Själv var jag beredd att köra igång bullbaket i direkt följd, men upptäckte att mjölken inte hade följt med hem från butiken igår så en viss fördröjning lär det bli i programmet. Det blev ofrånkomligt med en stunds spontanitet i ”dagens att göra-lista”, till förmån för en stunds bloggande istället.
Efter en rätt förhuelig regnig kväll då en skön brasa knastrade i braskaminen, ser det idag ut att ha blivit rejält uppfräschat ute i naturen.
Och visst var det så, det kändes gott att ta fram hojjen och svänga upp till Statoil för att göra denna smärre komplettering till en dubbel sats vetebullar.
Såg att någon hade varit inne och sökt vad gäller bilkörning och stroke och sedan kommit in på min blogg. Just idag har jag inte tillgång till bilen, men annars är det så att numera kör jag minst en gång i veckan, och det känns som om jag aldrig har gjort annat än suttit bakom ratten. Det tog ju ett bra tag, men en hel del av mina dåvarande problem har nu gett med sig. Jag har kört åtskilliga mil i mina dagar och numera känns det som om avbrottet är utsuddat. Efter en tid som strokedrabbad handlar det nog mycket om ett självförtroende som blir naggat i kanten. Det gäller för alla parter; att lita på sig själv, och att lita på andra att de är kapabla att avgöra och gör det de kan.
Igår hittade jag en av dessa Monicor i cyber som förövrigt har namnsdag just idag. GRATTIS till er alla! Igår hörde jag historien om den begravda dockan som retade min föreställningsvärld… och idag tar denna Monica upp det som florerar i samhället, pressen för tillfället under inrikes… Läs gärna hennes inlägg om hanteringen av de gamla HÄR.
Visst är det så att vi måste hushålla med resurserna, men mycket känns idag ovärdigt och jag är då inte människa att förstå hur man gör prioriteringarna. Det gäller att tänka längre än näsan räcker och att förmå sätta sig in i situationer, andras och inte bara sin egen.
Därför är en debatt oerhört viktig. Akta oss för att omyndigförklara. För vad är det som säger att man alltid får vara ung och stark, får ha sina närmaste runt sig? Jag bara undrar...
Jag älskade en flicka
med klänningsfickorna fulla
av snäckor och fiskben
av glittrande svarta stenar
hon visade mig samlandets glädje
glädjen i små ting som ryms
i handen.
och åren gick
Jag älskade en ung kvinna
med en tam näktergal i håret
den sjöng i takt med våra steg
på de regniga kvällpromenaderna
hon lärde mig allt om kroppens
glädje, lärde mig vissla
melodin i näktergalens sång
om kärlek
och åren gick
Jag älskade en mogen kvinna
med fickorna fulla av snytpapper
och smulor, tröst och hemligheter
hon förde mig ut i trädgården i
skymningen när barnen somnat
och lärde mig allt om
igenkännandets glädje, under
kastanjernas rodnande kronor
och åren gick
Jag älskade en åldrad kvinna
med klänningsfickorna fulla av
snörstumpar och fågelsång
hon lärde mig allt om minnets och
glömskans glädje, våra händer
på den slitna vaxduken
älskade varandra
utan ord
och åren gick
Ur "Från hjärtat" av Anne Swärd
Kanske går det inte heller att kommentera på min blogg... det återkommer ideligen en text att mina cookies inte fungerar Men hallå där, det fattar inte jag...
5 kommentarer:
Vet inte om den här komentaren kommer fram men vill i alla fall säga att det var fint det du citerat. Morgondagen är verkligen en annan dag och om den vet vi inget.
Alltid lika välskrivet och tänkvärt det du vill förmedla!
Ha en fin dag!
Kram /Bea
Cookies som inte fungerar?? Är det det man lider av. Det var lite roligt och användbart. "Mina cookies fungerar inte riktigt i dag så ni får ursäkta mig" Vilken vacker dikt av Anne Swärd. Du hittar så mycket fint överallt.
Kram, kram
Kerstin
Det var lite svårt att läsa textutdraget eftersom det var många mellanrum....
Åhh imorgon kommer det upp ett bröd till sthlm =) Glöm inte att spara några bullar i frysen åt mig =)
Börjar du blir nervös ännu inför tågresan eller är det bara spännande? Det ska bli kul att få se dina nya skor också...Lars Wallin visningen börjar på lördag stod det i tidningen idag =)
pUSS OCH KRAM Eva
Så nu kan även jag komma in under kommentareran från min dator. Här vankas kakor må ni tro inte nog med storbaket igår ;-) Tyvärr hinns det inte med någon runda runt för att kommentera hos er för nu ska här sovans 7 kvart i timmen.
Visst kan man ana morgondagen men aldrig vara helt säker. Kanske blir den så mycket bättre, det andra vågar vi inte ens tänka på.
Tack för rara ord, de värmer, Kerstin, idag fick du då till det rejält, vi skrattade tillsammans åt det här hemma ikväll :-D
Det där med mellanrummen... de bjuder Blogger på som hela tiden flyttar ner texten. Sorry!
Nervös? Skulle jag ;-?
Vi får ta det som det kommer Lars Wallin... kan det finnas risk att vi blr uppraggade som nya fotomodeller...
Skicka en kommentar