Bloggintresserade

torsdag 26 maj 2011

SKADEGLÄDJE kontra KÄRLEK

Börjar med ett citat av Edmund Burke (1729-1797)


Jag är övertygad om att vi har en viss glädje, och inte så liten heller, av andra människors olyckor och sorger.


Burke var brittisk filosof och statsman.


Mitt motto är och har varit att tro människor om gott. För mig är det ofattbart och främmande att helt gå upp i att göra livet surt för andra. Något som jag är alldeles övertygad om är; att man själv missar sann livsglädje och att kunna känna sig nöjd och glad. Det är lätt att tänka att man skulle bli mörkrädd då kvällen kommer. Men mest rädd borde man vara för sig själv, för att det onda tillåts ta över.


Vanan trogen fortsätter jag med ett citat från gårdagens blad. Detta av Henry David Thoreau (1817-1862)


Dem som vi kan älska kan vi också hata; de andra är vi likgiltiga inför.


Thoreau var amerikansk författare, naturalist, trancendentalist och filosof.


Mitt motto är att inte hata någon. Det är något som jag har med mig redan från barnsben. Sådan har min uppfostran och uppväxt varit. Därför vet jag att det att älska är en behaglig känsla. Den gör gott inuti och i omgivningen. Helt enkelt är skonsam både för en själv och för andra. Måtte jag aldrig gå i fällan. Jag har aldrig gjort någon annan människa illa medvetet och vill inte göra det nu heller!


Nu undrar jag vad som kan driva en människa till onda och även kriminellt handlande?


... Alltnog jag funderade över vad som kan tänkas ligga till grund för Thoreaus tankar.


Filosofen som vi alla vet är djupsinnig, ägnar sig åt att spekulera, ifrågasätta och skapa egna teorier. Oftast är dessa ej vetenskapligt bevisat. (Som med så mycket annat kan man filosofera både på gott och på ont).


Trancendentalisten tror på intuitionen snarare än på etablerad kunskap, och har en idé om att sanningen finns i saker, men att den ibland gömmer sig.


Naturalisten föredrar områden där de kan fungera utan att andra människor stör. I vildmarken finner de ande och kreativitet.

Men, naturalisten möter kritiken att vilja undervisa oss andra samtidigt som denne uppträder föraktfullt och tillåter sig själv att kringgå ansvar för liven. Det är stundtals som om de bodde i en enindustriell civilisation.


Så där har vi det igen, det handlar ytterst om hur vi uppfattar saker, och jag förbehåller mig rätten att välkomna vem jag vill till min blogg.



Den här gången tillåter jag mig att ta till mig Thoreaus finalord !!!!!!

3 kommentarer:

Fånga dagen sa...

Hej kära vän!
Det var väl för väl att jag fann dig igen.
Vilken skön läsning du haft, inte dåligt att plöja nästan tusen sidor så där.
Och du vilket härligt leende du har, sann glädje tror jag man kan säga.
Jag skickar en stor kram till dig och säger på återseende.
Kram Lena

Marie-Anne sa...

En klok man, Thoreau! Kram!

Ingela sa...

Hej och välkommen tillbaka Lena till "Hållplats Åhus" min blogg i ny tappning ;-)) Ja, nu får det minsann inte dröja så länge tills vi stöter på varandra igen... vem vet du kanske börjar blogga så smått igen!

Jag kan inte annat än att hålla med dig Marie-Anne.
Kram på er båda