VAD GÅR UPP

... emot att stå med båda fötterna i våren (gärna i jorden med bara fötter) Kan det bli mer sinnligt?

(samtidigt blir vi tvungna att stå ut med mera röd/svart gröt, verkar det som. Kanske men vi får se centrering av texten kanske hjälper... hmmm)

Efter en så pass tuff vinter så välkomnar de flesta av oss med all säkerhet den med öppna armar... förundras över det välbekanta, men som vi så länge har suktat efter. Utan den här biten med "tradväder",så hade det nog inte heller känts som det gör nu. T.o.m. trötthet utöver det vanliga, pollen... och möjligen en vårförkylning är förlåtet med detta perspektiv.

Läste i gårdagens Metro om hur depressionerna ökar i takt med vårens intåg... om vi blir lite djupa, så beror det kanske på det dubbla i saken. Att nu efter en lång tid av träda så ökar kraven både inifrån och utifrån. Tiden känns inte som om den räcker till allt. Man blir tvungen att prioritera, Hu vale! Fysiken och "psykiken" är kanske inte heller direkt på topp i nuet. Men det är bara att kämpa på; bygga upp de muskler som behövs, öka på blodomloppet så blir det säkert "bättre och bättre dag för dag". Eller vad tror ni:-?

Det gäller att motivera sig och ta rejäl sats enades grannen och jag om igår då vi insåg att vi båda borde tvätta fönsterna och att påsken närmar sig. Alternativet till att bryta ihop förövrigt det absolut sämsta; är att göra som granntöserna ut och hoppa rep på gatan ;-), blunda eller att resa bort...

Att ordna så man har saker att se fram emot ja... En "liten" tripp till Berlin lär det bli av för hela familjen... när avslöjar jag inte så här på nätet. Men jag tänker låta er få veta mera sen. Och dessutom, kan ni tänka, det hade jag då aldrig trott i min vildaste fantasi (!!!)

Jag och dotra ska få uppleva min UNGDOMS IDOL tillsammans ... och då talar

jag OM OCH MED STORA BOKSTÄVER!!!

Det räcker att öppna sinnena så upptäcker man rätt snart sådant som är det positiva i saken.

Rapporten från Åhus är att de första vårblommorna spirar, knopparna sitter stinna och tvekar i buskarna. Känner man efter så det där onda som Boye diktade om; samtidigt så vackert. Men det gäller, som ju också Pleijel sa i måndagskvällens föreläsning, att vara öppen. För det är i övergångarna som utvecklingen sker, och det stämmer likaväl på våren som något annat!!!

Själv är jag nyss hemkommen från att ha skjutsat Mats till jobb. Idag har jag ledig dag och känner mig fri som fågeln. Vad går upp emot det? För snacka om tranor som har landat; fälten var formligen fulla av dessa så ståtliga djur där de spatserade i gyttjan på jakt efter någon gröda.

Jodå, jag har hunnit tvätta upp en del handtvätt och fått ut på tork på torkvindan tillsammans med en nytvättad trasmatta från uterummet .

Nu är det på tiden att här fräschas upp (ja ni ser det är mycket man ska). Man kan ju hoppas på torkväder... I natt har det minsann regnat, men det är precis så vi vill ha det, regn på natten och sol på dagen. Vika tvätt är också en nödvändig syssla och en av de där löpande som íngen har chans att undvika (då man inte längre kan vika tvätt och göra de här "tråkiga" sysslorna har ni tänkt på det... då lever man ju inte). Bäst att låta sig göras innan dagens lilla utfärd.

Det är en av hemligheterna att varva sysslorna ;-)

Ikväll ska jag till Grand i Kristianstad för att uppleva Eric Donell i föreläsningsföreställningen "Jag vill vara normal"...

Och vem vill inte det? Normal, men ingalunda som alla andra ;-)

Ämnet för kvällen? Om Tourette, ADHD, OCD och utanförskapet.

I torsdagens Kristianstadsblad kan man läsa mer om föreställningen