SPARA OCH SLÖSA

I LYCKSLANTEN... tänk att det är en tidning som har funnits sedan 1926 och att den döptes av en hushållerska från Katrineholm. Kanske nytt för en del. Mer kan man läsa om denna anrika tidning på Sweedbanks sida:
http://www.swedbank.se/idc/groups/public/@i/@sc/@all/@kp/documents/article/fm_792965.pdf

Visste ni att på Kungliga biblioteket i Stockholm förvaras ORD i form av tidningar, böcker andra trycksaker tryckta i Sverige och i ett exemplar från långt tillbaka?! Det är det lag på! Detta ett arkiv för att förvara till framtiden hur språket har utvecklats. Kanske har jag hört det förr, men det kändes ändå som det var kunskap som behövde dammas av. http://www.kb.se/


På hemsidan kan man läsa att även fd. statens ljud- och bildarkiv finns här. Oj, där skulle jag vilja göra ett besök känner jag, tänk att vandra mitt ibland alla dessa ORD!!! Vad säger du Maria, du skulle ju också önskat bli författare... då är det ju kanon att inte vara ordlös.

Så kul att läsa om era erfarenheter av pengar och godispåsar förr. Det mesta i den vägen kändes mer värt. Trixi, fanns det ju något som hette absolut Bettan. Menar du de pyttesmå salta bitarna... hette de inte salmiak? Tänker in och botanisera i bokhyllan sen, har bestämt en bok med gamla tablettaskar...

Att få så mycket för en femöring… det låter ju fantastiskt t.o.m. för oss som ändå kan dra oss till minnes pengar och pengars värde på ett helt annat sätt än idag. Ja, vi kan nog alla vara överens om att det är en milsvidd skillnad. När man tänker efter, faktiskt så man undrar, om vi över huvud taget befinner oss på samma "planet". De yngre måste undra om ”gäddan är en fisk” … 20-åringen tycker det låter underligt idag … och du Bettan sjöng den för barnbarn som aldrig hade hört den. Jag brukade också sjunga den för våra barn och de tyckte nog att det var ännu mer fantastiskt än jag då jag var liten. I vilket fall som, har Körling satt sitt spår till framtiden, även om det inte bara är personligt… utan handlar om samhällsutveckling i stort. Frågan är; hur har vi följt med i svängarna… och har vi det?


Kan inte låta bli att publicera din kommentar i sin helhet i dagens inlägg Bestemor: "Dette husker jeg godt! Jeg fikk 5 øre for å åpne grinden til setergrenden hvor jeg oppholdt meg mye om somrene ! Det var nok bare de som hadde nok penger som kunne gi 5 øre, for det meste fikk jeg 1 og 2 øringer ! Det var ikke lett å få kjøpt noe for dem med en gang da det var ca. 1 mil til butikken! Derfor ble de brukt når sommeren var omme og et kremmerhus med smørkarameller var salighet!!!"

Följ med in i ABC av Stig Lindberg och Britt G. Hallqvist. På bokstaven B finner vi den här läckra bilden.
Man fick mycket mer för sina slantar förr. ”Nu går det snart åt sedlar till allt” skriver du Birgitta. Glädjekällans Birgitta: ”En tröst kan kanske vara att sedlarna inte väger lika mycket, ja tröst och tröst?” Men vem vet det kanske blir som du Eva-Katrine säger att 20:an blir mynt den också, annars lär vi ju snart inte behöva något myntfack i börsen. Frågan blir då också… eller kanske snarare om det samtidigt lär ske en inflation även här för mynten blir ju inte mycket värda… "nu är en hundring ingenting" är Bettans ord och till viss del stämmer det ju. Även om det för många fortfarande är en hel del. ... och vi är kanske flera som sparar slantarna i en gris att tömmas emellanåt till något speciellt och visst visst känns det då spännande och speciellt att räkna dem. Det uppgraderar så att säga värdet!

Det är härligt att dra sig till minnes Ulla. ”Två kr till lördagens godispåse och pyjamasparty. Det räckte när vi lyssnade på Beatles She loves you.” Någon som hade tidens Korearock? De där gröna ni vet där man i skolan gick ihop i olika läger och skrev Beatles eller Rolling Stones... ja, jag tyckte inte om att skriva på kläder och hade därför en mörkblå. Dessutom tror jag inte att jag då hade skrivit något av dessa namn... själv var jag nog mest förtjust i Benny i Hepstars :-) Att jag sedan har blivit ett "Rullande stenar fan" det är en annan historia. Nu funderar jag var det Elvis och Steele innan ? Det måste det väl ha varit? Visst började pyjamaspartyna komma i ropet men själv har jag inga minnen av just dessa... inte mer än till namnet...

På vis och sätt kan gottesuget jämföras med pengasuget, det blir större ju mer man exponerar det... och kan driva en till högst tveksamma handlingar...

Visst kan man knappast annat än le till då man läser hur du så finurligt tillskansade dig mer av det goda Kerstin. Jag är säker på att du idag har förstått den där skillnaden på vad som är bra och inte, det kan man lätt se genom att du deltar i alla evenemang och insamlingar till välgörande...

Kan ju i den vevan berätta om då jag lärde mig vad en ögontjänare var. På lördagskvällar till Hylands Hörna brukade vi dela en twistpåse på tre (ja den uppgiften hade jag). Tre likvärdiga högar som sedan lottades ut.
Farmor brukade köpa påsen i början av veckan och den låg´sedan frestande i detta skåp tills lördag. Då suget satte in så kunde jag en gång inte hålla fingrarna i styr... med fingerfärdighet lyckades jag försiktigt veckla upp solfjädern så pass att jag fick ner pinsettgreppet och fiska upp en godisbit. Sedan snyggt på med klammern igen. Det gick väl bra första gången men det gick inte att få osynligt de efterföljande gångerna. Det blev ingen rolig lördag. Att vara ögontjänare kändes hemskt, det visste jag nu!

Där flikar jag in att vi generellt behandlade pengar med större respekt förr och att det gäller även övriga livet... misstänker att det på något sätt hänger ihop. Upp poppade farmors uttryck igen "Många bäckar små blir snart till en hel å"...

Roligt att Mats har kommenterat denna dag tycker jag. Precis som du fick jag så småningom 5 kronor i veckopeng, från början var det 3. Antar att behovet och inflationen även nått oss då. Men det var också minns jag ett krav på att spara i samband med detta. Du skriver "Jag sparade kanske 2 kronor i veckan jag köpte leksaker kanske var det grejor till min tågbana, det tror jag nog. Sen sparade vi i skolan, jag tror att det var till klassresa". Det har man ju tagit bort, inget får sparas i skolan längre. Detta tänker jag inte säga något mera om här. Minns så mycket som att det inte var krav på att sätta in en summa varje månad och jag minns inte heller hur mycket det rörde sig om. "Men så var det här med de 3 kronorna. De skulle förvaltas väl kanske räckte de till en serietidning. Jag var med i Fantomenklubben annars var det 91 Karlsson som drog. :-) Det var tider det!!!! "

Konstigt det här med att man nu själv är där; att glorifiera det som var… det snacket som nästan retade en förr… nu nosar man på det själv. Eller är det så det ”ska vara”, vi knyter på ett osynligt vis ihop påsen. Epoken… tiden… vår tid…

Vid frukosten lite senare, spisar jag samtidigt Dagens citat Ernest Hemiingways ord (1899-1961) på temat Gammalt. Så passande denna dag!

"Det underligaste med framtiden är att man då kommer att kalla vår tid den gamla goda".

Märkligt också det här med sinnesupplevelser från förr... Har ni tänkt på det; syn och hörsel är de sinnen där behovstillfredsställelsen är störst idag, … ja, faktiskt ibland på bekostnad av övriga kanaler. Det man minns från förr visst vävs det mycket samman med dofter, känsel och smaker. Sådant som man idag kan längta efter... och förresten om jag nu talar för mig själv börjar mer och mer uppmärksamma i min omgivning. På det här viset tänker jag om att yngre och äldre närmar sig varandra instinktivt förstår att ta vara på det som är viktigt. Med den skillnaden; att det hos barnet är omedelbart och hos den äldre sker mer medvetet.