Det är en sträcka på 5 mil ifrån Siena och vi bestämde oss för lokalbussen in och därefter långfärdsbuss till Florens. Om man hade trott att det skulle gå undan får man ta till lille visaren. "rapidbussen" låg i karavan och gick i snigelfart... resan dit tog 2.5 h och då kunde vi räkna med ungefär samma restid hem. Och nu kan jag säga att det denna dag regnade rejält då vi gav oss av, hotellkillen upplyste om att det var 70 % risk för regn just denna dag... men hallåå!!! ...den prognosen skulle visa sig resultera i värmebölja.
I guiden läste vi :"Det var här som språket formaliserades, och här föddes den italienska litteraturen i den store poeten Dantes verk". Alla har vi väl hört talas om: Den guddomliga komedin.
http://www.smakprov.se/bok/den-gudomliga-komedin-i-nytolkning-av-ingvar-björkeson/dante-alighieri/isbn/9789127059832
Den borde jag absolut läsa... (men först ska jag läsa ut "Gargoylen" av Andrew Davidson).
http://www.smakprov.se/smakprov/visa/9789127114685/partner/smakprov
Tänkte att en så pass känd man kanske har något klokt bevingat, sökte och fann då denna länk som just inte var så användbar just i detta sammanhang. Men ändå väl värt att notera;
http://www.aforism.nu/
Dante levde 1265-1321 en av västvärldens mest kända författare och det var också han som trängde ut latinet till förmån för italienskan
Utanför Doumogruppen det som är, citat guiden; "Florens andliga hjärta..."
Domen är förövrigt en av de största kristna byggnaderna i världen (och det säger inte lite).
Mängder av turister, köerna för att gå in ringlade runt byggnaderna och vi beslöt oss rätt snart för att skrinlägga ett besök och stanna på utsidan. Som ni märker finns det mängder att studera bara på utsidan.
Högst uppe på den 85 meter höga kupolen vilar Brunelleschis gyllene kula.
Paradisets portar till dopkapellet. (Men vadnu finns det mer än ett sådant, vi som trodde att det var vi som bodde i Paradiset... kanske finns det mer än en ingång...? )
Alltnog, själve Michelangelo döpte en gång porten med dessa motiv ur Gamla Testamentet.
Där varje liten kvadrat är så här arbetad
Piazza della signora
En plats så fylld av stenstatyer så att jag nog aldrig har sett dess make...
Behöver jag säga många med groteska motiv? Faktiskt så man skulle kunnat bli mörkrädd...
... å andra sidan har jag ju bara sett en bråkdel
;-)... klart i Rom fanns ju också väldigt många statyer...
Inte alla var autentiska, den här är en sk. levande staty
Strax bredvid satt Tadeusz Machslski och ljuva toner strömmade från hans instrument:
Så öppnade vi den stora porten ett stenkast därifrån till
till Palatso Vecci , måhända en gång Cosmo il Veccis bostad.
Wow vilket tak...
Och nu är det på plats med en lite introduktion i den så omtalade familjen Medici:
Han som la grunden för släktens rikedomar var Giovanni di Bici. Han levde på 13 och 1400-talen. Och i nästa generation var det Cosmo il Veccis som förvaltade arvet så väl och även politiskt att då motståndarna fängslade honom krävde folket att han frigavs. Det var efter vad jag förstår denne man som vi precis besökt drygt 500 år senare.
Lorenzo il Magnifico i 3:dje generationen gjorde sig känd som humanist, mecenat och poet (skrev egna sonetter). Dessutom uppmuntrade han en yngling vid namn Michelangelo att satsa på sin konst...
Dennes son Giovanni utsågs till påve under namnet LEO X och styrde från Rom. Efterso tronföljarna inom den närmsta familjen dog så blev det kusinen Guilio som tog över styret (även han kardinal). Han fick namnet Clemens VII.
Florens hamnade i händerna på två ynglingar Alessandro och Ippolito. Alessandro mördades av sin kusin Lorenzino och blev endast 24 år.
"I samma veva" blev Cosimo I storhertig vid endast 17 års ålder och han lade Siena under sig och grundlade Livorno en hamnstad (som vi förövrig passerat på turen nordvästra Toscana påväg till Pisa). Dennes son Ferdinand I gjorde sig omtyckt. Han startade sjukhus, hjälpte fattiga främst kvinnor, bistod jordbruket och gifte sig med Kristina av Lothringen.
Anna-Maria som levde 1667-1743 var den sista i släkten och hon testamenterade tillgångarna till Ufficierna under villkor att arvet aldrig fick lämna Florens.
ufficio=kontor, konstmuséet Ufficierna är ett av världens mest kända.
Ponte Veccio husen hänger ut ifrån bron på båda sidor. Här finns späckat med guldsmedsaffärer och det har det tydligen gjort sedan 1500-talet. Tidigare hade slaktarna sina butiker här men Ferdinand I vräkte den pg.a. stanken.
I guiden läser vi följande. "T.o.m. nazisterna, som sprängde broarna för att stoppa de allierade, tyckte att bron var för vacker för att förstöra". 
Palazzo Pitti Familjen Medicis residens, ett mäktigt palats i manieriststil, här bodde härskarna från 1560 till 1860. Med salar smyckade med sådant överflöd så det till slut stod en upp i halsen.
Successivt sattes vi i ett tillstånd av trans, vart man än tittade var där guldsmyckningar, finaste siden och sammetstapeter, målningar av de bästa Rafael... Rubens... i utsirade och förgyllda träramar, tunga marmorbord med grovt utsirade träunderreden, smyckningar av alla de slag... Kristallkronor så stora och pampiga att jag nog knappast har sett dess like. Musikrummet... gröna rummet (det kungliga), röda rummet... osv. i all oändlighet. Svårt att förstå att någon kunde gå och se allt detta hela dagarna... Trädgården kunde vi endast se ifrån fönster på andra våningen. Men kanske var det där man gick ut och hämtade luft.
Kanske är jag orättvis,,, men det handlar inte alls om rättvisa... och nu tänker jag som så, att samtliga inblandade skulle må bättre om resursena vore mer utjämnade.
En enorm önskebrunn (det räckte inte långt med kronor en kronor två). Staketet och kvinnan vakar över rikedomarna medan barnet svävar över vattnet som för att få tag i en skärv...
Numera ett enklare sätt att ta ut pengar är på minuten (om man nu har några vill sägas)
På vägen till bussen så vandrade vi sakteliga rakt igenom ett myller av folk och en stor marknad... Därefter efter en dag med många steg lämnade vi Florens. Vi hade bara hunnit se en bråkdel, men med tanke på att det i guideboken står att det tar ungefär 4 dagar att utforska forna huvudstaden kunde vi inte vara annat än att vara nöjda då vi åkte hem.
Faktiskt kändes det nästan lugnt att som mellanlandning styra sina steg emot Il Campo i Siena. Detta pampiga och trivsamma torg där vi idag letade oss fram till en Pizzeria för att avnjuta en Djavola med salami och mozarella.
Det är inte många svenskar vi har stött på under vår resa, men just idag hamnade vi bredvid en svensk familj. Att bara sitta och njuta okända så här närvarande i ett annat sammanhang, det gillar jag... och efter ett tag så var det två småtjejer i ett sällskap som helt frankt steg upp vecklade upp en serviett på marken och överst placerade en Euro. Efter en stunds konfererande så presenterade de de konster som de kommit överens om de rullade rullebör, lekte klapplekar... rätt tydligt att de noterat det vi alla sett under vår vistelse och nu ville prova egen lycka.
Själv avslutade vi med kaffe på hotellet samt en minipromenad för att njuta utsikten över Siena som ikväll lystes upp mängder av lampor.
God natt imorgon är det dags för hemresa. Den här veckan flög iväg och imorgon var det vi som skulle ta flyget hem.
2 kommentarer:
Åh...........sååååååååååååååå underbart! TACK för ett fantastiskt inlägg....Jag har just kommit hem från Mexico...och på hemresan därifrån tänkte jag att nu kommer det att bara bli reor till Europa...och det första jag gjorde när jag kom hem var att kolla resor till... ja, just FLORENS!!!!!!!! Så jag hade gärna varit med dig...hihi... nu är det underbara dagar här...jag njuter! Så fantastiskt bra man har det, det gäller att ta vara på möjligheterna! Kram fr C
Du är fantastisk att skriva! Har jag sagt det förut????
Det var nog med ditt Florens som med vårt Amsterdam. Man behöver ha mer tid på sig, och man är ju inte ensam där. Det finns ju fler som vill se allt, och då blir det köer i det oändliga.
Tack för den fina reseskildringen.
Kram
Bettan
Skicka en kommentar