PARADISET

Vilket underbart väder denna fredag

värme, sol från en klarblå himmel, rörelse vid middagstid, torghandel, barn som leker på stenstatyerna. Själv hann jag en vända till torget i väntan på bussen. Investerade i en läcker turkos brödkorg, matchande teburk till dottern och så tillika en äggklocka. Allt välbehövligt, helt klart!

 

Tänker på att idag kommer vi hem till ett nystädat hem och det tack vare sonen som överraskade med att ha gjort ett krafttag igår. Så i helgen lär det kunna bli städat i uterummet. Till påsk ska vi kunna vara där och ha våra helgmys.

Få se, möjligen får också trädäcket en uppfräschning med såpa och skurborste, för nu känns det som om solrummet måste ställas i ordning för säsongen.
Vem längtar inte efter frukost i det fria? Eller efter att sitta i gungan och läsa? Träffa vännerna över en bit grillat och ett glas rött?

Det är full vår i trädgårdarna ...  och det går fort nu! Ribesen spricker! Fåglarna kvittrar på dagarna, morgnar och t.o.m. under kvällen. Gäller ju att in med värsta charmen.

Nu väntar för vår del fredagens besök i Furubodas bassäng. Nästa fredag och så skärtorsdagen, sedan stänger de igen "butiken" för säsongen. Då är det underhåll som gäller. 







Som brukligt blev det en kväll av zappande mellan kanaler för att se favoriter och slippa se reklamer. Ikväll fångade Skavlan mitt intresse kanske t.o.m. mer än brukligt, och då beroende på kvällens tema. Det intressanta med de roller vi spelar, hur vi hamnar där mer eller mindre självvalt, hur vi kan påverka rollerna, eller hur dessa kan påverka oss. 

... Hur roller kan utgöra en livsuppgift som mer eller mindre överensstämmande med verkligheten. Låtsasidentiteten som spelar en roll som man sen inte kan bli kvitt. Att vara i rollen kan vara fantastiskt, men det kan också vara ett fängelse.


Skavlan lyckas även idag knyta ihop olika "levnadsöden" på ett smått genialiskt sätt. Själv kände jag en viss samhörighet med att vara den där personligheten som förankrade i starka övertygelser, drivs framåt och inte ger sig. Men också i strävan efter att vara lyhörd och ödmjuk för andra. 

Någon som är plikttrogen, inte har några sjukdagar, förrän plötsligt en dag
bli tagen från scenen och tvingad in i ensamhet... Inte kunna påverka att och hur stroken slår till. 

Försatt i ett eldprov på viljestyrka blandat med rädsla. Något som inte ens nära som tröstar kan förstår. Vidden... det det går inte, är omöjligt och dessutom inget som går att kräva om ni förstår vad jag menar. 

Ett exempel är då han berättar om hur man kan tänka rätt, men hur det ändå blir fel då man ska uttala orden... Vad hemskt, sa dottern. "Mamma var det så för dig?" På det kan jag bara svara JA, och det är det fortfarande! Sådant som man kunde göra förut utan att blinka kräver idag noggrannare förberedelse och  stor koncentration. Alltså spelar det roll hur pass pigg eller trött man är. Förmiddagen är min piggaste tid på dagen.


Gemensamt är som man säger att det behövs distans för att acceptera och för att kunna berätta. En del är starka och går ut med sina levnadshistorier säkert lättar det för dem själva. Men dessutom banar det väg för andra. Hinder  integreras så småningom i identiteten...  erfarenhetsvärlden växer och utgör förhoppningsvis möjligheter i framtiden.