BLOGGLANDIA

Idag då jag var ute på tur i Blogglandia och mitt ibland mina favoritbloggar så blev det plötsligt så tydligt hur viktigt det är för oss alla att på olika och samma sätt hålla kreativiteten inombords levande.
Det som skiljer är vilka olika uttryck det tar.


Jag startade hos http://re-dizain.blogspot.com/2011/06/lappa-sommaren.html
bland alla mönster och färger där jag började fundera på hur jag själv påverkas… dras till och blir glad av färger, former, följer mönster… fantiserar. Sak samma är det hos Brittmari på http://randigatraden.blogspot.com
som också på olika sätt gillar att hantera och bearbeta tyger. Kolla bara in färgerna i tyget som hon presenterar idag. Man kan ju inte annat än att bli glad!

Framför allt, kan man "tá på dem" och "tà på dem", låta händerna glida över tygerna, aktivera känselsinnet njuta olika strukturer och material.

Birgitta som arbetar i vävstolen, dunkar fram längd efter längd av dukar, gardiner, mattor och annat. Där jag med tanke på designen på adress http://birgittavavare.blogspot.com/ känner mig som hemma ;-)

Tillbaka till igår där satt jag vid datorn i mitt "lustrum", kastade som brukligt ett öga fram på anslagstavlan där jag samlat bilder på vackra och olika alster. Det kan ju inte hjälpas ibland sinar ju inspirationen, så är det med livet. Kaoset, tristessen som hjälper till att ge dynamik åt tillvaron.

Mitt i allt på anslagstavlan alltså, har jag anslagit en lapp med följande text;

INSPIRATION,
IMITATION och KOPIERING

Allt som skapas kan härledas från något annat.
Det handlar om idéer och min hand är olik din.
Om du tänker nytt blir dina fynd personliga
… och med lite nytänk och extra omvårdnad blir våra fynd som nya igen
;-)

I hörnhyllan till vänster, i det som jag föredrar att inte kalla arbetsrum... men ännu inte gett namn åt, ligger vackra tyger och annat bra att ha material att uppleva med alla sinnen. På bordet står farmors gamla huskvarna "med några år på nacken", samt datorn som jag älskar de flesta dagar, och önskar kasta ut genom fönstret andra ;-) … till höger om mig fönster med utsikt till blommande häcken. Men inte mot baksidan utan framsidan ;-)

Ja, det här med ord och begrepp känns viktigt... i sig själva är de opersonliga, MEN genom att ta dem till sig och fylla dem med ett innehåll så känns de mera personliga. Det är inget som man gör så där i en "hannavänning" = handvändning, det tar tid och fodras en del tankearbete. Det är så lätt att vi missförstår varandra annars.

Olika slag av texter som öppnar andra världar... och att bolla med orden, uppfinna, vara kreativ, ... smaka på dem, ta del av andras vändningar och lösningar... Det är så dessa får betydelse.

Elle, inte nog med att jag gillar ditt namn, ett mer underfundigt namn än det som du har på din blogg tänker jag att man får leta efter http://inredning-utredning.blogspot.com/2011/06/fel-hall.html

När orden inte räcker till Monica, när livet som kan vara så härligt... plötsligt så ger sig baksidan till kärleken till känna. Det som är livets prövningar. Man försöker förstå det oförståeliga, finner inga svar. http://moa-moagoa.blogspot.com/ då återstår det för oss bara ett; att Leva idag. Eller som svärmor alltid sa "...en dag i taget".

Bestemor som skapar och njuter skriver sina underfundiga texter genom Caspars ögon, skapar.. skicklig med kameran, nål, stickor och med sin virknål. Tack för att du delar med dig av din livsvisdom. http://bestemordrillo.blogspot.com/

Idéerna, känslan av leran i handen, skaparlusten den kan säkert du Gudrun http://bjorkudden.blogspot.com/ skriva under på. Kan inte mer än instämma i det som du skiver i ditt inlägg idag! Och tänker bara om baksidan till kärlek är sorgen, så är motsatsen till kärlek ondskan. Och visst kan man undra varför den uppstår, den känns så onödig... men på det kan vi nog aldrig få ett svar. Det enda positiva som kan tänkas komma ur den, är dynamiken och det goda som den kan leda till.

Forma i lera, det gör ju även du Monica http://mickaspepparbacke.blogspot.com/ och formar du inte i lera, så är du ett redskap för dina elever. Och att det inte är så lätt att hjälpa dem finna deras vägar till lärande det kan vi säkert båda skriva under på ;-) och förresten hela lärarsläktet. Viktigast av allt är en tro på dem, att förmedla denna känsla så att de stärks i sin tro på sig själva.
Det har varit en intensiv period nu före sommarlovet, kanske har det tillsammans åsamkat dig förkylningen. Vi kan bara hoppas på att den snart går över.


Vet nog att du Ulla också går på lov nu i rappet.

Inte nog med att vi kan känna en viss gemenskap i lärarutövandet, nu kan vi känna en gemenskap i omklädd köksoffa. Jag kan med rätta kalla det inspiration för den smittade. Din karamell blev jätteläcker, min soffa blev uppfräschad och midsommarfärgglad med ett tyg som jag fann på hyllan igår i lustrummet. Baren hopsnickrad för några år sedan av äpplelådor från Kivik. En damejan med gammal etikett kvar från Aktiebolaget Hegofabriker Malmö-Åkarp. På väggen? Amerikabåten där Mats far jobbade sig över Atlanten, strax över damejanen... den gamla vattenrutschbanan vid Täppet från då Mats föräldrar var unga.

...och så adressen till Ulla:

http://ullahaag.blogspot.com/2011/06/kokssoffa.html

Och så klart adressen till Monica ännu en lärare som njuter av sitt sommarlov och kanske snart ska ut i nya båten? http://moaslovelythings.blogspot.com/

Så är skåpet som blev ett uteskåp efter några år på undantag i garaget starkt på frammarsch. Hyllbården på plats, spets där jag har trätt i smala sidenband.

Tillbaka till gårdagen, fortsatte jag att tassa runt i cyber, dvs. i det som kan sägas vara utanför rummet och in rummen på datorn. Tänkte i mitt stilla sinne att denna kreativitet... kan absorberas och ta sig uttryck i det mesta. Själv hittar jag ofta till bloggare som bloggar om resor inom och utom landet ibland med så passande namn som

http://majasresor.blogspot.com/

Nu är det inte mycket mer än en vecka tills vi befinner oss i Toscana. Det som kändes så avlägset i vintras och där vi har gått och sugit på karamellen sedan vi planerade resan. Förväntningarna är stora.

Och kanske det bästa av allt då vi kommer hem med alla upplevelser i bagaget och möts av den där glädjekänslan av att bara ta dagen och det som bjuds på "Inte en vackrare plats på jorden" (Kent Olssons titel på sin bok om Åhus).

Ibland känns det som om man kommer nära bloggare även om de rent fysiskt befinner sig på stora avstånd.Och ibland finner man en bloggare från samma ort ;-) ja t.o.m. från samma område http://mayashideout.blogspot.com på fredag firar vi midsommar på olika håll och jag skulle tro att vi kommer att slå klackarna i taket hos båda.

Musik är ju så kreativt som det kan bli, måste erkänna att det har blivit tunnsått med övandet på min fina fiol på sistone, men det tänker jag ta igen nu! Dottern är hemma, så blir det sång och musik varje dag, hon slår sig ner vid pianot och vi stämmer upp i tvåstämmigt. Även Music lovers har mer eller mindre legat i malpåse under en tid, antar att jag har tagit semester ;-) Om inte annat kan man göra ett besök hos http://musikanta.blogspot.com/

... besök i trädgårdar…

http://norrskenetstradgard.blogspot.com/

"Vackert namn eller hur..." är en Evert Taube fras som ligger nära i mun ... och i tiden! En man som har satt framförallt sina musikaliska fotspår...

Tampas med ogräsen i sin egen täppa ;-)
VÅRDA!
Sådant som hör sommaren till!

..och LIVET!

Det rör sig om att tämja det naturliga; både se skönheten i det vilda och det tama.
Idag så visar Tina sin gröna oas

http://tinasstuga.blogspot.com/2011/06/ingen-monstergard-men-sa-kar.html

"Ett gott skratt förlänger livet" så jag tackar för dina roliga historier Tina.

"Lek och allvar", det är ju det man tränar i spelen att vinna och förlora när det fortfarande är en lek, men det är ju inte medfött och allomgivet att behärska denna konst. För att även det rör sig om konst och kreativitet står klart. Frihet med ramar och regler blir då en inkörsport. Vissa behöver träna mycket... men på sätt och vis handlar det om att träna för livet.

Man känner ju till fuskarna och finlirarna. Det är bara att kolla runt sig då vi kommer "i familjeigång". Alla vet vem och vad... och om ni nu trodde något annat älskar jag att tjuvkika. Hos oss har det blivit en sport och vi håller varandra stången. Men vet man bara så blir detta en lek i sig, det är att avdramatisera. Inte se så allvarligt...

Kanske inte så förvånande då att vi har ett ljugarehörn i Paradiset. Regeln är att bara "här men inte där", kommer att tänka på en sång "Herr gårman". Brukar tänka på dig Bettan då du utbrast vad härligt där behöver inte ett ord vara sant och så är det ju ;-) http://petiteyekiss.blogspot.com

Jag njuter Kerstins vackra natur på hennes Öland; främst fågelfoton och lär av hennes fågelkunskaper.

http://spanskavillan.blogspot.com/

På vischan i norr http://lyckligapraliner.blogspot.com/ och i söder http://millonthehill.blogspot.com/2011/06/de-ar-sa-vackert.html jag njuter era naturbilder och skildringar från livet på landet med husdjur och barn. Vårt första hus låg också på landet, det fick oss att inse att Mats är ingen "landetmänniska" han fick som han själv sa lappsjuka, och där hade jag så att säga fått njuta alldeles för mig själv.

Så landar jag hos Bea bland hennes vackra blomsterarrangemang och hennes sinnliga texter. http://daggdropp.blogspot.com/

Själv experimenterar jag i den egna täppan med att arrangera

stilleben

Agaven växer sakta men säkert, knölbegonian frodas så även detta stilleben förändras...

... alltmedan jag ständigt söker rötter, drivved, stenar och annat i naturen. Ser likheter, samlar och sedan förändrar det på olika sätt...

Njuter av dina ovanliga naturalster : http://cde-sign.blogspot.com/2011/06/i-pionernas-tid.html Jasminbandet var en höjdare... och kronan av en rostig ring dekorerad med pärlband av målade ärtor... finurligt!

... njuter av uppstickarna, funderar över hur de hamnade där... Varje år så gör man nya fynd och bjuds överraskningar visserligen mer eller mindre vackra kombinationer... som du säger Monica http://monmid.blogspot.com/
,inte mycket som slår naturen då det gäller att väcka frågorna för att tro sig komma på svaren och så ställs det åter på ända. Det mesta annat är ju förgängligt...

...Ändock är en ros, alltid en ros ...

... och en vallmo alltid en vallmo, kanske midsommar framför det mesta?... absolut vacker och samtidigt märkbart förgänglig. Det gäller sannerligen att njuta kvickt och intensivt!

Uppstickare, på eget initiativ... Men det är små liv! "Finns det liv så finns det hopp", och om de nu tagit sig dit själva, känns det för mig förmätet att sortera bort dem.

Nu bär det snart av till Gästis för att fira dottern så till er andra: Jag har inte glömt er!

Hemkomna efter en buffé som heter duga på Åhus Gästgivaregård. Där strålade vi samman med Mats för att fira Eva-Katrine som idag fyller 24 år (yngsta barnet, kan man fatta?) Bilder härifrån kommer i ett eget inlägg.

På hemvägen dök vi in i en nyöppnad pappershandel. Minns för många år sedan att här var en gammal manufakturhandel med sybehör och underkläder. Sådana där trosor ni vet rosa med mycket tyg. Såg dessa Maria och tänkte på dig http://santsomgormigglad.blogspot.com/2011/06/bloggvila.html och din korttllverkning. Jag blickade ner i en låda full med små utstansade figurer i trä. Tog ett foto. Kunde detta vara något? Om jag inte minns fel kostade de en 5:a styck.

Tänkte även på dig Anelia och dina vackra kort, men det kanske inte är sådant som du hade haft användning för? http://ateljeanelia.blogspot.com/

Monica citat; "Jag gör följande: Håll i er, nu kommer det.....umgås med väninnor, målar, njuuuter, pysslar i trädgården, läser, bara "är", ligger under filten, frissan, manikyr, pedikyr, lyssnar på skön musik, pussar/kramar min man, talar i telefon, skriver brev, promenerar i naturen, lyssnar på fågelsång.....räcker det?"


Igår var det en sådan härlig dag för mig. Eva och jag strålade äntligen samman i Kristianstad. VÄNNER OCH VÄNSKAP. Det är så härligt med Eva för vi har något tillsammans som man inte känner tillsammans med så många människor. Någon gång så händer det att man går så att säga på en nit. Men inte då det gäller henne.







Inte nog med att vi arbetar som pedagoger på gymnasiet båda (tidigare dessutom båda bland elever med NPF-diagnos) Det här där det inte finns tillstymmelse till att förställa sig. Man är sig själv, bara är helt enkelt!!! Ger och tar, skrattar och om det vore på pass skulle kunna gråta tillsammans. Tiden springer iväg och vi undrar jämt varför det tog sån tid till denna träff... men kanske är det just detta som är grejen... "litet men naggande gott". Här på naturrum det blev inte många kort för vi hade fullt upp att prata av oss.

Till sist vill jag önska er alla en RIKTIGT GLAD MIDSOMMAR... sug musten ur den med vetskap om att det nu är ett år tills midsommar nästa gång!