Bloggintresserade

tisdag 14 september 2010

EN SOLSKENSHISTORIA

... en dag då det in facto regnar lite till och ifrån. Så här är det, jag har länge retat mig på att jag aldrig blivit färdig att införskaffa rediga regnkläder. Det är ju bara ibland man saknar dem... men då är det ofta rejält ;-) Igår morse då jag skulle till bussen till Kristianstad var en sådan morgon när regnet skvalade.



Rejält våt passerade jag Team sportia för vilken dag i ordningen och noterade regnkapporna som otillgängliga hängde andra sidan rutan... och nu dessutom till ett något rabatterat pris.


Så vid lunchtid igår omsatte jag tanken i handling... Numera är jag stolt ägare till en svart Didriksson, och det var ju inte en dag för tidigt. Redan idag då jag skulle till jobbet fick jag användning för den :-)


... men nu får det gärna vara med väta, för istället vill vi avancera arbetet med stugfasaden. Kalle snickrade en bit till igår och jag målade ytterligare en. Färgen tog slut. Nu har vi bunkrat upp med mer ;-) Imorgon är både han och jag lediga och då vill vi alltså inte ha något regn. Då önskar vi regla klart den ena gaveln, ha upp extra isolering (cellplast) som Mats tänker köpa med hem från jobbet idag, helst få upp ytterligare panel och att sen måla den.


Men nu tillbaka till Kristianstad; Att färdas till fots från resecentrum förbi McDonalds och affärsgatan ner en måndagsmorgon... det är inte roligt! Och det oavsett om solen skiner eller ej! Det går inte undvika att både notera och att förfasas över nedsmutsningen av vår gemensamma miljö. Det måste kännas både otacksamt att städa, men som med så mycket annat... på samma gång motsatsen!!! I den här stan ser det jämt ut att vara samma personer som jobbar med detta. Och en solig morgon för ett tag sedan fällde jag en uppskattande kommentar om hur fint han gör till mannen med smutsblåsen.


Numera skiner han alltid upp som en sol då han får syn på mig och vinkar glatt. Sedan en blick i samförstånd, så även denna dag! Tänk så lätt det är att göra en annan människa glad och att medverka till att vi blir medvetna om vår egen vikt. Dessutom varför skulle jag låta bli att visa att jag uppskattar att han håller fint? För att det vi gör är betydelsefullt i andras ögon medverkar faktiskt till att vi växer som människor. Sådant behöver vi ALLA höra även om en del mer än andra!

4 kommentarer:

Gudrun sa...

Ja Du, Ingela!
Vi tangerar samma tema. Ett leende, ett litet ord som kan betyda så mycket. Visst är det härligt.
I ett fråga doktorn program för några år sedan så var det ett reportage om en frivillig hjälporganisation i Stockholm, det var kvinnor som delade ut mat och kläder till uteliggare. En kvinna som var en av uteliggarna, hade berättat för en av hjälparbetarna om en upplevelse, det var när en person i tunnelbanan hade tittat henne i ögonen och hälsat. Det levde hon på hela den dagen, för då visste hon att hon fanns. Man blir så berörd.
Tänk om vi kunde förstå vad ett litet ord kan göra. Det är bara att fortsätta att bjuda på sig själv, är frukten av det man gör gott så kan det aldrig vara fel.
Säger som Crea, (en annan bloggare sa)
"vänliga ord kan vara små och enkla att uttala, men de ekar i oändlighet"
Ha det gott

Maya sa...

Ja det ser bedrövligt ut på morronen när man kommer med bussen innan dom hunnit städa, ändå är där massor med papperskorgar. tycker flk borde skämmas att kasta skräp på marken.

Petit Eyekiss sa...

Hallo pinglan!
Jo här är det aktiviteter varje dag. Ena dagen i stan>tillbaka till landet >tillbaka till stan > osv.Lasse har ganska många spelningar med Nynäs Kustband, och det är så surt o mörkt ute på landet så jag vill inte vara kvar därute ensam.
Ja du, vad skulle vi göra utan alla sophämtare och gatustädare. Dom är värda varma ord och leenden. Vart tog kampanjen vägen "Håll Sverige Rent"?
Det övergår mitt förstånd hur man bara släpper skräpet där man står....
Håller fortfarande på med invänjning av nya datorn.
Snart så är vi överens. Kram
Bettan

Maria sa...

Så bra att du fick dig en bra regnjacka. Det kan verkligen behövas emellanåt. Jag inser att min börjar sjunga på sista versen, kanske får ta en butikskoll framöver...
Ja, visst är det tråkigt med all nedskräpning! De som kastar skräp borde få jobba som "gatsopare" under en vecka. Undrar om det skulle hjälpa?
Kram, Maria