Bloggintresserade

onsdag 24 augusti 2011

SARAHS NYCKEL


Heter den bok som jag läste ut i helgen. En lättläst bok på det viset att Tatiana de Rosnays språk böljar fram och griper tag i läsaren. Det sker i korta avsnitt, vilket gör det lätt att ta tag i boken likaså avsluta för tillfället. Det känns så levande när blodet pulserar i kroppen, i jämna intervaller i takt med kapitlen. Det blir de egna känslorna som förstärker det levande i romanen. Det handlar om Vel`d`Hiv och det som hände där i Paris 1942, om Sarah och hennes familjs öde. En serie händelser som aldrig någonsin får falla i glömska. Just detta ligger på allas vårt ansvar.





Det som var frukten av en ofattbar ondska och där varje insats av godhet var och är av betydelse, men kanske ändå inte visar sig tillräcklig förrän möjligen på sikt!


Men berättelsen handlar parallellt om personer idag som har sin historia och där ingenting blir mer som förr, i synnerhet inte för dem som på något vis har varit involverade. Inte heller för Julia som bär "Flickans" öde inom sig. Genom denna lilla flicka får tragedin ett ansikte.
Jag tänker på vår långa resa. Den som ibland känns just lång, men samtidigt så kort. Jag tänker på vägen. På vikten av att vara vår egen regissör. Och på hur viktigt det är att just;
Ha ett mål som är värdefullt och att ständigt sträva mot att nå det är en av livets hemligheter.
Så viktigt att styra vårt liv, leda in det på den väg som man tror på och sedan sträva efter att hålla sig till... i rätt riktning. Läsa vägskyltarna, fråga och lyssna på andra längs vägen. Men så viktigt att välja själv! Som jag skrev i ett tidigare inlägg; Måtte jag själv aldrig avvika från den vägen för visst är det så att du för det mesta:
Du är det du är genom det du tror på.
Sen finns det alltid undantag, kanske får man fel bild hur man lever upp till saker. Men, huvudsaken är väl ändå att man försöker handla gott. Ibland innebär det att man gör sina misstag och att man får stå för konsekvenserna. Ibland kan man inte heller själv påverka utgången.
Men, i de fall där man kunnat göra något men inte gjorde det, känner man kanske skuld, skam. Det måste vara det värsta. Något som så förpestar tillvaron resten av livet. Som med Sarahs nyckel, eller Eduard och hans far. Att aldrig kunna vrida klockan tillbaka, ändra skeendet... handlandet... kanske brist på handlande. Inte kunna gottgöra, inse att pengar ”bara” är materiellt.
Samtidigt oerhört väsentligt att åtminstone få erkänna detta öppet till en fysiskt närvarande person med anknytning. Be någon om förlåtelse. Äga en tro som gör det möjligt att rikta sina böner till.
Vikten av att vårda, underhålla relationer. Där ömsesidigheten och det att behandla varandra ärligt och värdigt det allra viktigaste för förhållandets överlevnad. Att upprätthålla förtroendet. Att glädjas för det man har tillsammans, men också åt varandra och varandras lyckande. Att vilja se och lyssna på den andre.
Men det handlar också om att inse att inte alla har modet inte förmågan att visa denna kärlek till andra, i synnerhet om denne inte är bekant. Eller tvärs om.
Medmänniska eller en motmänniska.
Efter att ha läst boken om Sarah blir det ofrånkomligt att tänka på det gamla paret. Det gamla paret som ger ut av sin kärlek som verkar finnas i överflöd. Ett hem fullt av omsorg, energi, kreativitet och värme...
Mannen citat:
Är ni vilse?... Han lät bekymrad på rösten. Barnen blev häpna. De hade väntat sig hot slag, allt utom vänlighet... Mannen log, ett vänligt, milt leende." (s.154)
Hos dessa barn: Känsligheten... Att ha sina känselspröt ute, vara lyhörd för röster och varje nyans i rösten.
Kvinnan citat:
Gud i himlen, mumlade hon... Hon hade ett fridfullt, runt ansikte och en tjock vit fläta... liknade fotografiet av hennes farmor... Samma ljusa ögon, vita hår, samma mjuka, tröstande hull." (s.154)
Men också ha viljan och förmågan att GE, men där inte ens detta räcker... när förmågan att TA EMOT kärleken har utplånats.
För det innebär naturligtvis även att ibland bära varandras sorg… Sorgen, som kan vara alltför tung att bära åtminstone på egen hand. Som Sarahs sorg. Då hon helt enkelt såg sig tvungen att kämpa för att nå fram… Ibland hinner man inte, klarar inte, såren blir alltför djupa att kunna leva med… Sår som inte kan läka, åtminstone inte om de kapslas in och inte ges utlopp.
Att beröra och beröras.
Människor som ingått relationer som glider ifrån varandra. När man inte längre är på samma våglängd, inte längre är beredda att satsa på ett gemensamt liv. Utan upptäcker att man vill styra den andre i dennes beslut. Inkräktar på det som är varandras frihet.
Då man upptäcker att man inte längre känner varandra.
Det väcker en alldeles speciell sorg, för det faktum att man tappade varandra... satsade fel. Kanske saknar det som var, det som man hade.
Att fostra sina barn, få vara med och skörda frukten. Barnen som är så viktiga genom att det är de som är framtiden.
Och där det inte finns någon frukt att skörda. Ingen att vara stolt över, glädjas över bara vetskapen om det man hade. Men störst av allt är kärleken. Den kan ingen ta ifrån oss, bara man inte förlorar förmågan att rikta den!
I boken Sarah tänker jag på ett brev fullt av sorg och saknad från gamlingarna, och som jag läste på bussen in till stan en dag. Det var oerhört starkt!






Onsdagen och utedag. Helt ok väder sånär som ett par rejäla... men kortvariga skurar. Inventerat överblivna brädor från årets byggen. Nu ska bara presenningarna över. Garageväggen i passagen är nu också skurad. Skönt! Imorgon om det blir tid och ork ska jag ta den sista biten vid trädäcket :-)

Nu har vi även sett filmen som kom ut helt nyligen på DVD. Utlåtande:
På en glidande skala 1 upp till 5 fick den 4 av Mats och 3 av Eva-Katrine.
Eva-Katrie upplevde det något störande att handlingen skiftade parallellt dåtid-nutid... hon hade velat ha mer av bakgrundshistorien. Det var detta som vi andra fastnade för. Så är det ju också skildrat i boken. Vi pratade en del om detta efteråt och tror kanske att det beror dels på att ungdomar vill ha mer dramatik/aktion i filmer
Av mig 4,5. Instämmer med Mats att skådespelarinsatserna gör att denna film stiger i graderna. Dessutom... Kanske är det så att när man blir äldre så har man ibland sett och hört en hel del både av historien och av livet... om man varit lyhörd och lyssnat vill sägas.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker att vi hyr filmen och ser nu på fredag eller lördag kväll när jag är hemma ;)

Ingela sa...

Absolut, kan vi göra. Visste faktiskt inte att den finns som film!

Ha nu så trevligt på Ikea mina töser!

kram Mamma

Anelias hantverk sa...

Så underbart du skriver och formulerar en så fin text!
Så sant så!

Monica sa...

Hej ! Du skrev att du varit i en svacka,,jag har nog varit i en rejäl svacka..på gränsen till kaos. Men nu är det bättre ,,ja bra tack vare mina beslut och underbart stöd från familj och kollegor. Det värsta är att det var så turbulent så jag tom inte läste ,( inte ens tidningen eller bloggen, min svamputflykt var kvällen då allting började se ljust ut igen).
Men boken finns där hos mig, jag är i början av Sarahs nyckel i helgen ska jag njuta av den för nu är längtan åter efter att läst dina tänkvärda ord.JAg ska se om jag med får till lite om den på bloggen om jag nu hinner, annars får jag väl länka till din blogg? så folk förstår vilken härlig tänkvärd läsvärd bok detta är.

Termins start hos oss har varit tungt och är det nog i någon vecka till och då försöker jag läsa men somnar stört alltid hopplöst.
Nu ska jag krypa till kojs, så vi hörs en annan dag! kram Monica

Monica sa...

Ett fint och tankvärt inlägg. "Sarahs nyckel" ska jag antingen läsa eller kanske hyra filmen...
Kram och ha det gott

Ingela sa...

Ser fram emot att se filmen. Ska bli intressant att se hur regissören gör sina val och använder personerna och rekvisitan.

Tack Anelia, om du visste hur glad du gör mig! Det är ju just detta som är att jag stävar efter att vara tydlig med vad jag tänker, känner och målar med min penna... ibland är det svårt man får inte riktigt fram det som jag skulle vilja. Man försöker så gott man kan och det måste vara gott nog. Men, det känns härligt att höra när någon känner att man lyckas.

Detsamma säger jag till dig Monica!

Jobbigt Monica! Förstående omgivning, det är ovärderligt i dessa lägen. Tyvärr blir det som du säger att är man riktigt nere så försvinner även lusten och orken för det som man egentligen tycker om.

Självklart får du hänvisa till mig vad gäller Sarahs nyckel. Hinner du så är det ju roligt om du skriver en del själv annars är det helt ok för mig. Kul om och att du vill länka ;-)

Marie-Anne sa...

Läsa eller se? Eller både/och? I vilket fall får det vänta tills livet inte går i racerfart längre........Tack för fint inlägg!

C De-sign sa...

Hej
Vilket fint inlägg.... tack för det! Jag läste Sarahs nyckel i somras när jag var i Mexico. En bok som verkligen satte spår.... och ger många tankar. Jag ska kolla min mail i veckan! Önskar dig en fin härlig söndag!
Kram fr C