VARM

Svejsan!
Startskottet har gått, nu är det sportlov med allt vad det innebär av ”med eller utan sport”. Tror att för många har det blivit mer av ett andhål i vardagen, så även för mig. Här kan vi se fram emot en födelsedag av den ”halvt jämna" sorten.

Ena dotra anländer i veckan från Stockholm och det gör inte heller det minsta ont. Nästa helg strålar vi samman hela familjen med ett visst frågetecken för Per-Olof som sen ska bege sig till värmen andra sidan klotet med sin Milla.

Det är fortfarande rätt kallt i Åhus. Pytteflingor dalade då jag sagt farväl och på återseende till skolan i Kristianstad. I Åhus hade det snöat betydligt mer (men allt är relativt), och marken är nu täckt med ett tunt lager nysnö.

Lite skoj, för denna morgon då Mats hade släppt av mig vid C4 och jag passerat Rese och susade förbi Stadium så tyckte jag att jag kände igen ett fejs… Hörre´ni, tänk att stöta ihop med en bloggare... bara sådär på fredagsmorgonen! Nu har man verkligen ett ansikte på den skaran man skriver för… häftigt!

Förövrigt är det som du säger Kerstin det är inte kvantiteten utan kvaliteten på relationerna som betyder något.

… att man blir glad av den andre, att man får varandra att må bra! Så viktigt! Ja, viktigast av allt! På vis och sätt handlar det om att se upp till den andre… men denna beundran har inte så mycket att göra med världsliga saker. Snarare den själsliga samhörigheten… viljan att den andre ska må bra, känna frihet att prova och välja väg. Och se att den andre då väljer en väg som sammanfaller.

Hemma väntar Charlie, den trognaste av vänner. Så uppenbart glada att stråla samman då vi har varit ifrån varandra. I relationen med våra husdjur där bor nog faktiskt den ärligaste av känslor! Där behövs inte några ord... Maria så visst jag håller med dig, en handling säger mer än tusen ord!!!! Men bland oss människor och på avstånd vilken tur att vi har orden att ta till!

Skönt att du är tillbaka Bestemor jag har saknat dig! Visst är det så Kerstin att man känner vilka som är verkliga vänner. Ibland går man på en mina men då kan man nog faktiskt inte skylla på någon annan än sig själv. Riktiga vänner kan man nog faktiskt inte ha alltför många för det måste finnas tid för att vårda vänskapen!