ANNAS MUSIKTIPS

Ett eget litet inlägg får du Anna på min blogg idag. Egentligen är det din kommentar under "Ljuva toner" http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/10/viva-la-vidacoldplay-violinversion.html
men på så här vis så lägger jag dina tips i direkt anslutning.

Texten i den första låten som jag tolkar det handlar om villkorslös kärlek och bilderna är underbara!!!

"Hej min lilla mamma! Kul att du hittat riktig kvalitetsmusik :) Även om detta inte är min favoritlåt med Coldplay så är den ju ändå helt fantastisk, och går att tolka på många olika sätt.

Min favorit är;



... som jag tycker har en av de vackraste texter som finns!


Jag vill passa på att tipsa om denna fantastiska mannen




... är sällan jag gråter av att höra en låt. Men den berör något djupt inne. Puss"

Ja, visst är det musik som berör oss mer än andra... och likaså är det individuellt. Överlag skulle man möjligen kunna säga att det beror på artisten hur denne upplever sin musik och om han eller hon lyckas förmedla känslan vidare.

**********

Det har varit ett härligt väder denna dag. Då jag kollade ut genom fönstret imorse så såg jag hur solen bröt sig igenom diset. Ut for jag med digitalkameran för att om möjligt föreviga detta vackra. Så här ser det ut på den väldiga ödetomten intill vårt. Ja tyvärr inte så länge till för tomten är uppköpt och här planeras nybyggen. Men än så länge är det bara att njuta av lugnet och djurlivet.

Så nu äntligen är bilderna inlagda på datorn från vår "riktiga digitalkamera. Det
här är från då spottarna kommit på plats på stugan. Lite mer pill med rännorna än beräknat så än sitter de nya inte på plats.

HUBERTUSJAKT

... ja, det hade vi väl aldrig kunnat tro då vi tänkte ta vår vanliga lördagstur på skjutfältets vidder. En aning rå luft gjorde att det kändes rätt bistert, men det verkade inte bekomma Charlie som nu var i sitt Esse. Mestadels gråmulen sky men den svagt rosafärgade himlen, som seglade i fjärran över havet, vittnade om att solen inte är helt frånvarande utan finns där bakom.

Tyckte nog att det var lite fler bilar än det brukar vara parkerade vid den lille grusvägen som plöjer genom fälten... men det händer ju ibland att hundklubben är där och lägger sina spår då vi är där, så. Men fler och fler bilar strömmade till och vi hörde på avstånd någon som ropade ut instruktioner i megafon, men inte vad ;-)

Än så länge var det på avstånd och Charlie kunde rusa rundor en god stund till. Säkert tävlingar denna dag trodde vi... och fick en nyttig motion då vi gick backe upp och backe ner... visserligen rätt små men ändå... för "Många backar små..." vad blir det? ;-)

Men oj då "Har du sett, sa Mats..." där kom en häst och kärra med militärer klädda i gamla stiliga Husaruniformer. Blev så paff att jag tyvärr inte hann fiska upp upp mobilen... Husar som gamle Dittlow (Anna Hansdotters far ( bild till höger i kolumnen), en märklig känsla, som att befinna sig mitt i historien.

... En familj kom cyklande... barnen först med 90 som för att hinna till något... Vi frågade mamman som passerade sist om hon visste vad som stod på.

Då visade det sig att det var dags för en årlig hubertusjakt och att familjen hade brukat delta. Om ni kollar i fjärran på kortet ovan, så ser ni att här hände det minsann saker.

Så var första truppen på väg ut i vattnet. Det var en mäktig syn uniformsklädda blandat med civila.

Man såg hur vågorna i vattnet bröts, kaskader av vatten stod som fontäner runt hästar och ryttare, samtidigt som luften, marken vibrerade och mängder av tunga hovar dunkade emot havsbottnen. Det var ett ljud som var helt nytt för mig (!) och det var mäktigt kan jag säga!!! En alltigenom sinnlig upplevelse vi bevittnade!!!

Svårt för er att se något av detta på mina bilder (men kolla in i Kristianstadbladet så får ni närbilder). Det var en fotograf som stod mitt i händelsernas centrum medan ekipagen galopperade runt henne. Undrar hur det kändes, det framgår inte vad jag kan se av artikeln.

Här kan man läsa mer om evenemanget.

http://www.wendesridande.se/hubertus2009.htm

http://www.wendesridande.se/inbjudan.htm I Kristianstadssbladet kan man läsa mer om händelsen och se riktigt fina närbilder

http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1283870/180-ekipage-njot-av-Hubertusjakt.html

Då vi lämnade fälten bakom oss och blickade i backspegeln så bröt solen tillfälligt igenom molnen

... och det skulle sen visa sig bli rätt tunnsått med sol resten av dagen. Full strykorg skulle bli tom på kläder några stora dukar kvar. Räfsa, tippen och början till hängrännnor på stugan. Fortsättning följer...

Det blev visst 2 inlägg denna dag och betydligt fler bilder, men å andra sidan har det med tiden visat sig bli glesare och glesare med den varan ja får väl säga som han som sket i byxan "Det jämnar ut sig..." ;-)

SPARA OCH SLÖSA

I LYCKSLANTEN... tänk att det är en tidning som har funnits sedan 1926 och att den döptes av en hushållerska från Katrineholm. Kanske nytt för en del. Mer kan man läsa om denna anrika tidning på Sweedbanks sida:
http://www.swedbank.se/idc/groups/public/@i/@sc/@all/@kp/documents/article/fm_792965.pdf

Visste ni att på Kungliga biblioteket i Stockholm förvaras ORD i form av tidningar, böcker andra trycksaker tryckta i Sverige och i ett exemplar från långt tillbaka?! Det är det lag på! Detta ett arkiv för att förvara till framtiden hur språket har utvecklats. Kanske har jag hört det förr, men det kändes ändå som det var kunskap som behövde dammas av. http://www.kb.se/


På hemsidan kan man läsa att även fd. statens ljud- och bildarkiv finns här. Oj, där skulle jag vilja göra ett besök känner jag, tänk att vandra mitt ibland alla dessa ORD!!! Vad säger du Maria, du skulle ju också önskat bli författare... då är det ju kanon att inte vara ordlös.

Så kul att läsa om era erfarenheter av pengar och godispåsar förr. Det mesta i den vägen kändes mer värt. Trixi, fanns det ju något som hette absolut Bettan. Menar du de pyttesmå salta bitarna... hette de inte salmiak? Tänker in och botanisera i bokhyllan sen, har bestämt en bok med gamla tablettaskar...

Att få så mycket för en femöring… det låter ju fantastiskt t.o.m. för oss som ändå kan dra oss till minnes pengar och pengars värde på ett helt annat sätt än idag. Ja, vi kan nog alla vara överens om att det är en milsvidd skillnad. När man tänker efter, faktiskt så man undrar, om vi över huvud taget befinner oss på samma "planet". De yngre måste undra om ”gäddan är en fisk” … 20-åringen tycker det låter underligt idag … och du Bettan sjöng den för barnbarn som aldrig hade hört den. Jag brukade också sjunga den för våra barn och de tyckte nog att det var ännu mer fantastiskt än jag då jag var liten. I vilket fall som, har Körling satt sitt spår till framtiden, även om det inte bara är personligt… utan handlar om samhällsutveckling i stort. Frågan är; hur har vi följt med i svängarna… och har vi det?


Kan inte låta bli att publicera din kommentar i sin helhet i dagens inlägg Bestemor: "Dette husker jeg godt! Jeg fikk 5 øre for å åpne grinden til setergrenden hvor jeg oppholdt meg mye om somrene ! Det var nok bare de som hadde nok penger som kunne gi 5 øre, for det meste fikk jeg 1 og 2 øringer ! Det var ikke lett å få kjøpt noe for dem med en gang da det var ca. 1 mil til butikken! Derfor ble de brukt når sommeren var omme og et kremmerhus med smørkarameller var salighet!!!"

Följ med in i ABC av Stig Lindberg och Britt G. Hallqvist. På bokstaven B finner vi den här läckra bilden.
Man fick mycket mer för sina slantar förr. ”Nu går det snart åt sedlar till allt” skriver du Birgitta. Glädjekällans Birgitta: ”En tröst kan kanske vara att sedlarna inte väger lika mycket, ja tröst och tröst?” Men vem vet det kanske blir som du Eva-Katrine säger att 20:an blir mynt den också, annars lär vi ju snart inte behöva något myntfack i börsen. Frågan blir då också… eller kanske snarare om det samtidigt lär ske en inflation även här för mynten blir ju inte mycket värda… "nu är en hundring ingenting" är Bettans ord och till viss del stämmer det ju. Även om det för många fortfarande är en hel del. ... och vi är kanske flera som sparar slantarna i en gris att tömmas emellanåt till något speciellt och visst visst känns det då spännande och speciellt att räkna dem. Det uppgraderar så att säga värdet!

Det är härligt att dra sig till minnes Ulla. ”Två kr till lördagens godispåse och pyjamasparty. Det räckte när vi lyssnade på Beatles She loves you.” Någon som hade tidens Korearock? De där gröna ni vet där man i skolan gick ihop i olika läger och skrev Beatles eller Rolling Stones... ja, jag tyckte inte om att skriva på kläder och hade därför en mörkblå. Dessutom tror jag inte att jag då hade skrivit något av dessa namn... själv var jag nog mest förtjust i Benny i Hepstars :-) Att jag sedan har blivit ett "Rullande stenar fan" det är en annan historia. Nu funderar jag var det Elvis och Steele innan ? Det måste det väl ha varit? Visst började pyjamaspartyna komma i ropet men själv har jag inga minnen av just dessa... inte mer än till namnet...

På vis och sätt kan gottesuget jämföras med pengasuget, det blir större ju mer man exponerar det... och kan driva en till högst tveksamma handlingar...

Visst kan man knappast annat än le till då man läser hur du så finurligt tillskansade dig mer av det goda Kerstin. Jag är säker på att du idag har förstått den där skillnaden på vad som är bra och inte, det kan man lätt se genom att du deltar i alla evenemang och insamlingar till välgörande...

Kan ju i den vevan berätta om då jag lärde mig vad en ögontjänare var. På lördagskvällar till Hylands Hörna brukade vi dela en twistpåse på tre (ja den uppgiften hade jag). Tre likvärdiga högar som sedan lottades ut.
Farmor brukade köpa påsen i början av veckan och den låg´sedan frestande i detta skåp tills lördag. Då suget satte in så kunde jag en gång inte hålla fingrarna i styr... med fingerfärdighet lyckades jag försiktigt veckla upp solfjädern så pass att jag fick ner pinsettgreppet och fiska upp en godisbit. Sedan snyggt på med klammern igen. Det gick väl bra första gången men det gick inte att få osynligt de efterföljande gångerna. Det blev ingen rolig lördag. Att vara ögontjänare kändes hemskt, det visste jag nu!

Där flikar jag in att vi generellt behandlade pengar med större respekt förr och att det gäller även övriga livet... misstänker att det på något sätt hänger ihop. Upp poppade farmors uttryck igen "Många bäckar små blir snart till en hel å"...

Roligt att Mats har kommenterat denna dag tycker jag. Precis som du fick jag så småningom 5 kronor i veckopeng, från början var det 3. Antar att behovet och inflationen även nått oss då. Men det var också minns jag ett krav på att spara i samband med detta. Du skriver "Jag sparade kanske 2 kronor i veckan jag köpte leksaker kanske var det grejor till min tågbana, det tror jag nog. Sen sparade vi i skolan, jag tror att det var till klassresa". Det har man ju tagit bort, inget får sparas i skolan längre. Detta tänker jag inte säga något mera om här. Minns så mycket som att det inte var krav på att sätta in en summa varje månad och jag minns inte heller hur mycket det rörde sig om. "Men så var det här med de 3 kronorna. De skulle förvaltas väl kanske räckte de till en serietidning. Jag var med i Fantomenklubben annars var det 91 Karlsson som drog. :-) Det var tider det!!!! "

Konstigt det här med att man nu själv är där; att glorifiera det som var… det snacket som nästan retade en förr… nu nosar man på det själv. Eller är det så det ”ska vara”, vi knyter på ett osynligt vis ihop påsen. Epoken… tiden… vår tid…

Vid frukosten lite senare, spisar jag samtidigt Dagens citat Ernest Hemiingways ord (1899-1961) på temat Gammalt. Så passande denna dag!

"Det underligaste med framtiden är att man då kommer att kalla vår tid den gamla goda".

Märkligt också det här med sinnesupplevelser från förr... Har ni tänkt på det; syn och hörsel är de sinnen där behovstillfredsställelsen är störst idag, … ja, faktiskt ibland på bekostnad av övriga kanaler. Det man minns från förr visst vävs det mycket samman med dofter, känsel och smaker. Sådant som man idag kan längta efter... och förresten om jag nu talar för mig själv börjar mer och mer uppmärksamma i min omgivning. På det här viset tänker jag om att yngre och äldre närmar sig varandra instinktivt förstår att ta vara på det som är viktigt. Med den skillnaden; att det hos barnet är omedelbart och hos den äldre sker mer medvetet.

LJUVA TONER

Viva la vida/Coldplay ;
Det är så VACKERT då musiken blandas med violiner och cello! Det där som jag tidigare har framfört hur tonerna letar sig in... vibrerar och sen på ett distinkt sätt borrar sig rakt in i hjärtat... vi kan ju därför kalla det passion... Stråkarna fulländar tonerna... och orden.

Samtidigt som han sjunger om livet och livet som är nu. Öppna dörrar och möjligheter... möten, händelser som passerar annars blir orden för mig i detta nu ett töcken... och jag undrar ur vilket perspektiv. Anna-Karin om du läser detta, hur tolkar du den? Jag vet ju att det är dina idoler. Så, nu har jag dessutom haffat dig i provrummet i en Stockholmsbutik. Hoppas att du hittar något riktigt fräsigt att ha på festen på lördag... och det gäller även dig lilljäntan som ska njuta spa i Nynäs! Väntar med spänning på fler reflektioner angående meningen med lyriken...


I used to rule the world
Seas would rise when I gave the word
Now in the morning I sleep alone
Sweep the streets I used to own
I used to roll the dice
Feel the fear in my enemy's eyes
Listen as the crowd would sing
"Now the old king is dead! Long live the king!
"One minute I held the key
Next the walls were closed on me
And I discovered that my castles stand
Upon pillars of salt and pillars of sand
I hear Jerusalem bells a-ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
Once you go there was never
Never an honest word
And that was when I ruled the world
It was the wicked and wild wind
Blew down the doors to let me in
Shattered windows and the sound of drums
People couldn't believe what I'd become
Revolutionaries wait
For my head on a silver plate
Just a puppet on a lonely string
Oh, who would ever want to be king?
I hear Jerusalem bells a-ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world
I hear Jerusalem bells a-ringing
Roman Cavalry choirs are singing
Be my mirror, my sword and shield
My missionaries in a foreign field
For some reason I can't explain
I know Saint Peter won't call my name
Never an honest word
But that was when I ruled the world

Violinversion, tänk då jag har lärt mig spela så pass att jag klarar av att hantera stråken så som denna grabb...

INFLATION

Tänk vad man kunde få för en femöring och nu finns inte ens en 50-öring kvar. Då jag var liten då kunde man minsann få 100 ettöresbitar salta eller syrliga efter behag för en krona... och hade man 2 öringar så kunde man få modellen större. Vem minns inte goda kolor? Vad hette de nu igen... rival, dixi, choko... Nej kan ni inte hjälpa mig att minnas?


5-öringen
Text och melodi: Felix Körling


Om pappa ville ge ja´ en femöring vet mamma,

då skulle ja bli så glá, så glá, så glá,

då skulle ja köpa så mycké med detsamma,

ja já skulle köpa allt vad já vill ha.
En docka, en stor, som kan blunda och kan titta,

med kläder så fina skulle já köpa åt já,

och gräddkarameller jag skulle ge åt Britta,

men hon skulle bjuda já, när já vill ha.


Och mamma skulle få en ny hatt och en ny kappa,

och já skulle ha en muff som Stina har,

och sen skulle já visa alltihop för pappa

och ge pappa pengarna som sen va' kvar.

Visst är det underligt och jag som bara skulle ha hjälp med bild på en 5-öring:
http://annemariekorling.blogg.se/2009/july/felix-korlings-ord-gar-igen.html?_tmp=bd823dd6cad687ae5a3f9605cf6b1130e037da33

TRO´T OM DU VILL

... men som det kan gå till... min slickepott har rymt... Efter morgonbak av en toscakaka

... och en stunds besök i min syateljé... ett litet projekt, så nu väntar det beige sängöverkastet på sin kompis... Jag har tänkt att det här gamla röda täcket ska ligga som en karamell ovanpå det andra...

http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2010/10/inte-en-vackrare-plats.html

... så bar det av till Playan för "Charlies höstrus" och därefter en biltur på tu man hand till EKO för att investera i en ny slick ;-)

Ett rätt räligt höstrusk denna dag... visserligen blåser det inte, men det har nu regnat mest hela dagen. Inte mycket bevänt med kreativiteten, då krävs färg, musik och håll igång... för att få något konstruktivt gjort. Visst en extra lång träning på fiolen det har det ju blivit på ledig dag. Tjuvkikade lite längre fram bland noterna och fann då en absolut favorit. Faktiskt en av de första sånger farmor sjöng för mig då jag var liten... jag bara älskade den.

Johan Ludvig Runeberg - Till en fågel

Säg mig, du lilla fågel,
Där mellan almens blad,
Hur kan du ständigt sjunga
Och ständigt vara glad?
Jag hör din röst hvar morgon,
Jag hör den hvarje kväll,
Men lika ren är stämman
Och tonen lika säll.

Förrådet är så ringa,
Din boning är så trång,
Dock ser du mot din hydda
Och sjunger hvarje gång.
Du samlar inga skördar,
Och inga kan du så;
Du vet ej morgondagen
Och är så nöjd ändå.

Hur ges det icke mången,
Som gods och håfvor fått,
Som land och riken äger
Och bor i gyllne slott,
Men hälsar dock med suckar
Och tårbegjuten blick
Den sol, hvars uppgångstimma
Nu nyss din lofsång fick!

Hur skulle icke mänskan
Din ringa lott försmå,
Och hon, den otacksamma,
Är mindre nöjd ändå.
Ditt späda hjärta krossa,
Det stode henne fritt;
Dock prisar du ditt öde,
Och hon förbannar sitt.

Hvi blickar hon mot höjden
Så knotande, så kallt?
Hvad ägde hon att fordra,
Då skaparen gaf allt?
Då jordens glädje ligger
För hennes fötter ner,
Hvi ser hon stolt på slafven
Och suckar efter mer?

Nej, sjung du, lilla fågel,
Om njutning hvarje gång,
Och aldrig skall jag blanda
En klagan med din sång.
Kom, bygg ditt bo hvar sommar
Invid mitt tjäll ännu
Och lär mig kväll och morgon
Att vara säll som du.

Nu minns jag bara t.om. vers 2 Melodin fann jag så trevligt på adress http://hem.passagen.se/karinmariann/majtankar.htm

UTMANINGEN

...kommer ifrån Maria på bloggen http://santsomgormigglad.blogspot.com/


1 . What is your favourite word?
FRED och LIV


2. What is your least favourite word?
KRIG och DÖD


3. What turns you on creatively, spiritually or emotionally?
GLÄDJE och LEK


4. What turns you off?
OINTRESSE


5. What is your favourite curse word? FAVORITSVÄRORD?


6. What sound or noice do you love?
CELLO GÅR RAKT IN I HJÄRTAT


7. What sound or noice do you hate?
VÅR OLIVIAS SKRAP MED KLORNA PÅ FÖNSTRET.


8. What profession other than your own would you like to attempt?
FÖRFATTARE där är vi överens Maria


9. What profession would you not like to do?
PILOT (är höjdrädd)


10. If heaven exists (det tror jag att den gör!), what would you like to hear God say, when you arrive at the Pearly Gates?
VI HAR VÄNTAT PÅ DIG HÄR ÄR NÅGRA SOM HAR LÄNGTAT EFTER DIG.

Nu ska jag ju skicka den vidare...

Bestemor
Ulla
Gudrun
Lena (om du hinner ;-)
Brittmarie
Anna-lys (nu skickar jag den till dig också! Goda ting är till för att spridas, och du får vara dagens bonus ;-) Nu kan du välja att kopiera och skriva även som inlägg och skicka vidare om du vill...)

Kommentarer på era bloggar får vänta tills imorgon ZZZzzzzzzzzzzzz

The GREAT DEBATERS

... är en klart sevärd film. Både vad gäller skådespelarinsatser men även vad gäller handlingen. Den skildrar hur man för inte alls länge sedan bekämpade grymma orättvisor med hjälp av orden som starkaste verktyg

FÖRVILLANDE LIK

... en solstråle kikade ut genom molntäcket på morgonen, men bara för ett ögonblick. Det var då jag såg hur gula löven har blivit, och att det måste ha hänt något så sent som igår. Det skedde nästan mitt framför ögonen och var sen över vad gäller glimten... jag hann inte ens ut på trappen innan skådespelet var ett minne blott. Kanske hade det bara varit en synvilla, och nu finns heller inga bevis för motsatsen ... och förresten känns det inte så betydelsefullt.

Fotot på pionen uppbackad av lungört är från lördagen. Inte mycket just nu i vår täppa som premierar sig för att vara med på foton.


Jag invigde så klart dagen med att läsa nytillkomna inlägg på andras bloggar... samt välkomna kommentarer på min egen blogg. Kanske inte så konstigt att vädret skiftar så pass Ulla. Vi lever ju i ett avlångt land och hade kommit en bra bit ner i Europa om vi skulle rest motsvarande sträcka som till vårt eget lands nordspets. Var du bor, det vet jag inte riktigt... trodde det var andra sidan Skåne, men där verkade det som om jag hade fel. Visserligen ser det ut att ha regnat rätt bra på andra sidan kusten.

Vi brukar vi ju när det är söndagsmorgon festa på nya frallor från Statoil och slå på stort med en kvällspost och bilagan . Så även idag! Sprättäggen däremot var slut i skafferiet, så där fick det bli lite annorlunda denna dag. Annars var det lika gott och lugnt som vanligt.

Vi "roade" oss med att snusa på Kvällspostens urval av gårdagens Högskoleprov Eva-Katrine... och konstaterade att vi nog gjort bäst i att låta bli att ställa upp. Vi behöver alltför mycket betänketid. Matematiken är nog inte vår starka sida... då gick det betydligt bättre på språkdelen. Ska bli intressant att höra dina upplevelser dotra.

Slogs själv av hur blå och fin himlen såg ut på bilderna jag hade tagit nere på stranden så sent som igår. Så tack mina vänner! Håller självklart också med om att musiken är underskön. Låter som en höjdare att ha någon skiva liggande vid sängen för att helt avslappad sen kunna somna in. Vilken förmån att ha konserthuset runt knuten Kerstin, men annars skulle åtminstone aldrig jag vilja byta emot det här lugnet som är på en småort.

I eftermiddag har vi varit en sväng på Ikea... det var verkligen inte igår. Men det var tydligen många som tänkt att dagens väder lämpade sig bättre för att ränna i en affär än att vistas ute. Lite märkligt för det var som om vi körde på en svart asfaltgata och ovanför oss hade vi liksom en ljus himlagata där molnen skingrat sig... och då vi nådde Älmhult kom solen även om det bara var högst tillfälligt.

Det blev en tunnsådd skörd med oss hem, men vi hade ju inte heller för avsikt att köpa något speciellt. Inte en endaste julklapp så det är ju tur att det ännu är några veckor kvar. Men, julskyltningen var klar, var inne och spatserade en vända men bara för att konstera att det kändes för tidigt. Drog ett djupt andetag... tjuvsnusade på julen och så ut igen... Däremot köpte jag några gulliga kakformar som jag tänkte mig till kakpysslet E-K ;-)

I STARTGROPEN INFÖR HELGEN

... livet rullar på, fredag med ett par promenader på tu man hand med lillkillen. Den ena längs stranden på eftermiddagen efter jobb. Aningen blåsigt, men annars i fullt solsken. En familj var där med sina små och grävde i sanden... och ni kan tro att där är mycket sand nu alldeles fullt med sådana där sandrev en bra bit ut i vattnet. Ja, ní uppfattar rätt det är Charlie som har hamnat med på ett litet hörn i nederkanten ;-)










Sista biten hem hakade lilla Olivia på. Ja hon håller på att lägga på hullet nu inför vintern, hennes päls är tät och fin och så fort hon ser oss blir hon hungrig ;-) För tillfället har hon dille på PUSSI. Det finns ju de som påstår att djuren är smått autistiska och där har vi kanske en förklaring... men det skulle ju också kunna ha en annan och kanske enklare förklaring.


Eftersom Mats jobbade över med provtagning så blev även kvällsturen på tu man hand. Synd att jag inte hade kameran med mig men å andra sidan hade det troligen inte blivit mycket med mobilen nu på kvällskvisten. Förvånansvärt milt denna kväll, rätt ljust för månen var full men framför månens sken låg liksom ett töcken som troligtvis också var anledningen till att jag inte kunde skönja en endaste stjärna denna kväll.


Passande att spela Beethovens härliga Månskenssonat, den här versionen med undersköna bilder. Där tonerna förstärks eller snarare vävs samman med bilderna till en nästan oskiljbar enhet och där man knappast kan undgå att slås av det mystiska och vackra i naturen. En natur som samtidigt känns trygg bara genom att finnas... men också föränderlig och så påtagligt ger varelserna på jorden möjlighet till liv:




... kan inte heller låta bli att presentera den här versionen med ett underbart ljud. Där jag menar att de vackra slutresultatet starkt påverkas av mångfalden av musikinstument:

Förövrigt en avkopplande fredagskväll med pizza, ett glas rött, Idol och en liten skål godis... därefter schack matt.

**********

Och nu har det blivit lördag och det blev minsann en långpromenad nerom i stort sett öde camping, utmed stranden där Charlie, innan jag hann hejda honom, rusade rätt ut i vattnet. Skulle tro att han för ett ögonlock hade sommarfeelings då solen glimtade fram. Mats och jag avstod då vi tyckte att det var lite väl att ta i. Men Charlie har väl inte för inte Retrieverblod i sina ådror. Dessa älskar ju vatten. Har ju skrivit om rasblandningen tidigare också noterat upprepade besök på detta inlägg men att det då var då Charlies föregångare Lucky ännu fanns med oss (ingen av dem är dock av bladras utan snarare blandras :-) http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2008/08/bladras-border-collie-golden-retriever.html

Nu en del pyssel på täppan, Mats är elektriker så behändigt emellanåt och jag själv får allt ut och förbereda lite mera inför vintern.

Så nu är spottarna på framsidan av stugan på plats. Taket ska bara rensas från piggar som trillat ner från den väldiga tallen... därefter nya hängrännor upp samt fönsterbleck och ett par ventiler på gaveln och så är det lönt att räfsa på framsidan. Resten får vänta tills våren...

Visst blev det läckert då skymningen infann sig och fasaden lystes upp. Kanske kommer här ett foto framöver taget med systemkameran.

Programstart för en ny tv serie "Så mycket bättre". Vinnande koncept, absolut, påminde inte så lite om "Stjärnorna på slottet". Men vad gör det, om det nu är bra och det tyckte vi!

SNÖN LYSER VIT PÅ TAKEN

... denna torsdagsmorgon. Visst hade vi blivit förvarnade, men inte kunde jag ändå i min vildaste fantasi tro på det inte förrän jag nu såg det med egna ögon.

Tufft att stiga upp och komma igång denna kylslagna morgon. Men idag tror jag faktiskt att vi hade fått mer vit nederbörd i Åhus jämfört med Kristianstad.

http://www.kristianstadsbladet.se/kristianstad/article1274175/Ovanligt-tidigt-med-sno.html

Citat: "... trots snöflingor och minusgrader är det ännu inte vad meteorologerna definierar som vinter."

För precis en vecka sedan tog jag det här kortet en kvart efter 7. Solen höll då på att stiga och det skulle sedan visa sig bli en härlig dag.

Idag blev det t.o.m träning på violinen 3 gånger, lät rätt hyfsat idag då den var nystämd och det har börjat lossna lite ;-) Hoppas att jag har kommit till sidan med Titanic innan du kommer hem nästa gång Eva-Katrine.

Idag fick jag ett lika oväntat som trevligt telefonsamtal. Ja, jag hann inte till telefonen och därför slog jag upp numret som jag inte kände igen på Eniro... men namnen tyckte jag mig känna igen och jag tog tjuren vid hornen och ringde upp.

En äldre dam svarade och jag sa att jag inte riktigt visste vem jag ringt till... men att jag tänkte att vi kanske var släkt... då blev hon alldeles till sig och sa att hon tänkt höra av sig tidigare många gånger men aldrig hade kommit så långt . Hennes man var min mormors bror så hennes barn är mina kusiner, eller ja nästan då...

Familjen har stuga på grannorten och hon hade tänkt på mig åtskilliga gånger då de hade passerat Åhus. Nu återstår det att se om sonen dessutom har skjutsat henne med färdtjänst... det vore ju bara pricken över i:et. Sådana där sammanträffanden som händer allt oftare tycker jag. Någon mer som har märkt av detta fenomen?

DITTEN OCH DATTEN

Go´middag! Så har för-middagen rullat på i Paradiset. De sista tre pelagoniorna i trädgården har fått nytt husrum. Tillsammans har de fått vinterförvaring i rummet med minst värme på under vinterhalvåret.

De flesta huserar rätt och slätt på gammelmormor Karins stykbräda som tillfälligt fått en bit vaxduk som skydd. Men den här hade jag inte mage att plocka ren så den njuter vi i köket.

Det har hittills varit en rätt behaglig onsdag. Med lite hemarbete så klart som att: läsa bloggar och att orkidéerna har fått sin dos av kalkfritt vatten och dusch på stänglarna. Det är kul att se hur det börjar spira lite här och var, och det är ju inte direkt lite knoppar heller. Just den här har jag inte fått att blomma om tidigare så det ska bli riktigt häftigt.

Sen har vi lekt Charlies älsklingslek LETA OCH HITTALEKEN. Då får han sitta fint i köket medan jag gömmer småbitar ost i olika höjd inne i vardagsrummet. Oj vilket jobb han har, men vilket väderkorn det är fantastiska näsor dessa fyrbeningar har!

Det är ju onsdagsnöje att ut med bilen så då passade vi på att besöka återvinningscentralen och gjorde oss kvitt sorterat material ...

... och sedan en vända till playan. Då regnade det mannar! Men, vad brydde sig Charlie om det och fördelen var att vi fick ha hela stranden för oss själv. Med en rejäl regnkappa så är det ju dessutom rätt betydelselöst om det regnar.









Det blev en vända till stan där vi körde över RUSTA, JYSK och Solhaga handelsträdgård på hemvägen där jag egentligen bara passerade gångarna med vackra blommor njöt och förvånade kassörskan med att bara passera. På det hela taget en billig runda... så när som på bensinen för vi kom hem tomhänta.

SPÅR I SANDEN

Konkreta och tydliga spår i den ljusa och finkorniga Åhussanden. Vi kan med säkerhet säga att det är en fågel som har trampat här.



Kanske njöt den då lika mycket som vi nu gjorde.

Fantasin sätts i rörelse här har det uppenbarligen ägt någon form av fågelmöte rum och där de sedan åter gått skilda vägar.

**********

Det får mig att tänka på en oerhört vacker bok som står i vår bokhylla och inte har varit framme på ett tag. Titeln är kort och gott "Ön" men med undertiteln; Bilder från en sandrevel" av Lars Jonsson. Den gavs ut 1983 av den då 30-årige konstnären, författaren och tillika ornitolog. I boken som är rikt illustrerad av hans vackra akvareller, står det att han då var bosatt på södra Gotland. Han skriver bla;

" Årets obevekliga förlopp är som ett människoliv, vi föds med de första takdroppen och de återvändande flyttfåglarna, vi dör med senhöstmörkret... Vid en snabb betraktelse... den ena dagen lik den andra. Ett flöde av intensiv sommar, av himmel, vatten, ljud och vingar. De flesta av vikens fåglar har redan kläckt ut sina ungar och en del är nästan utvuxna medan andra är små dunbollar. Ön är i själva verket en sandrevel, en avlång ö av sand som ligger utsträckt i en grund havsvik, i sin tur omfamnad av flacka betesmarker... Otaliga gånger har min blicksvept över de flacka maderna, utmed stenhgärdsgårdarna och ut mot havet. Känslan av frihet och rymd är alltid närvarande. Vid hav och på slätter där horisonten ligger obruten möter sinnena inga hinder. Det verkar som om de synliga perspektiven via näthinnan återskapas i vårt inre och bestämmer vårt utrymme för tankar och associationer. Här bärs de av oändligheten ut emot det okända..."

2008

http://www.gotland.net/sv/shopping/lars-jonsson-aktuell-med-ny-bok

Sommarpratare 2010

http://www.gotland.net/sv/att-gora/lars-jonsson-debuterar-som-sommar-pratare

I ett inslag i nyhetsmorgon visar Lars Jonsson sin atelje på Gotland

**********

Historien härunder finns på följande länk författaren är okänd...

http://www.nykultur.nu/Artiklar/Den_barande_principen.html

DEN BÄRANDE PRINCIPEN

En man hade en dröm.

Han drömde att han promenerade längs stranden med vår Herre.

Över himlen flammade scener ur hans liv. För varje scen, noterade han två par fotspår i sanden. Ett par som tillhörde honom själv och ett par som tillhörde Vår Herre.

När den sista scenen av hans liv passerade framför honom, såg han tillbaka på spåren i sanden. Han märkte då att det vid flera ställen längs livsstigen endast fanns ett par spår.

Han noterade också att detta inträffade vid de svåraste och sorgligaste stunderna i livet.
Detta bekymrade honom och han frågade Vår Herre: "Du har sagt att du skulle följa mig hela vägen i livet. Men jag har märkt att under de svåraste stunderna i livet så är det bara ett par fotspår i sanden. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag som mest behövde dig"

Vår Herre svarade: "Min käre son, jag skulle aldrig lämna dig. Under tider av prövning och lidanden, när du hade det som svårast, och då du bara ser ett par spår i sanden. Det var då jag bar dig." (Okänd författare)

**********

Får jag även bjuda på nostalgi :-?

INTE EN VACKRARE PLATS

... PÅ JORDEN, det är Kent Olssons talande boktitel, och platsen han beskriver är Åhus.

Vaknade upp i renbäddat till en solig men iskall söndagsmorgon. Efter en god kopp kaffe beslöt vi oss rätt snart för att inviga morgonen vid stranden

Bilderna är tagna längst ute vid piren där utsikten är sagolik. Det hände sig vid den tiden då Mats hade sin arbetsplats strax intill att de brukade ta sitt förmiddagskaffe uppe på höjden. Mums...

Just då vi befinner oss på plats strävar ett lastfartyg in i hamn ledsagad av Åhus lotsen som plöjde före fram i vattnet

Långt bort i fjärran lite till vänster om centrum sitter ett par i sanden och käkar frukost i det fria.

Förövrigt en representativ vilodag, t.o.m. med söndagsstek och efterrätt med äpplekaka och vaniljsås. Har precis vinkat av grabbarna som åkt på match, skrivit kommentar på era kommentarer under gårdagen. Har nu en liten stunds jobb inför morgondagen och tänker sedan dyka i bingen en stund.

INVIGNINGEN

... av Kristianstads omtalade arena har nu tagit sin början med A-laget i musiksammanhang. Lördagen är familjedag och på söndagen är det handboll (IFK kristianstad och Redbergslid) som gäller. Dit tänker sig far och söner, själv hoppar jag. Hörde att biljetterna var slutsålda till denna match. Det är så det är tänkt... det ska finnas något för alla... En folkets arena eller samlingsplats personifierad faktiskt lite à la gårdagens Colosseum.

Uppklädda och förväntansfulla traskade Mats och jag bort till vår hållplats för att ta bussen till stora staden. Något tidiga och samtidigt något sugna, så det blev alltför frestande att dyka in på Baltazars pizzeria för att inmundiga vars en smarrig minipizza. Vi visste ju inte hur möjligheterna att få sig något tilltugg på plats skulle se ut så vi tog det säkra för det osäkra.


Mats hade redan sett Arenan då han tillsammans med andra hade miljö-frukost där för ett tag sedan. För mig var det helt nytt sånär som på det man har läst i Avisen.

Till en del hade de nyttjat gamla idrottshallen och det hade då sannerligen blivit ett lyft.




Det blev inte många kort härifrån för det fanns helt enkelt annat att göra än att ta foton. Det som mötte innan vi var framme vid den ståtliga entrén, var tre pampigt stora trän iklädda höstens färger och som nu upplysta sträckte sina armar upp emot den mörka stjärnbeströdda himlen. Bara det så vackert att man faktiskt för ett ögonblick blev stående i andlös tystnad.

Det var en kvart innan portarna skulle öppna och det lilla torget gapade ännu rätt tomt, men spanar man upp i restaurangen på andra våningen på fotot så ser man en fullsatt lokal med gäster som öppnat sina gap för att inmundiga kvällens supé. Kanske VIPgäster (?) eller möjligen folk som hade förbokat (?) En stund senare så strömmade finklädda människor till, skytteltrafiken kom igång. Det var dags för insläpp. I samband med detta hade trumslagarna klättrat upp till, ja ni ser på bilden, trummor placerade på svajande stolpar i en rad framför entrén. Pampigt!

En kväll som skulle visa sig bli oförglömlig. Det formligen vimlade av mer eller mindre kända Kristianstadsbor. Sådana som man mött i tidning och press och även i real life, men också nya bekantskaper. I ett vimmel av mingel hade vi turen att finna ett litet runt bord att stå och småprata samtidigt som vi bet av valfri fredagsdrink. Ja nu var vi ju på plats tillsammans med en av mina arbetskamrater och hennes man, och bara det i sin att träffa varandras respektive för första gången sätter ju ännu mer en människa på kartan.

Man får ta dela av de mest otroliga och fantastiska saker som det par som hade tappat bort sina biljetter som de fått redan i somras och, att de när de kom underfund med detta dagen innan, fick bråda tider och nu äntligen var på plats och kunde andas ut efter många om och men.

Det kändes verkligen historiskt och högtidligt att för första gången inta sina platser i hallen. En i det närmast kvadratisk lokallösning gjorde att sikten verkade i stort sett verkade bra från de flesta ställen.

Kristianstadsbladets återgivning av den pampiga invigningen på Webben:

http://webbtv.kristianstadsbladet.se/services/player/bcpid71948623001?bctid=637822992001


Det väntade en kavalkad av uppträden, tal, skämt och fredagsunderhållningen var ett faktum.

Det här är ett par av låtarna som Körberg framförde på Arenan:







Han framförde även Don Henleys Bröllopssång. Klippet är från You tube och inte med Tommy Körberg

http://www.youtube.com/watch?v=OHpKNyxXVmU


Inte har jag hört Tommy Körberg sjunga i real life många gånger, men jag tror det var tredje gången och visst kan man säga "Tredje gången gillt". Det var så vackert så jag utan överdrift säga att ögon fylldes! Så känslosamt, hans sång berörde en musikalisk sträng i mitt inre. Ljuva toner tillsammans med två skönljudande akustiska gitarrer bekräftade att vi i Sverige har en av världens bäste sångare.


I Bladet kan man nu på lördagsmorgonen läsa Lisa Appelqvists recension på evenemanget och kortfattat återger det den bild som man själv hade med sig hem:
http://www.kristianstadsbladet.se/noje/article1268851/Rat-Pack-party.html

MIN LÄNGTAN

... till Italien och till Rom gick i uppfyllelse det året då jag fyllde jämnt. Vi har alla våra ljuva minnen och det är gott att gömma dem, vårda dem väl och att plocka fram dem ibland, kom osökt att tänka på denna historiska händelse i mitt liv då jag läste din kommentar denna morgon Kerstin.

"Ett av mina vackra minnen är från en ljummen kväll i Verona när hela stadens befolkning (såg det ut som) var samlade på ett medeltida torg där en tenor sjöng sammetsmjukt från en scen".

Så här skriver jag dagen efter min minnesvärda kväll:

Efter att busschauffören förflyttat oss en ansenlig sträcka (förövrigt genom de mest oansenliga områden vi sett under vår vistelse i Rom) befann vi oss så i nöjeskvarteret Trastevere. Om vägen dit var oansenlig så är området ett av de mest pittoreska i staden. Här har man möjlighet att uppleva vardagliga scener som tillhör forna århundraden. Tyvärr hotar moderna restauranger, klubbar och affärer att bre ut sig och förstöra den gemytliga karaktären, men än idag kännetecknas området av gamla hus, smala gränder kantade av uteställen det ena mysigare än det andra.

Luften dallrade av aptitretande dofter, av värme och musiken ljöd från alla hörn. Dagen till ära hade jag valt min lilla bruna och mitt nya underbart vackra halsband och vi blandade oss med andra festklädda människor. Mats köpte en champagnefärgad nyutsprungen ros till sin 50-åring. Efter en stunds velande hamnade vi så i en kö in till en av de populära restaurangerna vid det lilla torget Piazza di Trastavere.

Strax bredvid torget fanns det romantiska Santa Marias klocktorn samt Santa Maria in Trastavere som utgör områdets andliga och sociala centrum. Medan vi väntade på ett ledigt bord ringde några vänner ända från Åhus. Dröm om min förvåning när de stämde upp i en gratulations ”kör” på ett par hundra mils avstånd. De hade tänkt cykla hem till oss på kvällen, men av vår lilla Eva fått beskedet att vi inte var hemma.

En magisk stämning lade sig som en dimma över torget från det ögonblick vi slog oss ner tills vi några timmar senare beslöt oss för att bryta upp. Där var levande musik i massor, eldkonstnärer som gjorde fantastiska konster i den mörka natten, folk som jublade och klappade i händerna. Atmosfären präglades av ett villigt och gemytligt samförstånd. Ett slags självlysande ”rundlar” fyllde luften inne på det lilla torget. Ett och ett annat blinkande flygplan syntes i fjärran och emellanåt ljöd klockorna från Santa Maria. En italienare med sin smäktande stämma och sin gitarr kryssade mellan borden och spred smäktande toner. Stämningen var på topp.

Vi njöt en festlig, om än oväntad tre rätters supé och därefter hämtade taxin oss. Vem har ätit oxsvans och druckit rödvin till? Vilket talar för hur svårt det kan vara att tyda menyer. En prisvärd biltur tog oss genom Rom och vi njöt av det vi såg, ”Rom by night”, ljus som lyste upp alla byggnader och utsmyckningar i sommarnatten. Och vi kände igen sådant vi bevittnat tidigare på dagen. Utsikten över floden Tibern överträffade om möjligt det vi upplevt hitintills särskilt nu på kvällen.

Inte ett endaste foto finns från denna kväll men i mitt huvud tror jag mig om att kunna spela upp de flesta scener.

LÄNGTAN TILL ITALIEN

Någon mer än jag som minns Birger Sjöbergs text och musik ?

1. Jag längtar till Italien,

till Italiens sköna land,

där små citroner gula, de växa uppå strand,

där näktergalar drilla

allt uti dalen stilla,

och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.

2. Jag längtar till Italien,

där palmerna de stå

så doftande och höga med gröna blader på,

där gossen spelar luta

invid sin flickas ruta,

när aftonstunden kommer med många stjärnor små.

3. Jag drömmer om Italien

vid skymning i vår bod,

där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.

Jag ser i mina drömmerde silvervita strömmar

med tusende gondoler uppå den klara flod.

4. Jag tycker, att jag ser,

hur i månens milda sken

jag vrickar fram gondolen på böljan,

klar och ren,och hur i aktern sitter

beglänst att stjärnans glitter,

en späd italienska med röst så ljus och len.

5. Hon sjunger om Italien,

om Italiens sköna land,

där små citroner gula, de växa uppå strand,

där näktergalar drilla

i dalen, mörk och stilla,

när solen sjunker ner bak Vesuvius'es rand.

**********

Birger Sjöberg föddes i Vänersborg 1885. Han växte upp tillsammans med sina båda föräldrar och en bror. De hade det rätt gott ställt, men han hade inget vidare framgångar med och i skolan och hans första plats blev som lärling i en fotoateljé.

Efter ett tag så flyttade han till Stockholm och provade nu på hur det var att vara guldsmedslärling. Inte heller här trivdes han utan flyttade tillbaka till Vänersborg och fick arbete i en Jern-,färg- och tapetaffär.

Redan 1906 återvände han till Stockholm nu som 20-åring, för att möta upp sin bror som redan var där och jobbade på Stockholms dagblad. Han fick tjänst som journalist, och det var nu som han skrev sina första dikter om Frida. Efter ett tag följdes de båda åt till Skåne och fick arbete på Helsingborgs Posten. I diktsamlingen Fridas visor ingår bland andra "Den första gång jag såg dig" och just denna "Längtan till Italien". Birger Sjöberg blev inte äldre än 44 år och det förtäljer inte historien om det här med Italien förblev en längtan hos honom.

**********

Kvällspromenaden i Åhus igår kväll bjöd på om inte gula citroner; så halvmåne, mängder av stjärnor och troligen en planet. Ämne som inspirerade oss till funderingar kring former av liv någonstans någongång...

**********

(fredag) Ikväll sammanstrålar våra grabbar på hemmaplan... medan vi ser fram emot att ta bussen in till stan och vara med om den historiska invigningen av Kristianstads arena.

OPTISK REGNBÅGE mm.

Det här kortet med en primär och en sekundär regnbåge hade Mats tagit på vägen hem från jobb strax efter en kvart i fem.

Själv befann jag mig ungefär samtidigt i datarummet och observerade hur solens strålar lekte på jorden in emellan de lövtunna buskarna.

Så klart jag strax befann mig ute på trappen för att först skjuta iväg ett foto i riktning mot väst

... och vände därefter näsan emot öst och det var då jag upptäckte den

Den vackra regnbågen men här betydligt blekare

En höjdare på You tube med Johny Mathis och Ray Charles " Somewhere over the rainbow" Missa inte den!

http://www.youtube.com/watch?v=GSXo-tmVpW8&feature=related


Torsdagen skulle visa sig bli en rätt hyfsat varm dag och det berodde naturligtvis på att molnen redan på morgonen låg som ett lock över stan och var kan man skåda det bättre än från vår panorama vy.