... och en stunds besök i min syateljé... ett litet projekt, så nu väntar det beige sängöverkastet på sin kompis... Jag har tänkt att det här gamla röda täcket ska ligga som en karamell ovanpå det andra...
... så bar det av till Playan för "Charlies höstrus" och därefter en biltur på tu man hand till EKO för att investera i en ny slick ;-)
Ett rätt räligt höstrusk denna dag... visserligen blåser det inte, men det har nu regnat mest hela dagen. Inte mycket bevänt med kreativiteten, då krävs färg, musik och håll igång... för att få något konstruktivt gjort. Visst en extra lång träning på fiolen det har det ju blivit på ledig dag. Tjuvkikade lite längre fram bland noterna och fann då en absolut favorit. Faktiskt en av de första sånger farmor sjöng för mig då jag var liten... jag bara älskade den.
Johan Ludvig Runeberg - Till en fågel
Säg mig, du lilla fågel,
Där mellan almens blad,
Hur kan du ständigt sjunga
Och ständigt vara glad?
Jag hör din röst hvar morgon,
Jag hör den hvarje kväll,
Men lika ren är stämman
Och tonen lika säll.
Förrådet är så ringa,
Din boning är så trång,
Dock ser du mot din hydda
Och sjunger hvarje gång.
Du samlar inga skördar,
Och inga kan du så;
Du vet ej morgondagen
Och är så nöjd ändå.
Din boning är så trång,
Dock ser du mot din hydda
Och sjunger hvarje gång.
Du samlar inga skördar,
Och inga kan du så;
Du vet ej morgondagen
Och är så nöjd ändå.
Hur ges det icke mången,
Som gods och håfvor fått,
Som land och riken äger
Och bor i gyllne slott,
Men hälsar dock med suckar
Och tårbegjuten blick
Den sol, hvars uppgångstimma
Nu nyss din lofsång fick!
Hur skulle icke mänskan
Din ringa lott försmå,
Och hon, den otacksamma,
Är mindre nöjd ändå.
Ditt späda hjärta krossa,
Det stode henne fritt;
Dock prisar du ditt öde,
Och hon förbannar sitt.
Din ringa lott försmå,
Och hon, den otacksamma,
Är mindre nöjd ändå.
Ditt späda hjärta krossa,
Det stode henne fritt;
Dock prisar du ditt öde,
Och hon förbannar sitt.
Hvi blickar hon mot höjden
Så knotande, så kallt?
Hvad ägde hon att fordra,
Då skaparen gaf allt?
Då jordens glädje ligger
För hennes fötter ner,
Hvi ser hon stolt på slafven
Och suckar efter mer?
Så knotande, så kallt?
Hvad ägde hon att fordra,
Då skaparen gaf allt?
Då jordens glädje ligger
För hennes fötter ner,
Hvi ser hon stolt på slafven
Och suckar efter mer?
Nej, sjung du, lilla fågel,
Om njutning hvarje gång,
Och aldrig skall jag blanda
En klagan med din sång.
Kom, bygg ditt bo hvar sommar
Invid mitt tjäll ännu
Och lär mig kväll och morgon
Att vara säll som du.
Om njutning hvarje gång,
Och aldrig skall jag blanda
En klagan med din sång.
Kom, bygg ditt bo hvar sommar
Invid mitt tjäll ännu
Och lär mig kväll och morgon
Att vara säll som du.
Nu minns jag bara t.om. vers 2 Melodin fann jag så trevligt på adress http://hem.passagen.se/karinmariann/majtankar.htm
7 kommentarer:
For et vakkert dikt !
Jeg elsker de svenske viseskattene !
Dere har så mange !
Klem fra bestemor!
Så mycket vackra visor som finns. Synd att många försvinner i dagens brus. Hoppas att det går bra med ditt fiol spel. Måste visa min Lasse bilden på fiolen, som du la in i ett inlägg.
PS. Kolla bakom spisen, där ligger nog slickepotten.
Kram
Bettan
Jag har också minne av en "fågelvisa" som min farmor sjöng: ...i det lilla trädet fanns ett litet bo...i det lilla boet låg ett litet ägg...trädet växer långt bort i skogen" Något ditåt.Mysigt med sådana minnen!
Kram
Kerstin
Konstigt hur saker och ting bara kan "rymma". Hoppas att du fick tag på en bra, ny slickepott.
Kul med ditt fiolspelande! Sången är jättefin, den minns jag också, från barndomen.
Kram, Maria
God morgon!
Visst har jag hört den visan....och även gått i söndagsskola!Haaa!!!Det trodde du väl inte?
Men tiderna förändras o vi med dom som det heter.
Slickepotten som försvann låter lite mystiskt,kanske den ligger i kakan?
Stora morgonkramen till dig från mig
Hej på ER!!! ;-)
Ja,visst är det en väldigt vacker dikt... synd att de lite håller på att falla i glömska. Roligt att det är fler av er som har minnen av den här. Den som du Kerstin har mysiga minnen kring tror jag inte att jag har hört... jasså det var så ditt intresse startade?... söndagsskola ja... nu blev jag riktigt nostalgisk... jag bara älskade det! "Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord"... så var det ännu en favorit hur var den nu igen... hoppas att den finns någonstans därinne. Inget kan ju rymma sägs om det som en gång gått in... utom sådant som slickepottar... Ett vet jag den var inte i kakan ;-) Hur kan jag veta det? Då tror jag mer på bakom spisen...
Varför skulle du inte ha gått i Söndagsskolan Ingmarie, det gjorde nästan alla på den tiden.
Till sist fiol är kul! Det var inte en dag för sent att jag började hälsa Lasse det!
Kramar till er alla!
... eller för tidigt beror på hur man ser det :-?
Skicka en kommentar