FRILUFTSDAG

God morgon … lite sovmorgon blev det allt idag. Faktiskt blev jag liggandes ända tills halv 9 och trynade och när händer det!?

Efter en 1 timmars tur med stavar var det dags för frukost. Ja ni hör idag har jag min personlige tränarcoach Eva-Katrine på hemmaplan det blev en mysig tur med mycket förtroligt snack så där på morgonkvisten. Och om det kändes lite motigt innan, så konstaterade vi att syresättningen och allt annat i kroppen kom igång och det smakade nu fågel med första målet.

För övrigt lite av en softdag idag. Ja ni vet sådant där viktigt; som att göra några besök hos mina vänner i bloggrummen, packa lite smått inför vår semestertur till Rugen. Vi ska ju bara vara borta ett par dagar, men ett ombyte måste till och så finns där spa på hotellet så badkläder är givet ;-)

Se nu till att kurera er Ann och Gudrun. Inte nådigt att vara i det stadiet att man kippar efter luft genom näsan och inte heller då den rinner i ett. Helst vill vi vara friska så klart! Har lyssnat på ditt musiktips Ann och har nog hört det men inte så att det har fastnat. För tillfället har vi ingen ny favve vad gäller musikartister, diggar mest gammal skåpmat... och det är då inte det sämsta ;-)

Det händer ju att jag spelar lite för er här på bloggen bla Ane Brun- hon är bra! True colers är en fantastisk låt. Det är flera som har gjort den och dessutom gjort den bra (!) ex. Eva Cassidy och Phil Collins.

För mig är det självklart att hjälpa då jag kan som du skriver bestemor:"den lille piken du møtte på din ferd!" eller "Ta sig an och bry sig" Lena, och säkert för er andra också det hör jag! Men tyvärr gäller det inte för alla. Här är det något som har hänt i samhällsklimatet. Och varför, det kan jag inte riktigt sätta fingret på.

• Kan det handla bara om att vi har så brått att vi inte hinner få det med i vårt späckade schema?

Nej det tror jag nog inte… vad är det vi prioriterar och i så fall bortprioriterar? Om man vill vara elak skulle det kunna handla om där det finns plats för egen vinning med bortprioritering av medmänsklighet och tydliga vuxenroller…

• Är vi kanske rädda för att ingripa med tanke på eventuella repressalier? Rädslan för att lägga sig i?

Var går gränsen vad som är allas ansvar och att lägga sig i? Upprörd ja, det blir jag också Gudrun. Visst önskar jag sätta spår i människors liv för det är ju så viktigt att det goda överväger. Elisabeth du skriver om den lille björnungen ”Tänk vad skönt att ha sin mamma när det blir lite tufft”. Men om inte mamman finns där? Vems ansvar är det då? När inte det finns tålmodiga närvarande vuxna som bryr sig? Och vad händer då med barnen? ... även i dett längre perspektivet då de själva blir vuxna. Eller som du skriver Lena: "Hur vi vuxna beter oss mot barnen".

Det man minns efterpå är som du säger Bestemor det som har varit positivt... det är knästrumpor och kjol och fint väder inte det kalla ruggiga kymiga och då gäller det att det är just detta som är positivt som överväger.

En härlig runda till Kronoskogen för att insupa naturen, Bokarna har nu spruckit. Massor av luft bland regnvåta löv och havet ligger kav lugnt. Så hem och brassa grillen, spett så är dagen räddad och vi ligger i däck före 6. Det passar oss bra för avresan imorgon bitti går av stapeln i "svinottan". På hemmaplan? Charlie och syskonträff ;-) Vi hörs! Ha nu det så bra mina vänner!