LEDIG DAG

... Solen skiner från en klarblå himmel, termometern visar 13 grader nu på morgonen. Regnvattnet ligger i små öar på det oljade trädäcket än, men det är nog en tidsfråga innan det torkar upp.

Dig Christin (syster) vill jag önska en superduper dag!!! Hade jag haft dig här så hade du fått en rejäl kram, kanske kunde vi ha haft en härlig dag tillsammans. Jag kunde svängt ihop en god paj, gjort en god sallad tagit med en flaska vin så hade vi begett oss ner till havet. Dukat upp med rutig duk servietter och höga glas. Suttit där i lugn och ro, lyssnat på vattnet, grävt i den mjuka vita sanden känt den len emot tårna, pratat om livet... förr, idag, våra tankar om framtiden. Känt det som om solen lyser extra för oss just idag. Om du känner för det eftersom det är din dag tagit ett dopp i det ännu varma vattnet. Som det är nu finns du i mina tankar!

Du har huvudrollen!

Det var i tanken...


... men nog blir det en runda till stranden i alla fall... en vända på biblioteket för att se om jag kan få tag Murakamis "Norwegian Wood" det är den bok som vi ska inleda vår lilla läsecirkel på jobbet med.

Så har jag bloggar och några mejl som jag måste ta tag i, se över innemiljön innan trädgården väntar.



Vilken överraskning, det kom ett brev i lådan, återträff med gospelkören... kan man fatta 40 år sedan start...







... Mats klädde i ord vad jag kände; vad härligt att det finns människor som drar igång sådana här arrangemang. Bara att fiska fram medlemmarna som numera är bosatta i mest hela landet... åtminstone halva! För oss andra bara att tacka och ta emot!

FOKUS

Dagens citat i Bladet:

"Framgångens hemlighet är att aldrig släppa målet ur sikte."

Sagt av Benjamin Disraeli (1804-1881). Disraeli satt i brittisk regering på olika poster under tre decennier. Dessutom var han författare till en hel del skönlitterära böcker. Den senaste förblev ofullbordad då han skrev på den sitt dödsår.

Att han var målinriktad är tydligt. Och visst är det så att detta krävs för att lyckas i sina förehavanden.

Dagens höjdare? Vinst i Gudruns lotteri!

Dagens rätt? Kokt potatis, lax och torsk i kuber samt spenat. Har faktiskt gått och varit sugen sedan du Tina rekommenderade just spenat för välbefinnandet.

Dagens motion? Ett spinningspass i uterummet och Charlierundor den sista för dagen mellan skurarna till havet. En hel del aktivitet nere vid Kanta. Ett rejält sällskap på väg till Ålastugan och rent fullt inne på Kanta. Förmodligen en konferens i matsalen. Ett gäng vid bryggan.

Synd att jag inte hade mobilkameran med för himlen var så vacker. Om man kollade norröver var himlen grå, men söderut sprang ljuset ner genom molnen och landade i havet. Vi såg ingen som badade, men Kalle sa att det var varmt i vattnet. I lördags visade termometern visst på 22 grader.

Dagens tv-meny? Hos oss en ny vecka med super talanter på 3;an.

Ser fram emot en lös och ledig dag!

HELGEN

... är över! Låt mig se; på lördagen gjorde vi staden osäker.

Eva-Katrine handlade till sin höst outfit... Hatt och kängor i svart, till detta har hon beställt en cape och ska leta upp byxhängslor.

Mats handlade grafitgråa jeans den här gången...

Själv blev jag kär i ett par svarta Doctor Martens, så gick jag hem och sov på saken och idag har jag varit inne och beställt ett par eftersom de redan var slutsålda i min storlek.

Visst blev det grillat i helgen och eftersom vi hade kockan hemma så smakade biffen fågel.

Nu ska jag passa på att göra reklam för ett sällskapsspel. Egentligen är det ju Anna-Karins men hon lämnade kvar det hemma för ett par helger sedan. Det heter RISKY BUSINESS och är så roligt!!! Kolla mer på http://www.spelikubik.se/

Man förstår verkligen att det getts högsta betyg av flera ex. Aftonbladet. Det finns ju verkligen en uppsjö av spel och dyra är de, men det här tycker vi är värt sina pengar.


Söndagen artade sig till en utedag. Gräset klippt. Ännu en vägg på garaget är nu skurad och det ser faktiskt nymålat ut... så länge det nu varar. Mats har kommit igång att klyva ved, och det är ju bra att ha fått undan det när veden som vi beställt hem levereras. Nästkommande vecka blir det en ny kompressor på värmepannan... alltid är det något...

Ikväll; PIM uppgift 2; ämnet oprovocerat våld, med beröm godkänd. Skönt (!) det är så mycket vi förväntas göra, men jag går faktiskt i planer om vad jag ska göra i uppgift 3 ;-) ... (Jag har ju hela hösten på mig...). Det viktiga för mig är att det jag gör blir något som jag sedan kan använda.

TRUE TALENT

För oss musikälskare har det vart en helt fantastisk vecka! True talent har startat på kanal 3 och vilka "superduper" talanger det finns. Nu har jag valt ut några som jag menar tillhör absoluta godbitar Karin sjöng så vi rös av välbehag. Att detta är en kvinna som älskar att sjunga går inte att ta fel på, och jag kan då säga att vi var helt överens budskapet gick fram, vi älskade att lyssna på henne. Nu ser jag fram emot att se hur de kommer att utvecklas.

TÄVLING :-)

Ojsan jag höll ju på att glömma filmen (DVD).
Hoppas att jag lyckades fresta er att se SEA WOLF
se härunder.


http://hallplats-ahus.blogspot.com/2011/08/sea-wolf.html



I så fall är reglerna som följer:

1 lott genom att skriva en kommentar till detta inlägg.

2 lotter får du om du dessutom länkar.

3 Lotter om du både länkar och lägger till dig som följare, till min blogg.
Det gäller självklart om du redan är följare här på Hållplats Åhus

Skriv i kommentaren hur många lotter du har valt.


Nu heter det deadline, men kan vi inte komma överens om att kalla det för livlina istället...? Åtminstone i detta forum ;-) Den 5 oktober på kvällen passar mig bra med dragning

SARAHS NYCKEL

Heter den bok som jag läste ut i helgen. En lättläst bok på det viset att Tatiana de Rosnays språk böljar fram och griper tag i läsaren. Det sker i korta avsnitt, vilket gör det lätt att ta tag i boken likaså avsluta för tillfället. Det känns så levande när blodet pulserar i kroppen, i jämna intervaller i takt med kapitlen. Det blir de egna känslorna som förstärker det levande i romanen. Det handlar om Vel`d`Hiv och det som hände där i Paris 1942, om Sarah och hennes familjs öde. En serie händelser som aldrig någonsin får falla i glömska. Just detta ligger på allas vårt ansvar.





Det som var frukten av en ofattbar ondska och där varje insats av godhet var och är av betydelse, men kanske ändå inte visar sig tillräcklig förrän möjligen på sikt!

Men berättelsen handlar parallellt om personer idag som har sin historia och där ingenting blir mer som förr, i synnerhet inte för dem som på något vis har varit involverade. Inte heller för Julia som bär "Flickans" öde inom sig. Genom denna lilla flicka får tragedin ett ansikte.

Jag tänker på vår långa resa. Den som ibland känns just lång, men samtidigt så kort. Jag tänker på vägen. På vikten av att vara vår egen regissör. Och på hur viktigt det är att just;

Ha ett mål som är värdefullt och att ständigt sträva mot att nå det är en av livets hemligheter.

Så viktigt att styra vårt liv, leda in det på den väg som man tror på och sedan sträva efter att hålla sig till... i rätt riktning. Läsa vägskyltarna, fråga och lyssna på andra längs vägen. Men så viktigt att välja själv! Som jag skrev i ett tidigare inlägg; Måtte jag själv aldrig avvika från den vägen för visst är det så att du för det mesta:

Du är det du är genom det du tror på.

Sen finns det alltid undantag, kanske får man fel bild hur man lever upp till saker. Men, huvudsaken är väl ändå att man försöker handla gott. Ibland innebär det att man gör sina misstag och att man får stå för konsekvenserna. Ibland kan man inte heller själv påverka utgången.

Men, i de fall där man kunnat göra något men inte gjorde det, känner man kanske skuld, skam. Det måste vara det värsta. Något som så förpestar tillvaron resten av livet. Som med Sarahs nyckel, eller Eduard och hans far. Att aldrig kunna vrida klockan tillbaka, ändra skeendet... handlandet... kanske brist på handlande. Inte kunna gottgöra, inse att pengar ”bara” är materiellt.

Samtidigt oerhört väsentligt att åtminstone få erkänna detta öppet till en fysiskt närvarande person med anknytning. Be någon om förlåtelse. Äga en tro som gör det möjligt att rikta sina böner till.

Vikten av att vårda, underhålla relationer. Där ömsesidigheten och det att behandla varandra ärligt och värdigt det allra viktigaste för förhållandets överlevnad. Att upprätthålla förtroendet. Att glädjas för det man har tillsammans, men också åt varandra och varandras lyckande. Att vilja se och lyssna på den andre.

Men det handlar också om att inse att inte alla har modet inte förmågan att visa denna kärlek till andra, i synnerhet om denne inte är bekant. Eller tvärs om.

Medmänniska eller en motmänniska.

Efter att ha läst boken om Sarah blir det ofrånkomligt att tänka på det gamla paret. Det gamla paret som ger ut av sin kärlek som verkar finnas i överflöd. Ett hem fullt av omsorg, energi, kreativitet och värme...

Mannen citat:

Är ni vilse?... Han lät bekymrad på rösten. Barnen blev häpna. De hade väntat sig hot slag, allt utom vänlighet... Mannen log, ett vänligt, milt leende." (s.154)

Hos dessa barn: Känsligheten... Att ha sina känselspröt ute, vara lyhörd för röster och varje nyans i rösten.

Kvinnan citat:

Gud i himlen, mumlade hon... Hon hade ett fridfullt, runt ansikte och en tjock vit fläta... liknade fotografiet av hennes farmor... Samma ljusa ögon, vita hår, samma mjuka, tröstande hull." (s.154)

Men också ha viljan och förmågan att GE, men där inte ens detta räcker... när förmågan att TA EMOT kärleken har utplånats.

För det innebär naturligtvis även att ibland bära varandras sorg… Sorgen, som kan vara alltför tung att bära åtminstone på egen hand. Som Sarahs sorg. Då hon helt enkelt såg sig tvungen att kämpa för att nå fram… Ibland hinner man inte, klarar inte, såren blir alltför djupa att kunna leva med… Sår som inte kan läka, åtminstone inte om de kapslas in och inte ges utlopp.

Att beröra och beröras.

Människor som ingått relationer som glider ifrån varandra. När man inte längre är på samma våglängd, inte längre är beredda att satsa på ett gemensamt liv. Utan upptäcker att man vill styra den andre i dennes beslut. Inkräktar på det som är varandras frihet.

Då man upptäcker att man inte längre känner varandra.

Det väcker en alldeles speciell sorg, för det faktum att man tappade varandra... satsade fel. Kanske saknar det som var, det som man hade.

Att fostra sina barn, få vara med och skörda frukten. Barnen som är så viktiga genom att det är de som är framtiden.

Och där det inte finns någon frukt att skörda. Ingen att vara stolt över, glädjas över bara vetskapen om det man hade. Men störst av allt är kärleken. Den kan ingen ta ifrån oss, bara man inte förlorar förmågan att rikta den!

I boken Sarah tänker jag på ett brev fullt av sorg och saknad från gamlingarna, och som jag läste på bussen in till stan en dag. Det var oerhört starkt!

Onsdagen och utedag. Helt ok väder sånär som ett par rejäla... men kortvariga skurar. Inventerat överblivna brädor från årets byggen. Nu ska bara presenningarna över. Garageväggen i passagen är nu också skurad. Skönt! Imorgon om det blir tid och ork ska jag ta den sista biten vid trädäcket :-)

Nu har vi även sett filmen som kom ut helt nyligen på DVD. Utlåtande:

På en glidande skala 1 upp till 5 fick den 4 av Mats och 3 av Eva-Katrine.

Eva-Katrie upplevde det något störande att handlingen skiftade parallellt dåtid-nutid... hon hade velat ha mer av bakgrundshistorien. Det var detta som vi andra fastnade för. Så är det ju också skildrat i boken. Vi pratade en del om detta efteråt och tror kanske att det beror dels på att ungdomar vill ha mer dramatik/aktion i filmer

Av mig 4,5. Instämmer med Mats att skådespelarinsatserna gör att denna film stiger i graderna. Dessutom... Kanske är det så att när man blir äldre så har man ibland sett och hört en hel del både av historien och av livet... om man varit lyhörd och lyssnat vill sägas.

TOSCANSK AFTON

Visst kan man resa, både i fantasin och på riktigt.
Men i ett sådant här härligt väder som det har varit hela helgen stannar då vi gärna i Åhus.

Först i fredags en lång Charliepromenad, och sedan tog vi våra "oranga" faror nerom hamnen och så hamnade vi (kan väl knappast vara en slump att det heter så?) på Bistron. Restaurangen ligger med utsikt utöver havet. Deras mat är helt sagolik och den här gången stannade valet vid "Black and white" och det smalt i munnen.

Roligt också att av en slump stråla samman med det par, som vi för sådär 15 år sedan korsade Europa tillsammas med våra husvagnar. Då gick färden genom Tyskland där vi tappade vårt däck på autobahn och fick ett extra stopp på ett dygn vid en liten bilverkstad. (tur att man hade huset med sig), Österrike (Mozarts Salzbourg), Italien (Lido di Jesolo, Venedig, Trieste), Slovenien (bla Pula).

Visst är det de där händelserna som sticker ut... på det ena eller det andra hållet som man minns bäst efteråt. Som när lille Kalle cyklade till affären och handlade mjölk och ägg och jag stod i husvagnen och stekte pannkakor till 6 pers. Eller då vi skulle ta en genväg till campingen på väg från Trieste och valde en väg som visade sig bara gå uppför och uppför med husväggar på båda sidor av vägen. Upp kunde vi komma med lots av en italienare och bilen osade bränt gummi efterpå så det stod härliga till.



På lördagen var vi med töserna och spelade minigolf, inte ett enda kort finns som bevis. Men nu ser jag att ett par golfbanor skymtar fram bakom den här intressanta stammen omfamnad av efterhängsen murgröna.

Mats vann även idag gissa vem som kom 2:a börjar faktiskt undra om det rör sig om tur eller skicklighet. Vi får väl dit och prova ännu en gång i rappet... bara så man vet...






Fantasi och verklighet i kombination; Toscana afton!!! Våra bilder från Toscana, på med musik från Italien, Brucheta till förrätt, Spaghetti och Eva-Katrines goda sås med mozarella, creme fraiche, parmaskinka, cocktailtomater, färsk basilika, lagrat rött även detta liksom många av de andra ingrdienserna från Montereggioni, hemlagad gelatti... blev man mätt? Skojar ni?

På söndagen var vi ute i skogen och plockade kantareller. Om vi hittade några? Klart som korvspad! Men det har jag inga bevis på Eva-Katrine, det var du som tog kort ;-)






Jodå även brevlådan kom på plats i helgen och Sarahs Nyckel är utläst. Så då får vi se om inte det kommer en analys endera dagen. Gråtit och funderat har jag gjort en del. Men nu återstår det att se om jag kan få ihop tankarna.













Höstträningen igång.