Bloggintresserade

lördag 12 mars 2011

TUSEN ORD FÖR ALLT

Är titeln på den bok som jag slog ihop igår kväll. Har ni tänkt på att med en bok som man fastnar för så vill man bara läsa mer och mer. Så länge boken varar lever man i parallella världar på något vis längtar man att fortsätta läsa, men då man slår ihop pärmarna är det med sorg i hjärtat. Det var så det kändes igår... Som ni förstår rekommenderar jag den här boken varmt!

När "två levnadsöden" strålar samman i Conny Palmkvists ”Tusen ord för allt”, då blir ensamheten dubbelt ensam… Men ändå inte för nu finns det möjlighet att dela den. Att få en mottagare till orden kan göra att tankarna lättar eller åtminstone går vidare… För, då finns det någon som lyssnar, och man behöver inte endast prata med sig själv när någon inte längre uppfattar vad man säger… kanske inte ens skicka brev till sig själv... man upptäcker att man inte längre är helt ensam. Kontrasterna ger liv.

En dialog mellan dem båda på sid. 143-144


”Jag kan slå vad om sju kronor att du saknar den galna tanten. Det är så det är när man har bort något. En gång tappade jag bort min sko, och då kunde jag inte gå ut på flera dagar. Jo det är klart jag saknar henne… Saknar du Natasja lika mycket som jag saknade min sko?… nickar… tänker att jag saknar precis allt som någonsin hänt mig… tårarna bränner… sugs bara neråt och inåt, som en drunknande i tidens virvlar… Varför skulle jag glömma det enda som betytt något?… vad ska den stackars ungen tänka… våta stänken på mina kinder, mina axlar som skakar. Undrar han varför jag gråter? Förstår… brådmogen klokhet… ångrar mig och tänker istället att jag tillskriver honom alldeles för mycket…"

www.connypalmkvist.se


***

Angående kommentarer ”om var jag får min energi ifrån” under mina tidigare inlägg så vill jag säga att jag inte upplever att jag har så mycket energi. Men något som jag aldrig ger avkall på är att skriva, det är helt enkelt min ventil. Om jag tappar skrivandet så mår jag inte bra. Där kan jag skriva sådant som jag från början gick med själv och inte sa till någon. Det kändes skönt och på så sätt fastnade jag så småningom för en formulering som jag kände mig mer säker med, för nu såg jag dem på pränt. De var inte längre så farliga, vanskliga eller hotfulla. Alla kan vara kreativa med något och få utlopp för det som finns inombords på ett eller annat sätt. Olika former av skrivande, dagbok, fotografering, måleri, musik, hantverk, trädgård...


http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2011/02/ord.html

Tidigare har jag i ett inlägg funderat över vad som gör en bok bra;

Visst har vi hört talas om begrepp som finkultur och skräpkultur...? Vad är det i så fall som skiljer, och hur har uppdelningen uppstått? Vem är det som avgör vad som är vad?

Då vill jag mena att det snarare rör sig om ett stereotypt beteende, som var på tapeten på min blogg häromdagen. http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2011/03/en-lat-pa-morgonkvisten-idag-da-det-ar.html
För det handlar nog mer om fördomar. För inte kan väl någon ha rätt att avgöra vad som är god och dålig litteratur. Visst handlar det mer om läsaren, vilka behov denne har sinnesstämning, tid och ork! Och jag vill mena att det växlar! Att läsa och tillfredställa olika behov, flykt, förströelse, identifikation, utmaning, göra resor i tid och rum, lära känna människor och se ur andras synvinklar. Vad är det som gör att vi så ofta har behov att jämföra???

3 kommentarer:

Petit Eyekiss sa...

Kram/ Bettan

Möllebacken sa...

Det är tur att du har din skrivventil, annars så hade jag inte fått mina fikastunder med dig.
Just nu längtar jag efter den stunden då man får sjunka ner med en bok och försvinna.
Provade ut en vacker korgstol som vi har fått in på jobbet, satt och låtsades att jag hade en bok i händerna.... den korgstolen ska jag bara ha.
Jodå, det blir pizza och mello ikväll.
Kram Pella

Gunilla sa...

Du har ju en fantastisk skrivartalang, utnyttja den och skriv.

Ha en fin fortsättning på helgen
Gunilla