VÅR SJÄL

... Ja hörre ni, så var det dags att utveckla denna nog så viktiga livsfråga.

Jag har dels som bekant frågat er, men även andra i min närhet. Inväntar ännu ett svar.

• Jag ÄR min själ. Min kropp är mitt nuvarande hem. Och när mitt hem förgås så flyttar jag någon annanstans…
  
• Själen bor i min kropp som är ett skydd för den i detta livet och den kommer att vandra vidare, fast många gånger tror jag att min själ kommer att stanna och vaka över min son. Han undrar vad en själ är och hur den ser ut. Hmmmm... hur förklarar man det för en femåring?! ... Ja, så har jag försökt att förklara för sonen att själen är osynlig men finns i hjärtat.
  
• Jeg tror min sjel er mine tanker og gjerninger og når kroppen forgår lever jeg videre i tankene til de som står meg nær !Jeg funderer som du på dette, men det er ingen som kan fortelle meg hvordan alt blir! Det får vi nok ikke vite mens vi er her; Derfor må enhver finne sin egen vei! TROR JEG


• Vi är så snabba på att dra slutsatser och veta bäst. "När kroppen dör finns det inget kvar". Men naturfolken har fortfarande sinnen och egenskaper kvar som vi har tappat. De kan uppfatta kvardröjande energier eller vad det nu ska kallas, det som vi lämnar efter oss. Klart att vi har en själ som fortsätter i någon form när kroppen lägger av. Jag har upplevt för mycket för att bara avfärda det.
• Jag tror/vet att själen inte bara lever detta liv...
  
• I hela kroppen och då jag dör i atmosfären.
• Själen bor i hjärtat och då vi dör beror det på hur vi har levt.
  
• Min själ bor hemma hos mig och då jag inte finns längre kommer den att gå igen.
  
• Själen, ja den bor i så fall i hjärnan. Det är en materie som vilken annan som helst och inget speciellt. Då jag dör försvinner den. Jag skulle gärna tro annat , men kan inte.

Så blev det då min tur och då skulle jag nog vilja börja med att ställa mig själv frågan;

”Vad är själen”?

Själen som jag föreställer mig är osynlig, och det är dén som ytterst och tillsammans med hjärtat utgör helheten… hur vi uppfattas som människor. Själen tänker jag står för styrkan och hur den samverkar med hjärtat som får ses som den svaga länken, står för det blödiga men är ingalunda oviktig för det! När dessa båda; själ och hjärta samverkar kommer något gott ur det hela. En helhet bildas och det är detta tänker jag som gör oss mänskliga. Så att själen befinner sig nära hjärtat är ju det optimala. Samtidigt skulle jag spontant svara att själen är rörlig.

Jag måste erkänna att jag har haft en förutfattad mening om att många tänker sig hjärnan. Och, kanske har det att göra med debatten om hjärn- och hjärtdöd. Att själen innefattar energier är för mig självklart, och likaså att individer har olika stor utstrålning. Dessa starka fält menar jag kan nå varandra både i livet och då någon av oss är döda. Personer som betyder och har betytt väldigt mycket för varandra på ett eller annat vis haft en oupplöslig relation som ingen annan kan påverka ens om de försöker.

• Ja visst är det så som du skriver om själen. Själen är evig, den lämnar vår kropp och lever vidare som energi i universum och när tiden är mogen så återföds den i en ny kropp.
  

Igår kväll såg vi åter min favoritfilm "En kvinnas doft" det är så mycket av budskap i denna film, och den bjuder skådespelarinsatser som heter duga. I det här avsnittet tala Al Paccino om själen som amputerad i ett tal inför skolans rektor. Om man tänker efter så talande det är!



I det här sammanhanget kan jag ändå inte undvika att presentera en tango som lätt skulle platsa i Let´s dance




Nu hoppas ju jag på att fler vill vara med och visa sina tankar i detta ämnet. Jag tycker det är så intressant att få veta hur andra tänker. Jag tror ändå att vi kan vara rätt överrens om att få eller ingen med säkerhet kan veta.