sann historia om konflikten i Mellanöstern. Där historien upprepar sig i en något annan men ändå ondskans skepnad. Hon har bevisat genom sin gärning att hon är knivskarp och logisk och har förmågan att vara kritisk och ifrågasättande gentemot båda sidor. Själv uttrycker hon att författarens mål är att skildra verkligheten så inte läsaren kan undgå den och att allt handlar om att täcka sprickorna. Det är detta sista som känns så bra att kunna göra och jobbet ett medel i sig att hålla undan ångesten.


I filmen inleder den då 75-åriga Cordelia med orden:

Man måste bry sig om annars dör man.


Nyligen kunde vi läsa om henne i SvD

En av mina absoluta favoritfilmer är Schindlers list och jag tror nog att det snart är dags att "résé" den;



TACK Itzack Perlman!!! Det är så rent, känslosamt och vackert att det ger rysningar samtidigt som tonerna berör en sträng djupare inom oss!

Tidigare inlägg på temat om ondska och godhet

onsdag 25 januari 2012

ROSOR OCH CHAMPAGNE

Ja, så blev det då min lediga dag och som det brukar var intentionerna alltför vidlyftiga. Visst har det blivit en del uträttat, men med facit i hand
mest med just ledigheten som förtecken.

Kom upp till en morgon inte alls sådär svinkall som igår då när utetermometern visade på -9 grader och innetermometern på jobbet ve och fasa +14. Snacka om kallt!
Här måste till en förändring det är ett som är säkert! Eleverna är ju än mer stillasittande än vi i personalen så igår föreslog jag och matteläraren att vi borde investera i mysiga fleeseplädar en till varje plats. Men frågan är om det inte istället vore på plats att höja värmen...



Här i Paradiset är vi tacksamma för att vi har vår braskamin. Den har gått varm hela dagen, och nu på fredag är det bestämt att de ska leverera vårt nya element. Detta eftersom det äldsta av våra tre som är kopplat till värmepumpen har havererat. Inte världens roligaste inredning, men får väl gå under kategorin "ett nödvändigt ont".


Blev inte alls så mycket läst idag till distanskursen som nu har startat i Sv 2. Första boken som jag nätt och jämt har satt tänderna i heter "Språk, kultur och social identitet", och den är ingalunda vare sig trist eller svårtillgänglig... Men så är det ju det där med inspirationen... Har däremot börjat spåna kring första uppgiften och tankearbetet bör inte heller förringas ;-)

Får väl tolka dagens citat så det passar mina syften.

Lev i nuet, vänta inte till imorgon:plocka livets rosor idag.


Såg dina bedårande sidenrosor redan på morgonen Daggdroppen och drog mig till minnes att jag har sett sådana förr.


Övergav mer än gärna boken för att ge mig ut på nätet och leta beskrivning efter rosor av sidenband och fann det på en sida som jag glömde notera. Champagneroses. Vilken tur att jag hittade tillbaka.



Tog en lång härlig promenad nedom stranden med Charliebus och påvägen ner stannade jag och dottern till och lånade "lillbus". Den lille ulltotten blev så glad att han ylade då jag kom. Härligt med hundars tveklösa och oförställda glädjeyttringar. Det var ett härligt om än kallt väder, men kvicksilvret hade tagit sig upp till -2 grader.



På tillbakavägen fick jag den där Nyårspresenten av Bus husse som han hade tänkt ge mig sedan Nyår. Det både låter gott och ser festligt ut.

Vad sägs om;
Både färg och smak har en ton av saffran som har utvunnits ur cognac och sedan blandats med torrt vitt vin, sött starkvin och Blossas klassiska kryddor.







... tid att stoppa in en pinne i brasan och lyssna till lir på hög nivå!





Vill hälsa dig Anje (för så heter du väl?) på bloggen Mon jadin en ik varmt välkommen som följare hos mig här på Hållplats Åhus. Men hallå, först tog du foto på mig, därefter ångrade du dig i dörren... vad hände? På min panel står 44 följare. Men nu försvann du och sedan en tid är ännu en borta. På bloggen står 42. Detta förstår inte jag. Någon som kan förklara?

tisdag 24 januari 2012

WHITNEY






Ja, för ett och ett halvt år sedan hade vi flickor tillsammans med många andra förmånen att få höra henne i Globen i Stockholm.

Ur arkivet Whitney och öppna blå dörrar
11 juni 2010

"Och så tonerna... Våra förväntningar var stora, bara detta att nu äntligen stå öga mot öga med denna stjärna... oavsett vad negativt som har skrivits från tidigare konserter med besvikna fans som jämförde henne med hennes forna jag. Orättvist i vårt tycke, för dum är man ju om man inte förstår att hennes tidigare leverne har till viss del slagit hål på detta faktum. Dock vill jag påstå att hon kör i en egen dimension, och trots allt det som har skrivits ger ett alldeles strålande intryck på oss och för den delen mängder i publiken. Så hyllad som hon blev i Globen så fattas bara annat än att hon var villig att ge järnet. Allt för sin publik och säkert för sig själv och sin upprättelse!!! På vissa partier glänste stjärnan och ingen tvekan jag fick då ståpäls! "

söndag 22 januari 2012

SIMON OCH EKARNA

... Ångrar inte en minut att jag och Eva-Katrine gjorde slag i saken och gick på bio denna söndagskväll. Så bra!!!!



Simons växte upp under tiden för andra världskriget. Simon är en mycket speciell pojke. Han blir som uppslukad av den gamla eken där han har inrett sitt vackra sinnesrum uppe i lövverket med hjälp av brädor, spik, tyll och färgade glasbitar . Dessa spelar i vinden... medan han ligger och läser eller kollar upp på molnens fantasifulla formationer... eller varför inte utåt vattnet som byter kläder efter väder.

Han har en trygg och bekymmerslös barndom där han invaggas i tron att kärleksfulla Karin är hans mor och Erik hans far, men dessa kan i själva verket inte få egna barn och tar hand om honom då han bara är några dagar gammal.


Simon är musikalisk, lyhörd för ljud och tonerna som springer ur dessa. Egentligen är han mycket olik sina "föräldrar", ett faktum som Erik har väldigt svårt att acceptera.
Själv är Erik en arbetandes man, för honom räknas liksom bara detta att fysiskt ta i och jobba för brödfödan. Varför det är så för många, är ju bara det värt att fundera vidare på. Simon å sin sida attraheras av intellektet, och det blir som en skiljelinje dem emellan genom att de dras till olika läger. På det hela taget en film som tar upp livet, frågor och funderingar som följer ur detta.

Vera Häggblom skriver för Amnesty,
Citat:
"Simon och Ekarna innehåller många olika sidospår: frigörelsen från föräldrarna, tillhörighet, vänskap, lögner, barnlängtan och identitetssökande. Allt med det andra världskriget dånande och klassisk musik spelande i bakgrunden. Men framförallt handlar filmen om vad en familj egentligen är för något, om det är så att blod verkligen är tjockare är vatten. Hur är det egentligen, måste vi känna oss närmast de personer som delar vårt eget kött och blod? Eller är det helt oväsentligt? Vad händer om jag känner mig närmre ett annat barn än mitt eget?"

Men, nu ämnar jag inte avslöja mer ur handlingen. Kan undras hur många baggar den får ikväll!!! Med facit i hand vet vi att det blev för två av birollerna en kvinna och en man.

Den är oerhört vackert filmad och skådespelarinsatserna; både mor Karin och Simon övertygar i sina roller.

Känslor sprungna ur det hat och den fruktan som krig väcker. Det är lätt att föreställa sig att det måste vara fasansfullt att
befinna sig mitt i. Men inte hur! För det måste man ha varit där. Den mänskliga empatin, hur fruktansvärt lätt den tar steget tillbaka och ger ondskan fritt spelrum. Det var nästan så att man kunde ta på den även så här i biosalongen. Samtidigt som det verkliga kändes overkligt kröp känslan under skinnet hos oss åskådare. Långt mer än obehagligt!

Ina Harlid vet, hon var där, läs i DN

WELLNESS

Ingalunda årets snö, men väl en bild ur arkivet. Minns att då jag använde den förra gången så fick den illustrera Prinsessan på ärten. Dvs madrasser utan prinsessa ... men nu då?

Igår bytte vi äntligen ut våra
uttjänta bäddmadrasser och inatt har jag sovit som en stock. Varje madrass nu nedsatt 1500 kronor och vi upplevde att vi gjorde ett klipp även om vi "köpte grisen i säcken". Vi betalade 2000 totalt och "tjänade" 3000:-. De 18 cm tjocka madrasserna är inköpta på JYSK rea.



Visst låter det skönt med denna form av WELLNESS.


Dottern föreslog igår att hon och jag skulle börja på ortens gym. Christinas eller Wellness



Det skulle vara för det är ett sätt att komma igång till ett ännu aktivare liv.Så vi får väl se. Några gånger kanske det är ju roligt att göra något tillsammans. Jag har ju en spinningcykel som längtar efter mig...

Så länge fortsätter jag med promenaderna... då blir man inte svett och det gillar inte jag. Vattengympa hade också varit ett alternativ. Det har jag gått på förr.



Det sägs ju att storleken inte har någon betydelse, men det är väl ändå individuellt och beroende på sammanhang. Jag tycker det! Varför håller Blogger på att krångla och förstorar även om man inte vill??????? (för er som undrar är detta "normal storlek")
.

lördag 21 januari 2012

VIKT AV ATT STICKA UT

... och att göra saker tillsammans...

När är valen en möjlighet och när blir valmöjligheterna till ett hinder???

Missade ni detta intressanta inslaget i dagens Nyhetsmorgon? Synd! Klart se- och tänkvärt!!!



L%C3%B6rdagsg%C3%A4st:%20Henrik%20Schyffert

torsdag 19 januari 2012

OSTMADAM


Nyss hemkommen från jobb efter en alldeles speciellt givande dag. Allt har bara flutit på friktionsfritt, och sådana dagar som ni kanske också har märkt växer ju inte på trän.

...Med givande diskussioner runt påstående runt alkohol, bilkörning och vad som anses vara kriminellt där det finns chans att utveckla och få fatt i ungdomars tankar. Det är bl.a detta som gör lärarjobbet till något alldeles speciellt.

För dem som inte vet och som en osynlig parentes, så jobbar jag ju med ungdomar i gymnasieåldern med NPF som extra pålägg.

Svenskan gick i krönikans tecken och det är intressant vad våra elever väljer att skriva om. Även mattepasset porlade fram ja, faktiskt så pass att eleverna klarade att jobba på egen hand. Att ibland inte vara så behövd är ju det som vi pedagoger strävar efter. Att ha bidragit till att ge dem så bra på fötter att de kan, vågar och väljer att arbeta självständigt.

Dottern fick idag
besked om att hon är antagen i Kristianstad efter att ha pendlat till Högskolan i Malmö denna vecka (restid 4 tim/dag)
...och att kursen här startar först på tisdag. På det viset vann hon dessutom en extra ledig dag :-)

Därefter blev det för vår del en lång promenad utmed stranden. Visserligen i regn, men av det så pass stilla slaget att kläderna inte blivit mer än fuktiga innan vi kom hem.

Det sägs ju att;


Har man en bra dag så regnar det


... och då syftar man oftast på något helt annat;

Knappast hela världen. Men ett litet moln då. Var på röntgen före jul för att mäta bentätheten. Har ju under senare år trillat rätt mycket och fått skador som jag själv satt i samband med att jag måste ha brutit något. Ingalunda stolt över att tillhöra den sorten som uppsöker sjukvården mycket motvilligt. Bestämde ändå att det var dags. Och på den vägen var det. På egen begäran alltså.

Visst har jag en del som ligger mig i fatet vad gäller de kriterier som gäller för att vara i riskzonen. Väntade ju inte besked än. Kanske prioriterades de ändå som borde börja sin behandling. Nu hade det inte utvecklats till Osteporos, men graden intill. Här måste alla klutar sättas in för att stoppa utvecklingen, det inser jag. Påverka vad som påverkas kan.

Vill därför rekommendera även andra att lägga lite energi i denna frågan för det är liksom upp till en själv. Läs mer på följande länk HÄR

Pratade på kvällen med en nära släkting där det hade börjat just med väldigt ont och ofta ex. i ryggen. Handleder, fötter etc. Nu är jag inte rökare och dricker inte heller speciellt frekvent. Rör mig hyfsat och dagligen... men har nog för lågt intag av mjölkprodukter. Har ju också genomgått några graviditeter. Krympt visserligen bara en cm men ändå...

Är du i riskzonen? Testa dig HÄR

onsdag 18 januari 2012

LONDON






London! Visst Eva-Katrine ska vi dit! Det blir till att stå på Södertorg ett par gånger till sälja ifrån sig sådant som bara står och tar plats. Två flugor på samma gång!








tisdag 17 januari 2012

NÄSTAN OMÖJLIGT


Fram och så ett steg tillbaka...

När det inte syns utanpå; Häromdagen så sammanstrålade jag med en "tjej" som blev sjukskriven i samma veva som jag och att vi därför hamnade på gemensamma träffar som facket anordnade. Träffade henne nu gjorde jag då jag var på väg för att handla några tulpaner på torget.








Jag valde en för mig otippad färg ... men vem vill vara förutsägbar ;-)


Alltnog, vi blev stående en lång stund för att ventilera ett och ett annat.
Egentligen hade vi behövt träffas endera dagen för att fortsätta spinna trådar. Men som hon sa: Jag jobbar halvtid men på denna ger jag 100%, och så är jag schack matt då jag kommer hem. Något som jag genast kände igen och jag är övertygad många med mig...

Fågel-fisk eller mittemellan?
Förståelse-oförståelse...

Empati eller inte...

Det är ett faktum som är svårt att förstå för utomstående. Ja, nästan omöjligt, speciellt om man inte ens försöker.

"Det är ingen som tror det", så brukade min gamla farmor säga...

Och nu förstår jag vad hon menade!

Hon hade kronisk reumatism som gjorde sin debut redan tidigt. Hon hade med all säkerhet mycket jobbigare än hon någonsin gav uttryck för. För jag minns faktiskt inte annars att hon beklagade sig, utan snarare konstaterade hon det högt någon gång mer som kalla fakta. Hon berättade om sitt leverne, där jag förstår att hon ingalunda var rädd om sig framför allt inte då och inte sen heller. På sätt och vis låg det nog i tiden. Andras krav och inte minst egna. Men det senare gäller säkert mer eller mindre än idag.

... För att spinna vidare på gårdagens inlägg... där det ena kan härledas ur och ge det andra... med andra ord får KONSEKVENSER


En stund senare på en bänk inne på rese var det dags för nästa dialog. Det var en annan tjej som började konversera mig. Osökt halkade vi in på misär av olika slag. Vi hade ju idag fått plats på den bänk som redan brukar vara upptagen. Men, doften hängde fortfarande i luften. Nu skulle ju jag kunna ha något ytterligare att tillägga i detta inlägg men vet att jag har varit inne och berört det tidigare Så här valde jag då att kalla det:

KONTRASTER och trasiga skor




Mattias%20M%C3%A4chs%20-%20Somliga%20g%C3%A5r%20med%20trasiga%20skor



Kommer precis från Högskolans bibliotek där jag har hämtat ut en bok till dotterns kurs. Därefter var Charlie på playan så just nu känner jag mig rätt mör. Dags för vila=kostymfilm. Sen får vi se kanske spinner jag vidare. Vem vet kanske har jag också någon kommentar att hämta när jag är tillbaka.

Ha det gott!

PASSIVITET


... citat direkt från Bladet denna morgon. Sagt av Edmund Burke:

Det enda ondskan behöver för att segra är att det goda ingenting gör





Är det inte märkligt? I morse för jobb bestämde jag mig för att fundera över dagens citat... och så passerade timmarna...

...Och väl hemma igen;

Ännu en gång tangerar det Pralinens i "dagens inlägg". Hur viktigt det är att vara någon, och hur vi ibland griper efter uppnåeliga halmstrån... Ja, visst är det sorgligt som det kan vara... Men att vi inte slår oss till ro... inte accepterar det! Hur viktigt det är att omges av trygga och stabila vuxna som har civilkurage.

Och hur ledsamt och förödande med vuxna som inte ser eller vill se. Vuxna som är vuxna situationen, vuxna som förstår och har vett att ingripa.
Som jag skrev ; "Tur att han har dig... och om jag vore du så hade jag tagit ett snack med barnens lärare... förmodligen bett om att få låna lektionstid för att diskutera med barnen själva." Det har jag gjort förr, det kan våra barn skriva under på.


Tyvärr tror jag inte att det här fenomenet, om vi nu kallar det så, har med åldern att göra. Det förekommer säkert bland de som kallar sig vuxna också. Visserligen är det kanske en roll som man så växt fast i... så man inte vet något annat. Det stora risken är ju att man kan vända det till att själv vara den som utsätter andra genom att använda sig av det mönster man själv anammat."

Det som man kan se i backspegeln är att goda mönster synliggör för individerna själva då de sedan befinner sig i en grupp på glid.

Edmund Burke (1729-1797). Han sattes på Irlands karta.

"Staten skall vara stark så att kampen mellan olika grupper i samhället kan omvandlas till en förnuftig och harmonisk tävlan så att landets välstånd kan växa."
Konservativ filosof Hemsida där vi kan läsa om bla. Edmund Burke
Även bilden ovan är lånad därifrån.


Tidigare inlägg;
Vem tror du att du är

söndag 15 januari 2012

TULPANMÅNDAG


Så vackert

Man kan inte annat än att bli glad.

Längtar efter att se frukten av höstplanteringarna...












I den här versionen hör man ju verkligen vilken röst tjejen har;




Hej på dej Marie-Anne och hjärtligt välkommen ;-))

NJUTNING

... av olika slag. Igår lördag, var det en helt underbar dag vädersmässigt! Visserligen rätt kallt men sol och klarblå himmel. På morgonen gick apostlahästarna självfallet ner till vattnet.


Ja, det var så vackert och behagligt i solen att man helt klart skulle kunnat ha grillat. Men, det var det ingen som hade snappat.



Dottern och jag tog en tur in till stan och så blev det att njuta kostymfilm igen. Detta intresse har vi två gemensamt! På kvällen var det att fortsätta in på slottet för att kolla stjärnorna och deras bravader.

Som final nyttjade vi vår gratisfilm på telia. Overklig visst, men action och spännande rakt igenom;






BIO stämning med popcorn, och dricka, betydligt mjukare fåtöljer än de vi minns från förr. På duken mera action "Hamilton i nationens intressen".
Något visst att gå på bio och filmen var ju hyfsad. På vägen hem insåg vi då vi kommit halvvägs att årets första snö hade fallit, visserligen endast ett puder men ändock.


lördag 14 januari 2012

PAOLO COELHO

Talar om livet; hur vi utvecklas i relationerna, i samtalen genom att vi ställs inför nya tankar och nya situationer .

Här i morgonens inslag i Nyhetsmorgon. Fascinerande, och nog kände jag igen en hel del av de tankar som denne man tog upp. Samtidigt blev jag väldigt nyfiken att veta mer om hans liv och hans författaralster. Fann mig själv stående bland någon utan dessa översatta böcker både på Åhlens bokavdelning och inne på Bokia igår då dottern var på jakt efter en ny kalender.




Reportage%20om%20Paolo%20Coelho%20i%20hans%20hem%20i%20Geneve




Coehlo föddes 1947 i Rio de Janero. Utbildade sig inom juridiken i Brasilien, men övergav sina studier för att ge sig ut på resa i några av Sydamerikas länder, Europa och Nordafrika. Han intresserade sig för musik... och att skapa ett alternativt samhälle. Han fängslades av den brasilianska militären och det sägs att han torterades där.

Efter fångenskapen gav han sig ut på pilgrimsresa och det blev en vändpunkt i hans liv. Det var sedan han skrev Pilgrimsresan. Han har gjort sig känd i sitt författarskap
främst med boken Alkemisten som har sålts i 46 miljoner exemplar.


Wikipedia skriver citat ; "Många av Coelhos böcker handlar om människor som följer sina drömmar och upptäcker sig själva. Trots att de möter på svårigheter längs vägen fortsätter de ändå kämpa för att fullfölja sina drömmar."

Det känns som passande tankar efter mitt inlägg "Angeläget" häromdagen.

Rekommenderar också denna blogg för att läsa mera om Paolo Coelho och hans författarskap

MISSVISANDE SKYLT

... Slow children...

Varför denna text?

Barn, tänker jag, är snarare kvicka både mentalt och fysiskt.


Förmodligen är budskapet att varna trafikanter för att barn kan handla för oss vuxna oberäkneligt. På vuxnas påfund. Men det är ju liksom inte samma sak som slow children.






Ofta uppfyllda av stunden, nyfikenhet och lust kan de komma utspringande mitt i trafiken. Kort och gott handlar de då först och tänker sen.

Generellt fokuserar barn mer på delarna än nyttjar helhetsperspektiv. Och det har ju mer att göra med både förförståelse och hur "väl utvecklade" sinnena är.
Men det gäller ju även andra eftersom det är individuellt.


Jag skulle därför vilja trycka på att vi borde mer förstå och lära av varandra...för summan av kardemumman är att eftertanke är på sin plats.

Ibland behövs för detta varningsskyltar för "Slow adults", men då kanske dessa kunde vara tydligare och inbegripa djur.

torsdag 12 januari 2012

FREDAGEN DEN 13

... och hon kom instormande dock inte så pass som Emil. Men så lär hon ju bara vara hans lillasyster. Visst blev vi lite presenterade för varandra redan igår då vi cyklade ner till byn för att uträtta en del ärenden. Det var tungt i rak motvind,men som med det mesta stod ditfärden i stor kontrast till hemfärden.

Idag är jag glad för att inte ha tagit hatten på för då hade den säkert blåst av. Eller kanske ego hade blivit förväxlad med e
n svamp... men å andra sidan vem har sett en svamp med 2 fötter... och dessutom röda Dr Martens :-?

Iklädd fräsig julklappskofta samt en smalt kritstrecksrandig kjol med rätt många år på nacken och som jag faktiskt har grävt fram ur egen guldgruva. Detta för att möta fredagen den 13, visst är det skönt med veckofinal. men måste erkänna att den 13 känns lite halvläskigt. Skrockfull? Nej, inte precis...men man kan ju aldrig veta...

AFTONBLADET skriver om varför fredagen den 13 är en otursdag.
... och DN att fredagen den 13 inte är någon olycksdag.

Guldgruva?... Ja i min garderob behöver man inte leta länge för att hitta skatter. Någon som har förstått att jag sällan gör av med persedlar? I själva verket är det så att töserna mer än gärna kommer hem och botaniserar inför 60-90 tals fester ;-)



Annars; En av våra skatter... ja ni har ju säkert förstått det redan, det är Charliebus...

Charlie har varit hos ny veterinär denna eftermiddag. Så nu är hans tassar och klor nyklippta och vi ska alla kunna koppla av tills det är dags nästa gång. Den här gången var det en ny plats och ny veterinär och kanske var det därför det gick så mycket bättre än det brukar.








Det tog i rejält på ditvägen och den sista biten var en smal skogsväg ända ut på näset.

Personalen undrade om det inte hade trillat några träd men det hade inte vi noterat i allafall.















Praktiken inrymd i en vacker gammal länga på det hela taget med all säkerhet en naturskön plats... om man tänker efter...










... och så klart skatten
Olivia... även kallad katten

Båda har åkt på vars en vinterförkylning ( vilket ju underlättar att de inte har samma menar jag). De snörvlar och snarkar...








Idag är det många som har varit ute i snålblåst...

... några som jag förstår befinner sig något mera permanent i snålblåst är har jag läst de mindre biblioteken. Så man skulle kunna säga att det är ett av familjens gemensamma nyårslöften att låna ännu lite mera. Mats och Eva-Katrine ska skaffa lånekort istället för att låna på mitt. Och vi ska alla försöka bli mera bokaktiva. Det var ju därför vi cyklade upp till byn häromdagen.

tisdag 10 januari 2012

ANGELÄGET



Emma Goldman (1869-1940) Föddes i Ryssland nuvarande Litauen och dog i Toronto. I Wikipedia kan man läsa följande "Hon talade och skrev om en rad frågor, som fängelsestraff, ateism, yttrandefrihet, militarism, kapitalism, äktenskap och fri kärlek." Hon lär också ha sagt:


Bild från Wikipedia



När vi inte längre kan drömma dör vi



Det här med drömmar och att drömma är ju klart som med allt annat en process som ser olika ut beroende på en massa som ex. olika slag av förutsättningar. Men så här tänker jag:

När drömmarna sinar... det är då man inte längre orkar se framåt. Framåt emot en ny vår, inte orkar börja om på nytt att återerövra... kanske en färdighet... skaffa nya vänner, intressen... Brist på nyfikenhet... intryck som blir för överväldigande. Man sluter sig successivt inom sig själv.

...En vår visst för andra... men man ingår liksom inte själv längre i drömmen... Det är tongångar man kan höra av en riktigt gammal och/eller levnadstrött människa.

Minnena, känseln, dofterna och smakerna är nog det som generellt och sist lämnar oss. Det gör det ännu mer upprörande hur åldringar kan behandlas och vad man sparar in på... det som är livskvalitet för dem, för oss, för oss alla...

Tack för alla fina kommentarer! För att ni bemött min tanke. Gett input. Visst är det ett angeläget ämne!!!



Acceptera 1
Acceptera 2

Lite märkligt att efter att ha skrivit dagens citat gick jag in på Ann-Louises blogg och fick se hennes inlägg om just dröm och drömmar... HÄR

måndag 9 januari 2012

TRÄNINGSVÄRK

... efter gårdagens "Romantiska afton" ;-) ...säger bara massage. Värre än jag brukar få efter att ha rört på mig. Blev rejält knådad... googlade och fann en tråd, visst kan det inträffa efter djupmassage speciellt om man har mycket spänningar i kroppen. HÄR

Minns att det har hänt åtminstone en gång förut. Också att jag därefter kände mig ung i kroppen i flera månader. Så nu ser jag fram emot en upprepning ;-)





Dagens soluppgång nere vid Täppetstranden





















När vi kom dit såg det ut som om havet stod i brand. Men om så vore hade det varit på betryggande avstånd...



...det ljusnade på rätt fort.


Vi, Eva-Katrine och Charlie stod en stund ute på piren och knäppte av foton allteftersom minuterna och mörkret passerade.











Denna andra måndag 2012 förpassade jag julen upp på vinden. Varenda tomtenisse får vi hoppas. Det visar sig väl ;-) Granen klippte jag det här året ner till kaffeved.

Imorgon är det dags... nu går det inte att dra på det längre...

lördag 7 januari 2012

JULLOVET

... på upphällningen...
Ett helt annat väder denna lördag, mer sol inombords än utomhus. En vända inom stan fick bytt Kalles julklappsbok den där som hade blivit dubbel och hade turen att få lämna tillbaka hans tröja och istället fick ett tillgodokvitto.

Träffade städerskan från mitt förra jobb som jag fick lämna mer hastigt än lustigt. Efter 10 år kändes det märkligt ... Märkligt, men definitivt med positiva förtecken.

Som final besökte vi Maritim för att inmundiga stans bästa pizza. Med mozarella naturligtvis...



Det fina akvariet är del av den mysiga Italienska inredningen. Det är verkligen rofyllt att kolla på hur fiskarna simmar rundor. Hade det inte varit en hel del bry med att sköta det så skulle vårt akvarium minsann få uppleva en renässans här hemma. Men onekligen är det mer lättskött att ha en trädgårdsdamm. Sådana där maffiga guldfiskar har vi också för nu har de klarat sig undan traktens tranor under ett par år.



Rekreation idag ? Absolut !
I form av ett par rejäla promenader.

Till stranden... visst








Havet gör sig i gråväder också.



Men inte bara rekreation denna dag... hemom och städade eller mer om sanningen ska fram, snarare tog ett tag med "hartassen".Det innan det var dags att hämta Eva-Katrine vid centralen. Där ett par bruna bönor proppfulla med upplevelser steg av tåget. Kunde inte låta bli att också slänga iväg ett foto emot den plats där det för inte så länge sedan låg några av Kristianstads finaste hus. Dessa är nu rivna för att ge plats åt en ny bussterminal :-O Vad jag tänker om detta tror jag nog att ni kan räkna ut.

Fort gjort; att förstöra det som är vårt värdefulla arv
.



Vägskyltar... mängder av cyklar... inte förgyller heller det sikten...det som annars skulle kunnat ha varit en pampig vy.












Jag förmodar att detta är ett cykelskjul, åtminstone skulle man kunna tro det med tanke på den fräcka skylten. Men kanske är
det något feldimensionerat... eller ställer man dem på högkant som skylten anvisar ;-)





Och vilken härlig avslutning på detta lov. Förra årets klapp där vi sköt till med några lappar kunde vi plocka ut 3 timmar på hälsa och helhet "Romantisk afton" innehållande 25 min spa i lavendeloljor, 1 timmars massage och därefter lunch med efterrätt.






Men kanske den allra bästa "surprisen" var det att kallt ha räknat med att börja jobba imorgon och sen inse att lovet räcker över ännu EN DAG ;-)

fredag 6 januari 2012

TRETTONHELGEN


En magisk dag med sol från en klarblå himmel. Visserligen ganska kallt med tanke på hur termometern har visat här i söder på sistone. Nu på eftermiddagen har graderna klättrat till +1.



Väder som gjort för en lite längre promenad!


Strandpromenaden tycker vi är ett måste, och man förstår rätt
snart att stranden även utgör dragningskraft på Charlie.


Medan vi strosade där i värmen. Poppade en fras och en melodi upp från Tomas Ledins låtskatt.




Sällan är det så bra sikt som idag bort mot Landön och Hanö


Vi fortsatte vår tur nedåt stora hamnen och småbåtshamnen

En och annan ute och flanerade denna dag
Härligt, stillsamt








Ett par hade precis lastat ut sina cyklar ur bilen och styrde kosan mot Furuboda en hyfsat lång tur utmed kusten.


På det hela taget andlöst vackert


Inget kunde förstöra stämningen... inte ens det faktum att jag höll på att bli påkörd av en cyklist. Hon saknade tydligen signal på sin hoj. Men vi klarade oss tack och lov undan båda. Ja ni hör; mig upprör det vanligtvis att vuxna människor kan vara så pass oförståndiga.


Trettondagsafton spenderade vi i vänners lag. Fantastiskt trevligt och gott.
Mycket avkopplande avhandlades bl.a. provade vi ett alldeles nytt spel... inköpt för detta tillfälle. Absolut överens hette det. Men, kvällens höjdpunkt var nog ändå då vi kolla på digitaliserad super 8 film från männens barndom deras barnkalas och uppväxt. Vi var nog rätt överens om att det var mer familjärt på den tiden och som det såg ut mycket kakor ;-)

Ja, där fanns t.o.m "filmsnutt" där vi "blivande fruarna" var med.





En av våra döttrar håller på att packa för att imorgon styra kosan emot Karibien... medan den andra packar och vid det laget sitter på flyget på väg hem från Miami. Kanske möts de någonstans på vägen över Atlanten. Ser fram emot att få ta del av spännande fotografier tagna med familjens examenspresent... det tillsammans med rafflande reseskildringar. Både ormar och krokodiler ute i träsken (jag kan försäkra att jag då aldrig hade satt mig i en gummibåt för att möta dessa monster. Men, att simma med delfiner låter absolut häftigt!




Minns hur du under hela din uppväxt har varit fascinerad av valar främst späckhuggare Eva-Katrine och var absolut övertygad om att satsa på en karriär som valforskare.


Läste precis en artikel i dagens kvällspost "Späcktakulärt" Späckhuggare siktade väster om Smögen.
HÄR

Solen färgade himlen i fantastiska färger innan jorden nu ikväll vände andra sidan till. Nu känner man mer igen sig, men det har varit en underbar dag... med ett speciellt och ovanligt ljus. Nu har vi tänt adventsstakarna och granen... och på bordet står raden med värmeljus tänd och sprider mys i stugan. Nu vankas det strax kålpudding med päror och sås. Känner redan suget och hur vätskan rinner till.

Tror att det var den här filmen du såg Monica: HÄR

Och visst är det fantastiskt vilken läkande kraft dessa godsinta djur kan ha på oss människor.