ANDRA BULLAR

... och tillika rykande färska vankas det idag i Paradiset! En perfekt dag för bak, kantad av grådask och duggregn. Men initialt en morgontur i småregnet ner till havet där Charlie var i och plaskade. 18 grader i vattnet läste jag i tidningen så det är nog rätt behagligt. Men idag fick vi ha stranden för oss själva, inte en endaste badgäst hade letat sig ner till havet.


Det låg idag som ett lock över vattnet och sikten var på det hela taget minimal. Hade tyvärr inte min mobilkamera med mig, men om man tittar på bilden från igår med fartyget i fjärran... och så föreställer sig snäppet efter i grånyans så kommer man nog rätt nära sanningen.



Efter förmiddagskaffe med nybakat har vännerna hunnit både dyka upp och gett sig av igen och Per-Olof har åter styrt kosan emot Helsingborg.


Så väntar bloggtime och fastnar där för det som Kerstin skriver på Ölandsvindar och visar där från gamla tider idag


http://spanskavillan.blogspot.com/2010/08/en-titt-bakat-i-tiden.html


... jag väljer att spinna vidare på temat...


Det är både intressant och nyttigt med tillbakablickar hur man har levt... det blir en tankeställare då man jämför. Föremål som har utvecklats både till det bättre och det sämre... Man slås verkligen av hur hållbarhet och sparsamhet fått "stryka på foten". Vilket arv lämnar vi vidare till våra barn och barnbarn? Om man kollar in tvättmaskinen, den ser ju primitiv ut men kvinnorna som låg vid bäcken en kall vinterdag och bankade tvätten skulle säkert gjort stora ögon åt nymodigheten.

Tvättklämmorna är charmiga. Ändå är väl det en sak som inte har förändrats så mycket. Vad kan mäta sig med fräsch tvätt som har fått torka av vinden på linan. Vinden som blåser på Öland såväl som överallt annanstans. Den är dessutom ren och naturlig och i denna form kostar den inget att ta tillvara.

Alla andra möjliga och omöjliga uppfinningar... Och inte är det speciellt längesedan om man ser till det stora perspektivet. Det har gått fort... alltför fort är vi nog många som tycker. Det är så lätt att tappa något påvägen, så då är det hög tid att dra i nödbromsen. Tid för eftertanke, inte för att stagnera utan välja våra steg in i framtiden. Ta tillvara den gamla gedigna kunskapen som annars riskerar försvinna. Tack Kerstin för att du påminde om sådant som jag kan se och vill se.

Min faster har tecknat ner lite till mig och jag har själv också skrivit ner annat som jag minns att farmor berättade för mig då jag var liten. Det fanns inget roligare än när hon berättade glimtar ur hennes egen barndom. Om jag bara hade kommit ihåg bättre... Men vissa historier som jag önskade att hon skulle berätta om "om och om igen" de sitter där bättre. Så här berättar min faster:

"Tiden går och vissa minnen blir klarare. Vi hade en bra uppväxt och saknade ingenting av livets nödtorft. Det fanns gott om tid för lek och fritid, men vi fick också lära oss att hjälpa till med det vi kunde. Antar att vi som var yngst hade mindre krav på oss än vad de äldsta hade haft.
När vi kom från skolan så var det först till att byta om kläder och lägga skolkläderna ordentligt till nästa dag. Sedan kunde det hända beroende på årstid, att vi fick börja med att bära in ”bränne” till alla spisar, och det var självklart att hjälpa till med lite av varje. Avhängigt efter vår förmåga. Som att hämta hem kor till mjölkning den tid dom gick ute och betade. I regel blev det inte så långa sträckor på landsvägen och trafiken var inte störande.

En dag i veckan samlades alla använda skor vi ihop för borstning, och fram med kräm och borstar. Kanske inte det roligaste som fanns.

Hela livet är en skola och allt ska läras in. Av Mor fick i synnerhet vi flickor lära oss det mesta om hushållsarbete både ute och inne. Stryka tvätt var rätt roligt även med gamla tiders strykjärn som var tunga och bastanta. Träna fick vi väl göra på särkar och flanell skjortor, men så småningom blev det fintvätten också. Dessutom kom ju det elektriska strykjärnet.

Dukar och lakan manglades på en stor stenmangel borta hos ”Svarte Måns”. Han var ett original och inte alltid lätt att tas med. Mor hade god hand med honom, och han brukade ibland hjälpa till att dra mangeln. Hon såg också till att han fick lite gott att äta då och då, och visst gick man dit med viss respekt. Ruffigt hade han det, väggarna var tapetserade med tidningar och klädernas ursprung syntes inte!

Efterhand gick vi i skolköket, och då kanske vi praktiserade lite hemma, och gjorde så gott vi kunde för att avancera efter hand. Vi lärde oss nog mer av Mor än i skolköket, men jag kommer ihåg just makaronipudding, som blev något nytt på matsedeln hemma ibland".

Vad gäller brödbak på 40-talet så har jag haft ett tidigare inlägg om det:

http://hem-tradgard-design.blogspot.com/2008/11/brdbak-p-40-talet.html

Missade ni denna låten häromdagen. Gör inte det!