DET FINNS DET

... som inte är det som det vid första anblicken ser ut att vara... ibland hoppar det ur munnen likt en groda och andra gånger fastnar det på vägen innan det passerar halsgropen. Hos vissa finns kanske inte den där känslan för vad som passar sig och ibland sker det helt medvetet mer eller mindre utan känsla. Båda varianterna, menar jag, kan nog sägas ha med social kompetens ... eller brist på, att göra ;-)

Kan inte låta bli att berätta något som jag var med om häromdagen. Hemma i vårt kvarter bor där en till synes torr man. Han har hållt sig på sin kant i alla år, vi har på det hela taget haft kontakt endast en gång och då var han mer än lite otrevlig.

Nu hör det till saken att jag var ute och gick och en bit bakom mig promenerade en man, det skulle visa sig vara han. Då jag var framme vid vår grind

...kläckte han något som fick mig att tappa hakan, han sa ; "Jag trodde att det var en tonåring som gick framför mig ja, så såg det ut..." sen blev han tyst ett bra tag som han tänkte efter sen fortsatte han; ... det var ju roligt så länge det varade". Vad svarar man ?

Jag hann bara in så la jag upp ett gapskratt, men jag skulle ju faktiskt kunnat ha blivit väldigt stött eller ledsen då han gör sig rolig på min bekostnad. Och vi känner ju knappast varandra... Kan ju inte vara skoj för en tonåring att bli jämförd med en nästan övermogen dam ;-)

Men så kom jag att tänka på en ståuppkomiker där målet ofta med en kort replik eller kommentar är att få publiken att skratta. Därför tänker jag att han vore ett ämne för en ståuppkomiker. Ibland tar det tid att fatta sig kanske bet han tungan av sig en bit bort på vägen... inte vet jag ;-) Hos mig manade det till eftertanke som jag bjuder på här... kanske var det också avsedd effekt...

På en blogg fann jag någon som hade lagt ner jobb på att samla komikers bloggar rätt kul faktiskt, vilken gedigen samling:

http://www.komikaze.se/flerbloggar.htm