Bloggintresserade

fredag 23 september 2011

BÄSTA LÄRAREN

... SUPERNOVA ?...

Är en MEDmänniska. Någon som får mig och andra att må bra.


Som lyssnar på mig och visar mig respekt. Visar sig vara ett föredöme så jag vill ta efter.

Någon som hjälper mig att upptäcka mig själv, helt "enkelt" lyfter fram det bästa både hos mig själv och andra. Så att jag blir nyfiken på och övar min egen förmåga att se till det bästa hos andra.

Det är i spänningsfältet som vi utvecklas. För det behöver man andra och att formulera sina egna val.
Det tar tid och kraft. Något som idag är en bristvara men där just empatin aldrig får prioriteras bort.


PEDAGOG

Någon som går till sitt jobb med glädje och entusiastiskt sprider sin glädje och sitt budskap.

Kunnig, men inte främst för att briljera, utan någon som inser vikten av att ställa goda frågor och få andra att glänsa
.

Någon som hjälper mig att se målen och min vilja att nå dit.

När jag ser tillbaka ser jag delar hos flera lärare och inser att det är denna övermänniska som jag har sökt i lärarkåren...

Och som jag sedan har lagt som egna krav på mig i den egna visionen (helst hela paketet)...

Men, det är i spänningsfältet som lärare utvecklas. För det behöver man andra och att formulera sina egna val. Det tar tid och kraft för att vi ska kunna möta individen.



Slutsats

Den allra bästa läraren jag nog inte mött än. (För finns övermänniskan?) Men, däremot en hel del med inre lyskraft och som har fått mig att utvecklas vidare.

Angående lärarlegitimation häromdagen HÄR

Min förhoppning är att många ungdomar har passerat på min väg, och att de fått något med sig som de sedan har utvecklat vidare. Och nog känns det som det är så. Skulle tänka mig att stora flertalet av lärare resonerar så. Konstigt vore det ju annars för som jag upplever det är ju läraryrket ett kall. Och med tanke på andra villkor och lön som har halkat efter mycket mer än bland alla andra yrkesgrupper.


Det kom ett brev från en fd. elev för ett par veckor sedan. Jag arbetade vid den tiden bland flyktingbarn.

"Jag tänker ofta på dig och den tiden... Jag minns nästan allt och kan till och med berätta händelser och minnen i detalj... ibland känns det som att tiden ... bara var en dröm med tusen inblandade känslor och ibland känns det som att det var den mest händelserika tiden i mitt liv, en tid som formade mig till den jag är idag."

...och det får mig att bli bekräftad, jag känner att min lilla del var en viktig pusselbit. Och det är good enough.

2 kommentarer:

Birgitta sa...

Det är nog stor skillnad på lärare. Minns att det fanns av båda sorter när jag gick i skolan för länge sedan - känns som på stenåldern. Tror säkert att du hör till de bästa.
Önskar dej en skön och mysig helg.
Kram Birgitta

Ölandsvindar sa...

I alla situationer i livet kan en del möten lyfta till svindlande höjder medan andra sänker till de djupaste djupen.Man råkar ut för båda sorterna. Från skoltiden är det konstigt nog de lärare som man då upplevde som jobbiga, krävande och stränga som man minns bäst och numera uppskattar.Svindlande höjder nådde jag upp till i går när jag såg repris med Orsa spelmän och Tommy Körberg. "Månstrålar klara"var verkligen suveränt sjungen av Tommy.
Kram, kram
Kerstin