GENOM LIVET

... idag har jag lilloppans tillåtelse att publicera hennes berättelse som hon skrev inom ramen för den skrivarkurs som hon deltog i före jul. Mitt råd; LÄS DEN!

Genom livet

Slående lika men ändå så olika. Två individer som kan sammankopplas till en genom blodsband och kärleken till varandra.

Lena föddes några minuter före sin syster, ett starkt ämne som sedan följt med hela livet. Stöttepelare för Lillian. Lillian kom till livet lite efter sin storasyster, skör som glas. Hennes ansikte var klätt i färgen blå, isande skir. Lillian behövde hjälp att komma igång i livet, men snart så färgades hennes ansikte med en mjuk, skär färg och rummet fylldes av ett krampaktigt skrik. Bandet till jordelivet var nu skapat. De där banden som inte går att ta på, inte syns utanpå, men som förenar. Ett omedelbart samförstånd. En känsla som sedan löper som en röd tråd i livet.

Likt ett par plantor stod de båda systrarna sedan på tillväxt i den lilla byn Åhus. Ljuvliga välkända Åhus, så tryggt och omfamnande. Inte för inte, skrevs det en bok om denna by på endast 10 000 invånare som heter ”Inte en vackrare plats på jorden”. Platsen som gjord för att familjer ska byggas, barn växa upp. Det var här de hade förmånen att bo tillsammans med sin älskade familj, sina kompisar. De lekte och lärde sig igenom hela sin barndom. Allra mest associerar de till stranden. Stranden och havet som är lika vackert året om. Lena och Lillian har haft möjlighet att uppleva det med alla sina sinnen.

Den färggranna men också ruggiga hösten som kräver värmande brasor och varma kläder på promenaden. Sen den karga årstiden då landskapet vilar tyst, nästan ödsligt, ibland med en isande vind som biter näsa och kinder. Isen lägger sig som en hård isolerande hinna över vattnet medan ett snötäcke vilar över både land och hav. Gott om tid för eftertanke tills isarna åter bryts, och ger plats för hundar som överlyckliga forcerar öppet vattnet. Våren återuppväckt, sjuder av kraft, luften, marken varje vrå andas. Fåglar kvittrar i buskar och snår som fyllda av ny livsvilja. På sommaren slår vågorna mot strandkanten, den mjuka varma sanden fylls av människor som leker i sommarglädje.

Lena och Lillian, båda tävlingsinriktade vilket har lett till syskonrivalitet. Den rivalitet som funnits mellan dem är inte så ovanlig bland syskon. En outtalad tävlan att bli sedd av sina föräldrar, bli lika uppskattade i skolan av lärare, kompisar, motsatta könet. Framgångsrik med det mesta, ja t.o.m skönhet. Vem som ska lyckas bäst med att vara stark och vacker? Ändå har de alltid funnits för varandra. Rivaliteten har aldrig tagit över. Fiender? Möjligen för stunden, för en dag, men behovet att jämföra har stagnerat. Med åren har de båda insett att skönhet gror inifrån, i kärleken.

Kärleken, ungdomlig sprudlande kärlek, män som stormade in, väckte lika underbara som oroliga och omvälvande känslor inombords. Försatte hela kroppen i uppror. Men kärlek är inte bara något som passar in mellan två personer som valt att dela sina liv med varandra, utan också något som delas med föräldrar, syskon, vänner och djur. Kärlek som vilar som en klump inombords, men främst är en underbar känsla. Något som ger en tillåtelse att glädjas med varandra. Bästa vänner, bilden personifierad i Lena och Lillians relation. Där ingen har behov av att skryta, utan är tålmodig och vill varandra väl. Något absolut äkta. Tro, hopp och kärlek, tre korta kärnfulla ord med stor tyngd.

Glädje men även sorg, känslor som har förändrats över tid, har stillat sig, blivit starkare, mer hållfast, samtidigt mer sansat. Systrarna har följt och stöttat varandra, delat varandras lycka. Lycka med värme och mjukhet som när solens strålar lyser upp världen..

Efter skolan, följt av några år utomlands då de njöt av friheten och av livet. Utforskade sig själva, hur de fungerade var och en och i relation till andra. Blev mer och mer medvetna om sig själva sina styrkor och svagheter och när de behövde varandra.

Så var det dags för Lena och Lillian att sammanstråla, återvända till Åhus. Drömmen måste bli verklighet. Redo att bygga bo, bilda familj fortsätta det liv som de själva hade en gång då de var barn. Med den skillnaden att nu är båda självständiga med sitt liv. De tänker starta en verksamhet tillsammans, känner samhörighet och det bästa är att de har varandra.


Textkommentarer till Eva-Katrine:

Det finns en poetisk berättarglädje i hela texten som är väldigt fin. Texten beskriver två systrars resa genom livet, deras inre och yttre värld blottas, vad de känner, hur de upplever varandra, vänskapen. Du använder två olika sätt att berätta genom hela berättelsen; reflekterande och betraktande. Författaren tar fasta på likheterna som förenar dem och på olikheterna som skiljer dem åt.

”Planteringen” av Åhus för läsaren till en miljö, en plats vilket är bra. Det blå huvudet har förvandlats till en färg i ansiktet som övergår till skärt. Jättebra!

Det poetiska språket är fint, det finns en underliggande glädje i texten (som också är en melankolisk ton vilket gör att jag som läsare uppfattar en komplexitet) som är bra. Det är en jättefin betraktelse över två systrar på en bild.
Tack!