...her we come! Har precis packat fikakorgen och nollställt stegräknaren. Sol, ja! Anna-Karin direkt på hugget har alltid haft ett gott öga till naturupplevelser. Otaliga var det utfärder som hon och Per-Olof gjorde tillsammans med Gunborg. Turerna startade då i Hässleholm med min gamla Skånekarta i kartong från lågstadiet, där första momentet var att blunda och peka...och där fingret hamnade dit åkte de om det lät kul annars ny procedur...
En härlig dag blev det. Allra först en stärkande promenad upp på den högsta kullen. Flickorna njöt av varandras sällskap och Mats och jag av att få vara med. På toppen slog vi oss ner en stund och njöt av utsikten. Osökt kom vi att prata om Fritiof Nilsson Piratens Bombi Bitt och kom överens om att det nog var på plats att läsa om den. En bit bort kunde man se kyrkan där Fritiof är begravd och drog oss till minnes hans inskription i gravstenen som han själv författat; Här vilar stoftet av en man som hade för vana att skjuta till morgondagen. Dock bättrade han sig på sitt yttersta och dog verkligen den... Anna-Karin hade en liten lektion i meditation. Det hade hon varit på i Varberg nyligen och levt sig in i så till denh milda grad att hon tog sig en liten lur. Borta i horisonten skymtade Haväng och vi beslöt oss för att fika där.
Det blev några härliga och avkopplande timmar. Eva-Katrine och jag gick och botaniserade bland fina av vatten och vind slipade stenar. Till höger härovan ser ni hur Mats och Anna-Karin söker efter bärnstenar. Skörden blev rätt blygsam, två pyttesmå som var misstänkt lika bärnsten och två andra som nog var något annat, men ändå...
Vid Haväng rinner Verkeån ut och härunder får ni ett smakprov hur det tar sig ut. Förra gången Mats och jag var här var förra sommaren. Det var när Maria Nisse och vi vandrade från Piratens rastplats vid Torparbron ner mot Haväng. Vi bevittnade hur ett par gifte sig på stranden med en hel skara bröllopsgäster ikring. Det verkade vara ett riktigt romantiskt bröllop med musik;violiner och cello. Vi hann den gången precis äta vår matsäck innan himlen som hunnit bli alldelses svart öppnades och vi möttes av ett skyfall. Brudparet med sällskapkommer nog aldrig att glömma den här dagen.
Så sagolikt vackert "Inte en vackrare plats på jorden?" Så många härliga utfärder jag minns sa Anna-Karin och vi kom överens om hur viktigt det är att ta sina barn med på naturupplevelser. Ja minns du siste man är en hare sa Eva-Katrine eller när pappa var varg?
Kunde inte låta bli att ta ett kort på Anna-Karins riktigt snygga pjux.
Ett besök på Resturang Peking innan vi lämnade flickorna på järnvägsstationen. Har varit härligt att ha dem hemma. Nästa gång kanske blir när flickorna och jag ska på turridning på Islandshäst i Visseltofta trakten.
På vägen hem från Kristianstad kunde jag inte låta bli att föreviga ett av rapsfälten som nu står i blom från bilfönstret.
Framåt kvällningen en promenad med Lucky...man kan ju snart misstänka att vi gillar att promenara. Stegräknaren visar på 4 km.
En härlig dag imorgon åter jobbedag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar