Bloggintresserade

söndag 22 januari 2012

SIMON OCH EKARNA

... Ångrar inte en minut att jag och Eva-Katrine gjorde slag i saken och gick på bio denna söndagskväll. Så bra!!!!



Simons växte upp under tiden för andra världskriget. Simon är en mycket speciell pojke. Han blir som uppslukad av den gamla eken där han har inrett sitt vackra sinnesrum uppe i lövverket med hjälp av brädor, spik, tyll och färgade glasbitar . Dessa spelar i vinden... medan han ligger och läser eller kollar upp på molnens fantasifulla formationer... eller varför inte utåt vattnet som byter kläder efter väder.

Han har en trygg och bekymmerslös barndom där han invaggas i tron att kärleksfulla Karin är hans mor och Erik hans far, men dessa kan i själva verket inte få egna barn och tar hand om honom då han bara är några dagar gammal.


Simon är musikalisk, lyhörd för ljud och tonerna som springer ur dessa. Egentligen är han mycket olik sina "föräldrar", ett faktum som Erik har väldigt svårt att acceptera.
Själv är Erik en arbetandes man, för honom räknas liksom bara detta att fysiskt ta i och jobba för brödfödan. Varför det är så för många, är ju bara det värt att fundera vidare på. Simon å sin sida attraheras av intellektet, och det blir som en skiljelinje dem emellan genom att de dras till olika läger. På det hela taget en film som tar upp livet, frågor och funderingar som följer ur detta.

Vera Häggblom skriver för Amnesty,
Citat:
"Simon och Ekarna innehåller många olika sidospår: frigörelsen från föräldrarna, tillhörighet, vänskap, lögner, barnlängtan och identitetssökande. Allt med det andra världskriget dånande och klassisk musik spelande i bakgrunden. Men framförallt handlar filmen om vad en familj egentligen är för något, om det är så att blod verkligen är tjockare är vatten. Hur är det egentligen, måste vi känna oss närmast de personer som delar vårt eget kött och blod? Eller är det helt oväsentligt? Vad händer om jag känner mig närmre ett annat barn än mitt eget?"

Men, nu ämnar jag inte avslöja mer ur handlingen. Kan undras hur många baggar den får ikväll!!! Med facit i hand vet vi att det blev för två av birollerna en kvinna och en man.

Den är oerhört vackert filmad och skådespelarinsatserna; både mor Karin och Simon övertygar i sina roller.

Känslor sprungna ur det hat och den fruktan som krig väcker. Det är lätt att föreställa sig att det måste vara fasansfullt att
befinna sig mitt i. Men inte hur! För det måste man ha varit där. Den mänskliga empatin, hur fruktansvärt lätt den tar steget tillbaka och ger ondskan fritt spelrum. Det var nästan så att man kunde ta på den även så här i biosalongen. Samtidigt som det verkliga kändes overkligt kröp känslan under skinnet hos oss åskådare. Långt mer än obehagligt!

Ina Harlid vet, hon var där, läs i DN

6 kommentarer:

Ama de casa sa...

Det låter som en bra film, fast det lär dröja innan jag kan se den :-)

Anonym sa...

Bra och mysig film. Otrolig filmning, det är nästan så man vill ut i göteborgs skärgård.

Men det var ju tur att vi åkte in och såg den!

Ölandsvindar sa...

Läste boken för en massa år sedan, kanske skulle läsa om den igen. Här är det inte så lätt att gå på bio. Här har vi snö idag (mindre kul tycker jag)
Kram
Kerstin

Ama de casa sa...

ssv: Dom lämnade inte registreringsskylten hemma, det är jag som har paintat över den. Tänk om polisen läser min blogg? Det hade ju varit taskigt :-)

Ingela sa...

Åh, men oj!

Marie-Anne sa...

Måste ses tror jag......
Kram - ha en skön kväll!