TULPANMÅNDAG

Så vackert

Man kan inte annat än att bli glad.

Längtar efter att se frukten av höstplanteringarna...

I den här versionen hör man ju verkligen vilken röst tjejen har;

Hej på dej Marie-Anne och hjärtligt välkommen ;-))

NJUTNING

... av olika slag. Igår lördag, var det en helt underbar dag vädersmässigt! Visserligen rätt kallt men sol och klarblå himmel. På morgonen gick apostlahästarna självfallet ner till vattnet.


Ja, det var så vackert och behagligt i solen att man helt klart skulle kunnat ha grillat. Men, det var det ingen som hade snappat.



Dottern och jag tog en tur in till stan och så blev det att njuta kostymfilm igen. Detta intresse har vi två gemensamt! På kvällen var det att fortsätta in på slottet för att kolla stjärnorna och deras bravader.

Som final nyttjade vi vår gratisfilm på telia. Overklig visst, men action och spännande rakt igenom;






BIO stämning med popcorn, och dricka, betydligt mjukare fåtöljer än de vi minns från förr. På duken mera action "Hamilton i nationens intressen".
Något visst att gå på bio och filmen var ju hyfsad. På vägen hem insåg vi då vi kommit halvvägs att årets första snö hade fallit, visserligen endast ett puder men ändock.

PAOLO COELHO

Talar om livet; hur vi utvecklas i relationerna, i samtalen genom att vi ställs inför nya tankar och nya situationer .

Här i morgonens inslag i Nyhetsmorgon. Fascinerande, och nog kände jag igen en hel del av de tankar som denne man tog upp. Samtidigt blev jag väldigt nyfiken att veta mer om hans liv och hans författaralster. Fann mig själv stående bland någon utan dessa översatta böcker både på Åhlens bokavdelning och inne på Bokia igår då dottern var på jakt efter en ny kalender.







Coehlo föddes 1947 i Rio de Janero. Utbildade sig inom juridiken i Brasilien, men övergav sina studier för att ge sig ut på resa i några av Sydamerikas länder, Europa och Nordafrika. Han intresserade sig för musik... och att skapa ett alternativt samhälle. Han fängslades av den brasilianska militären och det sägs att han torterades där.

Efter fångenskapen gav han sig ut på pilgrimsresa och det blev en vändpunkt i hans liv. Det var sedan han skrev Pilgrimsresan. Han har gjort sig känd i sitt författarskap främst med boken Alkemisten som har sålts i 46 miljoner exemplar.

Wikipedia skriver citat ; "Många av Coelhos böcker handlar om människor som följer sina drömmar och upptäcker sig själva. Trots att de möter på svårigheter längs vägen fortsätter de ändå kämpa för att fullfölja sina drömmar."

Det känns som passande tankar efter mitt inlägg "Angeläget" häromdagen.

Rekommenderar också denna blogg för att läsa mera om Paolo Coelho och hans författarskap

MISSVISANDE SKYLT

... Slow children...

Varför denna text?

Barn, tänker jag, är snarare kvicka både mentalt och fysiskt.

Förmodligen är budskapet att varna trafikanter för att barn kan handla för oss vuxna oberäkneligt. På vuxnas påfund. Men det är ju liksom inte samma sak som slow children.






Ofta uppfyllda av stunden, nyfikenhet och lust kan de komma utspringande mitt i trafiken. Kort och gott handlar de då först och tänker sen.

Generellt fokuserar barn mer på delarna än nyttjar helhetsperspektiv. Och det har ju mer att göra med både förförståelse och hur "väl utvecklade" sinnena är. Men det gäller ju även andra eftersom det är individuellt.

Jag skulle därför vilja trycka på att vi borde mer förstå och lära av varandra...för summan av kardemumman är att eftertanke är på sin plats.

Ibland behövs för detta varningsskyltar för "Slow adults", men då kanske dessa kunde vara tydligare och inbegripa djur.

FREDAGEN DEN 13

... och hon kom instormande dock inte så pass som Emil. Men så lär hon ju bara vara hans lillasyster. Visst blev vi lite presenterade för varandra redan igår då vi cyklade ner till byn för att uträtta en del ärenden. Det var tungt i rak motvind,men som med det mesta stod ditfärden i stor kontrast till hemfärden.

Idag är jag glad för att inte ha tagit hatten på för då hade den säkert blåst av. Eller kanske ego hade blivit förväxlad med en svamp... men å andra sidan vem har sett en svamp med 2 fötter... och dessutom röda Dr Martens :-?

Iklädd fräsig julklappskofta samt en smalt kritstrecksrandig kjol med rätt många år på nacken och som jag faktiskt har grävt fram ur egen guldgruva. Detta för att möta fredagen den 13, visst är det skönt med veckofinal. men måste erkänna att den 13 känns lite halvläskigt. Skrockfull? Nej, inte precis...men man kan ju aldrig veta...

AFTONBLADET skriver om varför fredagen den 13 är en otursdag.
... och DN att fredagen den 13 inte är någon olycksdag.

Guldgruva?... Ja i min garderob behöver man inte leta länge för att hitta skatter. Någon som har förstått att jag sällan gör av med persedlar? I själva verket är det så att töserna mer än gärna kommer hem och botaniserar inför 60-90 tals fester ;-)



Annars; En av våra skatter... ja ni har ju säkert förstått det redan, det är Charliebus...

Charlie har varit hos ny veterinär denna eftermiddag. Så nu är hans tassar och klor nyklippta och vi ska alla kunna koppla av tills det är dags nästa gång. Den här gången var det en ny plats och ny veterinär och kanske var det därför det gick så mycket bättre än det brukar.








Det tog i rejält på ditvägen och den sista biten var en smal skogsväg ända ut på näset.

Personalen undrade om det inte hade trillat några träd men det hade inte vi noterat i allafall.














Praktiken inrymd i en vacker gammal länga på det hela taget med all säkerhet en naturskön plats... om man tänker efter...










... och så klart skatten
Olivia... även kallad katten

Båda har åkt på vars en vinterförkylning ( vilket ju underlättar att de inte har samma menar jag). De snörvlar och snarkar...








Idag är det många som har varit ute i snålblåst...

... några som jag förstår befinner sig något mera permanent i snålblåst är har jag läst de mindre biblioteken. Så man skulle kunna säga att det är ett av familjens gemensamma nyårslöften att låna ännu lite mera. Mats och Eva-Katrine ska skaffa lånekort istället för att låna på mitt. Och vi ska alla försöka bli mera bokaktiva. Det var ju därför vi cyklade upp till byn häromdagen.

ANGELÄGET

Emma Goldman (1869-1940) Föddes i Ryssland nuvarande Litauen och dog i Toronto. I Wikipedia kan man läsa följande "Hon talade och skrev om en rad frågor, som fängelsestraff, ateism, yttrandefrihet, militarism, kapitalism, äktenskap och fri kärlek." Hon lär också ha sagt:

Bild från Wikipedia

När vi inte längre kan drömma dör vi

Det här med drömmar och att drömma är ju klart som med allt annat en process som ser olika ut beroende på en massa som ex. olika slag av förutsättningar. Men så här tänker jag:

När drömmarna sinar... det är då man inte längre orkar se framåt. Framåt emot en ny vår, inte orkar börja om på nytt att återerövra... kanske en färdighet... skaffa nya vänner, intressen... Brist på nyfikenhet... intryck som blir för överväldigande. Man sluter sig successivt inom sig själv.

...En vår visst för andra... men man ingår liksom inte själv längre i drömmen... Det är tongångar man kan höra av en riktigt gammal och/eller levnadstrött människa.

Minnena, känseln, dofterna och smakerna är nog det som generellt och sist lämnar oss. Det gör det ännu mer upprörande hur åldringar kan behandlas och vad man sparar in på... det som är livskvalitet för dem, för oss, för oss alla...

Tack för alla fina kommentarer! För att ni bemött min tanke. Gett input. Visst är det ett angeläget ämne!!!



Acceptera 1
Acceptera 2

Lite märkligt att efter att ha skrivit dagens citat gick jag in på Ann-Louises blogg och fick se hennes inlägg om just dröm och drömmar... HÄR

TRÄNINGSVÄRK

... efter gårdagens "Romantiska afton" ;-) ...säger bara massage. Värre än jag brukar få efter att ha rört på mig. Blev rejält knådad... googlade och fann en tråd, visst kan det inträffa efter djupmassage speciellt om man har mycket spänningar i kroppen. HÄR

Minns att det har hänt åtminstone en gång förut. Också att jag därefter kände mig ung i kroppen i flera månader. Så nu ser jag fram emot en upprepning ;-)




Dagens soluppgång nere vid Täppetstranden

När vi kom dit såg det ut som om havet stod i brand. Men om så vore hade det varit på betryggande avstånd...

...det ljusnade på rätt fort.

Vi, Eva-Katrine och Charlie stod en stund ute på piren och knäppte av foton allteftersom minuterna och mörkret passerade.











Denna andra måndag 2012 förpassade jag julen upp på vinden. Varenda tomtenisse får vi hoppas. Det visar sig väl ;-) Granen klippte jag det här året ner till kaffeved.

Imorgon är det dags... nu går det inte att dra på det längre...