Bloggintresserade

onsdag 4 april 2012

MIRAKEL

Temat för tisdagskvällen;

Indien är en del i mitt hjärta säger Inga Ekelund i KRISTIANSTADSBLADET  året var 2009.

Då publicerades även en artikel om Björn Ranelid och hans tidigare besök i Yngsjö kapell. Vassegoa här kommer LÄNKEN hit.



Men nu var det alltså dags för hans nästa strandhugg i Yngsjö vackra kapell

I pausen bjöds vi in till förfriskningar i den lilla kyrkstugan. Där såg vi en liten notis att kapellet inte är äldre än från något av de första åren på förra seklet.

Nu har vi ju, som ni förstår inte varit med från kapellets början, men vi har starka minnen från platsen. Vi bodde bara ett stenkast ifrån på Lyckebacke dit flyttade vi 1979, och vi gifte oss här -83. 




I det perspektivet börjar det få några år på nacken. "Vid den tiden" så fanns det en altarring där endast prästen hade tillträde. Då vi gick igenom procedurerna så var det just detta han påpekade vad gäller var vår aktiva lilla solstråle och var hon fick lov att röra sig. Gissa var hon helt plötsligt ville vara... Själv var man ju så att säga upptagen ;-)

Prata ville hon ju också, och hon var ju också brudnäbb för dagen... och då hennes farmor försökte tysta ner henne så sa hon högt och ljudligt; Men han är ju inte tyst :-O, och syftade på Rune Svensson ;-)... Ja så hette dåvarande prästen som hade både döpt, konfirmerat Mats och nu var i färd med att viga oss.


... Nu var det faktiskt så, att så hette även en av de skönsjungande herrarna just denna kväll... och jag kan säga att jag som har  hört en hel del läsarsånger;  då jag var i Sösdala Missionshus med mormor och morfar och Christin (snart 50 år sedan) njöt stämningen och igenkännandet!!! I någon sångerna sjöng även Ranelid med. 





Och helt klart kan han sjunga, även om han i festivalsammanhanget höll sig till att deklamera "Mirakel". För säkerhets skull sökte jag på ordet ville känna nyansen. I dagens ord...  kunde jag LÄSAOch visst är det så att vi idag lider brist på det berättande ordet!

I backspegeln;
...  Inget kan jämföras med att höra på någon som har talets gåva. Hur det trollbinder, och det gäller i alla åldrar. Ämnet berörde du Åsa förra läsecirkeln och jag kan säga att yngsta dottern kommer aldrig att glömma dina lektioner. Själv hade jag en historielärare på gymnasiet som fängslade oss elever varje historielektion. Nog faktiskt därför jag alltid har känt en dragning till ämnet.

Det var just i minnena... och så i tonen som Ranelid startade sin vandring genom en strid ström av tänkvärda ord. De stora konstnärerna eller gengångarna... orden gärningarna som griper tag... smeker... sticker kniven i hjärtat... ena stunden är han nära, i nästa stund ute i världen, generationer tillbaka och så i nutid. Det handlar om människan det unika i  varje människa...kvinnan, barnen... man grips av vilken betydelse som varje liv har... man kan inte annat än att fångas av tankens ödmjukhet.


Björn Ranelid rekommenderade två av sina skönlitterära böcker och det var "Tyst i klassen" och "Kniven i hjärtat". Den senare hade du Eva precis slagit ihop berättade du på förra läsecirkelträffen och du hade bara gott att säga om den, och den föll också mig på läppen. I ett inlägg från 2011 då Ranelids Kniven i hjärtat låg på mitt nattygsbord skrev jag så här.

Nu lider
I inlägget länkar jag till en intervju och en tidningsartikel 



Vi kom inte heller hem lottlösa... nej "Ingalunda"  för Mats hastade iväg och tog tre lotter, och det skulle visa sig att han vann på två utav dem. En pelargonia och en påse vaniljbullar :-)snacka om flyt...





Inga kommentarer: