Bloggintresserade

lördag 5 mars 2011

ELVIS, FÅGEL, FISK eller MITTEMELLAN

… vem minns inte den leken från då vi var små.
Men idag rör det sig inte om just denna lek. Mina tankegångar rör sig i andra plan…

Jag undrar; Är det då ett sunt tankesätt att förlägga känslor till en viss miljö? ... Hur menar jag då?


Känslor och empati är det något man kan spela/styra? Och/eller är naturligt, men som man ändå kan/bör lägga åt sidan?

Vi rör oss i så många olika sammanhang, kanske blir det ofrånkomligt att spela en roll som vi själva konstruerar efter våra egna ideal.


Var går gränsen, för vad vi visar och betraktar som ärligt? Och vem avgör det? Vi själva, andra/ våra egna och andras förväntningar?

Vad ligger i samhällsklimatet? Situationer som mer eller mindre kräver av oss att vara på ett speciellt sätt på arbete, då vi florerar i olika slag av it-medier. Riskerar det ta över av detta som jag skulle vilja uttrycka det privata? Vem avgör det? Det finns absolut svårigheter inbyggda i detta såväl som möjligheter.

Nu ska jag ge mig en chans att formlera mig mer precist hur jag tänker.

Så här ser det ut här ikring idag. Det är gott att leva, en vända till skjutfältet där det var skönt främst där träden läade. Ute på fälten blåste det snålt men vem bryr sig inte Charlie iallafall.

Snart är det dags för födelsekalas för systerdotter och sedan väntar dagens avsnitt av melodifestivalen.




Men först som sist ELVIS;

3 kommentarer:

Petit Eyekiss sa...

Ja du Pinglan. det är många roller vi får spela i livet. Jag undrar vad som skulle hända om vi gjorde och sa precis vad vi tycker och känner?
Har ni ingen snö kvar? <här är det inte ens bart på trottoarerna...
Ha så mysigt kalas nu. Kram
Bettan

Anonym sa...

Ser msigt ut vid havet =) hoppas att kalaset var bra=) jag simmade 1000 meter och powergick 35 min, sen har jag dansat hela natten lång, varit en riktig hurtbulle....vi ska simma på kanta i sommar =)

Puss och kram

Ingelapingela sa...

Hej på er mina vänner!

Intressant det här som du tar upp Bettan! Ibland hade det kanske inte varit så farligt som vi befarar. Åtminstone inte efter ett tag... kanske hade vi ibland mått bättre av det, kanske hade båda parter växt... Visserligen hade man säkert förlorat vissa relationer men frågan är om de isåfall var värda att bygga något på. trampar man i klaveret får man nog träna sig på att erkänna det.

Jodå havsturen idag lika välgörande som alltid. Hurta inte på så du stressar ihjäl dig bara. Lagom är bäst säger mor! ... som verkligen skulle behöva besöka Kanta regelbundet!