MIN LÄNGTAN

... till Italien och till Rom gick i uppfyllelse det året då jag fyllde jämnt. Vi har alla våra ljuva minnen och det är gott att gömma dem, vårda dem väl och att plocka fram dem ibland, kom osökt att tänka på denna historiska händelse i mitt liv då jag läste din kommentar denna morgon Kerstin.

"Ett av mina vackra minnen är från en ljummen kväll i Verona när hela stadens befolkning (såg det ut som) var samlade på ett medeltida torg där en tenor sjöng sammetsmjukt från en scen".

Så här skriver jag dagen efter min minnesvärda kväll:

Efter att busschauffören förflyttat oss en ansenlig sträcka (förövrigt genom de mest oansenliga områden vi sett under vår vistelse i Rom) befann vi oss så i nöjeskvarteret Trastevere. Om vägen dit var oansenlig så är området ett av de mest pittoreska i staden. Här har man möjlighet att uppleva vardagliga scener som tillhör forna århundraden. Tyvärr hotar moderna restauranger, klubbar och affärer att bre ut sig och förstöra den gemytliga karaktären, men än idag kännetecknas området av gamla hus, smala gränder kantade av uteställen det ena mysigare än det andra.

Luften dallrade av aptitretande dofter, av värme och musiken ljöd från alla hörn. Dagen till ära hade jag valt min lilla bruna och mitt nya underbart vackra halsband och vi blandade oss med andra festklädda människor. Mats köpte en champagnefärgad nyutsprungen ros till sin 50-åring. Efter en stunds velande hamnade vi så i en kö in till en av de populära restaurangerna vid det lilla torget Piazza di Trastavere.

Strax bredvid torget fanns det romantiska Santa Marias klocktorn samt Santa Maria in Trastavere som utgör områdets andliga och sociala centrum. Medan vi väntade på ett ledigt bord ringde några vänner ända från Åhus. Dröm om min förvåning när de stämde upp i en gratulations ”kör” på ett par hundra mils avstånd. De hade tänkt cykla hem till oss på kvällen, men av vår lilla Eva fått beskedet att vi inte var hemma.

En magisk stämning lade sig som en dimma över torget från det ögonblick vi slog oss ner tills vi några timmar senare beslöt oss för att bryta upp. Där var levande musik i massor, eldkonstnärer som gjorde fantastiska konster i den mörka natten, folk som jublade och klappade i händerna. Atmosfären präglades av ett villigt och gemytligt samförstånd. Ett slags självlysande ”rundlar” fyllde luften inne på det lilla torget. Ett och ett annat blinkande flygplan syntes i fjärran och emellanåt ljöd klockorna från Santa Maria. En italienare med sin smäktande stämma och sin gitarr kryssade mellan borden och spred smäktande toner. Stämningen var på topp.

Vi njöt en festlig, om än oväntad tre rätters supé och därefter hämtade taxin oss. Vem har ätit oxsvans och druckit rödvin till? Vilket talar för hur svårt det kan vara att tyda menyer. En prisvärd biltur tog oss genom Rom och vi njöt av det vi såg, ”Rom by night”, ljus som lyste upp alla byggnader och utsmyckningar i sommarnatten. Och vi kände igen sådant vi bevittnat tidigare på dagen. Utsikten över floden Tibern överträffade om möjligt det vi upplevt hitintills särskilt nu på kvällen.

Inte ett endaste foto finns från denna kväll men i mitt huvud tror jag mig om att kunna spela upp de flesta scener.