Bloggintresserade

tisdag 7 juni 2011

HJÄRNAN och MINNET

Tonsäkert trots alzheimer

Citat: Medlemmarna i kören "Singing for the Brain" har alla drabbats av, eller är anhöriga till någon som drabbats av, Alzheimers sjukdom. Musiken och sången har blivit ett sätt att få kontakt med sina kära igen och gör det lättare att klara av den komplicerade vardagen.

http://urplay.se/159568

Missa inte detta programmet som ligget kvar på svt till på fredag (den 10 juni).

Om att älska varandra i nöd och lust. Så lätt och så svårt...
Enligt nya rön kan sång och musik fördröja utvecklingen av demens.

Idag har jag och Eva-Katrine sett om "The notebook", har ni inte sett den så gör det vet jag. Den är allt från vacker till gripande...



5 kommentarer:

Bea sa...

Hej vännen!
Tack för hälsningen! Vovven mår fint idag, mirakulöst att hon repade sig! Matte är jätteglad för det!

Med tanke på ditt inlägg, så vet jag att musiken spelar en stor roll i arbetet bland personer med har minnesstörningar, eftersom jag finns i den yrkesbranschen.
Att takt och ton finns länge med i sinnet är fantastiskt. Kunde skriva hur långt som helst om ämnet :)
Kram /Bea

LyckligaPraliner sa...

Hej! Vilken tur att du är "allätare", tur för mig ;)

Jag jobbar med människor som är gravt dementa. Jag blir också ganska trött och glömsk av det... inget lätt jobb.....

Ölandsvindar sa...

Jag ledde en musikcirkel på en långvårdsavdelning en gång. Även de som satt som "Zoombies"började röra lite på fötterna i takt med musiken. Fascinerande.I dag ska jag hinna med allt som jag inte hann i går.
Kram, kram
Kerstin

Petit Eyekiss sa...

Sång o musik ÄR bra för alla! Vi såg programmet och vi blev nog lika rörda båda två. Filmen Notebook har jag redan sett två ggr, men jag får ståpäls bara jag tittar på trailern.
L som spelar mycket på äldreboenden, säger att han är nöjd om det så bara är ett lillfinger som rör sig:-)
Kram
Bettan

Ingela sa...

Åh,kan du inte berätta mera Bea? Kanske vid något tillfälle i ett eget inlägg?

Jag förstår att man blir oerhört trött av att ha detta runt sig Ann-Louise, klart det måste vara hur jobbigt som... speciellt de gånger man själv inte känner sig riktigt stark av någon anledning.

Samtidigt vilken glädje då något bär frukt, en hand, en fot fingrar som rör sig. Varje gång man lyckas nå fram... vilken seger Kerstin!

Hälsa L att det är ett jättefint jobb han gör. Själva satt både Eva-Katrine och jag med tårarna rinnande då vi såg Notebook. Det blir så levande att följa personerna genom livet... och att se vade demensen kan göra med en människa.

Kram på er alla Ingela