Härliga fredag! Den här veckan erkänner jag villigt att jag längtat. Det är intensiva dagar nu för alla. Vem uppskattar inte att varva ner då? Då vi slog igen butiken var det för att hem och softa eller chilla som ungdomarna säger; du vet väl Ingela vad chilla betyder... Klart jag vet... Nu ;-)
Men ni ska tro, jag håller på att läsa "Till vår ära" av Alejandro Leiva Wenger och jag kan lova att detta Rinkebyspråk är lika fascinerande som det är en kulturchock... åtminstone för mig. Jag som trodde att det skulle till rätt mycket för att jag skulle höja på ögonbrynen.
Så här kan man läsa på baksidan av boken: "... liknar ingenting annat. Här spränger språket fram i ständigt nya utväxter. Och inte bara språket, också tingen tycks ha blivit fler. Förr eller senare sätts gängse föreställningar ur spel. Vad är erfarenhet och vad är språk? Var börjar och slutar världen? Och vad är Zaqwertuop?"
Det är mycket man har kvar att lära och inse... det förstår jag, helt klart.
Som ni ser, idag har det kommit upp ännu en parabol här i Paradiset. Först efter många om och men,... för hantverkaren konstaterade att det inte var möjligt hos oss... fortfarande för många och tätt med trän trots senaste tidens skövling... tills jag kom ut och lade mig i; varför inte sätta den i österläge på den gavel som inte varit på tal, och sedan vända parabolen emot söder?
-Vad skulle ni säga om det visar sig att hon har rätt sa montören till övriga familjemedlemmar... och vad skulle du själv säga sa han sedan ;-))
Det sista är en samvetsfråga ;-), förmodligen vad var det jag sa...
Inte tycker jag att det är så kul med tekniska prylar. De ska bara finnas och fungera. Men ibland behövs problemlösning och det roar mig betydligt mer. Speciellt då upplösningen blir så här.
Ja, här ser i vårt hus inplacerat i omgivningen, en hel del trän har fallit för maskinerna... men inte de som borde ha trillat sa hantverkaren.....
Här kan man om man vill räkna årsringar och helt klart har furorna några år på nacken. Ändå, kan jag säga att efter en vecka så har vi vant oss något vid de nya fakta som råder. Några vilda djur har vi inte sett till (sånär som på årets första fästingar på både Olivia och Charlie) men jag hoppas att de har funnit andra marker i närområdet.
Och kan ni tänka den här lille gynnaren fann vi inomhus... hur gick det till? Ett naturens under... 
Det här var så sent som i onsdags vilket ruskväder. Det blåste så snålt så det var endast vi och ett annat par, också hundägare, som hade vågat sig ut.
Vatten är vackert (speciellt när det speglar sig i det) och om man kollar riktigt noga så ser man regndropparna. Och jag kan säga att det var tur att regnrocken åkt på.
Stekt spätta med mos till lunch och sedan till tandläkaren för att laga en söndrig lagning. Fick så att säga en akuttid efter att själv ha haft en startsträcka på några veckor. Det är ju inte klokt vad det verkar börjar gå utför med garnityren. Men att stoppa huvudet i sanden hjälper föga ... inte ens om man bor i Åhus.
På hemvägen en vända inom bibblan det var då jag lånade Till min ära. Bibliotekarien var betydligt mer tillmötesgående.
Kanalen i Kristianstad på torsdagen. Tulpaner i min favoritfärg regn då jag tog en vända på lunchen. Nu ser jag fram emot den där ryssvärmen. Men jag nöjer mig med en temperatur krings 20 grader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar