Bloggintresserade

tisdag 17 januari 2012

NÄSTAN OMÖJLIGT


Fram och så ett steg tillbaka...

När det inte syns utanpå; Häromdagen så sammanstrålade jag med en "tjej" som blev sjukskriven i samma veva som jag och att vi därför hamnade på gemensamma träffar som facket anordnade. Träffade henne nu gjorde jag då jag var på väg för att handla några tulpaner på torget.








Jag valde en för mig otippad färg ... men vem vill vara förutsägbar ;-)


Alltnog, vi blev stående en lång stund för att ventilera ett och ett annat.
Egentligen hade vi behövt träffas endera dagen för att fortsätta spinna trådar. Men som hon sa: Jag jobbar halvtid men på denna ger jag 100%, och så är jag schack matt då jag kommer hem. Något som jag genast kände igen och jag är övertygad många med mig...

Fågel-fisk eller mittemellan?
Förståelse-oförståelse...

Empati eller inte...

Det är ett faktum som är svårt att förstå för utomstående. Ja, nästan omöjligt, speciellt om man inte ens försöker.

"Det är ingen som tror det", så brukade min gamla farmor säga...

Och nu förstår jag vad hon menade!

Hon hade kronisk reumatism som gjorde sin debut redan tidigt. Hon hade med all säkerhet mycket jobbigare än hon någonsin gav uttryck för. För jag minns faktiskt inte annars att hon beklagade sig, utan snarare konstaterade hon det högt någon gång mer som kalla fakta. Hon berättade om sitt leverne, där jag förstår att hon ingalunda var rädd om sig framför allt inte då och inte sen heller. På sätt och vis låg det nog i tiden. Andras krav och inte minst egna. Men det senare gäller säkert mer eller mindre än idag.

... För att spinna vidare på gårdagens inlägg... där det ena kan härledas ur och ge det andra... med andra ord får KONSEKVENSER


En stund senare på en bänk inne på rese var det dags för nästa dialog. Det var en annan tjej som började konversera mig. Osökt halkade vi in på misär av olika slag. Vi hade ju idag fått plats på den bänk som redan brukar vara upptagen. Men, doften hängde fortfarande i luften. Nu skulle ju jag kunna ha något ytterligare att tillägga i detta inlägg men vet att jag har varit inne och berört det tidigare Så här valde jag då att kalla det:

KONTRASTER och trasiga skor




Mattias%20M%C3%A4chs%20-%20Somliga%20g%C3%A5r%20med%20trasiga%20skor



Kommer precis från Högskolans bibliotek där jag har hämtat ut en bok till dotterns kurs. Därefter var Charlie på playan så just nu känner jag mig rätt mör. Dags för vila=kostymfilm. Sen får vi se kanske spinner jag vidare. Vem vet kanske har jag också någon kommentar att hämta när jag är tillbaka.

Ha det gott!

7 kommentarer:

♥ Carina ♥ sa...

Jag som är lite av en citatnörd kom och tänka på det här citatet:
"Avundas aldrig någon hans sken av lycka. Du känner inte hans hemliga sorger".
Ha en fin kväll
Kram

Ingela sa...

Hej på dej Carina!

Hur lätt är det inte att tro att man är själv då man känner sig nedtryckt och ensam... men så är det ju ingalunda. Man är inte ensam.

Kul att du hittade hit förresten. Att jag också är en citatnörd, är väl tydligt ;-)

Ha en fin kväll själv jag håller precis på att steka pannkakor. Nu är det nog dags att vända.

Bestemor Drillo sa...

Kjære deg !
Jeg ble så så glad over din kommentar !
Jeg har hatt en pause fra bloggen etter jul! Det har liksom vært tomt
for energi! Influensaen slo til og ryggen kronglet litt, men jeg har i dag vært inne og lest på noen blogger, og jeg regner med at dere snart får høre litt fra bestemor igjen! Jeg elsker å lese dine betraktninger, du har en slik inderlig empati i alt du skriver, synd du bor så langt vekk ellers kunne du kommet på kaffe hos meg og vi kunne løst noen verdensproblemer! Ta vel hand om deg og dine !
Kjempeklem fra bestemor og Casper, sistnevnte ligger på bena mine og snorker!

Bea sa...

Hej!
Läser ditt tänkvärda inlägg två ggr och visst...det syns inte utanpå, hur vi tänker, hur vi har det, hur ont det tar, hur illa ngn egentligen mår!
I min utbildning fick jag lära mig:säg inte att du förstår, utan hellre; jasså, är det så du känner dig/det!
Tänk om man kunde åtminstone lära sig lite mera empatisk framtoning i språkbruket och varandet.

Citat säger mycket och det gillar jag!

Kram / Bea

Ölandsvindar sa...

Jag har en kompis med nackskada som hon blev förtidspensionerad pga. Innan hon var färdigutredd var det till och med läkare som ifrågasatte hennes problem. De fick be om ursäkt senare (vilket hon krävde). Det har också hänt att folk har frågat mig om hon inte överdriver. Det är bara synliga skador som räknas för somliga.Kan bara nämna den gången hon tog ett varmt bad på morgonen för att lindra värken och sedan inte kunde ta sig ur badkaret själv utan fick ligga där tre timmar tills maken kom hem på lunch. Känner extra för Carinas citat idag när vår son skulle ha fyllt år.
Kram, kram
Kerstin

Gudrun sa...

Så sant att man aldrig vet vad som döljer sig bakom det andra ser eller tror sig se. Tror att vi alla har det vi bär på. Sådant man inte pratar om, inte visar. Citatet Carina nämner har jag haft på min blogg sedan jag startade den. Det är verkligen sant.
Önskar dig en fin dag med massor av energi.
Kram

Ingela sa...

Hej och välkomna!

Jag är så glad att se er här i mitt rum! Du Bestemor som har lyst med din frånvaro från Bloggen ett tag. Glad att du nu mår bättre och så smått börja få tillbaka din energi!!!

... också glad att du gillar mina betraktelser och det är ömsesidigt jag hade så gärna kommit på kaffe så kunde vi ta oss an ett och ett annat. Visst!
Skulle gärna också träffa Caspar som verkar vara en redig karl.

Men vilket bra tips Bea, det ska jag då lägga på minnet "Jasså är det så du känner det". Så lätt att överföra sina egna känslor, men vi är ju ingalunda samma och känslorna kan vi bara få reda på genom att lyssna lyhört...och tro på det som andra ger uttryck för. För varför skulle det vara på annat sätt och vad finns det för anledning att misstro? Det blir så tydligt i det du berättar angående väninnan med nackskada Kerstin!
Idag är den dag som finns anledning för dig att släppa fram minnen och känslor extra. Det kan jag nog försäkra att jag förstår. Även om jag inte i min vildast fantasi kan föreställa mig hur det skulle vara att förlora sitt barn. Det vet man bara om man själv har råkat ut för det!

Citatet säger verkligen en hel del Gudrun.

Gokväll på er alla!
Kram Ingela