Bloggintresserade

fredag 5 november 2010

OLIVIA kärlek, katt och psykologi till husbehov


Olivia är helt klart en fin kattmadam. Ja, jag skulle ju kunna säga att det är vår katt, men mest är hon nog sin egen faktiskt...


När hon kryper upp så här i famnen är hon bara för varm och gosig, och just nu är hon inne i en sådan kelperiod. Bara att njuta alltså. Det är så avkopplande och på kvällarna händer det att hon vill krypa upp och ligga i mitt knä och då spinner hon...


Olivia och katter i allmänhet:

Tror ni att hon spinner för att hon själv tycker att det är skönt eller om det har något med att göra vilka känslor hon hyser för mig?

Vad jag tror? Jo jag tror att hon gillar mig för hon märker att jag bryr mig om och glömmer aldrig henne... Jag finns där då jag behövs och det är trygghet. Men närmandena ska vara på hennes villkor... då hon har lust. Och det respekterar jag.
Här ligger hon i min famn... ja hon riggade själv till platsen nu på morgonen provade lite olika ställningar vad som kändes mest bekvämt. Lite kul att kolla på skärmen... hur det rörde sig en stund...

Men så tröttnade hon och la sig till ro...

Om ni frågar mig så handlar det mycket om att vara lyhörd. Känna av... framför allt med katter. men det gäller även människor! De går inte på vad som helst är självständiga kan egentligen klara sig rätt bra utan oss. Där är nog den stora skillnaden emot hur hunden fungerar. Den står i en större beroendeställning till oss, och är därför beredd att utstå mer.

Ändå har jag exempel på hur både Olivia och Lukas vår förra katt ville trösta. Lukas hade en helt annan personlighet. Inte heller katter är lika, utan så klart individer. Lukas kunde man närma sig mer om jag säger krävande, då man själv hade behov av att umgås lite mera intensivt. På det hela taget var han mer lättfostrad/foglig och mer kelen. Han kunde gilla och ställa upp oftare. Olivia är mer sparsam... Detta talar, menar jag, faktiskt för att en katt även känner empati men att det är individuellt. Att de sörjer... för det gör de (!) om de har levt nära någon. Sedan om det beror på att de saknar för sin egen skull, det är en annan sak...

... Men är det inte det vi människor också gör för den delen?


Skam att säga (eller hur man ser det) så är Olivia väldigt mycket katt. Hon skulle nog lätt titulera sig som yrkesjägare. Mössen är ju skönt att slippa... men dröm om min förvåning då hon kom hem och presenterade en död fladdermus. Hur bar hon sig åt? Kan ju inte annat än erkänna att det var skickligt. Småfåglarna kunde hon däremot gott fått låta vara (!!!)... men hon fattar inte trots att vi har sagt till henne nu så pass många gånger... Gett henne extra mat så hon skulle vara proppmätt, så tyvärr är det bara att konstatera att det ligger i hennes natur.

Den här damen är som vackrast just nu och har klätt sig i en ny silvergrå vinterpäls med svagt röda inslag. Men långa stiliga morrhår ger hon ett aristokratiskt intryck.

...Morrar och fräser till, det gör hon då det inte riktigt passar henne... hon kan ibland nafsa till och det kan hon göra då man tänkt att hon gillar det man gör. Och det gör hon kanske men visar det på ett för oss märkligt sätt. Det är det som min man, menar är lite oberäkneligt hos katter... detsamma tycker han om hästar. Skulle tro att det handlar om osäkerhet i mötet... när vi inte är säkra på var vi har varandra. Då blir det svårt med respekt. Då får omgivningen agera medlare... det är så det fungerar i livet...

Hon börjar bli till åren den här lilla fröken. Skam att säga hade jag tappat räkningen och fick fråga Eva-Katrine. Vilken tur att dotra har sådan koll på saker ;-)

"Hon är tolv år. Hon var ungefär 1 år när hon fick barn och då var jag tolv. På väg till backstreetboys koncert...". Just det lilla Olivia fick ju tre friska källingar och så då dessa siamesiska tvillingar... som gjorde att hon själv höll på att stryka med. Där veterinären opererade henne i stort sett kostnadsfritt, mycket i eget intresse sa han. Han hade bara varit med om det en gång tidigare och då rörde det sig om kalvar. Olivia var ju egentligen i stort sett inte mer än ett barn själv. Det var vårt fel som inte hade räknat med att det kunde hända... och så kvickt. Det är vi vuxna och vi människor som måste ta väl hand om våra djur! Det är en förmån att få vara nära djuren såväl som det förpliktigar!!!

Ja det är en hel del hon har varit med om lilla Olivia. Jag vet att jag har skrivit en gång tidigare om hur hon kom till oss här på bloggen så jag ska kolla runt lite och återkommer!

24 juni 2008

"Katten Olivia bestämmer ingen över. När hon var riktigt liten, ville hennes husse nog inte ha henne för han vevade ner rutan på sin bil och kastade henne framför bussen precis när den skulle starta. Anna- Karin kastade sig ut efter henne med eget liv som insats. Olivia hade fått ett nytt hem. Gillar att jaga och att kela med Eva-Katrine".

http://hem-tradgard-design.blogspot.com/search?q=johannes+d%C3%B6parens+dag+och+v%C3%A5ra+husdjur

Och på den vägen är det... Man skulle kunna säga att A-K då gymnasietös TOG HENNE TILL SITT HJÄRTA direkt då hon kom hemcyklande med detta lilla misshandlade knyte innanför jackan. På den tiden Zoologisk Have i Paradiset, väl medveten om detta,"Men vad skulle jag göra? sa hon... och så är det; ibland har "Nöden ingen lag" och "Finns det hjärterum så finns det stjärterum".

Visst har det varit "Om katter i allmänhet" på tapeten tidigare på den här bloggen

http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2008/10/pstdd-kattplga.html

Katten ett älskat husdjur och en hatad individ som går sina egna vägar. Sköter sig själv, jagar sin föda och har sina utgifter precis som alla andra individer. Skillnaden är (ibland) att hon har renlighet i sin natur, tvättar sig gärna och ofta och gräver ner sin avföring. Skulle det vara något konstigt med detta?

Men det har alltid funnits människor som ondgör sig över både det ena och det andra. Klart att det inte är så kul om det råkar vara i barnens sandlåda... Men troligen är grusen ett behändigt materal att gräva i... och varför inte lägga ett lock över sandlådan istället för att gnälla? (som en parantes är det säkert ingen slump att kattenlådan som många har inomhus har ett innehåll av sand)...

Något att tänka på;

Det verkar på det hela taget för många vara lättare att hata än att älska ... med individuella skillnader... samma är det med inlevelseförmåga, den verkar också vara ett svårt kapitel både för människor och djur.

**********

... och så har vi då fredagsreprisen:

Så klart jag var bara tvungen att upp och röra på mig, och Charlie var då inte nödbedd. Vilken danskavaljer!

Potatis, morötter och lök förberedda till en härlig ugnsblandning. Tänker dränka dem i olivolja blandat med dill och andra kryddor, ikväll ska vi festa på kotletter från Jontes med hans hemlagade Gordon Bleusås. Ser fram emot ett nytt avsnitt av Idol...

9 kommentarer:

Gudrun sa...

Hej Ingela!
Lyckliga du som kan ha djur. Vad jag önskar att jag fick ha djur. Men jag har en dotter och ett barnbarn som är djurallergiker och självklart avstår jag då. Men visst skulle jag vilja om läget var annorlunda.

Hon är verkligen fin din Olivia.

Jag får njuta av den ena grannens katt, som du kanske sett i ett inlägg hos mig tidigare.
En annan granne hade 2 utekatter, den ena blev överkörd härom veckan och häromdagen så kom den andra av dem och jamade så väldigt när hon mötte mig, hon ville nog berätta om saknaden av sin vän. Så visst sörjer de, precis som vi.
Önskar dig en fin kväll och härlig helg.
Kram

Anonym sa...

fina vackra livan.....

Vilken fin vinter päls som hon fått...

Nästa helg ska vi gosa

Kram eva

Maria sa...

Ja, katter är verkligen sina egna. Vi har "nästan" katt. Vår hyresgäst har en kolsvart katt. Det händer att han vill komma in till oss - och vi är kattvakter emellanåt också - och då har han en favoritplats i ett fönster. Där kan han sitta och spana. En skön fåtölj är inte heller fel, tycker han.
Ha en fin helg!
Kram, Maria

indozine sa...

hej min vän. hur mår du?
Jag gillar din blogg.
Jag hoppas att du får mer framgång i framtiden.

Ingmarie sa...

Flera sådana inlägg om djur som vi tagit hand om vore alldeles ypperligt!Så många katter som far illa här på Österlen,har funderat på att starta ett katthem!
Klart de spinner för att de mår bra o för att de tycker om den som de spinner hos!
När jag ser övergivna katter blir jag gråtfärdig...Men jag brukar anmäla det,eftersom jag tycker det är mer humant att de får dö.
Har diskuterat det med folk från trakten men de har inte alls amma känsla för detta...tyvärr!
Konstigt nog fanns inte ens allergi förr,o på en del platser finns ej eller varken kolik eller andra välfärdssjukdommar!
Vi har mycket att lära av just katter.

Kramen till dig från drottningen av Västanbäck

Ölandsvindar sa...

Det är speciella självständiga djur. Vi har katten Ester i dotterns familj. Som ung var hon en riktig panter som satte skräck i allt och alla. Nu har hon lugnat ner sig lite och kan till och med sträcka sig till att dela säng med något av barnbarnen på natten.
Trevlig helg
Kerstin

Ingela sa...

Ja, katter vet att ta vara på nuet, göra det som faller dem in och se till att njuta medans tid är så visst har vi något att lära av dessa kloka djur. Ligga och spana ut igenom ett fönster är inte det sämsta ;-)

Det där med allergi, där tror ju jag att det till en del handlar om att inte ha det alltför städat från det man reagerar för. Reaktionen kommer tror jag då vi utsätts för något som inte brukar finnas i vår omgivning.

En del nytt i inlägget härunder för den intresserade

Ingela sa...

Glömde tala om att jag är konstaterat katt, pollen och dammallegiker...

Lyckoslanten sa...

Här finns mycket att läsa och se och tack för positiva kommentarer och för att du gillar min utlottning! ;o)