Olivia

Läser en artikel i Kristianstadbladet om att Jordbruksverket går in för hårdare krav på husse och matte. I Princip så tänker jag att det är viktigt att regler kan följas upp och är möjliga att kontrollera. Det är självklart att se till sin familjemedlems välbefinnande och det innebär såväl fysisk som psykisk stimulans. Vem älskar inte att bli mött av sina husdjur, som alltid är välkomnande och glada när vi kommer hem? Säkert är de också glada för att få chans att komma ut och lätta på trycket. Att ha djur bygger på ömsesidighet. Vad kan få oss att för ett ögonblick uttnyttja våra skyddslingars beroendeställning?


Vill gärna berätta om hur lilla Olivia hamnade i vårt hem. Visst har hon en ljuvlig päls? Och en riktig lite personlighet är hon. Det är Anna-Karins förtjänst och för ungefär 10 år sedan. Olivia var i den sötaste åldern som en kattunge kan vara. Men hon var vettskrämd det vill jag lova den där dagen när Anna-Karin kom hemcyklande med henne instoppad i sin jacka. När hon stigit av bussen i byn kom det en bil, någon vevade ner rutan och kastade ut det lilla knytet i farten framför bussen. Bussen hade precis startat men med fara för sig själv kastade sig min dotter ut efter källingen... På den vägen är det... Hur kan någon tänkande varelse handla på det sättet? Vi hade då redan en hund, en katt, en kanin, en parakit och guldfiskar men "där det finns hjärterum finns det stjärterum".