Konkreta och tydliga spår i den ljusa och finkorniga Åhussanden. Vi kan med säkerhet säga att det är en fågel som har trampat här.
Kanske njöt den då lika mycket som vi nu gjorde.
Fantasin sätts i rörelse här har det uppenbarligen ägt någon form av fågelmöte rum och där de sedan åter gått skilda vägar.
**********
Det får mig att tänka på en oerhört vacker bok som står i vår bokhylla och inte har varit framme på ett tag. Titeln är kort och gott "Ön" men med undertiteln; Bilder från en sandrevel" av Lars Jonsson. Den gavs ut 1983 av den då 30-årige konstnären, författaren och tillika ornitolog. I boken som är rikt illustrerad av hans vackra akvareller, står det att han då var bosatt på södra Gotland. Han skriver bla;
" Årets obevekliga förlopp är som ett människoliv, vi föds med de första takdroppen och de återvändande flyttfåglarna, vi dör med senhöstmörkret... Vid en snabb betraktelse... den ena dagen lik den andra. Ett flöde av intensiv sommar, av himmel, vatten, ljud och vingar. De flesta av vikens fåglar har redan kläckt ut sina ungar och en del är nästan utvuxna medan andra är små dunbollar. Ön är i själva verket en sandrevel, en avlång ö av sand som ligger utsträckt i en grund havsvik, i sin tur omfamnad av flacka betesmarker... Otaliga gånger har min blicksvept över de flacka maderna, utmed stenhgärdsgårdarna och ut mot havet. Känslan av frihet och rymd är alltid närvarande. Vid hav och på slätter där horisonten ligger obruten möter sinnena inga hinder. Det verkar som om de synliga perspektiven via näthinnan återskapas i vårt inre och bestämmer vårt utrymme för tankar och associationer. Här bärs de av oändligheten ut emot det okända..."2008
Sommarpratare 2010
I ett inslag i nyhetsmorgon visar Lars Jonsson sin atelje på Gotland
**********
Historien härunder finns på följande länk författaren är okänd...
DEN BÄRANDE PRINCIPEN
En man hade en dröm.
Han drömde att han promenerade längs stranden med vår Herre.
Över himlen flammade scener ur hans liv. För varje scen, noterade han två par fotspår i sanden. Ett par som tillhörde honom själv och ett par som tillhörde Vår Herre.
När den sista scenen av hans liv passerade framför honom, såg han tillbaka på spåren i sanden. Han märkte då att det vid flera ställen längs livsstigen endast fanns ett par spår.
Han noterade också att detta inträffade vid de svåraste och sorgligaste stunderna i livet.
Detta bekymrade honom och han frågade Vår Herre: "Du har sagt att du skulle följa mig hela vägen i livet. Men jag har märkt att under de svåraste stunderna i livet så är det bara ett par fotspår i sanden. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag som mest behövde dig"
Detta bekymrade honom och han frågade Vår Herre: "Du har sagt att du skulle följa mig hela vägen i livet. Men jag har märkt att under de svåraste stunderna i livet så är det bara ett par fotspår i sanden. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag som mest behövde dig"
Vår Herre svarade: "Min käre son, jag skulle aldrig lämna dig. Under tider av prövning och lidanden, när du hade det som svårast, och då du bara ser ett par spår i sanden. Det var då jag bar dig." (Okänd författare)
**********
Får jag även bjuda på nostalgi :-?
7 kommentarer:
¤ :)
spår
Vakre spor i sanden og vakre ord som følge ! Har vært påtorpet en tur i helgen!!
Klem fra bestemor !
Det är spännande med spår. Man kan, som du, fundera på vad som har ägt rum där spåren visar sig.
Berättelsen om mannens dröm, är en av mina favoriter. Jag tror nämligen att det är så! Och det styrker mig att tänka på det.
Man kan undra vilka spår vi lämnar efter oss? Min förhoppning är att det är goda och efterföljansvärda spår.
Ha en fin dag!
Kram, Maria
Hej Ulla din filur glad att hitta dina spår här ;-)
Även er andras så klart :-) En viss känsla säkert att besöka torpet nu när den sköna sommaren är över för den här gången. En del att plocka undan och att förbereda torpet och er själva för det som väntar. Än kan det vara sköna stunder. Ser själv fram emot lite mildväder igen... det blev för bra helt enkelt med köldknäppen... jag kände mig inte beredd.
Jag hade också hört den där berättelsen förut om spåren Maria men precis som du tycker jag lika mycket om den nu som då jag hörde den första gången. Absolut hoppas jag som du att spåren som vi lämnar efter oss är värda att följa efter... Kram på er!
Hej Pinglan!
Så fint med fågelspåren i sanden.
Lars målar verkligen underbara fåglar.
Berättelsen är underbar, har hört den tidigare och den känns alltid lika bra att höra. I förrgår gick min morbror ur tiden (dog), tänker på min moster och önskar henne kraft.
Önskar dig en fin kväll min vän.
ja, vi lämnar alla spår i sanden...
Jag ska titta på dina länkar, men nu måste jag ner till Konsthallen, kommunen har köpt en tavla, och mina CV var slut!Återkommer efter lunch.
( Vi ska se Lasse Berghagen show nästa lördag. då är han här i stan)
Kram
Bettan
Den boken finns förstås i min bokhylla. Han målar så otroligt vackra fågelbilder. Visst behöver man bli lite buren ibland, både av nära och kära och okända makter.Vi får alla turas om att bära varandra!
Kram till dig
Kerstin
Skicka en kommentar